Under lång tid var John Lake det detektivspår jag nästan maniskt spenderade mest tid på och det var verkligen helt resultatlöst. Till sist, när jag egentligen gett upp och letade efter något helt annat sprang jag dock på ett dokument som innehöll en del fakta och kombinerat med diverse andrahandsinformationer samt lite slutledningsförmåga och spekulation tror jag mig ha tillräckligt med info för en enklare fältsammanställning även om det i ärlighetens namn forfarande gapar rätt tomt på faktahyllan.
Men låt oss börja i det omnämnda textstycket i nyhetsreleasen från den 17 dec 2008:
The principal assets of BlackCore consist of a 100% interest in the John Lake field in Northern Alberta and CAD$5.5 million in cash. The John Lake field is located approximately midway between the existing Onion Lake and Fishing Lake fields, which are currently producing for Pearl. It is believed that with short radius horizontal wells, cold production from the John Lake field could be developed at relatively low cost in the range of 500 - 1000 barrels per day.
Av förklarliga skäl spekulerade vi ganska länge i att John Lake var ett blivande kärnfält med just detta textstycke som bas. Ett av marknadens främsta team hade handplockat fältet, det geografiska läget med närheten till Onion Lake fick oss att tro på synergier och en känsla av att man mellan raderna skrev att detta var ett fält att satsa på. Därtill enkelt och billigt att komma igång med produktionen. Inte konstigt att jag letade som ett fån på nätet efter mer data, info som stödde kärnfältsteorin - det skulle absolut varit sprängstoff i en liten men engagerad ägarkrets! Idag vet vi mer och kärnfältsspåret är inte längre en teori någon bygger sitt BlackPearl-case på.
Fältet är lokaliserat ca 75 km norr om Lloydminster i Cold Lake Oil Sands. OOIP på John Lake är beräknat till drygt 40 Mbbl. För att sätta in denna notering i sitt sammanhang jämför vi med de två andra fälten som nämns i den redan citerade texten i samband med BlackCore-förvärvet; Onion Lake och John Lake. Dessa två har OOIP på 300-400 Mbbl... John Lake är således ingen sovande drake utan ett fält som lär intressera junioraktörer på tungoljemarknaden snarare än de stora bjässarna.Oljeproduktion har förekommit på John Lake i olika omfattning sedan 1995 vilket de ca 70 brunnarna på fältet vittnar om. Gemensamt för de historiska volymer som plockats upp via dessa brunnar är att det skett med sk CHOPS (Cold Heavy Oil Production with Sand). Sammanlagt har man plockat upp ca 3% av OOIP så det finns fortfarande en hel del att hämta. För likvärdiga fält i närmorådet ligger Recovey Levels på 8-11%.
Jag räknar in antalet sammanhängande sections på fältet till sju varav fem täcks av den reservoar som är intressant. Det har historiskt tagits upp olja ur ifrån alla dessa fem sections men i dagsläget sker produktion bara ifrån tre utav dem.
Även om det inte uppgivits i kvartals-/ produktionsrapporterna så har jag kunnat meddela att ny aktivitet nu förekommer på fältet. Under vecka 32 (andra veckan i augusti 2010) var Pantera Drilling på plats vid två tillfällen och jag skulle bli förvånad om de varit där för sista gången!
Det jag visste redan innan vecka 32 var att det skulle pågå aktiviteter på John Lake under andra halvåret av 2010, bl a kommer minst en horizontal well borras i år som när den peakar ger ca 100 b/d. Eftersom just horizontal wells nämns i det där enda officiella textstycket om John Lake kan det som en grov riktlinje sägas att livslängden på en sådan på fältet är ca 10 år och att peaken inträffar någonstans runt år 2-3. Därefter faller produktionen och någonstans runt det sjunde året börjar flödet bli så smått att det börjar bli tveksamt om någon vill hålla det blivande liket levande.
Vi vet som sagt att det finns gott om gamla brunnar på John Lake och klippan jag ständigt lutar mig mot i faktasammanhang (K-Lunsen på Avanzas Forum) ger en grov riktlinje för en investering i en recovery på en befintlig brunn som enligt honom går på mindre än 0,1 mCAD. Det känns inte som en helt galen gissning att tro på en blandgodispåse med recovieries och horizontal wells för att ta produktionen upp till kanske 500 b/d före årsskiftet.
John Lake står väldigt tidigt i kön av de lite större fälten under bordsduken som ska ut till försäljning. Min egna tro är att Salt Lake kanske står allra först på tur då detta fält redan är så gott som brudbeklätt men därefter borde det nog vara John Lakes tur av det enkla skälet att aktiviteterna på fältet nu kickats igång. Lägg därtill att John Lake är förhållandevis litet jämfört med de andra fälten på säljlistan (ni minns mitt mönster i Del 1 va? - Från det lilla till det stora). Ett grovt tips får bli senvåren/sommaren 2011 så att bruden först hinner beklädas med stabil produktion och ansikts(-/reserv)lyft, därefter finns det inga skäl att vänta.
Den högt ärade pirat Culm fick via mailkorrespondens med John Festival följande besked i mitten av juni i år vilket ytterligare stärker, ja i det närmaste bekräftar försäljningsteorin: "Some of our non-core properties are being sold ($20 million of properties sold in the first half of 2010). The remainder are being worked on to enhance the value for a potential sale within the next 2 years (Druid, Salt Lake, John Lake and Fishing Lake)."
