Man kan inte riktigt planera när man skall sitta på news men det inträffar onekligen lägligt nu precis i samband med nystarten av bloggen! Den här informationskanalen har aldrig riktigt varit planerad som en första anhalt för Pärl-nyheter, det har bara råkat bli så… Bloggen var t ex absolut först ut i Sverige med klartecken för såväl Polymer Flooding vid Mooney som SAGD-piloten vid Blackrod där det sista lilla scoopet faktiskt mynnade ut i en artikel på Placera.Nu. Riktigt så smaskigt är det inte den här gången men för alla noncore-bevakare därute är det en skön smällkaramell!
Redan under förra årets andra hälft inleddes exploateringen av noncorefältet John Lake i mindre skala. Framförallt tycks ledningsteamet anse att det handplockade fältet, som de faktiskt hade med sig in i boet när de slog samman sina påsar med det som kom att bli BlackPearl, lämpar sig för kall produktion via horisontella brunnar. Vi har i de senaste kvartalsrapporterna kunnat se hur det fåtal brunnar som borrats resulterat i en inte helt obetydlig produktionsvolym som lyfts fram och särskiljts från övrig noncorevolym, dock okommenterad. I korrespondens med Mr Festival himself har dock aktieägare vid ett flertal tillfällen fått kommentaren att han är ”delighted” med utfallen vid John Lake.
I samband med att John Lake lyftes in i dåvarande Pearl angavs en framtida målvolym på 500-1000 barrels per day. Med alldeles färsk information framför ögonen tror jag att detta intervall kan komma att överstigas när fältet är klart för försäljning vilket sannolikt är fallet 2012. Vid John Lake, som under Q1 2011 genererade 297 boe/d via ett fåtal aktiva brunnar av betydelse, har man nämligen nu ansökt om att få borra ytterligare hela 10 horisontella brunnar!
En typisk horisontell brunn vid John Lake som borras under 2011 förväntas peaka 2012 vid en produktion på 75-80 boe/d och sedan kunna vara verksam i ytterligare ca 7 år i större skala men då självklart med fallande volymer. Teoretiskt, förutsatt att man får igenom ansökan och kommer igång hyggligt snabbt, har vi alltså ytterligare en 700-800 boe/d att hämta ifrån John Lake bara ifrån denna ansökan. Lägg därtill befintlig produktion som förväntas ha ökat ytterligare något under Q2 samt möjligheten att köra recoveries till en låg kostnad på ett flertal av de 70+ brunnar som redan finns på fältet så förstår ni varför jag nu sätter en målbild strax över tidigare angivet möjligt produktionsintervall.
Ytterligare en intressant detalj värd att notera är att denna ansökan om 10 horisontella brunnar endast tycks vara utspridd över tre av de sju sections som bolaget sitter på vid John Lake. Som jag har förstått saken täcker den intressanta oljepoolen på fältet ytterligare åtminstone två av ”våra” sektioner. Det kan således i pipen finnas ”more to come”.
OOIP vid John Lake beräknas till knappt 43 Mbbl. Sedan 1995 har uppåt 4% av OOIP utvunnits vilket skulle innebära att det finns en hel del ytterligare att ta av då likvärdiga fält i området ligger på recovery levels på 8-11%.
Om vi nu lyfter blicken och diskuterar John Lake i ett lite större perspektiv skall man ha fullständigt klart för sig att fältet inte är en koloss som kommer göra sagolik skillnad på BlackPearls exitpris. Men, för att ändå ge viss tyngd och nyhetsvärdet kan man lugnt påstå att vilken som helst annan oljejunior i Kanada med en nuvarande produktionsvolym under 10 000 boe/d skulle ha markerat upp detta fält som ett kärnfält efter en ansökan av den här kalibern. I BlackPearl finns dock framtida volymambitioner av en helt annan karaktär...
Istället skall fältet ses som en intressant cash generator som vid en separat försäljning kan täcka upp för någonstans mellan 20-30% av en årlig investeringsbudget vilket definitivt minskar risken för framtida utspädning. ELLER…om man vill spetsa till det ytterligare, så kikar man på kartan och konstaterar att CNRL sitter på en hel drös med angränsande sektioner till våra sju sektioner vid John Lake. Detta ständigt återkommande CNRL som dessutom sitter med ett stort landinnehav vid Onion Lake bara ett stenkast bort och anses vara klar huvudfavorit i nuläget som budläggare på BlackPearl. John Lake kan således mycket väl tänkas hänga med i ett exitpaket eller i en stegvis fältavyttringsuppgörelse. Som ett sista tillägg finns det faktiskt en del andra spännande direkta grannar vid John Lake med direkt anslutande sektioner eller vad sägs om Devon och Crescent Point?
Någon utnämnde för en tid sedan på Placera.Nu:s forum John Lake till ett semi core fält. Det var kanske lite tidigt då men med den utvecklingsmatta som nu rullats ut för fältet anser jag det vara berättigat. Alla ni pärlnördar därute, lova mig att ni vid varje kvartalsrapport framöver åtminstone lägger ett par sekunder på att njuta av volymökningarna vid John Lake! Andra juniorer släpper pm när de sätter en horisontell brunn i drift. BlackPearl borrar ytterligare tio utan att ens kommentera saken(?). Jag säger som en känd kunskapsbank brukar uttrycka sig om företaget: ”BlackPearl är inget litet bolag”.
Return of the Suw
Comebacken eller uppföljaren blir sällan lika bra som ursprunget så jag har dragit ut en del på det här, velat, funderat, bestämt mig för att låta bli och sedan ångrat mig igen. Efter mötet med företagsledningen i Malmö tidigt i vintras som följdes av ett digert redovisningsarbete framförallt här på bloggen gick luften nästan ur mig. Dels upplevde jag runt årsskiftet att det kommande halvårets nyhetsflöde inte med någon större sannolikhet skulle innehålla särskilt mycket värt att bevaka och dels tyckte jag att det mesta som fanns att konstatera om bolaget redan hade redovisats. Inte minst hade större delen av det material som tidigare gömts under BlackPearls berömda bordsduk visats upp för en större allmänhet och en lite tråkigare period av verkställande stod framför oss.
Under våren passade jag istället på att ta lite ledigt ifrån den mest nitiska bevakningen av bolaget och njöt istället bl a av en välförtjänt semesterresa med kärleken på Nya Zeeland. Senare under våren läste jag mig ikapp och kom fram till den FA-baserade slutsatsen att i ljuset av kända fakta var det mest sannolika scenariot att en tid av vågskvalpande kurskonsolidering väntade. Jag granskade noga de historiska kursgraferna och såg hur sommaren historiskt (liksom i många andra kanadensiska bolag) erbjudit fina köptillfällen. Dessutom åkte jag personligen hem till den (i BlackPearl-sammanhang) smått legendariske H&B för att över en kopp kaffe med tillhörande kaka testa mina teorier mot hans TA-funderingar. Jag upplevde att det fanns en samsyn oss emellan. Inledningsvis när jag postade mina tankar på Placera.nu:s forum mötte de ingen större acceptans men allt eftersom tiden gick fick sommarskvalpandet såsom BlackPearl-fenomen ett visst erkännande.
Ända sedan jag fick upp ögonen för bolaget har jag haft inställningen att jag skall göra det här ”by the book”. Nu bestämde jag mig för att sälja av mina sista övriga innehav och gå all in. Inte en endaste pärla såld härifrån, någonsin! Däremot massor med köp varje gång jag lyckats skrapa fram stålars. Oändliga timmar av bevakning, analys, grävande, telefonsamtal, mailsnurror, forumläsande och skrivande, bloggande och inte minst en intervju med bolagsledningen hade till sist satt mig i en situation där jag enbart hade pärlor i skattkistan och för att ingen skulle kunna påstå att detta var en efterhandskonstruktion postade jag mina påfyllnadsinköp på Sveriges bästa bolagsspecifika börsforum. Jag kände att det inför höstens bloggande kunde finnas ett trovärdighetsvärde i att vara så öppen som möjligt med mina förehavanden. Det ser fortfarande ut som att jag kan ha träffat sommarbotten exakt men den som lever får se…
Vi står nu inför den mest spännande perioden i bolagets historia och jag har hela tiden tänkt inleda återstarten av bloggen med att lista kommande händelser i bolaget som i olika grad kan komma att fungera som triggers för en aktiekurs som jag iskallt räknar med kommer skjuta i höjden under det kommande året. Exakt hur högt vi kommer att nå är inte helt enkelt att sia om så jag avstår - tycker helt enkelt inte det är så intressant då jag själv är en exitpassagerare och ändå inte har för avsikt att sälja. En klok skribent på Placera.Nu:s forum (signaturen LasseLind) hann dock före med tidsgenomgången så för de som följer Pärlan mest nitiskt finns det en viss grad av upprepning i denna genomgång men jag har lagt till ytterligare några förväntade händelser som jag anser vara av betydelse. Dessa händelser kommer vara baspunkterna i bloggen under de närmaste månaderna och det blir ordentlig fördjupning i flera av dem vad det lider:
SAGD-ansökan vid Onion Lake (jul-sep)
En något förbisedd påsksmällare som inte är helt lätt att tidsbestämma men faktiskt kan komma väldigt snart. Ledningen har i samband med att man presenterade Q1:an i år utlovat att man kommer ansöka om kommersiell SAGD-återvinning vid BlackPearls näst viktigaste fält redan i sommar. I samband med den Operational Update som släpptes tämligen nyligen var man ännu luddigare vid angivandet om när själva ansökan kommer att postas. Min spekulativa tolkning är att detta beror på att förhandlingar pågår med en eller flera andra intressenter i området om ett JV-upplägg alternativt förvärv/avyttringar av Lök-sektioner. Annars borde man väl med så här kort varsel veta när ansökningshandlingarna är redo att postas? Som alla vet är de andra två intressenterna vid Onion Lake bolagen Nuvista och (framförallt huvudfavoriten som slutlig budgivare på BlackPearl) CNRL. Keep your eyes open folks!
Q2 (aug)
Med tanke på att man redan i en Operational Update redogjort för läget efter Q2 finns det ingen större anledning att förvänta sig något extra av rapporten. Den kommer dessutom ut för tidigt för att innehålla något av vikt ifrån Blackrod. En trolig axelryckning således.
Första offentliga resultaten från SAGD-plioten vid Blackrod (okt-nov)
Den innersta kretsen bör få en första bild av läget någon gång i september då det gått 3+ månader sedan man fick ånga i marken. Beroende på resultat och hur man tänker tajma in roadshows och övriga marknadsföringsåtgärder borde allmänheten kunna förvänta sig de första resultatuppgifterna någon månad därefter.
Listning på Large Cap i Stockholm (okt-feb)
Omsusad händelse som kommer vara en riktig fjäder i hatten för Lukas Lundin och de trogna aktieägarna som satt med ombord redan under Pearl-tiden och uthärdade kursslakten men det är knappast kursdrivande. Många svenska aktieägare ser också detta som ett viktigt exittecken. Händelsen har inte konfirmerats av bolagsledningen men flera källor har angett okt-nov. Läser man Festivals kommentarer på den direkta frågan om listning kan man tolka in att det skall ske nästa år. Jag garderar upp mig något i tidsspannet men tror nog att det sker redan i år. Inte osannolikt att det i anslutning till detta även kommer en CAPEX-budget för nästkommande år samt en mindre finansiering (PP) för att täcka denna budget (CAPEX-budgeten kan också komma i anslutning till Q3:an).
Q3 (nov)
Här skall man förvänta sig ett saftigt produktionsvolymlyft. Det brukar marknaden gilla.
Inledande resultat ifrån Polymerflooding vid Mooney (nov-feb)
Absolut senast får marknaden detta svart på vitt när Q4:an släpps i feb. Kanske, kanske, kan det gå att utläsa något redan i Q3:an men sannolikt dröjer det ytterligare några månader. Så var det säkerligen inte tänkt från början men skogsbränderna under försommaren skapade ju tyvärr ett par månaders försening.
Politiskt beslut Keystone XL (nov-dec)
Förväntat beslut om pipelinen som skall förse den amerikanska Stilla Havskusten (och därmed även Asien) med den kanadensiska oljan. En framtida gästskribent här på bloggen i ämnet trodde på ett beslut före årsskiftet senast jag tog pulsen på honom om saken. Det här beslutet som försenats av en häftig miljödebatt är mycket viktigt om WTI vs Brent gapet skall minskas och kommer påverka såväl BlackPearls exitpris som värderingen av alla systrar i Lönnlövens land
Årlig reservuppdatering och produktionsrapport (jan-feb)
En happening som de senaste åren blivit en stor besvikelse för många trots att ledningen varit tydlig med att man inte haft för avsikt att ta upp reserver vid Blackrod. Vi får se vilket val man gör den här gången. Dyker det upp Blackrod-reserver kan kursen gå bananas men sannolikheten känns ungefär lika stor att de stannar utanför och förblir contingent-resurser ytterligare ett litet slag. Det får bli en mer underbyggd gissning om saken när vi närmar oss på allvar.
Kommersiell SAGD-ansökan Blackrod (jan-mar)
En stor del av det digra arbetsdokument som innefattas i en ansökan tas fram redan nu i sommar då väderförutsättningarna är som mest lämpliga för att göra geologiska mätningar etc. För att få denna bibel färdig behöver man dock mer data även ifrån själva piloten, därav ytterligare lite frustrerande väntan. Här snackar vi dessutom exit-tecken med guldkant…
Q4/Helårsrapport (feb)
Fortsatt rejält volymlyft. Allt annat vore en praktsensation.
Besked om finansiering av Blackrod (feb-jun)
”Within 18 months” hette det när Festival var i Sverige under slutet av förra året. Detta är en av det kommande årets absolut största triggers. På Suws oddstavla förblir en försäljning av Mooney huvudalternativet men ett större JV eller en rejäl PP är naturligtvis inte otänkbart. Att skuldfinansiera projektet är såklart även en teoretisk möjlighet men det tycks inte vara Festivals melodi.
Noncoresälj (feb-jun)
Noncore är och förblir en stor forumfavorit och Festival har låtit meddela att ingen betydande noncoreförsäljning sker före 2012. Sköna extraslantar förväntar vi oss ifrån kanadensiska Druid, John Lake och Fishing Lake. Blir intressant att se hur dessa paketeras. Det är betydligt mer ovisst med den gamla kronjuvelen San Miguel i Texas. Inga investeringar har gjorts nere i södern under den nuvarande ledningen och risken för att många blir besvikna är uppenbar. Utöver dessa finns fortfarande ett stort antal mindre fina porslinskatter uppe på vinden och några stora men ganska fula amerikanska kreationer. Några av de små eller stora fula kan komma att droppas av redan under de kommande månaderna men de är inga ögonbrynshöjare.
Q1 2012 (maj)
Jag tror produktionsvolymkalaset bara fortsätter här.
….och sen då?
Bolaget är i detta läge (dvs om ca ett år) riggat för försäljning. Därmed är det inte lika givet att kursen dippar under t ex nästkommande sommar som det med facit i hand varit tidigare år. Vem törs sitta utanför och missa ryktesspridningar eller kanske tom en budpremie beroende på snabb exit? Jag tror inte att vi kan räkna med en försäljning förrän tidigast under andra halvåret 2012 men kanske mer troligt under första halvåret 2013 vilket torde vara några månader efter att kommersiell SAGD-ansökan vid Blackrod antagits och man hunnit köra ett par förhandlingsrundor med sluförsäljningsintressenterna.
Maken till spännande år har väl sällan skådats och bloggen är med på denna resa så länge orken och lusten finns där. En del gästskribenter och samskriverier blir det också eftersom det här är rätt tidskrävande och det finns oerhört mycket skön kompetens därute.
Väl mött!
Under våren passade jag istället på att ta lite ledigt ifrån den mest nitiska bevakningen av bolaget och njöt istället bl a av en välförtjänt semesterresa med kärleken på Nya Zeeland. Senare under våren läste jag mig ikapp och kom fram till den FA-baserade slutsatsen att i ljuset av kända fakta var det mest sannolika scenariot att en tid av vågskvalpande kurskonsolidering väntade. Jag granskade noga de historiska kursgraferna och såg hur sommaren historiskt (liksom i många andra kanadensiska bolag) erbjudit fina köptillfällen. Dessutom åkte jag personligen hem till den (i BlackPearl-sammanhang) smått legendariske H&B för att över en kopp kaffe med tillhörande kaka testa mina teorier mot hans TA-funderingar. Jag upplevde att det fanns en samsyn oss emellan. Inledningsvis när jag postade mina tankar på Placera.nu:s forum mötte de ingen större acceptans men allt eftersom tiden gick fick sommarskvalpandet såsom BlackPearl-fenomen ett visst erkännande.
Ända sedan jag fick upp ögonen för bolaget har jag haft inställningen att jag skall göra det här ”by the book”. Nu bestämde jag mig för att sälja av mina sista övriga innehav och gå all in. Inte en endaste pärla såld härifrån, någonsin! Däremot massor med köp varje gång jag lyckats skrapa fram stålars. Oändliga timmar av bevakning, analys, grävande, telefonsamtal, mailsnurror, forumläsande och skrivande, bloggande och inte minst en intervju med bolagsledningen hade till sist satt mig i en situation där jag enbart hade pärlor i skattkistan och för att ingen skulle kunna påstå att detta var en efterhandskonstruktion postade jag mina påfyllnadsinköp på Sveriges bästa bolagsspecifika börsforum. Jag kände att det inför höstens bloggande kunde finnas ett trovärdighetsvärde i att vara så öppen som möjligt med mina förehavanden. Det ser fortfarande ut som att jag kan ha träffat sommarbotten exakt men den som lever får se…
Vi står nu inför den mest spännande perioden i bolagets historia och jag har hela tiden tänkt inleda återstarten av bloggen med att lista kommande händelser i bolaget som i olika grad kan komma att fungera som triggers för en aktiekurs som jag iskallt räknar med kommer skjuta i höjden under det kommande året. Exakt hur högt vi kommer att nå är inte helt enkelt att sia om så jag avstår - tycker helt enkelt inte det är så intressant då jag själv är en exitpassagerare och ändå inte har för avsikt att sälja. En klok skribent på Placera.Nu:s forum (signaturen LasseLind) hann dock före med tidsgenomgången så för de som följer Pärlan mest nitiskt finns det en viss grad av upprepning i denna genomgång men jag har lagt till ytterligare några förväntade händelser som jag anser vara av betydelse. Dessa händelser kommer vara baspunkterna i bloggen under de närmaste månaderna och det blir ordentlig fördjupning i flera av dem vad det lider:
SAGD-ansökan vid Onion Lake (jul-sep)
En något förbisedd påsksmällare som inte är helt lätt att tidsbestämma men faktiskt kan komma väldigt snart. Ledningen har i samband med att man presenterade Q1:an i år utlovat att man kommer ansöka om kommersiell SAGD-återvinning vid BlackPearls näst viktigaste fält redan i sommar. I samband med den Operational Update som släpptes tämligen nyligen var man ännu luddigare vid angivandet om när själva ansökan kommer att postas. Min spekulativa tolkning är att detta beror på att förhandlingar pågår med en eller flera andra intressenter i området om ett JV-upplägg alternativt förvärv/avyttringar av Lök-sektioner. Annars borde man väl med så här kort varsel veta när ansökningshandlingarna är redo att postas? Som alla vet är de andra två intressenterna vid Onion Lake bolagen Nuvista och (framförallt huvudfavoriten som slutlig budgivare på BlackPearl) CNRL. Keep your eyes open folks!
Q2 (aug)
Med tanke på att man redan i en Operational Update redogjort för läget efter Q2 finns det ingen större anledning att förvänta sig något extra av rapporten. Den kommer dessutom ut för tidigt för att innehålla något av vikt ifrån Blackrod. En trolig axelryckning således.
Första offentliga resultaten från SAGD-plioten vid Blackrod (okt-nov)
Den innersta kretsen bör få en första bild av läget någon gång i september då det gått 3+ månader sedan man fick ånga i marken. Beroende på resultat och hur man tänker tajma in roadshows och övriga marknadsföringsåtgärder borde allmänheten kunna förvänta sig de första resultatuppgifterna någon månad därefter.
Listning på Large Cap i Stockholm (okt-feb)
Omsusad händelse som kommer vara en riktig fjäder i hatten för Lukas Lundin och de trogna aktieägarna som satt med ombord redan under Pearl-tiden och uthärdade kursslakten men det är knappast kursdrivande. Många svenska aktieägare ser också detta som ett viktigt exittecken. Händelsen har inte konfirmerats av bolagsledningen men flera källor har angett okt-nov. Läser man Festivals kommentarer på den direkta frågan om listning kan man tolka in att det skall ske nästa år. Jag garderar upp mig något i tidsspannet men tror nog att det sker redan i år. Inte osannolikt att det i anslutning till detta även kommer en CAPEX-budget för nästkommande år samt en mindre finansiering (PP) för att täcka denna budget (CAPEX-budgeten kan också komma i anslutning till Q3:an).
Q3 (nov)
Här skall man förvänta sig ett saftigt produktionsvolymlyft. Det brukar marknaden gilla.
Inledande resultat ifrån Polymerflooding vid Mooney (nov-feb)
Absolut senast får marknaden detta svart på vitt när Q4:an släpps i feb. Kanske, kanske, kan det gå att utläsa något redan i Q3:an men sannolikt dröjer det ytterligare några månader. Så var det säkerligen inte tänkt från början men skogsbränderna under försommaren skapade ju tyvärr ett par månaders försening.
Politiskt beslut Keystone XL (nov-dec)
Förväntat beslut om pipelinen som skall förse den amerikanska Stilla Havskusten (och därmed även Asien) med den kanadensiska oljan. En framtida gästskribent här på bloggen i ämnet trodde på ett beslut före årsskiftet senast jag tog pulsen på honom om saken. Det här beslutet som försenats av en häftig miljödebatt är mycket viktigt om WTI vs Brent gapet skall minskas och kommer påverka såväl BlackPearls exitpris som värderingen av alla systrar i Lönnlövens land
Årlig reservuppdatering och produktionsrapport (jan-feb)
En happening som de senaste åren blivit en stor besvikelse för många trots att ledningen varit tydlig med att man inte haft för avsikt att ta upp reserver vid Blackrod. Vi får se vilket val man gör den här gången. Dyker det upp Blackrod-reserver kan kursen gå bananas men sannolikheten känns ungefär lika stor att de stannar utanför och förblir contingent-resurser ytterligare ett litet slag. Det får bli en mer underbyggd gissning om saken när vi närmar oss på allvar.
Kommersiell SAGD-ansökan Blackrod (jan-mar)
En stor del av det digra arbetsdokument som innefattas i en ansökan tas fram redan nu i sommar då väderförutsättningarna är som mest lämpliga för att göra geologiska mätningar etc. För att få denna bibel färdig behöver man dock mer data även ifrån själva piloten, därav ytterligare lite frustrerande väntan. Här snackar vi dessutom exit-tecken med guldkant…
Q4/Helårsrapport (feb)
Fortsatt rejält volymlyft. Allt annat vore en praktsensation.
Besked om finansiering av Blackrod (feb-jun)
”Within 18 months” hette det när Festival var i Sverige under slutet av förra året. Detta är en av det kommande årets absolut största triggers. På Suws oddstavla förblir en försäljning av Mooney huvudalternativet men ett större JV eller en rejäl PP är naturligtvis inte otänkbart. Att skuldfinansiera projektet är såklart även en teoretisk möjlighet men det tycks inte vara Festivals melodi.
Noncoresälj (feb-jun)
Noncore är och förblir en stor forumfavorit och Festival har låtit meddela att ingen betydande noncoreförsäljning sker före 2012. Sköna extraslantar förväntar vi oss ifrån kanadensiska Druid, John Lake och Fishing Lake. Blir intressant att se hur dessa paketeras. Det är betydligt mer ovisst med den gamla kronjuvelen San Miguel i Texas. Inga investeringar har gjorts nere i södern under den nuvarande ledningen och risken för att många blir besvikna är uppenbar. Utöver dessa finns fortfarande ett stort antal mindre fina porslinskatter uppe på vinden och några stora men ganska fula amerikanska kreationer. Några av de små eller stora fula kan komma att droppas av redan under de kommande månaderna men de är inga ögonbrynshöjare.
Q1 2012 (maj)
Jag tror produktionsvolymkalaset bara fortsätter här.
….och sen då?
Bolaget är i detta läge (dvs om ca ett år) riggat för försäljning. Därmed är det inte lika givet att kursen dippar under t ex nästkommande sommar som det med facit i hand varit tidigare år. Vem törs sitta utanför och missa ryktesspridningar eller kanske tom en budpremie beroende på snabb exit? Jag tror inte att vi kan räkna med en försäljning förrän tidigast under andra halvåret 2012 men kanske mer troligt under första halvåret 2013 vilket torde vara några månader efter att kommersiell SAGD-ansökan vid Blackrod antagits och man hunnit köra ett par förhandlingsrundor med sluförsäljningsintressenterna.
Maken till spännande år har väl sällan skådats och bloggen är med på denna resa så länge orken och lusten finns där. En del gästskribenter och samskriverier blir det också eftersom det här är rätt tidskrävande och det finns oerhört mycket skön kompetens därute.
Väl mött!
Pärlfrossarvecka - Dag 7 - BlackPearl shares
"Livet, universum och allting" - titeln på del tre av fem i Douglas Adams moderna klassiker "Liftarens Guide till galaxen". Den titeln hade jag egentligen tänkt mig på sista fakta-delen i den här serien men efter att ha funderat ett slag insåg jag att dagens ämnen/teman var mer eller mindre löst sammankopplade till själva aktien (listningen, utspädningen, ägandet osv).
"Not ever likely to switch..." är ett citat gällande listningen i Sverige. Vi hamnade i en ganska lång diskussion angående listningen på First North när vi ville höra oss för om planerna på ett eventuellt framtida skifte till en mer ansedd lista. Motiveringen var dels att det skulle kosta en hel del pengar att byta och dels att det skulle ställa krav på bolaget som man idag inte kan tillgodose, t ex att översätta alla pm till svenska osv. I en avslutande bisats tillade man dock att ingenting är skrivet i sten men min tolkning efter mötet var att något skifte inte kommer ske under överskådlig tid. Men, ifrån mötet i Stockholm en kväll senare har det kommit en del motstridiga signaler och jag utesluter inte att tolkningen kan vara felaktig eller att Sverige-besöket kanske tom kan ha fått ledningen att tänka i andra banor.
Med sig i bagaget hade sällskapet en fräsch utannonserad PP som då ännu inte hade stängts (officiellt). Vi gratulerade till att man lyckats ställa ut den på 5 CAD varvid Festival, till synes förvånad, utbrast något i stil med att "det förstår ni väl, vi skulle aldrig sätta den lägre än så, vi vill lika lite som ni ha utspädning, vi sitter i samma båt som alla andra aktieägare". Behovet av PP:n kan dock i ärlighetens namn debatteras ganska häftigt - en realistisk likviditetsprognos visar garanterat på att herrarna kunde väntat i minst ett år till men det här gänget tar ogärna risker, åtminstone var det ungefär så de motiverade den. I nästa andetag berättade man dock om hur svårt det är för större aktörer att få loss större mängder aktier om de vill köpa på sig en post BlackPearl och att detta utställande snarare handlade om att tillgodose sådana. Senare, under eftermiddagens session, tappade vi nästan hakan när Festival mycket tydligt deklarerade att Lundin gärna skulle roffat åt sig hela PP:n om man bara hade låtit honom göra det!
Vi testade i sammanhanget av en tes angående corner position (pga en idé om maximal förväntad utspädning före exit). I Kanada gäller dock inte 10% av aktierna som i Sverige utan 33% och det är Kanada som styr regelverket för BlackPearl.
Management + Lundin sitter på 25% av aktierna, drygt. Bilden vi fick var faktiskt att man hade väldigt begränsad koll på området och dessutom inte tycktes följa det särskilt noga. Jag vet att en del kommer tycka att jag är naiv som påstår att jag tror dem men de har inte hört Don/John halvförvirrat diskutera med varandra om vilka listor man egentligen har där saken till viss del kan följas. Ägarlistorna används hos BlackPearl i första hand till att säkra att man gör investeringspresentationer med rätt människor när det är turnédags (tur att det finns undantag...:)).
Stockholmsorganisatören/piratkollegan jacksparrow ställde en välformulerad fråga som verkligen inte gick att misstolka angående det export/import beteende av aktier (SWE/CAN) som kartlagts nitiskt under 2010 på placera.nu:s forum. Även här kommer konspirationsteoretikerna hävda skådespeleri men våra gentlemän var faktiskt anmärkningsvärt ovetande om vad som försiggått under året. Man hade hört talas om saken, så mycket förstod vi, och gissningen (för det var verkligen en sådan ifrån ledningen) handlade om att man trodde att det till stor del handlade om beställningsposter från större aktörer som samlades upp på endera sidan Atlanten till bästa möjliga pris.
Av en slump gled vi in på analyshusens bevakning av skutan efter att lång sikt berättat om hur vi i Sverige gemensamt brukar jaga de senaste rekarna för att släcka den mest extrema infotörsten. På det här området var Festival anmärkningsvärt frispråkig och berättade att han, utav analyshusen, kände störst förtroende för First Energy, Peters och Salman Partners. Alla tre sades ha rutinerade experter som följt såväl branschen som denna ledning under en längre tid och "understand what we're doing".
En diskussion om aktiekursen var naturligtvis oundviklig. Det finns dessutom en slide i presentationen kallad "BlackPearl Share Price Analysis" som inte är helt enkel att greppa. JF försökte förklara att han lagt in bilden för att visa på den enorma uppsidan och hur billig han forfarande anser att en pärla är, även utifrån dagens kommunicerade förutsättningar. Resurser kommer dessutom med tiden att omvandlas till reserver och han menar att det finns massor med uppsida ifrån nuvarande nivåer. Ett alternativt sätt att se på saken vore enligt John att "Buy Onion Lake and Mooney, get Blackrod for free".
K-Lunsen har på placera.nu:s forum också redogjort för hur JF under eftermiddagen hos Öhmans började prata om kursnivåer som 16 och 20 CAD som om de vore självklara avsatser på en framtida tänkt trappa. Försiktighetsgeneralen himself i ett helt eget spontant statement! Inte jag, inte vi, inte ens som en svar på en fråga! Jag höll både på att sätta lussekatten från Öhman i halsen och ramla av stolen samtidigt!
Jag vill avslutningsvis betona ytterligare en viktig sak (pekpinne) som K-Lunsen redan återgett ifrån sessionerna kopplat till priset på pärlor. Blanda inte samman redovisningens NAV med resursuppdateringens NPV! Under ytterligare en tid (fram till Jan 2012?) kommer BlackPearl handlas till långt över redovisningens Net Asset Value. Reservjusteringen i januari 2011 kommer innehålla ytterst måttliga justeringar och den som endast läser bolagets balansräkning kommer skaka förtvivlat på huvudet och gå bort sig fullständigt. Gör inte det misstaget, det är fortfarande ruskigt billigt att håva in pärlor!
Sista delen i denna serie blir en ganska lättsam uppsummering av lärdomarna och intrycken ifrån en oförglömlig dag och det avslutande avsnittet är planerat till mitten av den här veckan. Det värker i fingrarna nu och mitt glögglager håller på att ta slut så det är nog tur att pärlfrossarveckan snart är till ända.
Pärlfrossarvecka - Dag 6 - Sales & Distribution
Jag har förstått att vi är ganska många som sitter och knackar kassaflödesestimat hemma på den egna kammaren i mer eller mindre svåröverskådliga Excel-filer för att greppa utvecklingen under de kommande åren ombord på BlackPearl. I ett försök att bli bättre på att sia om framtiden valde vi temat Sales & Distribution som ett lite alternativt angreppssätt för att ännu bättre förstå bolagets RR och Cash Flow och då kanske framförallt vilka antaganden man bör göra i estimaten baserat på tillgänglig information. Lite mer processorienterat än sifferorienterat alltså för att skapa ett bättre samtal och det här upplevde jag slog väldigt väl ut. Frågeställningarna var ganska detalj- och operativt orienterade och därmed ofarliga för JF/DC att prata om vilket man också glatt gjorde.
Vi inledde med att stryka sällskapet medhårs; välförtjänt beröm på punkter de kanske inte förväntat sig inger respekt och visar att man är påläst. Med tanke på att snittoljepriset var lägre och tungoljediffen större i Q3 vs. Q2 hade det förbryllat oss att intäkten per oljefat var större i Q3 än Q2. Detta påtalade vi och frågade hur man hade betett sig? Svaret blev ungefär det vi hade gissat oss till och gentlemännen verkade faktiskt lite småstolta och glada över att någon äntligen uppmärksammade saken.
När man plockat upp oljan ur backen skickas den i dagsläget iväg på lastbilar till den köpare som betalar bäst. Sammanlagt arbetar man med en sex till sju möjliga köpare men av dem är det bara ett par, kanske tre, stycken som används frekvent.
Under Q3 var man således ganska lyckosamma med att hitta köpare som var beredda att betala förhållandevis bra. Dock tog en annan resultatpost stryk av detta, nämligen distributionskostnaden. Att forsla oljan längre på vägarna genererar självklart högre distributionskostnader och tar därför till viss del udden av det spetspris man lyckats förhandla sig till. Gungor och karuseller brukar man väl säga?
Den gode lång sikt ställde frågan om lagringskapacitet och fick beskedet att man som ett snitt kan räkna med att en fem till sex dagars produktion kan ställas undan på de producerande fälten. Detta ger visst, dock inte våldsamt, manöverutrymme när man letar efter en köpare av det svarta guldet och vill få ut maximal betalning.
Tungoljediffen förresten, den har ju tillägnats en egen sida i senaste bolagspresentationen. Viktigaste budskapet vi fick med oss ifrån mötet på den punkten var väl egentligen att man arbetar med antagandet 20% i alla former av forecasting för att ligga på säkra sidan men egentligen lutar mer åt att tro på nivåer runt kanske 15%. Då och då kommer diffen åter sticka ner under 10%, menade Festival, men det är inte hållbart i längden om raffinaderierna skall få lönsamhet i sin verksamhet.
Den verkliga orsaken till att vi tog upp temat Sales & Distribution var vår nyfikenhet runt de eventuella planerna på att docka samman de tre kärnfälten med de större pipelines som finns eller projekteras i Alberta/Saskatchewan för att skicka oljan söderut. BlackPearl har inte på något vis kommunicerat någonting runt detta men vi har länge känt lukten av en ordentlig möjlig uppsida, inte minst vid Onion Lake. Dels finns den givna uppsidan i form av att man kan undanröja distributionskostnaden för att frakta oljan med lastbil (1-1,5$/fat) men rimligen ligger den verkligt stora uppsidan i friheten att kunna göra affärer med raffinaderierna utan extra mellanhand. Dessutom ska vi komma ihåg att team-Festival sprang in i häftiga problem med att lösa transporterna i sitt Blackrock när produktionsvolymerna rusade kraftigt, sådana bekymmer vore sköna att slippa i detta case.
Vi fick klara besked! Vid Blackrod tas en investering i en pipeline i samband med den första kommersiella fasen. Vid Onion Lake har man gått samman med en annan aktör i ett 12 MCAD-projekt som redan är påbörjat och därmed skall skytteltrafiken till fältet snart vara ett minne blott. Däremot lär vi aldrig få se en pipeline till Mooney. I sittande möte gjorde Festival en investeringsbedömning på 20-30 MCAD och den hade vi nog alla svårt att kunna se hur den skulle kunna räknas hem.
Summeringsdags igen! Uppsidan vi hade hoppats på inom temaområdet Sales & Distribution får anses bekräftad! Både Blackrod och Onion Lake kommer dockas samman med större pipelines vilket skall innebära såväl högre intäkter som lägre kostnader för de två största projekten. Dessutom tar det bort viss risk eftersom man inte lär hamna i distributionsproblem under den häftiga produktionstillväxten. Lägg därtill att alla framtidsscenarios som kommuniceras ifrån BlackPearl innefattar ett antagande om 20%:s tungoljediff, ett antagande som känns tämligen defensivt om det ställs emot ledningens verkliga tro och de nivåer diffen legat på senaste året samt underliggande trend. Det är således inte bara oljeprisantagandena i framtiden som är småfega i kommunikationen med marknaden! Hängslen och livrem precis överallt - det spelar ju ingen roll vilken sten man vänder på, det tycks alltid finnas mer att hämta. Bra så!
Vi inledde med att stryka sällskapet medhårs; välförtjänt beröm på punkter de kanske inte förväntat sig inger respekt och visar att man är påläst. Med tanke på att snittoljepriset var lägre och tungoljediffen större i Q3 vs. Q2 hade det förbryllat oss att intäkten per oljefat var större i Q3 än Q2. Detta påtalade vi och frågade hur man hade betett sig? Svaret blev ungefär det vi hade gissat oss till och gentlemännen verkade faktiskt lite småstolta och glada över att någon äntligen uppmärksammade saken.
När man plockat upp oljan ur backen skickas den i dagsläget iväg på lastbilar till den köpare som betalar bäst. Sammanlagt arbetar man med en sex till sju möjliga köpare men av dem är det bara ett par, kanske tre, stycken som används frekvent.
Under Q3 var man således ganska lyckosamma med att hitta köpare som var beredda att betala förhållandevis bra. Dock tog en annan resultatpost stryk av detta, nämligen distributionskostnaden. Att forsla oljan längre på vägarna genererar självklart högre distributionskostnader och tar därför till viss del udden av det spetspris man lyckats förhandla sig till. Gungor och karuseller brukar man väl säga?
Den gode lång sikt ställde frågan om lagringskapacitet och fick beskedet att man som ett snitt kan räkna med att en fem till sex dagars produktion kan ställas undan på de producerande fälten. Detta ger visst, dock inte våldsamt, manöverutrymme när man letar efter en köpare av det svarta guldet och vill få ut maximal betalning.
Tungoljediffen förresten, den har ju tillägnats en egen sida i senaste bolagspresentationen. Viktigaste budskapet vi fick med oss ifrån mötet på den punkten var väl egentligen att man arbetar med antagandet 20% i alla former av forecasting för att ligga på säkra sidan men egentligen lutar mer åt att tro på nivåer runt kanske 15%. Då och då kommer diffen åter sticka ner under 10%, menade Festival, men det är inte hållbart i längden om raffinaderierna skall få lönsamhet i sin verksamhet.
Den verkliga orsaken till att vi tog upp temat Sales & Distribution var vår nyfikenhet runt de eventuella planerna på att docka samman de tre kärnfälten med de större pipelines som finns eller projekteras i Alberta/Saskatchewan för att skicka oljan söderut. BlackPearl har inte på något vis kommunicerat någonting runt detta men vi har länge känt lukten av en ordentlig möjlig uppsida, inte minst vid Onion Lake. Dels finns den givna uppsidan i form av att man kan undanröja distributionskostnaden för att frakta oljan med lastbil (1-1,5$/fat) men rimligen ligger den verkligt stora uppsidan i friheten att kunna göra affärer med raffinaderierna utan extra mellanhand. Dessutom ska vi komma ihåg att team-Festival sprang in i häftiga problem med att lösa transporterna i sitt Blackrock när produktionsvolymerna rusade kraftigt, sådana bekymmer vore sköna att slippa i detta case.
Vi fick klara besked! Vid Blackrod tas en investering i en pipeline i samband med den första kommersiella fasen. Vid Onion Lake har man gått samman med en annan aktör i ett 12 MCAD-projekt som redan är påbörjat och därmed skall skytteltrafiken till fältet snart vara ett minne blott. Däremot lär vi aldrig få se en pipeline till Mooney. I sittande möte gjorde Festival en investeringsbedömning på 20-30 MCAD och den hade vi nog alla svårt att kunna se hur den skulle kunna räknas hem.
Summeringsdags igen! Uppsidan vi hade hoppats på inom temaområdet Sales & Distribution får anses bekräftad! Både Blackrod och Onion Lake kommer dockas samman med större pipelines vilket skall innebära såväl högre intäkter som lägre kostnader för de två största projekten. Dessutom tar det bort viss risk eftersom man inte lär hamna i distributionsproblem under den häftiga produktionstillväxten. Lägg därtill att alla framtidsscenarios som kommuniceras ifrån BlackPearl innefattar ett antagande om 20%:s tungoljediff, ett antagande som känns tämligen defensivt om det ställs emot ledningens verkliga tro och de nivåer diffen legat på senaste året samt underliggande trend. Det är således inte bara oljeprisantagandena i framtiden som är småfega i kommunikationen med marknaden! Hängslen och livrem precis överallt - det spelar ju ingen roll vilken sten man vänder på, det tycks alltid finnas mer att hämta. Bra så!
Pärlfrossarvecka - Dag 5 - Noncore
Mannen på bilden råkar vara undertecknad. På plats i Whistler. Jag var där på läktaren den härliga dagen när bragdguldet som presenterades tidigare idag bärgades. Man kan bli tårögd av mindre men man kan också förbryllat klia sig i skallen och fråga sig vad tusan ett stafettguld vid Vinter OS i Vancouver har att göra med BlackPearl? Svaret är lika enkelt som självklart - ännu en mäktig prestation skall utföras på kanadensisk mark och jag tänker inte missa en sekund av färden, lika lite som jag skulle fått för mig att kliva ner från läktaren och lämna arenan när Hellner tog över på sistasträckan den där fantastiska februaridagen.
Engagemanget i bolaget råkade knappa året senare leda mig till ett möte med bolagsledningen och jag har i ett antal inlägg berättat det viktigaste som snappades upp i samtalet med CEO/CFO om kärnfälten där stordåden skall utföras. Nu går jag över till att belysa ett antal andra teman som vi av olika anledningar hade valt att sätta upp inför diskussionerna då vi bedömde dem som intressanta och inte fullt utforskade av oss vanliga dödliga aktieägare. I detta första av tema-inlägg belyser jag Noncore:
Jag fick kanske inte onda ögat direkt men det undanslapp Festival en besvärad grymtning när jag, i samband med bilden i bolagspresentationen som åskådliggör tänkt framtida finansiering, försökte ta oss in på ämnet med en uselt formulerad fråga (kanske inte ordagrant men ungefär "So...what kind of intelligence have you built into the 90 MCAD noncore sales?"). Tur att jag satt ned för annars hade det varit på darriga ben jag hade gett mig på att försöka namedroppa de större kanadensiska noncorefälten för att avbryta den lätt obehagliga tystnaden efter frågan.
Efter en stund sa JF att det likaväl kunde stått 120 MCAD i presentationen och därefter summerade han upp det vi redan visste, dvs att Salt Lake och Queen City Gas är ute till försäljning. Han nämnde också kort att San Miguel inte är något att ha samt påstod att de hade sålt Fiddler Creek. Det sistnämna (Fiddler) förbryllar men vi fick aldrig möjlighet att gräva mer i saken. Det är något som inte riktigt hänger här eftersom tidigare noncoresälj i år som redovisats adderar upp till den totala försäljningssumman. Om man verkligen sålt HELA Fiddler Creek har det skänkts bort till vrakpris. Känns ologiskt, då kunde man lika väl hållit på detta US-fält med stora mängder olja i backen. Det finns en hint i Q3:ans MD&A om att undeveloped land i Montana sålts men mer specifikt än så vet vi alltså inte.
Vi försökte leda in gossarna på John Lake (nya aktiviteter är på gång där nu!) men det var av någon anledning Don Cook som nappade och började berätta om att det kommer pågå aktivitet vid Druid under Q4. Intressanta news! Vi skruvade häpet på oss mot Don och ungefär samtidigt uppstod mötets mest märkliga stund. John Festival gick in och bröt i samtalet. Tvärt och bestämt. Det där skulle vi inte prata om! Iskallt, bestämt, myndigt! Detta var information som övriga aktieägare inte fått, vi kunde absolut inte diskutera saken!
Därefter gick John in i försvarsställning. En lång utläggning följde om hur de verkligen kämpade för att dra ut så mycket stålars som möjligt ur gamla Pearl för att lägga på kärnfälten genom att återanvända gamla investeringar och kränga mark. Det blev nästan lite absurt. Här satt en av industrins främsta ledare, som driver ett bolag värderat till över 10 miljarder SEK, och försökte lite generat förklara och ursäkta sig för oss. De skulle kanske inte kunna maximera på varenda noncorefält, tiden räcker helt enkelt inte till för personalstyrkan och kärnfälten måste ju gå i första hand. Ni måste lita på oss på den här punkten, vi gör verkligen allt vi kan, ni kan inte begära det omöjliga, så fortsatte det...
Vi släppte ämnet efter detta. Det var mycket mer man skulle önskat få info om på detta tema. Varför, hur och till vem (Fiddler)? Finns det verkligen så mkt olja vid Fishing Lake som vi har uppgifter om? Kommer man lyckas stänga Salt Lake-säljet före nyår? Planer för Promised Land? Osv. Samtidigt blev det några minnesvärda minuter. Så otroligt tydligt vem som bestämde men samtidigt en skön ödmjukhet. Core är core, noncore är noncore, spelreglerna är tydliga.
Pärlfrossarvecka - Dag 4 - Blackrod
Det var Ed Sobel som "upptäckte" Blackrod. Vårt team hade sålt BlackRock efter att högsta chefen från Shell plötsligt en dag hört av sig och bjudit det dubbla aktievärdet. Grabbarna var stolta men långtifrån nöjda och mätta. Problemet var att de inte hittade något nytt lämpligt projekt trots att de scannade av hela den nordamerikanska kontinenten. Istället började de så sakteliga spridas för vinden, några tog konsultuppdrag och det var nästan så att det kändes tveksamt om de skulle jobba ihop igen.
Men så fick Sobel upp ögonen för Grand Rapids 2007. CNRL hade efter flera års hårt slit vid fältet Primrose justerat en del på utvinningstekniken och plötsligt sa det bara PANG och succén var ett faktum! Ed förstod direkt att det var dags att agera och sökte igenom området. Han hittade Blackrod och tog kontakt med Pearl som han fick till att börja köpa på sig WI i fältet. Samtidigt briefades "gamla gänget" och man började formera sig och uppvakta Pearl med ett förslag på en setup för ett samarbete och diskussionerna ledde så småningom till ett övertagande av bolaget. Så den som fått för sig att det är en slump att dessa herrar sitter på just detta fält idag är väldigt fel ute. De började rusta så fort de såg möjligheten redan 2007 och äktenskapsförmedlaren var den mästerlige geologen Sobel. Någon slump är det sällan tal om i de här sammanhangen...
"As big as Mooney and as thick as Onion Lake, more or less the perfect field". Det var det första Festival sa när vi vände blad i företagspresentationen och hamnade på Blackrod-sidorna. Därefter tog han själv upp historien som jag återberättade ovan. För mig är det i princip en tillräcklig motivering för att investera i bolaget. Kanadas förmodligen främsta tungoljeteam sökte själva upp det i deras ögon perfekta fältet och såg till att komma i besittning av det. Hur skulle förutsättningarna för framgång kunna bli bättre?
Risken då? Kan man misslyckas? Det direkta svaret från JF var nej på den här frågan. Enligt honom kommer utfallet att hamna inom intervallet lönsam oljeåtervinning och fantastiskt lönsam återvinning. Avancerade geologiska studier är gjorda, testbrunnar har borrats och upptagningsbar olja finns där, i oerhörda mängder dessutom. Unikt för Blackrod är dessutom koncentrationen. Det krävs ingen uppsplittad SAGD-uppsättning med SAGD-pannor utspridda lite varstans i bushen utan en fetinguppsättning räcker för att göra projektet mkt stort.
Man kommer inleda med en mkt traditionell SAGD-uppsättning för att ytterligare begränsa risken MEN ser det som väldigt sannolikt att man på sikt kommer att ansöka om diverse innovationstillstånd för andra typer av tekniker (t ex kemikalietillsättning) för att sätta denna SAGD rejält i spinn.
Under utvecklingen kommer 10 BlackPearl-anställda att arbeta på plats ute på fältet. Flera av dem är gamla BlackRockare. Jag har ju tidigare i bloggen kunnat återge signaturen #40:s information om att det inte enbart var gamla BlackRock-ledningen som hängde med till BlackPearl utan även flera personer på mer operationell nivå, detta bekräftades också nu i mötet.
Tidshorisonten på piloten? "First steam in the ground March, maybe April." "Initial indications after 6 months." "Very good idea within 18 months."
Väljer vi att kika lite bortom horisonten kan jag dessutom rapportera om att arbetet med ansökan om Commercial Development är inlett. Den lär postas tidigt 2012 snarare än sent 2011 vilket är det tidsintervall som anges i senaste presentationen. En lite kul personlig detalj ifrån mötet var att jag ganska spontant råkade släppa en kommentar om att jag tyckte slutet av 2011 på den här punkten lät lite väl optimistiskt! Med tanke på hur defensiva gossarna brukar vara i sina estimat och planer upplever jag det som rätt vågat att tro på att man ska kunna ha ett ansökningsunderlag färdigt nästan innan man fått tillräckliga svar ifrån piloten. John vände sig mot mig, gav en blick full av tacksamhet och svarade något i stil med "You are probably very right...".
Ni som tagit er igenom pilotansökningen på 300 sidor vet att detta inte är något man slänger ur sig på en eftermiddag och här kommer det snarare röra sig om en 500-sidig skrift med avancerade geologiska bedömningar, miljöpåverkan etc. Vi pratade en del runt innehållskraven och bilden som målades upp är att de är oerhört omfattande men fullt möjliga att tillgodose. Vissa uppgifter kan man dessutom bara arbeta med under specifika årstider pga klimatförutsättningarna.
Behandlingstiden av en sådan insänd ansökan är ungefär 18 månader (baserat på vad handläggningstiden på senare tid varit på liknande projekt). Här kände vi nog att de saltade på en del med tiden och verkligen letade efter de mest segdragna processerna på senare tid som referenser. Men det är en känsla snarare än fakta och vi får väl gräva lite djupare i det här med ansökningstider så småningom.
Vi leker lite med tidsaxeln. Om en ansökan sänds in strax efter årsskiftet 11/12 bör tillståndet vara klart senast sommaren 2013. Vid den tidspunkten tror jag endast bolaget sitter på två kärnfält och en väldigt stor kassa. Man lär direkt gå igång med jobbet att sätta Blackrod i kommersiell drift för att visa att man verkligen tror på projektet. Parallellt med detta ligger med säkerhet en dold säljagenda och det är upp till varje BlackPearl-ägare att själv bedöma om man tror att bolaget vill sälja snabbt eller kanske åtminstone vänta in en justering av reserverna baserat på tillståndet. Ett intryck ifrån mötet är att våra grabbar nog ändå är rätt sugna på att sätta en första fas av den kommersiella SAGD:en i drift för att visa vad man går för. Mitt gamla tips på exit våren 2014 ligger kvar men jag lägger mitt förväntade exit-tidsintervall från hösten 2013 tom 2015. Time will tell...
Jag har diskuterat målbilder med mötet på de andra två kärnfälten i bloggen och får väl vara konsekvent och även göra så här. Vi jagade en bedömning av projektrisken snarare än möjlig uppsida vid Blackrod och vi blev belönade, rikligt belönade. Den normalt sett så försiktige JF satte i princip den operationella risken till noll vid Blackrod. Dessutom tog han på eget initiativ upp hur hans team själva sökt upp kontinentens kanske bästa outvecklade fält utifrån deras kunskapsförutsättningar och dessutom fick vi en lite klarare bild av tidshorisonten. Full pott!
Avslutningsvis: Glöm inte! Vi kan gräva hur mycket som helst i allt annat som har med det här bolaget att göra men till syvende och sist är det vad som sker vid Blackrod som kommer att avgöra om vi ska få den våldsamma utveckling av aktieägarvärde som många av oss drömmer om. Jag känner inte att jag själv har fler obesvarade frågor om förutsättningarna för framgång vid Blackrod och jag tror övriga mötesdeltagare fick samma känsla. En känsla av frid och lugn som om saken nästan redan vore klar - så är det naturligtvis inte då mycket hårt jobb återstår. Men nästan..
Men så fick Sobel upp ögonen för Grand Rapids 2007. CNRL hade efter flera års hårt slit vid fältet Primrose justerat en del på utvinningstekniken och plötsligt sa det bara PANG och succén var ett faktum! Ed förstod direkt att det var dags att agera och sökte igenom området. Han hittade Blackrod och tog kontakt med Pearl som han fick till att börja köpa på sig WI i fältet. Samtidigt briefades "gamla gänget" och man började formera sig och uppvakta Pearl med ett förslag på en setup för ett samarbete och diskussionerna ledde så småningom till ett övertagande av bolaget. Så den som fått för sig att det är en slump att dessa herrar sitter på just detta fält idag är väldigt fel ute. De började rusta så fort de såg möjligheten redan 2007 och äktenskapsförmedlaren var den mästerlige geologen Sobel. Någon slump är det sällan tal om i de här sammanhangen...
"As big as Mooney and as thick as Onion Lake, more or less the perfect field". Det var det första Festival sa när vi vände blad i företagspresentationen och hamnade på Blackrod-sidorna. Därefter tog han själv upp historien som jag återberättade ovan. För mig är det i princip en tillräcklig motivering för att investera i bolaget. Kanadas förmodligen främsta tungoljeteam sökte själva upp det i deras ögon perfekta fältet och såg till att komma i besittning av det. Hur skulle förutsättningarna för framgång kunna bli bättre?
Risken då? Kan man misslyckas? Det direkta svaret från JF var nej på den här frågan. Enligt honom kommer utfallet att hamna inom intervallet lönsam oljeåtervinning och fantastiskt lönsam återvinning. Avancerade geologiska studier är gjorda, testbrunnar har borrats och upptagningsbar olja finns där, i oerhörda mängder dessutom. Unikt för Blackrod är dessutom koncentrationen. Det krävs ingen uppsplittad SAGD-uppsättning med SAGD-pannor utspridda lite varstans i bushen utan en fetinguppsättning räcker för att göra projektet mkt stort.
Man kommer inleda med en mkt traditionell SAGD-uppsättning för att ytterligare begränsa risken MEN ser det som väldigt sannolikt att man på sikt kommer att ansöka om diverse innovationstillstånd för andra typer av tekniker (t ex kemikalietillsättning) för att sätta denna SAGD rejält i spinn.
Under utvecklingen kommer 10 BlackPearl-anställda att arbeta på plats ute på fältet. Flera av dem är gamla BlackRockare. Jag har ju tidigare i bloggen kunnat återge signaturen #40:s information om att det inte enbart var gamla BlackRock-ledningen som hängde med till BlackPearl utan även flera personer på mer operationell nivå, detta bekräftades också nu i mötet.
Tidshorisonten på piloten? "First steam in the ground March, maybe April." "Initial indications after 6 months." "Very good idea within 18 months."
Väljer vi att kika lite bortom horisonten kan jag dessutom rapportera om att arbetet med ansökan om Commercial Development är inlett. Den lär postas tidigt 2012 snarare än sent 2011 vilket är det tidsintervall som anges i senaste presentationen. En lite kul personlig detalj ifrån mötet var att jag ganska spontant råkade släppa en kommentar om att jag tyckte slutet av 2011 på den här punkten lät lite väl optimistiskt! Med tanke på hur defensiva gossarna brukar vara i sina estimat och planer upplever jag det som rätt vågat att tro på att man ska kunna ha ett ansökningsunderlag färdigt nästan innan man fått tillräckliga svar ifrån piloten. John vände sig mot mig, gav en blick full av tacksamhet och svarade något i stil med "You are probably very right...".
Ni som tagit er igenom pilotansökningen på 300 sidor vet att detta inte är något man slänger ur sig på en eftermiddag och här kommer det snarare röra sig om en 500-sidig skrift med avancerade geologiska bedömningar, miljöpåverkan etc. Vi pratade en del runt innehållskraven och bilden som målades upp är att de är oerhört omfattande men fullt möjliga att tillgodose. Vissa uppgifter kan man dessutom bara arbeta med under specifika årstider pga klimatförutsättningarna.
Behandlingstiden av en sådan insänd ansökan är ungefär 18 månader (baserat på vad handläggningstiden på senare tid varit på liknande projekt). Här kände vi nog att de saltade på en del med tiden och verkligen letade efter de mest segdragna processerna på senare tid som referenser. Men det är en känsla snarare än fakta och vi får väl gräva lite djupare i det här med ansökningstider så småningom.
Vi leker lite med tidsaxeln. Om en ansökan sänds in strax efter årsskiftet 11/12 bör tillståndet vara klart senast sommaren 2013. Vid den tidspunkten tror jag endast bolaget sitter på två kärnfält och en väldigt stor kassa. Man lär direkt gå igång med jobbet att sätta Blackrod i kommersiell drift för att visa att man verkligen tror på projektet. Parallellt med detta ligger med säkerhet en dold säljagenda och det är upp till varje BlackPearl-ägare att själv bedöma om man tror att bolaget vill sälja snabbt eller kanske åtminstone vänta in en justering av reserverna baserat på tillståndet. Ett intryck ifrån mötet är att våra grabbar nog ändå är rätt sugna på att sätta en första fas av den kommersiella SAGD:en i drift för att visa vad man går för. Mitt gamla tips på exit våren 2014 ligger kvar men jag lägger mitt förväntade exit-tidsintervall från hösten 2013 tom 2015. Time will tell...
Jag har diskuterat målbilder med mötet på de andra två kärnfälten i bloggen och får väl vara konsekvent och även göra så här. Vi jagade en bedömning av projektrisken snarare än möjlig uppsida vid Blackrod och vi blev belönade, rikligt belönade. Den normalt sett så försiktige JF satte i princip den operationella risken till noll vid Blackrod. Dessutom tog han på eget initiativ upp hur hans team själva sökt upp kontinentens kanske bästa outvecklade fält utifrån deras kunskapsförutsättningar och dessutom fick vi en lite klarare bild av tidshorisonten. Full pott!
Avslutningsvis: Glöm inte! Vi kan gräva hur mycket som helst i allt annat som har med det här bolaget att göra men till syvende och sist är det vad som sker vid Blackrod som kommer att avgöra om vi ska få den våldsamma utveckling av aktieägarvärde som många av oss drömmer om. Jag känner inte att jag själv har fler obesvarade frågor om förutsättningarna för framgång vid Blackrod och jag tror övriga mötesdeltagare fick samma känsla. En känsla av frid och lugn som om saken nästan redan vore klar - så är det naturligtvis inte då mycket hårt jobb återstår. Men nästan..
Pärlfrossarvecka - Dag 3 - Mooney
Vintern har (självklart) lamslagit Skåne och i viss mån råder i princip undantagstillstånd utanför mina fönster. Denna sydsvenska region och människorna som befolkar den samma tycks verkligen ha ett och annat otalt med vädergudarna. Men man ska se sådana här tillfällen som möjligheter! Därför har jag krupit upp i soffan och värmt på lite glögg, placerat datorn på en kudde på magen och gjort mig redo för att förmedla det vi lärde oss om Mooney i måndags.
Mooney - bara namnet får en att tänka på något som är out of space, lite av ett ufo i fältsamlingen eller den udda fågeln som K-Lunsen uttrycker sig. Målbilden med mötet beträffande Mooney var enkel men konkret; vi ville få en bedömning på risken med projektet samt en bekräftelse på om detta fält är nyckeln till bolagets finansiering. Vi fick svaret på bådadera. Tror vi. Därtill en tydlig hint om var vi ska leta efter köparen!
Men jag kastar mig först rakt på en kul detalj som jag faktiskt inte sett återrapporteras från Sverigebesöket hittills (så mycket har skrivits att jag mycket väl kan ha missat det). BlackPearls WI i Mooney är numera 100%, inte 98% som tidigare efter att man i år köpt loss de sista 2%:en från en annan aktör.
Mooney är stort till ytan. Mycket stort. Faktiskt klart större än Blackrod. Men till skillnad från Blackrod och Onion Lake är oljelagret inte särskilt tjockt och därtill något trixigt att få upp. Tekniken man har valt för att lösa denna problematik, sk ASP-flooding är en utvinningsmetod som teamet inte tidigare jobbat med och därmed kändes frågeställningen om projektrisken definitivt berättigad. Duon verkade vana vid frågan och hänvisade till de många framgångsrika analoger som finns att studera där tekniken används och där fälten i flera fall påminner väldigt mycket om Mooney. Därtill har man ju faktiskt kört den egna piloten framgångsrikt i mer än två år med alla insikter i tekniken det inneburit. Budskapet var glasklart, no worries!
Produktionen vid Mooney taktas nu ner i samband med att en del horizontal wells konverteras till injectors. Produktionstappet kompenseras delvis av några nya horizontal wells som satts i bruk under hösten men räkna med en produktion på ca 400-500 Boed från december och ca tre månader framåt, dvs en halvering ifrån nuvarande nivåer.
Historiskt har primärproduktionen ifrån fältet varit betydande men under de sista åren har den fallit tämligen kraftigt. Jag hade läst i en ASP-flooding studie att återvinningstekniken även kunde ha en betydande positiv effekt på andra brunnar i området men när jag testade tesen på herrarna ville de bara ge mig delvis rätt; det krävs enligt dem att sådana horizontal wells är väldigt närliggande och jag skulle definitivt inte sniffa efter betydande uppsidor på just den punkten. Men de hade faktiskt övervägt att söka tillstånd för ett par närliggande brunnar (strax norr om Phase 1 projektet) just för att testa saken så helt bortgjord kände jag mig inte...
JF gick återigen igång och ritade pedagogiska kurvor på tänkt produktionsutveckling. Det kommer ta 12-18 månader från start tills att man är uppe på fullt blås med Phase 1. I de estimat vi jobbat med har vi räknat med slutet av 2011 vilket ju är i krokarna. Därefter räknar man med att produktionen ligger på max i ca två år innan produktionskurvan så sakteliga börjar arbeta sig nedåt.
Flera gånger under dagen upprepade Don Cook det inövade mantrat "financing decision within 18 months" (i huvudsak med avseende på hur man ska ha råd att sjösätta Blackrod). I bolagspresentationen nämns en försäljning av ett kärnfält som ett av alternativen och hur mycket JF/DC än pratade om alternativen kom man hela tiden tillbaka till att en försäljning av ett kärnfält troligen vore det mest aktieägarvänliga alternativet. Inte särskilt svårt att räkna ut att det fältet är Mooney (Blackrod är ju slutstationen och Onion Lake kassakon) som kommer stå försäljningsklart först. På en direkt fråga om så var fallet svarade JF "That's likely the one..." och på eftermiddagspresentationen (samt i Stockholm) återupprepades detta.
Vi ställde frågan om vem en möjlig köpare skulle kunna tänkas vara (mitt favoritangreppssätt är att kika bland grannarna vilket visade sig vara lönlöst här eftersom Mooney ligger helt isolerat). Festival hintade på denna punkt om att vi nog ska kika i det axplock av nordamerikanska bolag som är familjära med den här typen av oljeåtervinning. Min penna hann inte riktigt med men ett av dem var definitivt Penn West och jag vill också minnas att Husky, CNRL och Talisman nämndes specifikt.
Ska vi avsluta med att spekulera? Phase 1 vid Mooney går på max senast om 18 månader och vi kan vänta oss ett "financing decision within 18 months", visst fasen lär fältet då säljas våren 2012? Köparen lär vara en kapitalstark nordamerikansk aktör som både kan betala i cash och dessutom direkt kan ta vid och köra igång Phase 2 samt begriper sig på tekniken. Husky kanske? Relationerna bolagen emellan tycks alltid ha funnits där och såväl vid mordgåtor som vid affärsuppgörelser är det i den närmaste kretsen man ska scanna av först.
Mooney - bara namnet får en att tänka på något som är out of space, lite av ett ufo i fältsamlingen eller den udda fågeln som K-Lunsen uttrycker sig. Målbilden med mötet beträffande Mooney var enkel men konkret; vi ville få en bedömning på risken med projektet samt en bekräftelse på om detta fält är nyckeln till bolagets finansiering. Vi fick svaret på bådadera. Tror vi. Därtill en tydlig hint om var vi ska leta efter köparen!
Men jag kastar mig först rakt på en kul detalj som jag faktiskt inte sett återrapporteras från Sverigebesöket hittills (så mycket har skrivits att jag mycket väl kan ha missat det). BlackPearls WI i Mooney är numera 100%, inte 98% som tidigare efter att man i år köpt loss de sista 2%:en från en annan aktör.
Mooney är stort till ytan. Mycket stort. Faktiskt klart större än Blackrod. Men till skillnad från Blackrod och Onion Lake är oljelagret inte särskilt tjockt och därtill något trixigt att få upp. Tekniken man har valt för att lösa denna problematik, sk ASP-flooding är en utvinningsmetod som teamet inte tidigare jobbat med och därmed kändes frågeställningen om projektrisken definitivt berättigad. Duon verkade vana vid frågan och hänvisade till de många framgångsrika analoger som finns att studera där tekniken används och där fälten i flera fall påminner väldigt mycket om Mooney. Därtill har man ju faktiskt kört den egna piloten framgångsrikt i mer än två år med alla insikter i tekniken det inneburit. Budskapet var glasklart, no worries!
Produktionen vid Mooney taktas nu ner i samband med att en del horizontal wells konverteras till injectors. Produktionstappet kompenseras delvis av några nya horizontal wells som satts i bruk under hösten men räkna med en produktion på ca 400-500 Boed från december och ca tre månader framåt, dvs en halvering ifrån nuvarande nivåer.
Historiskt har primärproduktionen ifrån fältet varit betydande men under de sista åren har den fallit tämligen kraftigt. Jag hade läst i en ASP-flooding studie att återvinningstekniken även kunde ha en betydande positiv effekt på andra brunnar i området men när jag testade tesen på herrarna ville de bara ge mig delvis rätt; det krävs enligt dem att sådana horizontal wells är väldigt närliggande och jag skulle definitivt inte sniffa efter betydande uppsidor på just den punkten. Men de hade faktiskt övervägt att söka tillstånd för ett par närliggande brunnar (strax norr om Phase 1 projektet) just för att testa saken så helt bortgjord kände jag mig inte...
JF gick återigen igång och ritade pedagogiska kurvor på tänkt produktionsutveckling. Det kommer ta 12-18 månader från start tills att man är uppe på fullt blås med Phase 1. I de estimat vi jobbat med har vi räknat med slutet av 2011 vilket ju är i krokarna. Därefter räknar man med att produktionen ligger på max i ca två år innan produktionskurvan så sakteliga börjar arbeta sig nedåt.
Flera gånger under dagen upprepade Don Cook det inövade mantrat "financing decision within 18 months" (i huvudsak med avseende på hur man ska ha råd att sjösätta Blackrod). I bolagspresentationen nämns en försäljning av ett kärnfält som ett av alternativen och hur mycket JF/DC än pratade om alternativen kom man hela tiden tillbaka till att en försäljning av ett kärnfält troligen vore det mest aktieägarvänliga alternativet. Inte särskilt svårt att räkna ut att det fältet är Mooney (Blackrod är ju slutstationen och Onion Lake kassakon) som kommer stå försäljningsklart först. På en direkt fråga om så var fallet svarade JF "That's likely the one..." och på eftermiddagspresentationen (samt i Stockholm) återupprepades detta.
Vi ställde frågan om vem en möjlig köpare skulle kunna tänkas vara (mitt favoritangreppssätt är att kika bland grannarna vilket visade sig vara lönlöst här eftersom Mooney ligger helt isolerat). Festival hintade på denna punkt om att vi nog ska kika i det axplock av nordamerikanska bolag som är familjära med den här typen av oljeåtervinning. Min penna hann inte riktigt med men ett av dem var definitivt Penn West och jag vill också minnas att Husky, CNRL och Talisman nämndes specifikt.
Ska vi avsluta med att spekulera? Phase 1 vid Mooney går på max senast om 18 månader och vi kan vänta oss ett "financing decision within 18 months", visst fasen lär fältet då säljas våren 2012? Köparen lär vara en kapitalstark nordamerikansk aktör som både kan betala i cash och dessutom direkt kan ta vid och köra igång Phase 2 samt begriper sig på tekniken. Husky kanske? Relationerna bolagen emellan tycks alltid ha funnits där och såväl vid mordgåtor som vid affärsuppgörelser är det i den närmaste kretsen man ska scanna av först.
Pärlfrossarvecka - Dag 2 - Onion Lake
Jag vet inte om det sitter i namnet eller det faktum att Onion Lake är enklast att begripa, fältet har oavsett vilket varit en personlig kärnfältsfavorit en längre tid och kvällen innan mötet med duon som styr den här skutan satte jag upp som en målpunkt att försöka få klarhet i om det fanns skäl att tro på ytterligare uppsida på fältet jämfört med den nyligen presenterade resursuppdateringen.
För om Blackrod-potentialen var svindlande (precis som förväntat) och Mooney kom ut ungefär i linje med mina förväntningar så fick Löken fick på sin höjd ett ok ifrån mig, det måste finnas mer att hämta här, sådan var iaf min tes inför måndagssittningen. K-Lunsen har tidigare varit i kontakt med ett ögonvittne som besökt fältet på plats för några år sedan och fått tämligen dramatiska bedömningar om fältets potential, därtill har vi ju kunnat följa hur den OIP som angetts i diverse presentationer bara sjunkit och sjunkit för fältet över tiden. Alla former av instinktskänselspröt som kan tänkas vara inplacerade i min kropp bara rycker febrilt i mig och jag har kanske rätt.
Plocka fram kartbilderna på Onion Lake ifrån Annual Report 2009 (sidan 13) och häng med:
Löken består av tre "öar"; Northern, Central och Southern Block. Fokus är och har varit på "The Central Block" - det är dit nästan all aktivitet i avslutade och påbörjade borrprogram förlagts och det är även där SAGD-satsningen så småningom kommer göras. Uppe i norr kan man se att det finns några brunnar borrade och ett antal markerade framtida "drilling locations". I söder ser man bara ett fåtal pliktskyldiga "pluppar" som antyder viss aktivitet
Det finns inget av intresse direkt till öster om BlackPearls Onion Lake-sektioner (inte heller någon upptagningsbar olja). I väster däremot sitter CNRL på stora landmassor där full oljeaktivitet råder (därmed måste i mina ögon CNRL ses som en av de mest troliga budgivarna på Löken i framtiden).
De två grå hålen på kartan i mittsektionen ägs av bolaget Nuvista. De kör idag kallproduktion liksom BlackPearl (massor med brunnar på begränsad yta) och ett mycket tänkbart scenario som JF tog upp själv är att man väntar ut att primärproduktionen ska börja sina hos nuvarande ägararen och sedan "budar" in dessa landstycken eftersom de kan ge viss uppsida åt SAGD-projektet. Detta blir oerhört tydligt om man tittar på kartan jag hänvisade till tidigare.
Som väntat var svaret på en direkt fråga om rangordning av de tre sektionerna att Central är bäst, näst bäst är Northern section och sämst är Southern. Samtidigt kan jag ju se på kartan att det finns få, men ack så viktigt, PRODUCERANDE brunnar på fältet i söder. Samt en stor, till synes outforskad landmassa. Jag hade lovat mig själv att inte släppa mina fantasier om fältet så enkelt! Det slutade med att JF fick ta fram pennan och börja rita och förklara...
Dessvärre går inte hela oljepoolen från Central till Southern section. I den norra delen av Southern section har man borrat torrt vilket ses som ett bevis för att fyndigheten inte är sammanhängande. MEN, man har även en del FINA träffar i söder. På lite längre sikt lovade Festival att man även kommer att utforska Northern och Southern section bättre men just nu handlar dessa områden mest om estimatberäkningar (så även i Sproules resursrapport vilket en kontrollfråga från oss fångade). Så jag kan nog fortsätta leva i tron att det finns en betydande möjlig uppsida i Löken ytterligare ett tag.
Vi fick också bekräftat att det forfarande är indianerna som sitter på de sista 13% WI i Onion Lake. Denna fördelning kommer inte att ändras och indianerna är mycket positiva till produktionen som genererar väldiga summor pengar åt communityn.
Vid ett Lök-SAGD-projekt kommer man kunna använda en del utrustning som finns nere i San Miguel. Andelen av det totala investeringsbehovet för ett sådant projekt är dock försvinnande liten, Don Cook tippade på ca 5 MCAD (av 300 MCAD...).
Det pratas i presentationen om "200+ well drilling inventory" vid Onion Lake. Det är inte osant men det är ett väldigt försiktigt sätt att skriva 290 +/- 40 som är den verkliga siffran som även Sproule angett i sin studie...
Under de närmaste åren kommer man fortsätta borra intensivt. 2011 blir dock lite speciellt eftersom man då även ska ta igen det som försenats pga väderproblemen 2010. Efter det kommande årets massiva program kommer man lugna takten något och "bara" borra ca 70 brunnar per år.
Så har min syn på Onion Lake förändrats? Svaret på frågan är nej. Huvuduppgiften för fältet är att via kallproduktion generera kassaflöde som till stor del kan finansiera bolagets utbyggnadsplaner. Men jag tror också att bolaget kan spela ut detta kort (denna lök) på ett gäng alternativa sätt. En SAGD här lär inte vara mer än på sin höjd en kittlande skrivbordsprodukt vid tänkt exit-tidpunkt i plan A. Men om man inte får de bud man önskat sig finns intressant potential gömd i fältet, dels i form av att verkligen sjösätta en SAGD och dels i form av att på allvar utforska Northern och Southern section. Jag tycker det låter som en schysst plan B för att ändå kunna fortsätta generera värde för aktieägarna om budgivarna inte begriper sig på hur man betalar för kanonresurser.
Det var mitt försök att skala löken, nästan så att man blir tårögd va? ;)
För om Blackrod-potentialen var svindlande (precis som förväntat) och Mooney kom ut ungefär i linje med mina förväntningar så fick Löken fick på sin höjd ett ok ifrån mig, det måste finnas mer att hämta här, sådan var iaf min tes inför måndagssittningen. K-Lunsen har tidigare varit i kontakt med ett ögonvittne som besökt fältet på plats för några år sedan och fått tämligen dramatiska bedömningar om fältets potential, därtill har vi ju kunnat följa hur den OIP som angetts i diverse presentationer bara sjunkit och sjunkit för fältet över tiden. Alla former av instinktskänselspröt som kan tänkas vara inplacerade i min kropp bara rycker febrilt i mig och jag har kanske rätt.
Plocka fram kartbilderna på Onion Lake ifrån Annual Report 2009 (sidan 13) och häng med:
Löken består av tre "öar"; Northern, Central och Southern Block. Fokus är och har varit på "The Central Block" - det är dit nästan all aktivitet i avslutade och påbörjade borrprogram förlagts och det är även där SAGD-satsningen så småningom kommer göras. Uppe i norr kan man se att det finns några brunnar borrade och ett antal markerade framtida "drilling locations". I söder ser man bara ett fåtal pliktskyldiga "pluppar" som antyder viss aktivitet
Det finns inget av intresse direkt till öster om BlackPearls Onion Lake-sektioner (inte heller någon upptagningsbar olja). I väster däremot sitter CNRL på stora landmassor där full oljeaktivitet råder (därmed måste i mina ögon CNRL ses som en av de mest troliga budgivarna på Löken i framtiden).
De två grå hålen på kartan i mittsektionen ägs av bolaget Nuvista. De kör idag kallproduktion liksom BlackPearl (massor med brunnar på begränsad yta) och ett mycket tänkbart scenario som JF tog upp själv är att man väntar ut att primärproduktionen ska börja sina hos nuvarande ägararen och sedan "budar" in dessa landstycken eftersom de kan ge viss uppsida åt SAGD-projektet. Detta blir oerhört tydligt om man tittar på kartan jag hänvisade till tidigare.
Som väntat var svaret på en direkt fråga om rangordning av de tre sektionerna att Central är bäst, näst bäst är Northern section och sämst är Southern. Samtidigt kan jag ju se på kartan att det finns få, men ack så viktigt, PRODUCERANDE brunnar på fältet i söder. Samt en stor, till synes outforskad landmassa. Jag hade lovat mig själv att inte släppa mina fantasier om fältet så enkelt! Det slutade med att JF fick ta fram pennan och börja rita och förklara...
Dessvärre går inte hela oljepoolen från Central till Southern section. I den norra delen av Southern section har man borrat torrt vilket ses som ett bevis för att fyndigheten inte är sammanhängande. MEN, man har även en del FINA träffar i söder. På lite längre sikt lovade Festival att man även kommer att utforska Northern och Southern section bättre men just nu handlar dessa områden mest om estimatberäkningar (så även i Sproules resursrapport vilket en kontrollfråga från oss fångade). Så jag kan nog fortsätta leva i tron att det finns en betydande möjlig uppsida i Löken ytterligare ett tag.
Vi fick också bekräftat att det forfarande är indianerna som sitter på de sista 13% WI i Onion Lake. Denna fördelning kommer inte att ändras och indianerna är mycket positiva till produktionen som genererar väldiga summor pengar åt communityn.
Vid ett Lök-SAGD-projekt kommer man kunna använda en del utrustning som finns nere i San Miguel. Andelen av det totala investeringsbehovet för ett sådant projekt är dock försvinnande liten, Don Cook tippade på ca 5 MCAD (av 300 MCAD...).
Det pratas i presentationen om "200+ well drilling inventory" vid Onion Lake. Det är inte osant men det är ett väldigt försiktigt sätt att skriva 290 +/- 40 som är den verkliga siffran som även Sproule angett i sin studie...
Under de närmaste åren kommer man fortsätta borra intensivt. 2011 blir dock lite speciellt eftersom man då även ska ta igen det som försenats pga väderproblemen 2010. Efter det kommande årets massiva program kommer man lugna takten något och "bara" borra ca 70 brunnar per år.
Så har min syn på Onion Lake förändrats? Svaret på frågan är nej. Huvuduppgiften för fältet är att via kallproduktion generera kassaflöde som till stor del kan finansiera bolagets utbyggnadsplaner. Men jag tror också att bolaget kan spela ut detta kort (denna lök) på ett gäng alternativa sätt. En SAGD här lär inte vara mer än på sin höjd en kittlande skrivbordsprodukt vid tänkt exit-tidpunkt i plan A. Men om man inte får de bud man önskat sig finns intressant potential gömd i fältet, dels i form av att verkligen sjösätta en SAGD och dels i form av att på allvar utforska Northern och Southern section. Jag tycker det låter som en schysst plan B för att ändå kunna fortsätta generera värde för aktieägarna om budgivarna inte begriper sig på hur man betalar för kanonresurser.
Det var mitt försök att skala löken, nästan så att man blir tårögd va? ;)
Pärlfrossarvecka - Dag 1 - Intro
Dörrarna öppnades, jag klev in och borstade av mig snön och försökte skrubba av skorna mot den blöta mattan i entrén på hotellet. När jag tittade upp åt vänster var den absolut första personen jag såg John Festival (CEO BlackPearl).
Ett djupt andetag och därefter en snabb tanke om att det var dags att sluta någon form av cirkel. Bolaget som jag tillägnat all min hobbyfritid åt under långt mer än ett år ett år var på plats i min lilla stad och jag hade lyckats boka in dem på ett privat möte. Därefter en tanke om overklighet. Sedan en tredje tanke om att mannen i fåtöljen därborta ansvarar för en mycket väsentlig del av min privatekonomi. Sedan slog jag allt sådant åt sidan, andades djupt och stegade fram och hälsade.
Jag inledde med det halvmisslyckade skämtet "Nice weather you have brought John" och fick ingen större respons. För att undvika pinsam tystnad efter skämtet började jag se mig om efter en stol, de välbekanta signaturerna "lång sikt" och "K-Lunsen" ifrån placera.nu:s forum hade redan belägrat varsin fåtölj liksom John och en kaffekopp markerade att Don Cook (CFO BlackPearl) redan mutat in sin plats även om han inte syntes till. Dessutom väntade vi in en fjärde pirat, signaturen "jacksparrow", som hjälpt bolaget med att organisera den större privata träffen i Stockholm nästa kväll.
Redan kvällen innan hade jag mött upp med lången och K-Lunsen för att förbereda dagens möte och gå igenom frågeställningar. Bara det i sig kändes oerhört stort! Att få diskutera loss om sin hobby med världens kanske mest pålästa BlackPearl-expert utanför den innersta bolagskretsen samt den största gurun inom Håll Hårt I Dina BlackPearl-investeringsfilosofin var i sig en stor upplevelse och det var inte förrän långt efter att vi blivit utkastade ifrån hotellrestaurangen som stängt och jag började bli riktigt nervös för att bli insnöad på hotellet som jag släppte greppet om den aftonen. Jag minns endast att snöflingorna var stora som pannkakor ifrån bilresan hem, så uppspelt var jag inför morgondagen, och väl hemma postade jag ett svårbegripligt inlägg på placera.nu:s BlackPearl forum som jag döpte till "Hej Vinterland" innan jag föll i sömn.
Don Cook anlände med en lunta nyutskrivna bolagspresentationer ungefär samtidigt som jacksparrow och vi satte igång mötet. Mest tid kom att läggas på de tre kärnfälten. John var oerhört igång och berättade entusiastiskt samtidigt som han ritade på långens medhavda kartor och förklarade. Då och då sneglade jag bort mot K-Lunsen som konstant tycktes sitta och le och flera gånger verkade han vara på väg att nypa sig i armen för att liksom intala sig själv att det här var på riktigt. Efter så många år av grävarbete täcktes duken av mitt framför ögonen på honom och han hade haft rätt på i princip varje punkt. Jag genomfors av högtidlighetskänslor samtidigt som jag försökte koncentrera mig intensivt.
En stor egen punkt för mig var att försöka få ett grepp om eventuell ytterligare uppsida vid Onion Lake. Där kände jag att jag lyckades rätt bra. Löken ligger mig varmt om hjärtat och det finns faktiskt fog för att tro på ytterligare uppsida där efter diskussionen. Tyckte också att jag hade laddat på med ett par bra frågor om Mooney och även om jag kunde se hur K-Lunsen vred sig i smärta och mumlade "horizontal wells" när jag tappade orden och försökte rädda mig med i farten påkomna "traditional wells" var jag nöjd med klargörandena även här.
När vi pratade Blackrod satt jag mest tyst och försökte insupa vad jag kunde. Det är där allting kommer att avgöras och jag ville inte missa den minsta bisats av information. Efter inledningen av presentationen och genomgången av fälten hade ungefär en timme passerat och vi kom över till ett par slides som Don var huvudansvarig för. Jag noterade att John reste sig och gick iväg och tolkade det som att han var stressad och ville få slut på mötet. Istället dök han upp en stund senare bärandes på en bricka med Ramlösa och glas och började servera oss simpla däcksvabbare. Det kändes stärkande! Uppenbarligen uppskattade de alla märkliga detaljfrågor av sådant slag som kanske inte vanliga investorer brukar ta upp. Däri låg också vår taktik, det är inte någon större mening i de här sammanhangen att ställa frågor på sådant som de inte kan/får besvara av kurspåverkande karaktär, bättre då att ge sig på vissa mindre detaljer på viktiga områden och försöka fånga upp intressanta extrainformationer.
En i det närmaste frustrerad JF ställde till sist sist frågan: "Guys, we've been sitting here for quite a while and you still haven't asked me the most common question we get, when will you sell?". Lången högg blixtsnabbt: "That's because we already know the answer". JF med höjda ögonbryn: "Which is?" följt av lången "You don't know". Han gav oss rätt här den gode John och mumlade något om att "These guys are good" och vi kände nog alla lite till mans hur vi sträckte på oss, stolta. Efter en avslutande fotosession tvingades dock John/Don ursäkta sig för att inte komma alldeles för sent till sitt lunchmöte på Öhman. Vi såg dem stressa in i en taxi med sina bagage samtidigt som vi satt kvar paralyserade runt bordet.
Vi gjorde ett halvhjärtat försök att komma in på presentationen efter att den hade startat en liten stund senare. Det var dock knökfullt inne på kontoret och de hänvisade oss till det extrainsatta kafferepet kl 15 vilket nästan kändes skönt. Det fanns så oerhört mycket att smälta och diskutera så lunchen och det efterföljande fikat var en välbehövlig ventil.
Mellansnacket i väntan på eftermiddagens presentation handlade mycket om hur overkligt men samtidigt kul allting hade känts. Vi bannade oss själva över frågor vi glömt ställa, siffror vi inte hunnit teckna ned, följdfrågor vi kanske borde ha ställt osv. Men samtidigt var vi oerhört nöjda och tacksamma över den tid vi fått och den respekt och det genuina intresse John/Don visat för oss.
Jag är fullt medveten om att det nästan är som att svära i kyrkan i vissa die-hard-Pearl-ägare-kretsar att visa tacksamhet mot Öhman (OHM var en stor nettosäljare av pärlor på den tiden kursen rusade lika envist nedåt som den numera rusar uppåt) men jag tyckte faktiskt det var en mycket snygg gest av dem att organisera ett extra mötestillfälle för icke-kunder. Deras lilla möteslokal räckte bara till de egna kunderna vid lunchmötet och "specialaren" vart en schysst kompromiss.
Eftermiddagen innehöll absolut en del matnyttig info som vi inte fångat tidigare och fungerade som ett alldeles utmärkt komplement till förmiddagens informella diskussion. Signaturen "groody" på placera.nu:s forum gav en bra sammanfattning av den igår som rekommenderas för alla nyfikna.
Efter att ha vinkat av lunsen&lången bombade jag konferensen med information innan jag säckade ihop utmattad i soffan. Ett av mitt livs bästa semesterdagar, tveklöst!
Som ett tack gentemot bolaget för den tid de investerade i oss har jag bestämt mig för att köra en pärlfrossarvecka med start nu ikväll (detta inlägg). Vi får väl hoppas att jag hjälper snarare än stjälper...Det finns ingen anledning för mig att hålla på informationer vi vaskade fram, tvärtom. Varje kväll mellan kl 22-23 under sju dagar kommer jag posta intryck, anteckningar och anekdoter från mötet med John/Don kompletterat med information från eftermiddagspresentationen samt egna slutsatser (flera av dem såklart färgade av långens/K-Lunsens iakttagelser/åsikter, dock ska ni inte ställa dem som ansvariga för texterna eftersom jag inte kommer hinna låta dem korrläsa, därtill är helt enkelt tiden för knapp).
Som alltid i sådana här sammanhang vill jag påminna om att jag inte är en "officiell infokälla" för BlackPearl. Allt jag publicerar skall självklart läsas källkritiskt men jag lovar göra mitt bästa för att ge en så rättvisande bild som möjligt utifrån min långtifrån objektiva horisont...
Det preliminära dagsschemat ser ut som följer:
Dag 1 Intro
Dag 2 Onion Lake
Dag 3 Mooney
Dag 4 Blackrod
Dag 5 Diverse del 1
Dag 6 Diverse del 2
Dag 7 Avrundning
På bilden i detta inläggs början från vänster: K-Lunsen, Don Cook, jacksparrow, Suwarrow, John Festival, lång sikt.
Kött och blod (och lite olja)
Det går inte att komma ifrån; en långsiktig investering i ett bolag som BlackPearl handlar i mångt och mycket om att man sätter tro, hopp och tillit till att en begränsad skara människor skall lyckas åstadkomma något tämligen senasationellt med begränsade resurser.
I förra veckan gjorde Festival sitt egentligen första större mediala framträdande som BlackPearl-representant då han intervjuades på BNN. Innehållet har redan diskuterats/dissekerats in i minsta detalj så jag har egentligen inget nytt att komma med relaterat till själva intervjun. Kan dock inte låta bli att understryka tre saker:
1) Det kommer en resursuppdatering i november som kommer ge mycket goda fingervisningar om framtiden och potentialen på de tre kärnfälten.
2) BlackPearl har erbjudits finansiering för att ta sina stora projekt fram till mål men har valt att tacka nej för att undvika onödig aktieutspädning i det här läget. Vilket annat juniorbolag kan agera på det sättet?
3) Plötsligt intensifieras flörtandet med omgivningen och informationer som vi dårar tvingats gräva efter som besatta släpps upp (kanske...). Vadan denna kappvändning och börjar man på allvar lyfta på bordsduken nu?
MEN, det här visste du nog inte för det har mig veterligen aldrig meddelats officiellt: Det var inte bara den gamla BlackRock-ledningen som klev på vid skiftet. Med sig ombord tog ledningen ytterligare FEM gamla BlackRock:are. Totalt är de alltså nio stycken som gjort resan förut och tävlar mot sin gamla prestation som de självklart vill överträffa. De har inget att bevisa och de lever redan i finansiell trygghet så nu skulle jag påstå att det är ren tävlingsinställning och passion som driver bolaget framåt, dessa gamla rävar är nämligen alla redan dollarmiljonärer, i de flesta fallen troligen flera gånger om.
En intervju med Festival i maj 2007:
We are very proud of the fact that the company had 14 millionaires [with the sale to Shell]. Every one of the employees shared in the wealth. You can't build a team when only the top people do well. That is not a team.
Jag vet inte vad Du som läsare känner men i mina ögon är det en oerhört sund managementinställning och dessutom väldigt stärkande att veta att nio tungoljedoftande saftiga stycken kött och blod i bolaget, som jag lagt en stor del av mina besparingar i, vet precis vad som krävs. BlackPearl är i mångt och mycket BlackRock, en stor del av framtiden finns redan i historien, det är min övertygelse!
Jag vill avsluta med att tacka den legendariska och alltid lika välunderrättade signaturen #40 som snokat upp informationen om att det var nio BlackRockare som följde med till BlackPearl (samt att ett antal personer gick från BlackRock till Shell men bara en finns kvar där idag).
PS: På temat "betydelsen av människor" hänvisar jag också till Zapata Georges klassiska rek av Pearl ifrån våren 2009 som fått ta en plats i länklistan. Han visste precis vad som komma skulle när de här grabbarna tog över rodret och det är ytterst beklagligt att denna profil lämnade oss i somras. Det hade varit grymt intressant att få ZG:s syn på bolaget idag. DS
I förra veckan gjorde Festival sitt egentligen första större mediala framträdande som BlackPearl-representant då han intervjuades på BNN. Innehållet har redan diskuterats/dissekerats in i minsta detalj så jag har egentligen inget nytt att komma med relaterat till själva intervjun. Kan dock inte låta bli att understryka tre saker:
1) Det kommer en resursuppdatering i november som kommer ge mycket goda fingervisningar om framtiden och potentialen på de tre kärnfälten.
2) BlackPearl har erbjudits finansiering för att ta sina stora projekt fram till mål men har valt att tacka nej för att undvika onödig aktieutspädning i det här läget. Vilket annat juniorbolag kan agera på det sättet?
3) Plötsligt intensifieras flörtandet med omgivningen och informationer som vi dårar tvingats gräva efter som besatta släpps upp (kanske...). Vadan denna kappvändning och börjar man på allvar lyfta på bordsduken nu?
Utöver de tre punkterna ifrån intervjun ovan är det framförallt den trygghet och säkerhet som Festival utstrålade som jag tar med mig inför framtiden. Jag tror jag vet varför han känner sig så trygg i sin föresats, han har nämligen väldigt gott sällskap med sig på resan.
I alla bolag, men kanske framförallt i mindre bolag, är ledningen bland de viktigaste framgångsfaktorerna. En ledning består av människor (den ni!), dvs vanliga stycken kött och blod. Vissa är bättre och vissa är sämre på att utföra sin uppgift. I samband med att forna BlackRock-teamet signade på för BlackPearl förekom det inofficiella uppgifter om att tvåhundra kanadensiska bolag jagade deras signaturer. Sant eller inte, teamet är bland de bästa marknaden kan uppbringa, om inte DET bästa.
MEN, det här visste du nog inte för det har mig veterligen aldrig meddelats officiellt: Det var inte bara den gamla BlackRock-ledningen som klev på vid skiftet. Med sig ombord tog ledningen ytterligare FEM gamla BlackRock:are. Totalt är de alltså nio stycken som gjort resan förut och tävlar mot sin gamla prestation som de självklart vill överträffa. De har inget att bevisa och de lever redan i finansiell trygghet så nu skulle jag påstå att det är ren tävlingsinställning och passion som driver bolaget framåt, dessa gamla rävar är nämligen alla redan dollarmiljonärer, i de flesta fallen troligen flera gånger om.
En intervju med Festival i maj 2007:
We are very proud of the fact that the company had 14 millionaires [with the sale to Shell]. Every one of the employees shared in the wealth. You can't build a team when only the top people do well. That is not a team.
Jag vet inte vad Du som läsare känner men i mina ögon är det en oerhört sund managementinställning och dessutom väldigt stärkande att veta att nio tungoljedoftande saftiga stycken kött och blod i bolaget, som jag lagt en stor del av mina besparingar i, vet precis vad som krävs. BlackPearl är i mångt och mycket BlackRock, en stor del av framtiden finns redan i historien, det är min övertygelse!
Jag vill avsluta med att tacka den legendariska och alltid lika välunderrättade signaturen #40 som snokat upp informationen om att det var nio BlackRockare som följde med till BlackPearl (samt att ett antal personer gick från BlackRock till Shell men bara en finns kvar där idag).
PS: På temat "betydelsen av människor" hänvisar jag också till Zapata Georges klassiska rek av Pearl ifrån våren 2009 som fått ta en plats i länklistan. Han visste precis vad som komma skulle när de här grabbarna tog över rodret och det är ytterst beklagligt att denna profil lämnade oss i somras. Det hade varit grymt intressant att få ZG:s syn på bolaget idag. DS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)