Dörrarna öppnades, jag klev in och borstade av mig snön och försökte skrubba av skorna mot den blöta mattan i entrén på hotellet. När jag tittade upp åt vänster var den absolut första personen jag såg John Festival (CEO BlackPearl).
Ett djupt andetag och därefter en snabb tanke om att det var dags att sluta någon form av cirkel. Bolaget som jag tillägnat all min hobbyfritid åt under långt mer än ett år ett år var på plats i min lilla stad och jag hade lyckats boka in dem på ett privat möte. Därefter en tanke om overklighet. Sedan en tredje tanke om att mannen i fåtöljen därborta ansvarar för en mycket väsentlig del av min privatekonomi. Sedan slog jag allt sådant åt sidan, andades djupt och stegade fram och hälsade.
Jag inledde med det halvmisslyckade skämtet "Nice weather you have brought John" och fick ingen större respons. För att undvika pinsam tystnad efter skämtet började jag se mig om efter en stol, de välbekanta signaturerna "lång sikt" och "K-Lunsen" ifrån placera.nu:s forum hade redan belägrat varsin fåtölj liksom John och en kaffekopp markerade att Don Cook (CFO BlackPearl) redan mutat in sin plats även om han inte syntes till. Dessutom väntade vi in en fjärde pirat, signaturen "jacksparrow", som hjälpt bolaget med att organisera den större privata träffen i Stockholm nästa kväll.
Redan kvällen innan hade jag mött upp med lången och K-Lunsen för att förbereda dagens möte och gå igenom frågeställningar. Bara det i sig kändes oerhört stort! Att få diskutera loss om sin hobby med världens kanske mest pålästa BlackPearl-expert utanför den innersta bolagskretsen samt den största gurun inom Håll Hårt I Dina BlackPearl-investeringsfilosofin var i sig en stor upplevelse och det var inte förrän långt efter att vi blivit utkastade ifrån hotellrestaurangen som stängt och jag började bli riktigt nervös för att bli insnöad på hotellet som jag släppte greppet om den aftonen. Jag minns endast att snöflingorna var stora som pannkakor ifrån bilresan hem, så uppspelt var jag inför morgondagen, och väl hemma postade jag ett svårbegripligt inlägg på placera.nu:s BlackPearl forum som jag döpte till "Hej Vinterland" innan jag föll i sömn.
Don Cook anlände med en lunta nyutskrivna bolagspresentationer ungefär samtidigt som jacksparrow och vi satte igång mötet. Mest tid kom att läggas på de tre kärnfälten. John var oerhört igång och berättade entusiastiskt samtidigt som han ritade på långens medhavda kartor och förklarade. Då och då sneglade jag bort mot K-Lunsen som konstant tycktes sitta och le och flera gånger verkade han vara på väg att nypa sig i armen för att liksom intala sig själv att det här var på riktigt. Efter så många år av grävarbete täcktes duken av mitt framför ögonen på honom och han hade haft rätt på i princip varje punkt. Jag genomfors av högtidlighetskänslor samtidigt som jag försökte koncentrera mig intensivt.
En stor egen punkt för mig var att försöka få ett grepp om eventuell ytterligare uppsida vid Onion Lake. Där kände jag att jag lyckades rätt bra. Löken ligger mig varmt om hjärtat och det finns faktiskt fog för att tro på ytterligare uppsida där efter diskussionen. Tyckte också att jag hade laddat på med ett par bra frågor om Mooney och även om jag kunde se hur K-Lunsen vred sig i smärta och mumlade "horizontal wells" när jag tappade orden och försökte rädda mig med i farten påkomna "traditional wells" var jag nöjd med klargörandena även här.
När vi pratade Blackrod satt jag mest tyst och försökte insupa vad jag kunde. Det är där allting kommer att avgöras och jag ville inte missa den minsta bisats av information. Efter inledningen av presentationen och genomgången av fälten hade ungefär en timme passerat och vi kom över till ett par slides som Don var huvudansvarig för. Jag noterade att John reste sig och gick iväg och tolkade det som att han var stressad och ville få slut på mötet. Istället dök han upp en stund senare bärandes på en bricka med Ramlösa och glas och började servera oss simpla däcksvabbare. Det kändes stärkande! Uppenbarligen uppskattade de alla märkliga detaljfrågor av sådant slag som kanske inte vanliga investorer brukar ta upp. Däri låg också vår taktik, det är inte någon större mening i de här sammanhangen att ställa frågor på sådant som de inte kan/får besvara av kurspåverkande karaktär, bättre då att ge sig på vissa mindre detaljer på viktiga områden och försöka fånga upp intressanta extrainformationer.
En i det närmaste frustrerad JF ställde till sist sist frågan: "Guys, we've been sitting here for quite a while and you still haven't asked me the most common question we get, when will you sell?". Lången högg blixtsnabbt: "That's because we already know the answer". JF med höjda ögonbryn: "Which is?" följt av lången "You don't know". Han gav oss rätt här den gode John och mumlade något om att "These guys are good" och vi kände nog alla lite till mans hur vi sträckte på oss, stolta. Efter en avslutande fotosession tvingades dock John/Don ursäkta sig för att inte komma alldeles för sent till sitt lunchmöte på Öhman. Vi såg dem stressa in i en taxi med sina bagage samtidigt som vi satt kvar paralyserade runt bordet.
Vi gjorde ett halvhjärtat försök att komma in på presentationen efter att den hade startat en liten stund senare. Det var dock knökfullt inne på kontoret och de hänvisade oss till det extrainsatta kafferepet kl 15 vilket nästan kändes skönt. Det fanns så oerhört mycket att smälta och diskutera så lunchen och det efterföljande fikat var en välbehövlig ventil.
Mellansnacket i väntan på eftermiddagens presentation handlade mycket om hur overkligt men samtidigt kul allting hade känts. Vi bannade oss själva över frågor vi glömt ställa, siffror vi inte hunnit teckna ned, följdfrågor vi kanske borde ha ställt osv. Men samtidigt var vi oerhört nöjda och tacksamma över den tid vi fått och den respekt och det genuina intresse John/Don visat för oss.
Jag är fullt medveten om att det nästan är som att svära i kyrkan i vissa die-hard-Pearl-ägare-kretsar att visa tacksamhet mot Öhman (OHM var en stor nettosäljare av pärlor på den tiden kursen rusade lika envist nedåt som den numera rusar uppåt) men jag tyckte faktiskt det var en mycket snygg gest av dem att organisera ett extra mötestillfälle för icke-kunder. Deras lilla möteslokal räckte bara till de egna kunderna vid lunchmötet och "specialaren" vart en schysst kompromiss.
Eftermiddagen innehöll absolut en del matnyttig info som vi inte fångat tidigare och fungerade som ett alldeles utmärkt komplement till förmiddagens informella diskussion. Signaturen "groody" på placera.nu:s forum gav en bra sammanfattning av den igår som rekommenderas för alla nyfikna.
Efter att ha vinkat av lunsen&lången bombade jag konferensen med information innan jag säckade ihop utmattad i soffan. Ett av mitt livs bästa semesterdagar, tveklöst!
Som ett tack gentemot bolaget för den tid de investerade i oss har jag bestämt mig för att köra en pärlfrossarvecka med start nu ikväll (detta inlägg). Vi får väl hoppas att jag hjälper snarare än stjälper...Det finns ingen anledning för mig att hålla på informationer vi vaskade fram, tvärtom. Varje kväll mellan kl 22-23 under sju dagar kommer jag posta intryck, anteckningar och anekdoter från mötet med John/Don kompletterat med information från eftermiddagspresentationen samt egna slutsatser (flera av dem såklart färgade av långens/K-Lunsens iakttagelser/åsikter, dock ska ni inte ställa dem som ansvariga för texterna eftersom jag inte kommer hinna låta dem korrläsa, därtill är helt enkelt tiden för knapp).
Som alltid i sådana här sammanhang vill jag påminna om att jag inte är en "officiell infokälla" för BlackPearl. Allt jag publicerar skall självklart läsas källkritiskt men jag lovar göra mitt bästa för att ge en så rättvisande bild som möjligt utifrån min långtifrån objektiva horisont...
Det preliminära dagsschemat ser ut som följer:
Dag 1 Intro
Dag 2 Onion Lake
Dag 3 Mooney
Dag 4 Blackrod
Dag 5 Diverse del 1
Dag 6 Diverse del 2
Dag 7 Avrundning
På bilden i detta inläggs början från vänster: K-Lunsen, Don Cook, jacksparrow, Suwarrow, John Festival, lång sikt.
