Pärlfrossarvecka - Dag 7 - BlackPearl shares

"Livet, universum och allting" - titeln på del tre av fem i Douglas Adams moderna klassiker "Liftarens Guide till galaxen". Den titeln hade jag egentligen tänkt mig på sista fakta-delen i den här serien men efter att ha funderat ett slag insåg jag att dagens ämnen/teman var mer eller mindre löst sammankopplade till själva aktien (listningen, utspädningen, ägandet osv).

"Not ever likely to switch..." är ett citat gällande listningen i Sverige. Vi hamnade i en ganska lång diskussion angående listningen på First North när vi ville höra oss för om planerna på ett eventuellt framtida skifte till en mer ansedd lista. Motiveringen var dels att det skulle kosta en hel del pengar att byta och dels att det skulle ställa krav på bolaget som man idag inte kan tillgodose, t ex att översätta alla pm till svenska osv. I en avslutande bisats tillade man dock att ingenting är skrivet i sten men min tolkning efter mötet var att något skifte inte kommer ske under överskådlig tid. Men, ifrån mötet i Stockholm en kväll senare har det kommit en del motstridiga signaler och jag utesluter inte att tolkningen kan vara felaktig eller att Sverige-besöket kanske tom kan ha fått ledningen att tänka i andra banor.

Med sig i bagaget hade sällskapet en fräsch utannonserad PP som då ännu inte hade stängts (officiellt). Vi gratulerade till att man lyckats ställa ut den på 5 CAD varvid Festival, till synes förvånad, utbrast något i stil med att "det förstår ni väl, vi skulle aldrig sätta den lägre än så, vi vill lika lite som ni ha utspädning, vi sitter i samma båt som alla andra aktieägare". Behovet av PP:n kan dock i ärlighetens namn debatteras ganska häftigt - en realistisk likviditetsprognos visar garanterat på att herrarna kunde väntat i minst ett år till men det här gänget tar ogärna risker, åtminstone var det ungefär så de motiverade den. I nästa andetag berättade man dock om hur svårt det är för större aktörer att få loss större mängder aktier om de vill köpa på sig en post BlackPearl och att detta utställande snarare handlade om att tillgodose sådana. Senare, under eftermiddagens session, tappade vi nästan hakan när Festival mycket tydligt deklarerade att Lundin gärna skulle roffat åt sig hela PP:n om man bara hade låtit honom göra det!

Vi testade i sammanhanget av en tes angående corner position (pga en idé om maximal förväntad utspädning före exit). I Kanada gäller dock inte 10% av aktierna som i Sverige utan 33% och det är Kanada som styr regelverket för BlackPearl.

Management + Lundin sitter på 25% av aktierna, drygt. Bilden vi fick var faktiskt att man hade väldigt begränsad koll på området och dessutom inte tycktes följa det särskilt noga. Jag vet att en del kommer tycka att jag är naiv som påstår att jag tror dem men de har inte hört Don/John halvförvirrat diskutera med varandra om vilka listor man egentligen har där saken till viss del kan följas. Ägarlistorna används hos BlackPearl i första hand till att säkra att man gör investeringspresentationer med rätt människor när det är turnédags (tur att det finns undantag...:)).

Stockholmsorganisatören/piratkollegan jacksparrow ställde en välformulerad fråga som verkligen inte gick att misstolka angående det export/import beteende av aktier (SWE/CAN) som kartlagts nitiskt under 2010 på placera.nu:s forum. Även här kommer konspirationsteoretikerna hävda skådespeleri men våra gentlemän var faktiskt anmärkningsvärt ovetande om vad som försiggått under året. Man hade hört talas om saken, så mycket förstod vi, och gissningen (för det var verkligen en sådan ifrån ledningen) handlade om att man trodde att det till stor del handlade om beställningsposter från större aktörer som samlades upp på endera sidan Atlanten till bästa möjliga pris.

Av en slump gled vi in på analyshusens bevakning av skutan efter att lång sikt berättat om hur vi i Sverige gemensamt brukar jaga de senaste rekarna för att släcka den mest extrema infotörsten. På det här området var Festival anmärkningsvärt frispråkig och berättade att han, utav analyshusen, kände störst förtroende för First Energy, Peters och Salman Partners. Alla tre sades ha rutinerade experter som följt såväl branschen som denna ledning under en längre tid och "understand what we're doing".

En diskussion om aktiekursen var naturligtvis oundviklig. Det finns dessutom en slide i presentationen kallad "BlackPearl Share Price Analysis" som inte är helt enkel att greppa. JF försökte förklara att han lagt in bilden för att visa på den enorma uppsidan och hur billig han forfarande anser att en pärla är, även utifrån dagens kommunicerade förutsättningar. Resurser kommer dessutom med tiden att omvandlas till reserver och han menar att det finns massor med uppsida ifrån nuvarande nivåer. Ett alternativt sätt att se på saken vore enligt John att "Buy Onion Lake and Mooney, get Blackrod for free".

K-Lunsen har på placera.nu:s forum också redogjort för hur JF under eftermiddagen hos Öhmans började prata om kursnivåer som 16 och 20 CAD som om de vore självklara avsatser på en framtida tänkt trappa. Försiktighetsgeneralen himself i ett helt eget spontant statement! Inte jag, inte vi, inte ens som en svar på en fråga! Jag höll både på att sätta lussekatten från Öhman i halsen och ramla av stolen samtidigt!

Jag vill avslutningsvis betona ytterligare en viktig sak (pekpinne) som K-Lunsen redan återgett ifrån sessionerna kopplat till priset på pärlor. Blanda inte samman redovisningens NAV med resursuppdateringens NPV! Under ytterligare en tid (fram till Jan 2012?) kommer BlackPearl handlas till långt över redovisningens Net Asset Value. Reservjusteringen i januari 2011 kommer innehålla ytterst måttliga justeringar och den som endast läser bolagets balansräkning kommer skaka förtvivlat på huvudet och gå bort sig fullständigt. Gör inte det misstaget, det är fortfarande ruskigt billigt att håva in pärlor!

Sista delen i denna serie blir en ganska lättsam uppsummering av lärdomarna och intrycken ifrån en oförglömlig dag och det avslutande avsnittet är planerat till mitten av den här veckan. Det värker i fingrarna nu och mitt glögglager håller på att ta slut så det är nog tur att pärlfrossarveckan snart är till ända.

Pärlfrossarvecka - Dag 6 - Sales & Distribution

Jag har förstått att vi är ganska många som sitter och knackar kassaflödesestimat hemma på den egna kammaren i mer eller mindre svåröverskådliga Excel-filer för att greppa utvecklingen under de kommande åren ombord på BlackPearl. I ett försök att bli bättre på att sia om framtiden valde vi temat Sales & Distribution som ett lite alternativt angreppssätt för att ännu bättre förstå bolagets RR och Cash Flow och då kanske framförallt vilka antaganden man bör göra i estimaten baserat på tillgänglig information. Lite mer processorienterat än sifferorienterat alltså för att skapa ett bättre samtal och det här upplevde jag slog väldigt väl ut. Frågeställningarna var ganska detalj- och operativt orienterade och därmed ofarliga för JF/DC att prata om vilket man också glatt gjorde.

Vi inledde med att stryka sällskapet medhårs; välförtjänt beröm på punkter de kanske inte förväntat sig inger respekt och visar att man är påläst. Med tanke på att snittoljepriset var lägre och tungoljediffen större i Q3 vs. Q2 hade det förbryllat oss att intäkten per oljefat var större i Q3 än Q2. Detta påtalade vi och frågade hur man hade betett sig? Svaret blev ungefär det vi hade gissat oss till och gentlemännen verkade faktiskt lite småstolta och glada över att någon äntligen uppmärksammade saken.

När man plockat upp oljan ur backen skickas den i dagsläget iväg på lastbilar till den köpare som betalar bäst. Sammanlagt arbetar man med en sex till sju möjliga köpare men av dem är det bara ett par, kanske tre, stycken som används frekvent.

Under Q3 var man således ganska lyckosamma med att hitta köpare som var beredda att betala förhållandevis bra. Dock tog en annan resultatpost stryk av detta, nämligen distributionskostnaden. Att forsla oljan längre på vägarna genererar självklart högre distributionskostnader och tar därför till viss del udden av det spetspris man lyckats förhandla sig till. Gungor och karuseller brukar man väl säga?

Den gode lång sikt ställde frågan om lagringskapacitet och fick beskedet att man som ett snitt kan räkna med att en fem till sex dagars produktion kan ställas undan på de producerande fälten. Detta ger visst, dock inte våldsamt, manöverutrymme när man letar efter en köpare av det svarta guldet och vill få ut maximal betalning.

Tungoljediffen förresten, den har ju tillägnats en egen sida i senaste bolagspresentationen. Viktigaste budskapet vi fick med oss ifrån mötet på den punkten var väl egentligen att man arbetar med antagandet 20% i alla former av forecasting för att ligga på säkra sidan men egentligen lutar mer åt att tro på nivåer runt kanske 15%. Då och då kommer diffen åter sticka ner under 10%, menade Festival, men det är inte hållbart i längden om raffinaderierna skall få lönsamhet i sin verksamhet.

Den verkliga orsaken till att vi tog upp temat Sales & Distribution var vår nyfikenhet runt de eventuella planerna på att docka samman de tre kärnfälten med de större pipelines som finns eller projekteras i Alberta/Saskatchewan för att skicka oljan söderut. BlackPearl har inte på något vis kommunicerat någonting runt detta men vi har länge känt lukten av en ordentlig möjlig uppsida, inte minst vid Onion Lake. Dels finns den givna uppsidan i form av att man kan undanröja distributionskostnaden för att frakta oljan med lastbil (1-1,5$/fat) men rimligen ligger den verkligt stora uppsidan i friheten att kunna göra affärer med raffinaderierna utan extra mellanhand. Dessutom ska vi komma ihåg att team-Festival sprang in i häftiga problem med att lösa transporterna i sitt Blackrock när produktionsvolymerna rusade kraftigt, sådana bekymmer vore sköna att slippa i detta case.

Vi fick klara besked! Vid Blackrod tas en investering i en pipeline i samband med den första kommersiella fasen. Vid Onion Lake har man gått samman med en annan aktör i ett 12 MCAD-projekt som redan är påbörjat och därmed skall skytteltrafiken till fältet snart vara ett minne blott. Däremot lär vi aldrig få se en pipeline till Mooney. I sittande möte gjorde Festival en investeringsbedömning på 20-30 MCAD och den hade vi nog alla svårt att kunna se hur den skulle kunna räknas hem.

Summeringsdags igen! Uppsidan vi hade hoppats på inom temaområdet Sales & Distribution får anses bekräftad! Både Blackrod och Onion Lake kommer dockas samman med större pipelines vilket skall innebära såväl högre intäkter som lägre kostnader för de två största projekten. Dessutom tar det bort viss risk eftersom man inte lär hamna i distributionsproblem under den häftiga produktionstillväxten. Lägg därtill att alla framtidsscenarios som kommuniceras ifrån BlackPearl innefattar ett antagande om 20%:s tungoljediff, ett antagande som känns tämligen defensivt om det ställs emot ledningens verkliga tro och de nivåer diffen legat på senaste året samt underliggande trend. Det är således inte bara oljeprisantagandena i framtiden som är småfega i kommunikationen med marknaden! Hängslen och livrem precis överallt - det spelar ju ingen roll vilken sten man vänder på, det tycks alltid finnas mer att hämta. Bra så!

Pärlfrossarvecka - Dag 5 - Noncore

Mannen på bilden råkar vara undertecknad. På plats i Whistler. Jag var där på läktaren den härliga dagen när bragdguldet som presenterades tidigare idag bärgades. Man kan bli tårögd av mindre men man kan också förbryllat klia sig i skallen och fråga sig vad tusan ett stafettguld vid Vinter OS i Vancouver har att göra med BlackPearl? Svaret är lika enkelt som självklart - ännu en mäktig prestation skall utföras på kanadensisk mark och jag tänker inte missa en sekund av färden, lika lite som jag skulle fått för mig att kliva ner från läktaren och lämna arenan när Hellner tog över på sistasträckan den där fantastiska februaridagen.

Engagemanget i bolaget råkade knappa året senare leda mig till ett möte med bolagsledningen och jag har i ett antal inlägg berättat det viktigaste som snappades upp i samtalet med CEO/CFO om kärnfälten där stordåden skall utföras. Nu går jag över till att belysa ett antal andra teman som vi av olika anledningar hade valt att sätta upp inför diskussionerna då vi bedömde dem som intressanta och inte fullt utforskade av oss vanliga dödliga aktieägare. I detta första av tema-inlägg belyser jag Noncore:

Jag fick kanske inte onda ögat direkt men det undanslapp Festival en besvärad grymtning när jag, i samband med bilden i bolagspresentationen som åskådliggör tänkt framtida finansiering, försökte ta oss in på ämnet med en uselt formulerad fråga (kanske inte ordagrant men ungefär "So...what kind of intelligence have you built into the 90 MCAD noncore sales?"). Tur att jag satt ned för annars hade det varit på darriga ben jag hade gett mig på att försöka namedroppa de större kanadensiska noncorefälten för att avbryta den lätt obehagliga tystnaden efter frågan.

Efter en stund sa JF att det likaväl kunde stått 120 MCAD i presentationen och därefter summerade han upp det vi redan visste, dvs att Salt Lake och Queen City Gas är ute till försäljning. Han nämnde också kort att San Miguel inte är något att ha samt påstod att de hade sålt Fiddler Creek. Det sistnämna (Fiddler) förbryllar men vi fick aldrig möjlighet att gräva mer i saken. Det är något som inte riktigt hänger här eftersom tidigare noncoresälj i år som redovisats adderar upp till den totala försäljningssumman. Om man verkligen sålt HELA Fiddler Creek har det skänkts bort till vrakpris. Känns ologiskt, då kunde man lika väl hållit på detta US-fält med stora mängder olja i backen. Det finns en hint i Q3:ans MD&A om att undeveloped land i Montana sålts men mer specifikt än så vet vi alltså inte.

Vi försökte leda in gossarna på John Lake (nya aktiviteter är på gång där nu!) men det var av någon anledning Don Cook som nappade och började berätta om att det kommer pågå aktivitet vid Druid under Q4. Intressanta news! Vi skruvade häpet på oss mot Don och ungefär samtidigt uppstod mötets mest märkliga stund. John Festival gick in och bröt i samtalet. Tvärt och bestämt. Det där skulle vi inte prata om! Iskallt, bestämt, myndigt! Detta var information som övriga aktieägare inte fått, vi kunde absolut inte diskutera saken!

Därefter gick John in i försvarsställning. En lång utläggning följde om hur de verkligen kämpade för att dra ut så mycket stålars som möjligt ur gamla Pearl för att lägga på kärnfälten genom att återanvända gamla investeringar och kränga mark. Det blev nästan lite absurt. Här satt en av industrins främsta ledare, som driver ett bolag värderat till över 10 miljarder SEK, och försökte lite generat förklara och ursäkta sig för oss. De skulle kanske inte kunna maximera på varenda noncorefält, tiden räcker helt enkelt inte till för personalstyrkan och kärnfälten måste ju gå i första hand. Ni måste lita på oss på den här punkten, vi gör verkligen allt vi kan, ni kan inte begära det omöjliga, så fortsatte det...

Vi släppte ämnet efter detta. Det var mycket mer man skulle önskat få info om på detta tema. Varför, hur och till vem (Fiddler)? Finns det verkligen så mkt olja vid Fishing Lake som vi har uppgifter om? Kommer man lyckas stänga Salt Lake-säljet före nyår? Planer för Promised Land? Osv. Samtidigt blev det några minnesvärda minuter. Så otroligt tydligt vem som bestämde men samtidigt en skön ödmjukhet. Core är core, noncore är noncore, spelreglerna är tydliga.

Pärlfrossarvecka - Dag 4 - Blackrod

Det var Ed Sobel som "upptäckte" Blackrod. Vårt team hade sålt BlackRock efter att högsta chefen från Shell plötsligt en dag hört av sig och bjudit det dubbla aktievärdet. Grabbarna var stolta men långtifrån nöjda och mätta. Problemet var att de inte hittade något nytt lämpligt projekt trots att de scannade av hela den nordamerikanska kontinenten. Istället började de så sakteliga spridas för vinden, några tog konsultuppdrag och det var nästan så att det kändes tveksamt om de skulle jobba ihop igen.

Men så fick Sobel upp ögonen för Grand Rapids 2007. CNRL hade efter flera års hårt slit vid fältet Primrose justerat en del på utvinningstekniken och plötsligt sa det bara PANG och succén var ett faktum! Ed förstod direkt att det var dags att agera och sökte igenom området. Han hittade Blackrod och tog kontakt med Pearl som han fick till att börja köpa på sig WI i fältet. Samtidigt briefades "gamla gänget" och man började formera sig och uppvakta Pearl med ett förslag på en setup för ett samarbete och diskussionerna ledde så småningom till ett övertagande av bolaget. Så den som fått för sig att det är en slump att dessa herrar sitter på just detta fält idag är väldigt fel ute. De började rusta så fort de såg möjligheten redan 2007 och äktenskapsförmedlaren var den mästerlige geologen Sobel. Någon slump är det sällan tal om i de här sammanhangen...

"As big as Mooney and as thick as Onion Lake, more or less the perfect field". Det var det första Festival sa när vi vände blad i företagspresentationen och hamnade på Blackrod-sidorna. Därefter tog han själv upp historien som jag återberättade ovan. För mig är det i princip en tillräcklig motivering för att investera i bolaget. Kanadas förmodligen främsta tungoljeteam sökte själva upp det i deras ögon perfekta fältet och såg till att komma i besittning av det. Hur skulle förutsättningarna för framgång kunna bli bättre?

Risken då? Kan man misslyckas? Det direkta svaret från JF var nej på den här frågan. Enligt honom kommer utfallet att hamna inom intervallet lönsam oljeåtervinning och fantastiskt lönsam återvinning. Avancerade geologiska studier är gjorda, testbrunnar har borrats och upptagningsbar olja finns där, i oerhörda mängder dessutom. Unikt för Blackrod är dessutom koncentrationen. Det krävs ingen uppsplittad SAGD-uppsättning med SAGD-pannor utspridda lite varstans i bushen utan en fetinguppsättning räcker för att göra projektet mkt stort.

Man kommer inleda med en mkt traditionell SAGD-uppsättning för att ytterligare begränsa risken MEN ser det som väldigt sannolikt att man på sikt kommer att ansöka om diverse innovationstillstånd för andra typer av tekniker (t ex kemikalietillsättning) för att sätta denna SAGD rejält i spinn.


Under utvecklingen kommer 10 BlackPearl-anställda att arbeta på plats ute på fältet. Flera av dem är gamla BlackRockare. Jag har ju tidigare i bloggen kunnat återge signaturen #40:s information om att det inte enbart var gamla BlackRock-ledningen som hängde med till BlackPearl utan även flera personer på mer operationell nivå, detta bekräftades också nu i mötet.

Tidshorisonten på piloten? "First steam in the ground March, maybe April." "Initial indications after 6 months." "Very good idea within 18 months."

Väljer vi att kika lite bortom horisonten kan jag dessutom rapportera om att arbetet med ansökan om Commercial Development är inlett. Den lär postas tidigt 2012 snarare än sent 2011 vilket är det tidsintervall som anges i senaste presentationen. En lite kul personlig detalj ifrån mötet var att jag ganska spontant råkade släppa en kommentar om att jag tyckte slutet av 2011 på den här punkten lät lite väl optimistiskt! Med tanke på hur defensiva gossarna brukar vara i sina estimat och planer upplever jag det som rätt vågat att tro på att man ska kunna ha ett ansökningsunderlag färdigt nästan innan man fått tillräckliga svar ifrån piloten. John vände sig mot mig, gav en blick full av tacksamhet och svarade något i stil med "You are probably very right...".

Ni som tagit er igenom pilotansökningen på 300 sidor vet att detta inte är något man slänger ur sig på en eftermiddag och här kommer det snarare röra sig om en 500-sidig skrift med avancerade geologiska bedömningar, miljöpåverkan etc. Vi pratade en del runt innehållskraven och bilden som målades upp är att de är oerhört omfattande men fullt möjliga att tillgodose. Vissa uppgifter kan man dessutom bara arbeta med under specifika årstider pga klimatförutsättningarna.

Behandlingstiden av en sådan insänd ansökan är ungefär 18 månader (baserat på vad handläggningstiden på senare tid varit på liknande projekt). Här kände vi nog att de saltade på en del med tiden och verkligen letade efter de mest segdragna processerna på senare tid som referenser. Men det är en känsla snarare än fakta och vi får väl gräva lite djupare i det här med ansökningstider så småningom.

Vi leker lite med tidsaxeln. Om en ansökan sänds in strax efter årsskiftet 11/12 bör tillståndet vara klart senast sommaren 2013. Vid den tidspunkten tror jag endast bolaget sitter på två kärnfält och en väldigt stor kassa. Man lär direkt gå igång med jobbet att sätta Blackrod i kommersiell drift för att visa att man verkligen tror på projektet. Parallellt med detta ligger med säkerhet en dold säljagenda och det är upp till varje BlackPearl-ägare att själv bedöma om man tror att bolaget vill sälja snabbt eller kanske åtminstone vänta in en justering av reserverna baserat på tillståndet. Ett intryck ifrån mötet är att våra grabbar nog ändå är rätt sugna på att sätta en första fas av den kommersiella SAGD:en i drift för att visa vad man går för. Mitt gamla tips på exit våren 2014 ligger kvar men jag lägger mitt förväntade exit-tidsintervall från hösten 2013 tom 2015. Time will tell...

Jag har diskuterat målbilder med mötet på de andra två kärnfälten i bloggen och får väl vara konsekvent och även göra så här. Vi jagade en bedömning av projektrisken snarare än möjlig uppsida vid Blackrod och vi blev belönade, rikligt belönade. Den normalt sett så försiktige JF satte i princip den operationella risken till noll vid Blackrod. Dessutom tog han på eget initiativ upp hur hans team själva sökt upp kontinentens kanske bästa outvecklade fält utifrån deras kunskapsförutsättningar och dessutom fick vi en lite klarare bild av tidshorisonten. Full pott!

Avslutningsvis: Glöm inte! Vi kan gräva hur mycket som helst i allt annat som har med det här bolaget att göra men till syvende och sist är det vad som sker vid Blackrod som kommer att avgöra om vi ska få den våldsamma utveckling av aktieägarvärde som många av oss drömmer om. Jag känner inte att jag själv har fler obesvarade frågor om förutsättningarna för framgång vid Blackrod och jag tror övriga mötesdeltagare fick samma känsla. En känsla av frid och lugn som om saken nästan redan vore klar - så är det naturligtvis inte då mycket hårt jobb återstår. Men nästan..

Pärlfrossarvecka - Dag 3 - Mooney

Vintern har (självklart) lamslagit Skåne och i viss mån råder i princip undantagstillstånd utanför mina fönster. Denna sydsvenska region och människorna som befolkar den samma tycks verkligen ha ett och annat otalt med vädergudarna. Men man ska se sådana här tillfällen som möjligheter! Därför har jag krupit upp i soffan och värmt på lite glögg, placerat datorn på en kudde på magen och gjort mig redo för att förmedla det vi lärde oss om Mooney i måndags.

Mooney - bara namnet får en att tänka på något som är out of space, lite av ett ufo i fältsamlingen eller den udda fågeln som K-Lunsen uttrycker sig. Målbilden med mötet beträffande Mooney var enkel men konkret; vi ville få en bedömning på risken med projektet samt en bekräftelse på om detta fält är nyckeln till bolagets finansiering. Vi fick svaret på bådadera. Tror vi. Därtill en tydlig hint om var vi ska leta efter köparen!

Men jag kastar mig först rakt på en kul detalj som jag faktiskt inte sett återrapporteras från Sverigebesöket hittills (så mycket har skrivits att jag mycket väl kan ha missat det). BlackPearls WI i Mooney är numera 100%, inte 98% som tidigare efter att man i år köpt loss de sista 2%:en från en annan aktör.

Mooney är stort till ytan. Mycket stort. Faktiskt klart större än Blackrod. Men till skillnad från Blackrod och Onion Lake är oljelagret inte särskilt tjockt och därtill något trixigt att få upp. Tekniken man har valt för att lösa denna problematik, sk ASP-flooding är en utvinningsmetod som teamet inte tidigare jobbat med och därmed kändes frågeställningen om projektrisken definitivt berättigad. Duon verkade vana vid frågan och hänvisade till de många framgångsrika analoger som finns att studera där tekniken används och där fälten i flera fall påminner väldigt mycket om Mooney. Därtill har man ju faktiskt kört den egna piloten framgångsrikt i mer än två år med alla insikter i tekniken det inneburit. Budskapet var glasklart, no worries!

Produktionen vid Mooney taktas nu ner i samband med att en del horizontal wells konverteras till injectors. Produktionstappet kompenseras delvis av några nya horizontal wells som satts i bruk under hösten men räkna med en produktion på ca 400-500 Boed från december och ca tre månader framåt, dvs en halvering ifrån nuvarande nivåer.

Historiskt har primärproduktionen ifrån fältet varit betydande men under de sista åren har den fallit tämligen kraftigt. Jag hade läst i en ASP-flooding studie att återvinningstekniken även kunde ha en betydande positiv effekt på andra brunnar i området men när jag testade tesen på herrarna ville de bara ge mig delvis rätt; det krävs enligt dem att sådana horizontal wells är väldigt närliggande och jag skulle definitivt inte sniffa efter betydande uppsidor på just den punkten. Men de hade faktiskt övervägt att söka tillstånd för ett par närliggande brunnar (strax norr om Phase 1 projektet) just för att testa saken så helt bortgjord kände jag mig inte...

JF gick återigen igång och ritade pedagogiska kurvor på tänkt produktionsutveckling. Det kommer ta 12-18 månader från start tills att man är uppe på fullt blås med Phase 1. I de estimat vi jobbat med har vi räknat med slutet av 2011 vilket ju är i krokarna. Därefter räknar man med att produktionen ligger på max i ca två år innan produktionskurvan så sakteliga börjar arbeta sig nedåt.

Flera gånger under dagen upprepade Don Cook det inövade mantrat "financing decision within 18 months" (i huvudsak med avseende på hur man ska ha råd att sjösätta Blackrod). I bolagspresentationen nämns en försäljning av ett kärnfält som ett av alternativen och hur mycket JF/DC än pratade om alternativen kom man hela tiden tillbaka till att en försäljning av ett kärnfält troligen vore det mest aktieägarvänliga alternativet. Inte särskilt svårt att räkna ut att det fältet är Mooney (Blackrod är ju slutstationen och Onion Lake kassakon) som kommer stå försäljningsklart först. På en direkt fråga om så var fallet svarade JF "That's likely the one..." och på eftermiddagspresentationen (samt i Stockholm) återupprepades detta.

Vi ställde frågan om vem en möjlig köpare skulle kunna tänkas vara (mitt favoritangreppssätt är att kika bland grannarna vilket visade sig vara lönlöst här eftersom Mooney ligger helt isolerat). Festival hintade på denna punkt om att vi nog ska kika i det axplock av nordamerikanska bolag som är familjära med den här typen av oljeåtervinning. Min penna hann inte riktigt med men ett av dem var definitivt Penn West och jag vill också minnas att Husky, CNRL och Talisman nämndes specifikt.

Ska vi avsluta med att spekulera? Phase 1 vid Mooney går på max senast om 18 månader och vi kan vänta oss ett "financing decision within 18 months", visst fasen lär fältet då säljas våren 2012? Köparen lär vara en kapitalstark nordamerikansk aktör som både kan betala i cash och dessutom direkt kan ta vid och köra igång Phase 2 samt begriper sig på tekniken. Husky kanske? Relationerna bolagen emellan tycks alltid ha funnits där och såväl vid mordgåtor som vid affärsuppgörelser är det i den närmaste kretsen man ska scanna av först.

Pärlfrossarvecka - Dag 2 - Onion Lake

Jag vet inte om det sitter i namnet eller det faktum att Onion Lake är enklast att begripa, fältet har oavsett vilket varit en personlig kärnfältsfavorit en längre tid och kvällen innan mötet med duon som styr den här skutan satte jag upp som en målpunkt att försöka få klarhet i om det fanns skäl att tro på ytterligare uppsida på fältet jämfört med den nyligen presenterade resursuppdateringen.

För om Blackrod-potentialen var svindlande (precis som förväntat) och Mooney kom ut ungefär i linje med mina förväntningar så fick Löken fick på sin höjd ett ok ifrån mig, det måste finnas mer att hämta här, sådan var iaf min tes inför måndagssittningen. K-Lunsen har tidigare varit i kontakt med ett ögonvittne som besökt fältet på plats för några år sedan och fått tämligen dramatiska bedömningar om fältets potential, därtill har vi ju kunnat följa hur den OIP som angetts i diverse presentationer bara sjunkit och sjunkit för fältet över tiden. Alla former av instinktskänselspröt som kan tänkas vara inplacerade i min kropp bara rycker febrilt i mig och jag har kanske rätt.

Plocka fram kartbilderna på Onion Lake ifrån Annual Report 2009 (sidan 13) och häng med:

Löken består av tre "öar"; Northern, Central och Southern Block. Fokus är och har varit på "The Central Block" - det är dit nästan all aktivitet i avslutade och påbörjade borrprogram förlagts och det är även där SAGD-satsningen så småningom kommer göras. Uppe i norr kan man se att det finns några brunnar borrade och ett antal markerade framtida "drilling locations". I söder ser man bara ett fåtal pliktskyldiga "pluppar" som antyder viss aktivitet

Det finns inget av intresse direkt till öster om BlackPearls Onion Lake-sektioner (inte heller någon upptagningsbar olja). I väster däremot sitter CNRL på stora landmassor där full oljeaktivitet råder (därmed måste i mina ögon CNRL ses som en av de mest troliga budgivarna på Löken i framtiden).

De två grå hålen på kartan i mittsektionen ägs av bolaget Nuvista. De kör idag kallproduktion liksom BlackPearl (massor med brunnar på begränsad yta) och ett mycket tänkbart scenario som JF tog upp själv är att man väntar ut att primärproduktionen ska börja sina hos nuvarande ägararen och sedan "budar" in dessa landstycken eftersom de kan ge viss uppsida åt SAGD-projektet. Detta blir oerhört tydligt om man tittar på kartan jag hänvisade till tidigare.

Som väntat var svaret på en direkt fråga om rangordning av de tre sektionerna att Central är bäst, näst bäst är Northern section och sämst är Southern. Samtidigt kan jag ju se på kartan att det finns få, men ack så viktigt, PRODUCERANDE brunnar på fältet i söder. Samt en stor, till synes outforskad landmassa. Jag hade lovat mig själv att inte släppa mina fantasier om fältet så enkelt! Det slutade med att JF fick ta fram pennan och börja rita och förklara...

Dessvärre går inte hela oljepoolen från Central till Southern section. I den norra delen av Southern section har man borrat torrt vilket ses som ett bevis för att fyndigheten inte är sammanhängande. MEN, man har även en del FINA träffar i söder. På lite längre sikt lovade Festival att man även kommer att utforska Northern och Southern section bättre men just nu handlar dessa områden mest om estimatberäkningar (så även i Sproules resursrapport vilket en kontrollfråga från oss fångade). Så jag kan nog fortsätta leva i tron att det finns en betydande möjlig uppsida i Löken ytterligare ett tag.

Vi fick också bekräftat att det forfarande är indianerna som sitter på de sista 13% WI i Onion Lake. Denna fördelning kommer inte att ändras och indianerna är mycket positiva till produktionen som genererar väldiga summor pengar åt communityn.

Vid ett Lök-SAGD-projekt kommer man kunna använda en del utrustning som finns nere i San Miguel. Andelen av det totala investeringsbehovet för ett sådant projekt är dock försvinnande liten, Don Cook tippade på ca 5 MCAD (av 300 MCAD...).

Det pratas i presentationen om "200+ well drilling inventory" vid Onion Lake. Det är inte osant men det är ett väldigt försiktigt sätt att skriva 290 +/- 40 som är den verkliga siffran som även Sproule angett i sin studie...

Under de närmaste åren kommer man fortsätta borra intensivt. 2011 blir dock lite speciellt eftersom man då även ska ta igen det som försenats pga väderproblemen 2010. Efter det kommande årets massiva program kommer man lugna takten något och "bara" borra ca 70 brunnar per år.

Så har min syn på Onion Lake förändrats? Svaret på frågan är nej. Huvuduppgiften för fältet är att via kallproduktion generera kassaflöde som till stor del kan finansiera bolagets utbyggnadsplaner. Men jag tror också att bolaget kan spela ut detta kort (denna lök) på ett gäng alternativa sätt. En SAGD här lär inte vara mer än på sin höjd en kittlande skrivbordsprodukt vid tänkt exit-tidpunkt i plan A. Men om man inte får de bud man önskat sig finns intressant potential gömd i fältet, dels i form av att verkligen sjösätta en SAGD och dels i form av att på allvar utforska Northern och Southern section. Jag tycker det låter som en schysst plan B för att ändå kunna fortsätta generera värde för aktieägarna om budgivarna inte begriper sig på hur man betalar för kanonresurser.

Det var mitt försök att skala löken, nästan så att man blir tårögd va? ;)

Pärlfrossarvecka - Dag 1 - Intro

Dörrarna öppnades, jag klev in och borstade av mig snön och försökte skrubba av skorna mot den blöta mattan i entrén på hotellet. När jag tittade upp åt vänster var den absolut första personen jag såg John Festival (CEO BlackPearl).

Ett djupt andetag och därefter en snabb tanke om att det var dags att sluta någon form av cirkel. Bolaget som jag tillägnat all min hobbyfritid åt under långt mer än ett år ett år var på plats i min lilla stad och jag hade lyckats boka in dem på ett privat möte. Därefter en tanke om overklighet. Sedan en tredje tanke om att mannen i fåtöljen därborta ansvarar för en mycket väsentlig del av min privatekonomi. Sedan slog jag allt sådant åt sidan, andades djupt och stegade fram och hälsade.

Jag inledde med det halvmisslyckade skämtet "Nice weather you have brought John" och fick ingen större respons. För att undvika pinsam tystnad efter skämtet började jag se mig om efter en stol, de välbekanta signaturerna "lång sikt" och "K-Lunsen" ifrån placera.nu:s forum hade redan belägrat varsin fåtölj liksom John och en kaffekopp markerade att Don Cook (CFO BlackPearl) redan mutat in sin plats även om han inte syntes till. Dessutom väntade vi in en fjärde pirat, signaturen "jacksparrow", som hjälpt bolaget med att organisera den större privata träffen i Stockholm nästa kväll.

Redan kvällen innan hade jag mött upp med lången och K-Lunsen för att förbereda dagens möte och gå igenom frågeställningar. Bara det i sig kändes oerhört stort! Att få diskutera loss om sin hobby med världens kanske mest pålästa BlackPearl-expert utanför den innersta bolagskretsen samt den största gurun inom Håll Hårt I Dina BlackPearl-investeringsfilosofin var i sig en stor upplevelse och det var inte förrän långt efter att vi blivit utkastade ifrån hotellrestaurangen som stängt och jag började bli riktigt nervös för att bli insnöad på hotellet som jag släppte greppet om den aftonen. Jag minns endast att snöflingorna var stora som pannkakor ifrån bilresan hem, så uppspelt var jag inför morgondagen, och väl hemma postade jag ett svårbegripligt inlägg på placera.nu:s BlackPearl forum som jag döpte till "Hej Vinterland" innan jag föll i sömn.

Don Cook anlände med en lunta nyutskrivna bolagspresentationer ungefär samtidigt som jacksparrow och vi satte igång mötet. Mest tid kom att läggas på de tre kärnfälten. John var oerhört igång och berättade entusiastiskt samtidigt som han ritade på långens medhavda kartor och förklarade. Då och då sneglade jag bort mot K-Lunsen som konstant tycktes sitta och le och flera gånger verkade han vara på väg att nypa sig i armen för att liksom intala sig själv att det här var på riktigt. Efter så många år av grävarbete täcktes duken av mitt framför ögonen på honom och han hade haft rätt på i princip varje punkt. Jag genomfors av högtidlighetskänslor samtidigt som jag försökte koncentrera mig intensivt.

En stor egen punkt för mig var att försöka få ett grepp om eventuell ytterligare uppsida vid Onion Lake. Där kände jag att jag lyckades rätt bra. Löken ligger mig varmt om hjärtat och det finns faktiskt fog för att tro på ytterligare uppsida där efter diskussionen. Tyckte också att jag hade laddat på med ett par bra frågor om Mooney och även om jag kunde se hur K-Lunsen vred sig i smärta och mumlade "horizontal wells" när jag tappade orden och försökte rädda mig med i farten påkomna "traditional wells" var jag nöjd med klargörandena även här.

När vi pratade Blackrod satt jag mest tyst och försökte insupa vad jag kunde. Det är där allting kommer att avgöras och jag ville inte missa den minsta bisats av information. Efter inledningen av presentationen och genomgången av fälten hade ungefär en timme passerat och vi kom över till ett par slides som Don var huvudansvarig för. Jag noterade att John reste sig och gick iväg och tolkade det som att han var stressad och ville få slut på mötet. Istället dök han upp en stund senare bärandes på en bricka med Ramlösa och glas och började servera oss simpla däcksvabbare. Det kändes stärkande! Uppenbarligen uppskattade de alla märkliga detaljfrågor av sådant slag som kanske inte vanliga investorer brukar ta upp. Däri låg också vår taktik, det är inte någon större mening i de här sammanhangen att ställa frågor på sådant som de inte kan/får besvara av kurspåverkande karaktär, bättre då att ge sig på vissa mindre detaljer på viktiga områden och försöka fånga upp intressanta extrainformationer.

En i det närmaste frustrerad JF ställde till sist sist frågan: "Guys, we've been sitting here for quite a while and you still haven't asked me the most common question we get, when will you sell?". Lången högg blixtsnabbt: "That's because we already know the answer". JF med höjda ögonbryn: "Which is?" följt av lången "You don't know". Han gav oss rätt här den gode John och mumlade något om att "These guys are good" och vi kände nog alla lite till mans hur vi sträckte på oss, stolta. Efter en avslutande fotosession tvingades dock John/Don ursäkta sig för att inte komma alldeles för sent till sitt lunchmöte på Öhman. Vi såg dem stressa in i en taxi med sina bagage samtidigt som vi satt kvar paralyserade runt bordet.

Vi gjorde ett halvhjärtat försök att komma in på presentationen efter att den hade startat en liten stund senare. Det var dock knökfullt inne på kontoret och de hänvisade oss till det extrainsatta kafferepet kl 15 vilket nästan kändes skönt. Det fanns så oerhört mycket att smälta och diskutera så lunchen och det efterföljande fikat var en välbehövlig ventil.

Mellansnacket i väntan på eftermiddagens presentation handlade mycket om hur overkligt men samtidigt kul allting hade känts. Vi bannade oss själva över frågor vi glömt ställa, siffror vi inte hunnit teckna ned, följdfrågor vi kanske borde ha ställt osv. Men samtidigt var vi oerhört nöjda och tacksamma över den tid vi fått och den respekt och det genuina intresse John/Don visat för oss.

Jag är fullt medveten om att det nästan är som att svära i kyrkan i vissa die-hard-Pearl-ägare-kretsar att visa tacksamhet mot Öhman (OHM var en stor nettosäljare av pärlor på den tiden kursen rusade lika envist nedåt som den numera rusar uppåt) men jag tyckte faktiskt det var en mycket snygg gest av dem att organisera ett extra mötestillfälle för icke-kunder. Deras lilla möteslokal räckte bara till de egna kunderna vid lunchmötet och "specialaren" vart en schysst kompromiss.

Eftermiddagen innehöll absolut en del matnyttig info som vi inte fångat tidigare och fungerade som ett alldeles utmärkt komplement till förmiddagens informella diskussion. Signaturen "groody" på placera.nu:s forum gav en bra sammanfattning av den igår som rekommenderas för alla nyfikna.

Efter att ha vinkat av lunsen&lången bombade jag konferensen med information innan jag säckade ihop utmattad i soffan. Ett av mitt livs bästa semesterdagar, tveklöst!

Som ett tack gentemot bolaget för den tid de investerade i oss har jag bestämt mig för att köra en pärlfrossarvecka med start nu ikväll (detta inlägg). Vi får väl hoppas att jag hjälper snarare än stjälper...Det finns ingen anledning för mig att hålla på informationer vi vaskade fram, tvärtom. Varje kväll mellan kl 22-23 under sju dagar kommer jag posta intryck, anteckningar och anekdoter från mötet med John/Don kompletterat med information från eftermiddagspresentationen samt egna slutsatser (flera av dem såklart färgade av långens/K-Lunsens iakttagelser/åsikter, dock ska ni inte ställa dem som ansvariga för texterna eftersom jag inte kommer hinna låta dem korrläsa, därtill är helt enkelt tiden för knapp).

Som alltid i sådana här sammanhang vill jag påminna om att jag inte är en "officiell infokälla" för BlackPearl. Allt jag publicerar skall självklart läsas källkritiskt men jag lovar göra mitt bästa för att ge en så rättvisande bild som möjligt utifrån min långtifrån objektiva horisont...

Det preliminära dagsschemat ser ut som följer:

Dag 1 Intro

Dag 2 Onion Lake

Dag 3 Mooney

Dag 4 Blackrod

Dag 5 Diverse del 1

Dag 6 Diverse del 2

Dag 7 Avrundning

På bilden i detta inläggs början från vänster: K-Lunsen, Don Cook, jacksparrow, Suwarrow, John Festival, lång sikt.

Kött och blod (och lite olja)

Det går inte att komma ifrån; en långsiktig investering i ett bolag som BlackPearl handlar i mångt och mycket om att man sätter tro, hopp och tillit till att en begränsad skara människor skall lyckas åstadkomma något tämligen senasationellt med begränsade resurser.

I förra veckan gjorde Festival sitt egentligen första större mediala framträdande som BlackPearl-representant då han intervjuades på BNN. Innehållet har redan diskuterats/dissekerats in i minsta detalj så jag har egentligen inget nytt att komma med relaterat till själva intervjun. Kan dock inte låta bli att understryka tre saker:

1) Det kommer en resursuppdatering i november som kommer ge mycket goda fingervisningar om framtiden och potentialen på de tre kärnfälten.

2) BlackPearl har erbjudits finansiering för att ta sina stora projekt fram till mål men har valt att tacka nej för att undvika onödig aktieutspädning i det här läget. Vilket annat juniorbolag kan agera på det sättet?

3) Plötsligt intensifieras flörtandet med omgivningen och informationer som vi dårar tvingats gräva efter som besatta släpps upp (kanske...). Vadan denna kappvändning och börjar man på allvar lyfta på bordsduken nu?

Utöver de tre punkterna ifrån intervjun ovan är det framförallt den trygghet och säkerhet som Festival utstrålade som jag tar med mig inför framtiden. Jag tror jag vet varför han känner sig så trygg i sin föresats, han har nämligen väldigt gott sällskap med sig på resan.

I alla bolag, men kanske framförallt i mindre bolag, är ledningen bland de viktigaste framgångsfaktorerna. En ledning består av människor (den ni!), dvs vanliga stycken kött och blod. Vissa är bättre och vissa är sämre på att utföra sin uppgift. I samband med att forna BlackRock-teamet signade på för BlackPearl förekom det inofficiella uppgifter om att tvåhundra kanadensiska bolag jagade deras signaturer. Sant eller inte, teamet är bland de bästa marknaden kan uppbringa, om inte DET bästa.

Om du gjort hemläxan vet du att BlackPearl sedan början av 2009 drivs av teamet bakom BlackRocks sagolika resa: John Festival (CEO), Don Cook (CFO), Chris Hogue (VP Operations)och Ed Sobel (VP Exploration) vet alla precis vad det här handlar om, de har gjort resan förut. Skillnaden den här gången är att alla förutsättningar är bättre.

MEN, det här visste du nog inte för det har mig veterligen aldrig meddelats officiellt: Det var inte bara den gamla BlackRock-ledningen som klev på vid skiftet. Med sig ombord tog ledningen ytterligare FEM gamla BlackRock:are. Totalt är de alltså nio stycken som gjort resan förut och tävlar mot sin gamla prestation som de självklart vill överträffa. De har inget att bevisa och de lever redan i finansiell trygghet så nu skulle jag påstå att det är ren tävlingsinställning och passion som driver bolaget framåt, dessa gamla rävar är nämligen alla redan dollarmiljonärer, i de flesta fallen troligen flera gånger om.

En intervju med Festival i maj 2007:

We are very proud of the fact that the company had 14 millionaires [with the sale to Shell]. Every one of the employees shared in the wealth. You can't build a team when only the top people do well. That is not a team.

Jag vet inte vad Du som läsare känner men i mina ögon är det en oerhört sund managementinställning och dessutom väldigt stärkande att veta att nio tungoljedoftande saftiga stycken kött och blod i bolaget, som jag lagt en stor del av mina besparingar i, vet precis vad som krävs. BlackPearl är i mångt och mycket BlackRock, en stor del av framtiden finns redan i historien, det är min övertygelse!

Jag vill avsluta med att tacka den legendariska och alltid lika välunderrättade signaturen #40 som snokat upp informationen om att det var nio BlackRockare som följde med till BlackPearl (samt att ett antal personer gick från BlackRock till Shell men bara en finns kvar där idag).

PS: På temat "betydelsen av människor" hänvisar jag också till Zapata Georges klassiska rek av Pearl ifrån våren 2009 som fått ta en plats i länklistan. Han visste precis vad som komma skulle när de här grabbarna tog över rodret och det är ytterst beklagligt att denna profil lämnade oss i somras. Det hade varit grymt intressant att få ZG:s syn på bolaget idag. DS

Salt Lake till salu!

Först ut med news igen! Salt Lake är till salu! För de som följt det som skrivits här under hösten kommer detta inte som en överraskning, vi är flera stycken som hela tiden hävdat att det vore logiskt att släppa Salt Lake nu med tanke på att "systerfältet" Ear Lake gick under klubban tidigare i år och i min artikelserie om noncore till salu 2011 placerade jag Salt Lake som "troligast först ut". Nu kanske redan innan årsskiftet då...

Några snabba highlights om fältet:

# Produktion July 2010: 276 boe/day (86% liquids)

# OOIP: 25 MMbbl

# Reserver: 2.7 MMbbl olja och 320 MMcf gas

# API: 13,5

# WI: Över 95%

Det blir välbekanta First Energy som mäklar försäljningen och deadline för budgivning är 18 november. Ni hittar all info här och här.

Ni hittar mer om Salt Lake i min artikel ifrån artikelserien här (missa då framförallt inte kommentarerna under texten).

Milestones

Ni vet ju var ni läste det först så jag behöver inte påminna er? Men ok, tre raders självgodhet, sedan får det vara nog:

1 ERCB-tillståndet för Polymer Flood vid Mooney.
2 ERCB-tillståndet för pilot-SAGD vid Blackrod.
3 Att det skulle bli en Operational Update i samband med Blackrod-godkännandet.

Cirkeln slöts officiellt via dagens pm. Om ni följt bloggen har ni således haft rejäla infoförsprång gentemot nyhetsbyråer, institutionella placerare och vanliga hederliga kanadicker. Det har har aldrig varit ett huvudsyfte med bloggen att vara först med informationen, det har bara råkat bli så. Egentligen är och förblir huvudinriktningen här fördjupning i bolaget för oss nördar som snöat in på en tungoljeaktör borta i Calgary. Ska nästan bli lite skönt nu när allt övergår till det normala igen, för det gör det väl?

Extra kul var det naturligtvis att få lite mediatid idag - en fjäder i hatten både för placera.nu och för alla oss som älter BlackPearl på deras forum under dygnets alla timmar. Läs artikeln som de mycket snyggt valde att släppa långt innan det fanns officiella pm ute.

I ärlighetens namn var den Operational Update som slutligen kom en liten besvikelse, om än typisk för BlackPearl. Min bestämda mening har hela tiden varit att SAGD-pilotstillståndet i sig (som egentligen bara är seg formalia) inte skulle vara kursdrivande, däremot skulle en Operational Update laddad med rätt typ av information kunna vara det. Nu valde man inte den vägen.

Men, det fanns en viktig efterlängtad nyhet i detta pm som faktiskt har betydelse för helhetscaset och som om jag förstått saken rätt inte alls var helt given: Ansökan hos DOE (Department Of Energy) om royalty-lättnader vid Mooney har bifallits. Vi kommer därmed kunna kräma ur ett ännu starkare kassaflöde ur lillbrorsan bland kärnfälten. Definitivt inget att fnysa åt!

Som vanligt är dock det som inte skrivs det mest intressanta:

# Varför lämnas det tredje benet Onion Lake helt okommenterat? Vi är flera som hyser misstankar om att regnovädret kan ha ställt till bekymmer där under Q3an. Hur många nya brunnar blir det i år? Och nästa år? Och varför har plötsligt vissa analysfirmor börjat boosta bolagets prestationer på fältet och benchmarka dessa mot vad den tidigare ledningen åstadkom där - sådant börjar de inte bara kommentera av en slump!

# Varför kommenterar man inte aktiviteterna vid John Lake? Vi vet att det har borrats en del där i sommar.

# Varför väljer man tystnad om Salt Lake? Det finns starka indikationer på att fältet saluförs för tillfället.

# Finansieringen av framtiden? Många har trott att en PP legat och lurat bortom hörnet även om kassan för tillfället är välfylld. Min betting har hela tiden varit på nej men jag har inte hållit det för osannolikt, det hade varit typiskt kanadensiskt att passa på att slänga in en offensiv PP i det här läget och vi ska inte tro annat än att det varit uppe för diskussion därborta i styrelserummet (OBS: spekulation utan faktabelägg). Dock inte typiskt Festival. Han förnekar sig sällan.

Jag är ändå ruskigt nöjd. Caset är och förblir blytungt. Sedan nuvarande crew tog över rodret har man inte misslyckats med någonting man företagit sig utan gång på gång levererat enligt plan eller bättre. Inte konstigt att bolaget värderas därefter, alla tunga aktörer i branschen vet hur det gick för BlackRock och alla vet att samma team kör ett upplägg med samma medicin, lugnt och metodiskt, igen. Riktigt skönt att sitta däruppe på soldäck och njuta när vi kryssar oss fram mot målet bortom horisonten.

Klart för SAGD-pilot vid Blackrod

En lång väntan har nått sitt slut och det är med stort nöje jag kan vara först ut i Sverige med ännu en nyhet på BlackPearl-bloggen. Den 19 november 2009 registrerades BlackPearls ansökan om en SAGD-pilot vid Blackrod hos ERCB och den 15 oktober 2010, nästan elva månader senare, godtogs den. Det känns faktiskt lite som en kick att vara före nyhetsbyråer och pm i princip varje gång nu (Mooney-godkännandet, försäljningen av Ear Lake till Emerge etc.)...

Myndighetsprocesser och myndighetsbeslut i Kanada är bevisligen inget man skämtar om och dokumentationskraven är rätt tuffa. Så ska det naturligtvis vara, Moder Jord är helt enkelt inget man leker med hur som helst! Vid minst fyra tillfällen under prövningsperioden har t ex BlackPearl ombetts skicka in kompletterande uppgifter så en klok lagledare skickar med fördel in en tålmodig nötande Björn Borg på spelplanen för att utkämpa slagduellen med delstatens utsända. I just det här fallet tycks en av Festivals mest betrodda spelpjäser haft huvudansvaret, stenansiktet Chris Hogue - BlackRock-veteranen - Vice President Operations.

Till sist verkade tom tålamodet hos Chris ha fått sig en törn och i ett av sina sina sista mailsvar med klargöranden avslutade han korrekt men torrt med den sköna kalla frasen: "We look forward to receiving ERCB approval for our Blackrod Pilot Project in the short term.". Eller underförstått; Djävlas inte mer med mig nu...

Motståndet då? Finns det någon som opponerat sig? Jo faktiskt! Tillåt mig presentera ingen mindre än den stolte jägaren Mr Plamondon och dennes kumpan, advokaten Mr. Gauthier. Alla stories måste ju ha sin skurk och med lite god vilja hittar vi i detta fallet den synnerligen beskedlige jägaren som plötsligt kom på att han kunde göra sig en hacka genom att sätta sig på tvären med storbolaget genom att uttrycka sin oro för att den förhöjda verksamheten i området skulle medföra störningar för dennes verksamhet. Med hjälp av information/diskussion (och får man förmoda - även en viss ersättning) undanröjdes denna enda motståndare till projektet som låtit göra sig hörd.

Den sista veckans fördröjning handlade enbart om att ERCB till 100% ville säkra att det inte fanns en olöst knut i relationen mellan Plamondon/Gauthier och Hogue/Festival. Det fanns det naturligtvis inte, detta var löst sedan länge. Därmed kunde vi också till slut få ett mycket efterlängtat klartecken för SAGD-piloten vid Blackrod.

Med tillstånden för projekten vid Mooney och Blackrod på plats går vi nu omedelbart in i nästa delfas av Execution där mer komplicerade projekt ute på kärnfälten ska visa önskade resultat och jag hoppas på ett lika tillknäppt nyhetsflöde som alltid under 2011 för då flyter säkerligen allt på precis som det ska. Men först tänker jag mig att få den "Operational Update" som jag blivit lovad av kaptenen tidigare via mail och hoppas i denna på lite nya ledtrådar om vilka spelare han nu slänger in på planen. Eller skjuter han på ínformationen till Q3-presentationen i november, det vore väl ändå lite väl magstarkt? Knappast. Bara att vänta och se! Härligt!

Montana Montana

Jag är oerhört stolt över att kunna presentera det första gästbloggsinlägget på sidan. Signaturen K-Lunsen är för alla som följer BlackPearl intensivt den verkliga klippan att luta sig emot. Det är ovanligt att springa på en privatperson som gjort sin DD lika noggrant som K-Lunsen och vi är många som gläds åt hur han på ett generöst och inspirerande vis delar med sig av sin kunskap.

I K-Lunsens första gästbloggsinlägg delar han med sig av sina samlade kunskaper och personliga funderingar runt de undangömda BlackPearl-tillgångarna i Montana, US. Inlägget avslutas dessutom med en extra liten scenario-twist som får läsarens fantasi att skena iväg. Hoppas ni alla njuter lika mycket som jag.

...och som en extra liten kommentar innan ni får chansen att frossa i textraderna väljer jag att kommentera rubriksättningen som är satt av mig och anspelar på det spanska uttrycket "mañana mañana" - kanske idag, kanske en annan dag, om någonsin!

----

Efterhand som utvecklingen av core-fälten rullar på som ett självspelande piano minskar mitt intresse för att grotta mer i core-fundamenta.. Och tvärtom så ökar intresset för non-core. Listan är lång och det är oerhört svårt att komma vidare med vissa fält. En hel del på listan kan ganska snabbt avfärdas som super-non-core. Men det finns en hel del russin i smeten som är värda att ta en extra titt på.

Mina favoriter är dom två Montana-fälten Fiddler Creek och Promised Land som jag gärna ser att bolaget hanterar på bästa sätt och med ett långsiktigt perspektiv. Vi börjar med att köra en snabb repetition av förutsättningarna..

2007 köpte Pearl alla Petrohunters tungoljefält. Det rör sig om fält med väldigt mycket Oil-In-Place.. Totalt cirka 3,9 miljarder fat. Om man kollar lite på press-relaeserna från 2007 och 2008 får man snabbt en bild av att Petrohunter var illa ute.. Därför kunde Pearl komma över Promised Land, West Rozel, Gunnison Wedge OCH Fiddler Creek. Pearl betalade initialt 7,5 miljoner dollar cash och 10 miljoner med egna aktier (såklart) 2,5 miljoner för ett värde av $4.0. Det finns en hel rad med villkor för "Performance Payment" som inte fallit ut. Det betyder att PXX bara "betalat" 17,5 miljoner för Petrohunters tungoljetillgångar.. Vad fick man för pengarna?

Promised Land

Fältet är på totalt 49.000 acres, ungefär som Blackrod gånger 1,5. I Petrohunter´s presentation från October 23, 2006 framgår fältet innehåller 2.500.000.000 fat OIP. Dubbelt upp mot Blackrod..

Vad finns det i backen?? Är det samma super-sega gegga som i Gunnison Wedge ??? I Petrohunters "NOTES TO CONSOLIDATED FINANCIAL STATEMENTS" March 31, 2007 får vi lite vägledning..

"Promised Land, Montana. We have acquired 49,120 net acres in a resource play evaluating heavy oil reservoirs in Jurassic Swift Formation and lower Cretaceous Bow Island and Sunburst Sandstone reservoirs in north central Montana. The Swift reservoirs were deposited in a shallow marine to estuarine depositional setting. The Swift sandstones are commonly oil saturated in the area, and most well tests report oil shows in the Swift. The reservoirs are up to 60 feet thick and composed of high quality sandstone, averaging about 20 percent porosity and permeabilities range up to one Darcy. The oil gravities range from 10o to 22o API with viscosities of 1500 centipoise to greater than 50,000 centipoise at 125oF. Additional conventional petroleum potential is possible in Devonian Duperow and Nisku formations, and in the Mississippian Madison Formation. We are now evaluating a seismic program to better define locations for an initial drilling program."

API mellan 10 och 22, inte illa för ett tungoljefält.. En "pay" på hela 60 feet är ovanligt mycket.. till och med mer än Blackrod.. Man säger också att det kan finnas konventionell olja.. Summan av intrycken är, det ser VÄLDIGT intressant ut..

Fiddler Creek

24.000 net acres. Jämför gärna med Blackrod som är på 30.000 - eller Onion Lake på 17.000.. Original oil in place 500-700 MMBO. API 10-17 Med motsvarande 500-700 miljoner fat OIP är Fiddler Creek större än Mooney och minst lika stort som Onion Lake.När det gäller reserver förekommer följande siffror i Petrohunters presentation October 23, 2006.Proved 20 MMBO Proved & Probable 37 MMBO Proved, Probable & Possible 67 MMBO'

Under hösten 2006 borrade Petrohunter en del brunnar, 2D-seismiska undersökningar utfördes och man fortsatte att mer noggrannt utvårdera reservoarerna. Vid årsskiftet 2006-2007 utökade Petrohunter sin andel av Fiddler Creek och hade totalt mer än 24.000 "net acres". Jag antar att seismiken gav positiva signaler eftersom man köpte till resterande delar av fältet, Alltihop tillhör numera Blackpearl..

Montana-paketet

Eftersom Fiddler Creek och Promised Land ligger hyggligt nära varann skulle man kunna sätta ihop ett "Montana-paket" med totalt mer än 3 miljarder fat OIP.. Om man sätter ytterst försiktiga 10% (primär produktion) som tänkbara "Recoverable Resources" skulle det ge runt 300 miljoner fat. Om man sen sätter låga $0.5 per recoverable så skulle prislappen för "Montana-paketet" sluta på nära $150.000.000... Idag. När men presenterar Blackpearl´s NAV får dessa båda fält värdet $200 per acre.. alltså cirka 15 miljoner dollars tillsammans.

Funderingar..

Hmmm
- Blackpearl sitter och ruvar på väldiga mängder tung olja i strategiskt lämpliga områden i USA.
- USA är i behov av tung olja. Importen från sydamerika har sviktat i nästan 1 år och raffinaderierna har tungoljebrist.
- Den amerikanska regeringen gav för ett år sedan klartecken för Alberta Clipper, tungolje-pipen från Alberta till The Great Lakes, US.
- Det pågår ytterligare ett gigantiskt pipelineprojekt, Keystone XL. Projektet går ut på att en befintlig gas-pipe konverteras och kompletteras för att kunna transportera tungolja från Hardisty till Texas..

Jag vill både äta kakan och ha den kvar.. Varför sälja av oerhörda mängder OIP om man klarar att lyfta fram reserver i core-fälten med kassa, kassaflöde och försäljning av diverse mindre intressanta fält i Kanada och US? Värdet av Montana-paketet kommer att mångdubblas efterhand som oljepriset fortsätter uppåt och tillgången på oljereserver runt om i världen minskar.

Det finns för lite hard-core-fakta om de båda fälten för att kunna bedöma om det är tillgångar i toppklass. Men dom data som finns indikerar att det mycket väl kan vara så. Om man efter lite kompletterande undersökningar kan slå fast att fälten har hög potential skulle jag helst vilja se att de båda Montana-fälten "flyttas" till något av Blackpearl´s dotterbolag i USA, alternativt till ett nybildat bolag. Därefter skall Blackpearl genomföra en "spin-off" där varje Blackpearl-aktie ger 0.1 aktie i det nybildade bolaget som sedan får hamna på Venture-listan. Givetvis behövs en viss finansiering och kanske även en ny, kompetent ledning för det nya bolaget. Fiddler Creek har en hel del befintliga brunnar som Petrohunter planerade work-over på för att snabbt få igång primär produktion. Det borde innebära att det nya bolaget för ett måttlig kostnad kan få igång produktion/kassaflöde och på 6-10 år utveckla fälten och lyfta lika mycket reserver som Blackpearl kan göra på sina core-fält.. Till salu 2020?

Mvh / K-Lunsen

----

Tungoljedifferensen

Som ni förhoppningsvis märkt är jag normalt sett inte särskilt förtjust i att prata och analysera dagskurser när det gäller det här caset. Jag bevakar de centrala bolagsspecifika byggklossarna i första hand; som ledning, strategi, produktion, fält, dolda värden etc. Är de i ordning kommer det bli rejält med kassaklirr borta vid regnbågens slut. Inga anmärkningar där. Det ser bara bättre och bättre ut och allt tycks gå enligt plan.

Men ett företag är ingen ö. Det finns en omgivning som påverkar också. Kraschar världens finanssystem ihop fullständigt blir det här inget bra heller. Så jag försöker hålla mig hjälpligt uppdaterad på det området också. Sen har vi ju det där med oljan. Man måste tro på den om man ska ligga lång i BlackPearl. Det gör jag. Jag tror mycket på oljan. Det är liksom därför jag är här. Och det ser bra ut där med. Ur vår synvinkel då alltså. Jag är lite mer bekymrad om man tänker större än till sig själv. Men det är en helt annan artikel/rundresa som vi tar vid ett senare tillfälle (faktiskt ganska så snart eftersom min spanare på området redan gjort sin del av jobbet men jag inte riktigt hunnit med min).

Det finns olika sorters olja att ta hänsyn till också. Vi skrävlande pirater med hår på bröstet kvalar självklart in i tungviktsklassen och bara för att WTI eller Brent går upp eller ner behöver inte vår prisbild förändras på samma sätt. Tungoljan lever delvis sitt eget liv! Kanske den mest bortglömda centrala faktorn när BlackPearl diskuteras.

Den alltid lika kloka signaturen LasseLind hörde av sig för en tid sedan och undrade om jag inte borde belysa tungoljedifferensen i bloggen. Definitivt! Det är högaktuellt nu, om någon gång och jag tänkte den här gången göra ett undantag och diskutera kursutveckling på lite kortare sikt. Jag sträcker mig så långt att jag påstår att den varit en huvudanledning till att den kanadensiska kursutvecklingen sett ut som den gjort sedan i somras OCH att den kursutveckling vi sett de sista två dagarna knappast hade kommit till stånd om inte utvecklingen på det här området tvärvänt. Jag påstår inte att tungoljediffen varit triggern men jag tror att den lirat basstämman på den senaste spelningen.

När man pratar om tungoljeprisdifferensen avses skillnaden i pris mellan WTI (West Texas Intermediate) och WCS (Western Canadian Select). Den anges oftast i procent snarare än i absoluta tal. Merparten av BlackPearls intäkter hämtas ifrån tungolja som alltså prissätts lägre än WTI. 5-årssnittet på differensen ligger runt 23%. Under senare år har differensen dock gradvis minskat och anledningen har sagts vara en ökad amerikansk efterfrågan på kanadensisk tungolja huvudsakligen beroende på minskat utbud av tungolja från Mexiko och Venezuela samt att pipeline-projekten för att förse amerikanerna med vår sörja vuxit upp som svampar ur jorden och kanadickerna har därmed kunnat droppa av sitt svarta guld till delar av nationen i söder som tidigare fick klara sig utan. Därmed har också våra kanadensiska vänner sluppit att sälja billigt till någon som förbarmat sig snällt men då krävt lågt pris. En oerhört positiv utveckling för ett bolag som BlackPearl sett över tid således.

Men, men, men, vi grova tungoljefreaks har vår egen lilla oljekatastrof som media här hemma rapporterat mkt sparsamt om och den har ingenting alls med djuphavsborrning att göra. Jag tog upp problematiken runt tungoljedifferensen redan i min analys av Q2:an som det enda egentliga negativa i det kvartalet. Under två raka kvartal hade differentialen legat på drygt 11% för att sedan i Q2 springa iväg upp till 18%. Eller för att ge prisskillnaden i $/bbl, från ca $9 till ca $14. Även om snitt-WTI nästan låg oförändrat i Q2 vs. Q1 sjönk alltså intäkten per fat markant. Det gör ont!

Nu har det garanterat gjort ännu mer ont! Väldigt mkt mer ont dessutom! Lyckligtvis dock bara under en begränsad tid och orsaken är nämnda katastrof där den självklara boven i dramat är bolaget Enbridge och deras pipelines som förser USA med olja från Kanada. Det var nämligen som så att den 26 juli gick Line 6B läck borta i Michigan och totalt 19 500 fat olja läckte ut i Kalamazoo River. En faktor som irriterat jänkarna mer än lovligt är den stora mängden defekter som rapporterats på linjen innan den verkliga katastrofen slog till, en artikel jag läst nämner en siffra på 329 rapporterade defekter i varierande allvarsgrad över en för mig okänd tidsperiod. Sedan läckan har Line 6B, med en dagskapacitet på 670 000 fat/dag varit avstängd och satt press på priset för tungolja.

I början av september förvärrades situationen ytterligare när den än viktigare Line 6A också gick läck i Illinois. Line 6A är ännu viktigare än 6B med sin kapacitet på dryga miljonen fat per dag och betraktas som själva huvudartären i Enbridge's Lakehead Pipeline System. Oklarheten runt när 6A skulle sättas i drift satte rejäl press på tungoljedifferensen som skenade iväg mot rekordusla nivåer för oss BlackPearl-pirater under september.

Men så i förra veckan kom beskedet att 6A kunde återstartas i slutet av veckan och de rapporter jag läst tyder på att återstarten i fredags gått enligt plan. Dessutom kommer nu rapporter om att en återstart av Line 6B kan vara nära förestående, kanske redan imorgon måndag.

Detta fina nyhetsflöde har lett till en kraftig återhämtning för priset på tungolja. Kolla in grafen på tungoljeprisdiffen och fundera. Visst är det lite av en aha-upplevelse? Som en pusselbit som faller på plats och delvis förklarar varför BlackPearl tidigare inte mäktat med att lyfta trots att inget negativt bolagsspecifikt rapporterats i nyhetsflödet. Samt självklart, varför det nu finns utrymme till att locka fram spekulativa köp i ett förväntat positivt nyhetsflöde från bolaget de kommande veckorna.

Viktigt att komma ihåg är att många peers kursutveckling tagit rejält med stryk i sommar till synes helt kopplat till prissättningen på underliggande råvara. Jag roade mig tidigare idag med att kika på graferna för andra större juniorer som Emerge, Legacy och Painted Pony. Jämfört med dem har BlackPearl haft en anmärkningsvärt bra, ja faktiskt förvånansvärt bra sommar. Det känns därmed kanske inte så konstigt att bolaget lyfter kraftigt nu med det väntade häftiga nyhetsflödet. Samtidigt ser man också att dessa bolag inte lyft i slutet av förra veckan, enbart tungoljeprisdifferensen duger således inte riktigt som en förklaring till den trevliga kursutvecklingen tor/fre.

Men självklart ska man inte heller utesluta att bolagsspecifika nyheter på något vis läckt ut i Kanada. SAGD-piloten väntas t ex få ett ok inom två veckor. Ryktesspridningen om ytterligare kärnfält ska man dock bemöta med kallsinnighet i nuläget - detta scenario har Festival indirekt dementerat nyligen genom att namnge de fält som skulle kunna vara aktuella för en sådan förvandling såsom givna försäljningsobjekt. Det enda fältet som jag personligen numera tror skulle kunna platsa i det här sammanhangen är svårbemästrade och undangömda Fishing Lake men även det känns tveksamt. Trion vi har duger gott och det är där allt fokus ligger nu. Kommande Operational Update på dessa tre blir en oerhört intressant läsning som tom kan ge ledtrådar om tillfället för exit för den som lägger pusslet rätt. En verklig högtidsstund att se fram emot!

Nytt från Calgary

Jag tror flera läsare minns hur jag uppskattade Festivals rödpenna i senaste presentationen. En signal om ursinnig handlingskraft liksom. Igår fick jag en ny sådan upplevelse. Men vi tar bakgrunden först.

Som en del kanske känner till skissar jag på att sätta samman en möjlighet för oss vanliga dödliga att komma över till Calgary och träffa bolagets representanter på deras hemmaplan under inledningen av 2012. Strax före sommaren hörde jag av mig till bolaget och fick positiv respons och nu kände jag att det var läge att stämma lite i bäcken igen.

Eftersom det var ett tag sedan jag var i kontakt med bolaget sist passade jag på att skicka med ett mindre frågebatteri. Mailet gick iväg någon timme efter lunch på söndagen och döm om min förvåning när det bara någon timme senare ramlar in ett svar från kaptenen själv. Han har då vidarebefodrat från sin jobbmail till den privata och ursäktar att han tvingas skicka från den adressen. Här jobbas det tydligen alltid!

...och sen var det ju det här med power. För att verkligen understryka känslan av handlingskraft är nästan hela svaret skrivet med versaler. Han börjar dessutom med att tydligt klargöra att han uppskattar mitt intresse men att vissa frågor inte går att besvara då de befinner sig i en gråzon och att det skulle vara mot gällande policies och regelverk att delge viss information som inte gått ut publikt selektivt till vissa enskilda aktieägare. Det har, och skall jag ha, full respekt för. Det har jag.

Återigen, bolaget ställer sig positiva till ett besök från sina svenska aktieägare. Jag ber att få återkomma vid senare tillfälle om mer detaljer runt hur upplägget kan tänkas se ut.

Sverigebesöket planeras till november i år. Datum har ännu inte fastställts. Med på resan kommer John Festival att ta CFO:n Don Cook och preliminära besöksorter är Malmö och Stockholm.

Två av mina frågor handlade om Salt Lake. Festival pratar ogärna om storleken på fältet vilket jag bland annat tolkar som att han tänker paketera ihop det med några granntomter. Han förklarar att fältstorlek är oviktigt, reserver och produktion är det som räknas. På den direkta frågan om 2P-reserverna fortfarande är lika stora vid Salt Lake som vid försäljningsprospektet 2008 (då 3,3 MMboe) svarar han att nej, de är inte så stora, men nästan. Egna reflektionen blir naturligtvis då den att min första värdering (se tidigare inlägg separat om Salt Lake och kommentarerna därunder) skall justeras uppåt kraftigt. Mer än dubbelt så mycket vill jag nu ha för Salt Lake! Dvs över 30 MCAD.

CAPEX-budgeten för 2011 beräknas vara klar i samband med Q3-rapporteringen.

Jag har vid ett antal tillfällen spekulerat i att det kan tänkas bli ett "brett pm" döpt till "Operational Update" eller liknande i samband med att Blackrod-piloten godkänns av de kanadensiska myndigheterna. Avslutade faktiskt mitt mail med en fråga, eller egentligen en önskan, om att det vore relevant att ge en uppdatering på de tre kärnfälten runt produktion, tidsplaner etc. just vid det tillfället. Svaret var ett tydligt ja. Räkna med en operational update. Det blir intressant...

Igår anmälde jag mig även till OB Research-gängets bolagspresentationskväll i Stockholm den 4:e oktober. Ser detta som en alldeles unik möjlighet att lära känna två högintressanta bolag ännu bättre samt att få möjligheten att mingla lite med likasinnade. Dessutom räknar jag med att kunna hämta in lite egen inspiration/idéer runt bolagsbevakning i allmänhet och då inte minst inför den tänkta Calgary-resan. Hoppas jag träffar någon/några av bloggens läsare på plats i Stockholm!

Fredagsmys eller fredagsrys(are)?

Fredagar är fest ombord! Uttrycket härrör ifrån erfarna piraters erfarenheter ombord på BlackPearl. Vid ett flertal tillfällen har man sett den kanadensiska börsen flörta besinningslöst med pärlkursen om fredagskvällarna och just den här fredagen finns det goda skäl att vara extra vaksam igen.

Vadan detta kan man fråga sig? Jag fick en förfrågan från signaturen henke8 som undrade över min syn på kommande indexlistning. För de som missat infon (det drunknade lite i ASP-klartecknet vid Mooney) är det alltså som så att BlackPearl from måndagens handel (20/9 2010) ingår i S&P/TSX SmallCap Index enligt detta pm från Standard & Poor. Mer info om detta index finns i det här informationsbladet. Rent praktiskt väljs bolagen in till detta index utifrån diverse kriteria som finns i denna skrift och i september varje år görs en komplett genomgång med tillägg och avlistningar. Den här gången har man bl a valt att lägga till BlackPearl.

Men för att återgå till frågan ifrån henke8 så är jag självfallet positiv. Jag kan inte se något negativt i att listas på ett nytt index då detta enligt all rimlig logik som står mig till buds innebär att diverse indexfonder måste rulla fram shoppingvagnen och stoppa på sig BlackPearl. Lägg därtill att indexlistningar fungerar som en psykologisk kvalitetsstämpel och att fler därmed bör få upp ögonen för skutan. Mer uppmärksamhet och en förmodad större aktieägarbas bör ge större likviditet i aktien, vilket om logiken segrar, bör resultera i en stigande kurs. På väldigt kort sikt är dock inget givet i detta papper. Det tål alltid att upprepas. Kanada-aktier följer ofta sin egen logiska väg och den kan vara mycket krokig. Inte minst i fallet BlackPearl - vi befinner oss ju som bekant på sjön och där går vågorna höga ibland...

I juni i år stod vi inför en nästan identisk situation. BlackPearl skulle listas på S&P Composite Index och det var stor spänning i luften. Fredagen den 18/6 2010, sista dagen innan aktien skulle handlas tillhörande detta nya index fick vi se en våldsam omsättningsexplosion och därtill en i det närmaste osannolik efterhandel på Toronto-börsen. När krutröken hade lagt sig summerade K-Lunsen i vanlig ordning lugnt och metodiskt vad som skett. Han kunde räkna till en omsättning på mäktiga 14 675 106 aktier varav 12 517 878 aktier i en märklig och till synes på förhand, åtminstone delvis, uppgjord efterhandel. På köpsidan var mäklarna RBC och TD Sec extremt aktiva, på säljsidan var störtskuren jämnare mellan flera olika stora aktörer. Under kvällen föll aktien från 3,14 i den inledande handeln till 2,99 i den märkliga efterhandeln.

Andra bolag i samma läge hamnade i likvärdiga kaotiska handelssituationer, exempelvis Questerre och Ventana som likt BlackPearl är hyperpopulära bland svenska investerare.

En annan förbryllande omständighet som är oroväckande lik junisituationen är att en extrem mängd svenska aktier på senare tid stämplats om och lämnat svensk handel till förmån för Kanada. Förra gången fanns en tydlig koppling, överflödet man köpt på sig här tycktes användas för att mätta indexfondernas aktiebehov och därmed bromsa kursrusningen. Den gången såg vi ungefär 6,7 miljoner svenska aktier lämna Sverige från mitten av februari fram till indexskiftet. Sedan dess har ytterligare drygt 3 miljoner aktier lämnat riket med en kraftigt ökande takt sedan i slutet av augusti. Slump?

En av Avanzas mästerdetektiver, signaturen lång sikt, har på forumet kunnat redogöra för hur han varit i kontakt med GMP Securities för att söka svar på frågorna om exporten. Varför och på vems beställning? Från GMPs sida var teorin att förflyttningen skett av skatteskäl. Jag är liksom lång sikt klart skeptisk till att detta är hela sanningen. Det luktar begravna hundar lång väg...

Enligt vad jag förstår är listningen på S&P/TSX Composite Index där vi kom med i juni är en klart större happening än listningen på S&P/TSX SmallCap. Mitt näst största innehav i portföljen (OGC) listas t ex samtidigt på båda och gör en klart större happening av Composite-listningen i sitt pm (lite töntigt med pm förresten om småsaker, sånt trams håller inte vi på med, haha).

Så ska man ställa sig positiv till indexskiftet? Självklart! Ska man investera nu i veckan inför indexskiftet med förhopnningen att slöa kanadensiska mäklare upptäcker sent på fredagen att de glömt köpa på sig vad de måste och därmed hoppas på kraftig kursstegning och ett snabbt enkelt klipp? Mer tveksamt. Vi får väl se...

Vi sammanfattar: Om RBC och TD Sec ligger tunga på köpsidan borta i Toronto i slutet av veckan vet vi nog rätt säkert att ytterligare ett gäng "fria aktier" lämnat marknaden. Om kursen skenar iväg åt endera håll på fredag kväll utan våldsam utveckling på oljepriset vet vi också rätt säkert vad det beror på. Med tiden blir man rätt luttrad ombord. Med tiden blir det här ändå riktigt bra. Kursen vid börsens öppning på måndag morgon vet jag däremot ingenting om. Jag kan bara gissa. Det avstår jag ifrån.

Vi och dom

Det efterlängtade numret av iQ Report för Q2 har kommit och för den som vill hålla sig up to date med hur BlackPearl står sig i jämförelse med kollegorna borta i Kanada är detta ett rent frosseri i siffror och staplar. Skriften spanar även efter trender i den kanadensiska olje- och gasvärlden och rekommenderas varmt åt alla som vill lyfta blicken för en stund ifrån den senaste timmens kursutveckling. Här har man dessutom chansen att hitta nya fynd på en spännande marknad om man vill vara otrogen med pärlan (fy fy...).

Klassificeringen av bolagen utgår ifrån produktionsvolymerna där 500-10 000 boe/d är juniorgrupperingen med 59 bolag. BlackPearl ÄR alltså, per defintion, faktiskt en junior ett litet tag till. Eftersom vi ganska snart kommer skifta kategorisering sneglar jag naturligtvis även med nyfiken blick in i intermediate-gruppen (23 bolag med 10 000-100 000 boe/d) och det finns faktiskt rätt mycket intressanta reflektioner att göra.

Låt oss inleda med trenderna i år. Den kanske viktigaste är att fundamenta för naturgas varit usla över en längre tid nu och att allt fler bolag börjar skifta över produktionen och investeringarna mot den mer lönsamma oljan. Här står BlackPearl nästan unikt i juniorgruppen som med sin ynkliga andel naturgasproduktion av den totala produktionen (9% i Q2 och 11% i Q1) endast överträffas av tre bolag (Legacy, Renegade och Ear Lake-köparen Emerge). Medianen ligger på 65% jämfört med 75% i Q1 så trenden med en förflyttning mot oljeproduktion är väldigt tydlig. En egen notering man gör är att det snart kan vara dags att köpa naturgasbolag till portföljen - när alla skiftar över borde något hända med utbudet?

En annan tydlig trend över de sista åren har varit att göra ett omtag genom att skifta management och gå över till nya strategier, ofta med ett ingenjörsfokus, en trend som BlackPearl definitivt "smittats" av. Däremot har trenden med många förvärv och sammanslagningar brutits.

Vanligaste ursäktsposten i Q2:an för uteblivna resultat var naturligtvis det extrema regnet. Vi såg själva hur regnovädret i Saskatchewan stoppade upp ett mindre borrprogram vid Onion Lake men i jämförelse med vad många andra tycks ha drabbats av, eller iaf skyllt på, var vi väldigt förskonade.

Så över till själva genomgången. BlackPearl tillhör naturligtvis de större producenterna i juniorklassen med sina 7 163 boe/d (plats 8/59) och det färgar i sin tur av sig på flera andra jämförelseposter. Som en bra referens är medianproduktionen i junisklassen 2 060 boe/d. För procentuell ökning av produktion Q1 vs Q2 ligger medianen på 5,6% och den lyckas vi faktiskt kliva över med våra 7,2% trots att vi startar från ett mycket högre läge än de flesta och därmed måste öka produktionsnivåerna i faktiska boe/d med väsentligt mycket mer än de flesta av våra peers för att stå upp i jämförelsen. 19 av juniorerna visade upp en minskad produktion i Q2 vs Q1. Ännu bättre klarar vi oss i produktionsökning per aktie, 4,8% står sig väldigt bra mot medianen på -0,1%.

Bolagsvärdering per flowing barrel ($ per boe/d) är ett mått man ofta ser förekomma i den här världen. Det är föga överraskande att se BlackPearl högt upp på den här listan (plats 13/59) som med sina $100 347 ligger på dubbla medianen $51 106.

Att dra in kulor via kassaflödet är en nyckel till framgång för BlackPearl och vi behöver inte skämmas över läget i Q2. Plats 14 av 59 med våra $21,48/boe är en bra bit över medianen på $14,92. Medianen har för övrigt sjunkit med ungefär $4 sedan Q1 vilket huvudsakligen är ett resultat av de försämrade naturgaspriserna. Bolagen med hög andel oljeproduktion ligger naturligtvis högt upp på listan över Operating & Transportation Expenses/boe, Emerge är t ex outstandig förnedrad 1a med $27,34 och BlackPearl hittar man på en mindre smickrande 18e plats med $15,28. Medianen är $13,06.

Investerare älskar låga OH-kostnader och här håller BlackPearl absolut toppklass. Vår Q2 G&A på $2,30 är fjärde lägst i juniorklassen, självklart upphjälpt av förhållandevis höga produktionsvolymer, men ändå! Medianen är på $4,24 och faktum är att när man sneglar in i intermediate-gruppen ligger medianen där på $2,00 trots att de flesta bolagen i den grupperingen har en produktionsvolym på många ggr BlackPearls att slå ut sina kostnader på. Högklassigt!

Net debt to annualized cash flow, eller för att försvenska, hur många år skulle det ta för bolaget att bli skuldfritt med nuvarande kassaflöde? Medianen är 2.0 år. Den som är påläst vet att BlackPearl är skuldfria och tillsammans med endast fem andra bolag kommer in med ett negativt tal. Det gillar vi starkt!

Aktieutvecklingen då? Många gnäller men faktum är att BlackPearl har gått starkt jämfört med peers i sommar. Många är de bolag som lidit tunga nederlag i kursutvecklingen över sommaren kopplat till svag utveckling i pris på underliggande råvara. Det står helt klart. BlackPearl hamnar faktiskt så högt upp som på plats 5/59 under perioden April-Augusti!

Vad har vi då att vänta när vi skuttar in i intermediate-gruppen? Jag räknar i dagsläget till 13 bolag med en produktion mellan 10 000-30 000 boe/d. Det finns således gott om bolag att välja på om man vill skapa en small-intermediates-grupp för lite mer rättvisa jämförelser. Minst i den gruppen är Zargon som förresten precis nu i dagarna förvärvade Oakmont Energy för drygt $12 per 2P. På sikt funderar jag att sätta ihop en liten grupp på 5-10 peers i samma storleksklass och med liknande profil som BlackPearl för att jämföra här på bloggen. Jag tror att vi kommer köra över de flesta av dem på nästan alla utvecklingsplan. Men jag är grymt partisk. Det är därför bloggen är döpt efter mitt favoritbolag...

Flaskpost Mooney

Ibland är texten suddig och man vet inte säkert hur vissa tecken skall tolkas. Flaskpost, viskande fåglar och röksingnaler är måhända inte den ultimata kommunikationsvägen men jag chansar den här gången och publicerar ändå. Så... med ungefär alla reservationer som finns tillgängliga i världen påstår jag att BlackPearls ansökan om Flooding vid Mooney godtogs igår, den 7/9 2010.

Om jag förstått saken rätt har man nu ett tillstånd att vatteninjicera via 14 existerande horizontal wells (varav 2 ifrån piloten) men behöver inkomma med en kompletterande rapport före den 1:a mars innan man kan få tillståndet att köra tänkt ASP-flooding.

Huruvida detta är gängse tillstånds-tillvägagångssätt eller inte vågar jag inte heller ta gift på och inte heller om detta är enligt plan men jag tror att så är fallet och att detta skall ses som ett deltillstånd för att man dels skall kunna börja ta tunga investeringar och dels ska kunna få svar på insänd förfrågan om nedjusterade royalties för Mooney.

Jag upprepar: Läs ovan med mycket kritiska glasögon och invänta bättre information från säkrare källa (i bästa fall ett pm i dagarna). Om någon vet bättre så fyll gärna på i en kommentar.

placera.nu köprekar BlackPearl

Med rubriken Black Pearl en säker pärla köprekar placera.nu BlackPearl idag 7/9 2010. Första känslan som dyker upp när man läser artikeln är ungefär "Åh nej, de inleder artikeln med att särskriva bolagsnamnet, vad månde bliva?" men därefter blir skälen till att ta fram stora sågen väsentligt färre. Som helhet är reken välskriven och hyggligt korrekt sett till faktainnehåll, om än lite väl allmänt hållen.

Vi blundar för att BlackPearl aldrig köpt Black Rock utan BlackCore Resources Inc, att det inte är i närheten av 40% av bolagets aktier som handlas i Stockholm och att bolaget snarare kommer ha primärproduktion på uppåt 15 000 fat per dag än 10 000 inom ett par år vid Onion Lake. Istället väljer vi att kika på vad författaren av artikeln egentligen har för budskap.

Ett uttryck som "stor uppsida" visar i klartext att placera.nu är positiva. Efter en genomgång av de tre kärnfälten som betecknas som intressanta och konstaterandet att Lukas Lundin släppt den synliga taktpinnen i bolaget till ett management han har stort förtroende för, att finansieringen av utbyggnaden kommer ske i huvudsak via kassaflöde och noncoreförsäljningar och att bolaget är skuldfritt och därmed mindre känsligt för ett eventuellt fallande oljepris släpper man en köprek utan målkurs som även gäller på kort sikt (3-6 månader).

Viss varningsflagg hissas för utvecklingen av prisskillnaden mellan lätt och tung olja, att vi fortfarande väntar på resultat från viktiga produktionstester samt att aktien är högt värderad idag ställt mot redovisade reserver och nuvarande kassaflöde. Jag skriver under på alla dessa brasklappar. De bekymrar mig föga för tillfället. Festival vill ha ett wti på 50-60 för att få lönsamhet i maskineriet och vi är långt däröver, tungoljeteamet är i världsklass och kommer kunna hantera de resurser de själva valt och kassflöde/reserver kommer med tiden förutsatt att man håller den Execution Plan som finns fastställd.

Istället gör jag som placera.nu och köprekar BlackPearl Resources. 25 CAD vill jag ha per aktie vid exit mellan 2013-2015. Vad som händer på vägen med kursen bryr jag mig föga om, jag sitter med så länge inget fundamentalt ändras.

Noncore till salu 2011 Del 3/3 - Salt Lake

Per Elofsson hade tänkt sig att bli odödlig 2002 och hela det svenska folket var med på noterna. En tyskspanjor vid namn Johann Mühlegg hade dock helt andra planer vilket vi alla blev brutalt medvetna om. Efter Mühleggs tre guld vid OS i Salt Lake City avslöjades det att tyskspanjoren, som likt ett monster sluggat sig fram över de nordamerikanska skidbackarna på ett vis världen aldrig varken förr eller senare sett maken till, hade fuskat sig till segrarna men då var skadan dessvärre redan skedd. Elofsson fick aldrig något OS-guld och många menar att han knäcktes mentalt av urladdningen/utklassningen i Salt Lake City 2002. Det är så många av oss svenskar ser på Salt Lake - som Elofssons undergång, även om han faktiskt knep ett VM Guld året därefter innan han drabbades av någon form av utbrändhet pga för höga träningsdoser.

Ett helt annat Salt Lake ligger och samlar damm på en vind i Calgary. För att få ett grepp om detta lilla fina fält gör vi en tidsresa bakåt och landar i nådens år 2003. Detta var som sagt året då Per Elofsson tog VM-guld i skiathlon (och VM-brons i stafett) och det var också året då Atlas Energy i september förvärvade och började utveckla Salt Lake. Initialt pröjsade man 3,9 MCAD och det framgår väldigt tydligt via diverse pm och årsredovisningar att ledningen fattat tycke för området. Året därpå, dvs 2004 köpte man upp det privata bolaget 1003068 Alberta Ltd. som enbart hade tillgångar i Salt Lake för 12,1 MCAD. Totalt uppgick alltså Atlas Energys Salt Lake-förvärvskostnader till 16 MCAD. En bas så god som någon när man funderar över fältets värde inför kommande avyttring.

Det investerades också en del i det här fältet under den korta glansperioden som Atlas kanske mest betydande resurs. Tillsammans med 1003068 Alberta Ltd. byggdes en gasanläggning med kapacitet för 10 mmcf/d och på ganska kort tid via ständigt återkommande borrprogram lyfte man produktionen från ytterst blygsamma nivåer till smått imponerande genomsnittliga 2 260 boe/d varav tungoljan stod för 600 bbl/d 2004. Bara under 2004 borrades t ex 29 brunnar, den stora merparten gas skall självklart tilläggas, men även en och en annan horizontal heavy oil well stoppades in i borrprogrammen. I augusti 2004 finns t ex en rapport om att man just färdigställt två nya horizontal heavy oil wells och totalt därmed var uppe i fem stycken och nu taktade på 840 bbl/d.

2004 må ha varit det stora glansåret på Salt Lake men planerna för fältet var fortfarande stora även under 2005 trots att denna lilla pärla, i likhet med t ex Druid, hamnat i vad som skulle kunna benämnas som Mooney-skugga. För trots att ingenjörerna på Atlas helst av allt ville gå i säng med ritningar på bolagets nya älskning Mooney sjösattes ett intressant waterflood-projekt vid Salt Lake som sedan aldrig har slutförts. Just detta projekt känns som fältets stora framtid och logiskt vore att försöka flörta lite med grannen Husky som har betydande produktion precis intill waterflood-projektet för att se om tycke uppstår. En annan potentiell köpare är naturligtvis Emerge som alldeles nyligen shoppat fält av oss precis i närheten.

Men för att återgå till det strikt kronologiska konstaterar vi att Pearl slukade Atlas Energy i en storaffär 2006. Försiktigt uttryckt kan man säga att Salt Lake blivit tämligen styvmoderligt behandlat under sin Pearl-resa. Uppmärksamheten har i princip varit noll och över tiden har naturligtvis flödena sinat. Under 2007-2008, mitt under en hektisk epok i bolagets historia, då verkligen allt skulle göras samtidigt, körde man dock igenom ett par borrprogram som täckte såväl Salt Lake som Ear Lake och Druid.

Min stora personliga karaktärsfavorit i BlackPearls historia, bilhandlare Hill, tog ett av sina allra bästa strategiska beslut när han 2008 bestämde sig för att göra bolaget skuldfritt genom att sälja av en trave noncore-fält. Ett hyggligt stort paket som delades i två, norr och söder, med fält togs fram och marknadsfördes av Canaccord och det slutade med att man sålde av det norra paketet vilket räckte för att göra bolaget skuldfritt. I det osålda sydpaketet ingick Salt Lake tillsammans med bl a nyligen sålda Ear Lake.

Det ÄR verkligen hög tid att sälja nu och även om vi inte nåtts av rapporter om att Festival klipper gräsmattan och putsar på fönsterrutorna så är mitt tips att detta pågår i det tysta här i höst. Produktionskurvan talar också sitt tydliga språk om att denna lilla skönhet verkligen behöver en förstående make som ger lite vård och omsorg:

FY 2008 521 boe/d (varav olja 389 bbl/d)
FY 2009 353 boe/d (varav olja 262 bbl/d)
Q1 2010 288 boe/d
Q2 2010 253 boe/d

Produktionsnivåerna vi taktar på är således halverade sedan 2008 och går vi tillbaka till tiden runt 2004 och 2005 blir siffrorna naturligtvis än mer nedslående. Inget konstigt i sig, fältet har varit nedprioriterat länge nu. En väldigt stor del av den förlorade produktionen består dock av naturgas och det är ju inte direkt vad BlackPearl anno 2010 handlar om.

BlackPearl har 100% WI i Salt Lake. Fältet är beläget i Saskatchewan alldeles strax norr om nyligen avknoppade Reward North (Ear Lake-paketet, remember?). Dessvärre saknar jag tillförlitliga uppgifter om reserver och OIP vilket gör det lite klurigt att sätta en lämplig värdering. Istället lutar jag mig mot det faktum att Atlas Energy betalde 16 MCAD för att förvärva Salt Lake 2003-2004 samt att BlackPearl genom åren plöjt ner åtskilliga investeringsmiljoner i fältet på brunnar, gasanläggningen och waterflood-projektet och gissar på att vi kammar hem strax över 15 MCAD när fältet säljs paketerat tillsammans med gasfältet och tillika grannen Unity under 2011. Detta känns som ett balanserat bud i en halvklurig gissningslek men jag tycker att vi ska kunna dra in mer här än för systerfältet Ear Lake?

Motiveringen till att fältet skall ut till försäljning är att det varken är, eller någonsin har varit ett kärnfält, att Festival nyligen uttryckligen angett att Salt Lake skall säljas, att fältet redan tidigare varit ute till försäljning och att det känns långsökt att vi själva skulle hålla på att kladda med den största möjliga värdeskaparen, waterflood-projektet, när vi redan har ett antal viktigare projekt att jobba på. Ut med Salt Lake så fort som möjligt helt enkelt, så slipper jag bli påmind om de där hemska dagarna i TV-soffan framför OS i Salt Lake City när Elofssons dröm gick i kras varje gång jag läser en fältsammanställning från BlackPearl. Är inte det sistnämnda en motivering så god som någon, så säg?

Flaskpost förra veckan

Jag tar ett tillfälligt break från trilogin för att kommentera de senaste dagarnas "nyhetsflöde" ombord på BlackPearl. Vi står i startgroparna inför en viktig etapp på resan och ett, från min sida, förmodat rejält kurslyft över det närmaste halvåret så nu gäller det att vara på tårna och hålla hårdare än någonsin i sin pärlsäck. Inte alls fel då att vara med på det som händer och den info som sipprar ut via diverse kanaler.
　
I torsdags meddelade Pixiu (skribent på Avanza som vi lärt känna som väl insatt i oljans förunderliga värld) att han fått korn på en eventuell ny fältförsäljning via en rubrik på Oil and Gas Investor. Jag citerar de två meningar man kommer åt som icke-betalande: BlackPearl Offers WI In S TX Blanchard Field Package. The package includes 17% to 21% non-operated WI (12% to 24% NRI) in approximately 4,000 acres.

Benämningen Blanchard var lite förvirrande för mig då den saknades i mina fältanteckningar. K-Lunsen redde i vanlig ordning ut begreppen och det visade sig att Loppis 3 innehöll bortglömda Queen City Gas i Texas - en ganska obetydlig samling gas-/oljetillgångar som jag hade tänkt överraska med i en artikelserie om "fälten som inte finns" lite senare i höst. Det blir verkligen inte mer noncore än så här, gas i Texas är inte något vi ska bygga framtiden på. En gång i tiden kunde Queen City Gas föräras med en helsida i företagspresentationerna (se t ex Septemberpresentationen 2006) men denna era är sedan länge förbi. Positivt är att man verkligen tycks gå in för att rensa undan grundligt på vinden (de dammiga bortglömda porslinskatterna adderar ändå tillsammans upp till ok värden) men räkna inte med något annat än kaffepengar för Loppis 3 och om du inte sett prospektet så finns det tillgängligt här. Queen City Gas Play ska förresten inte sammanblandas med de stora tungoljeprojekt vi sitter på i US för de är sannerligen inte obetydliga. Nog om detta och istället över till ännu ett livstecken från BlackPearl:

I fredags kom nämligen en efterlängtad uppdatering av företagspresentationen och i sedvanlig ordning lyftes det en liten smula på bordsduken. För mig, liksom många andra, är en ny presentation som en mindre julafton även om man nästan precis vet vilka slides som kommer att dyka upp och vilket innehållet blir. I ungefär tio minuter stannar min värld fullständigt och jag har svårt för att andas samtidigt som blicken far över sidorna i jakten på nyheter eller antydningar som skulle kunna förändra min syn på caset. Huvudintrycken för min del den här gången var tre till antalet och skulle kunna sammanfattas så här:

1. Business as usual - allt går verkligen helt enligt planerna och ingenstans några obehagliga överraskningar i sikte.

2. Extremt volymfokus nu och produktionspotentialen skruvas återigen upp.

3. Festival sitter verkligen och kluddar ihop de här presentationerna själv. Det är faktiskt riktigt charmigt hur han lägger till lite extra info med rödpenna här och där när han vill förstärka ett budskap eller visa att han har uppdaterat en gammal slide. Det känns som om att hans power och handlingskraft nästan lyser igenom. Mycket övertygande hemmasnickrande utan onödig finess - robust och genuint helt enkelt - precis som hans företagsbyggande fungerar!

Låt oss inleda med volymerna och kärnfälten som så tydligt är i fokus. För första gången vad jag kan minnas får vi nu se formuleringen 50 000+ bopd i skrift när kärnfältens potential diskuteras. Ett typiskt bordsdukslyft som även personer som inte sysslar med raketforskning kunnat räkna ut länge, det har bara varit att summera de tre kärnfältens potential för att komma upp i över 50k men ändå känns det på något vis skönt att se denna markering i skrift. Väldigt få räknar med att någonsin få se ett BlackPearl i dagens kostym som producerar dessa volymer, bolaget lär vara sålt långt dessförinnan, så markeringen är mer av karaktären "en spänd muskel".

Det lite kortare tidshorisonten är lättare att ta på och en produktion på 10k per dag får ses som en milestone, inte minst för att bolaget då per definition lämnar juniorstatusen för gott. I majpresentationen talades det om att denna nivå skulle nås inom två år, nu är formuleringen "...in excess of 10 000 boe/day sometime in 2011". Ingen överraskning för oss som räknat på saken men ändå lite anmärkningsvärt.

Över till fälten och för att följa presentationens ordning tar vi Onion Lake (Löken) först. Att fältet verkligen levererar får anses bevisat nu och när det talas om produktionspotential på 15k ligger vi i vanlig ordning i underkant. Räknar vi väldigt försiktigt på de 200+ identifierade platserna lämpade för brunnar får vi 200*50=10 000 att lägga till dagens produktion på ca 5 500. Redan vid utgången av 2012 lär vi således sitta med prodvolymer på 15 000+ boe/day bara i Löken om man får tro tidsaxeln. I maj angavs smått fåniga 6-7 år för att ta Löken till dessa prodvolymer men nu lyfter man alltså på bordsduken. Det här är mumma för kassaflödet mina vänner!

SAGD-funderingarna för Löken får ett allt tydligare fäste. Jag har från och till letat tecken på att en ansökan varit på gång men får nog hålla mig till tåls ett tag till. Det verkar som man vill köra igenom höstens intensiva borrprogram innan ritningar och ansökningar blir till verklighet 2011. Anledningen till mitt stora intresse för detta är naturligtvis att jag söker ledtrådar till dagen för exit - en tidsplan för framtiden vid Onion Lake vore väldigt intressant att matcha mot en tidsplan för Blackrod.

Så över till jokern Mooney. När Festival klev på talade han om en potential på detta kärnfält på 10 000 boe/day. Det var därför med lätt irritation man läste 5 000-10 000 boe/day i majpresentationen men nu har rödpennan kluddat dit 7-10 000 boe/day alldeles lagom till att tillstånden för det spännande ASP-floodprojektet skall komma på plats (2-4 veckor). Rapporteringen från Mooney under det närmaste halvåret blir mycket intressant att följa.

På senare tid har jag umgåtts en hel del med tanken på att vi kan få se en avyttring av Mooney innan verklig exit (inte minst för att kaptenen allt oftare uttalar att något kärnfält kan gå under klubban tidigare än resten). Även om jag själv egentligen menar att vi har de underliggande resurser som krävs för att ta alla våra kärnfält till exit så vet jag att Festival är en försiktig general som gärna sitter med både livrem och hängslen när det gäller finanserna. En studie av tidsaxeln för Mooney är väldigt intressant då Phase 1 av ASP-flooding beräknas stå klart någon under 2012. Läge för sälj då innan investeringarna i Phase 2 behöver tas? Lägg också märke till att SAGD-projektet på Löken preliminärt även startas upp strax efter Mooney Phase 1 är i mål. Slump? Jag sitter på en del intressant info om Mooney och kommer troligen köra en Mooney-special här om ett par veckor - räkna med att jag då även lär återkomma runt dessa funderingar.

Piraterna på Avanza har vetat sedan i somras att pilot-tillståndet för SAGD vid Blackrod är att vänta här under hösten, troligen i oktober. Presentationen anger inom 4-6 veckor och är således helt i linje med detta. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att oavsett vad som sker med noncore, med Löken och med Mooney så är det vid Blackrod vårt öde avgörs. Allt annat är bara ett förspel! "First steam in the ground Q1 2011". Riktigt härligt att det snart är på riktigt!

Ständigt ett spanande efter skatten och exit förresten. Jag törs hävda att Festival absolut tidigast kan tänkas kliva av när han sitter med SAGD-tillstånd för Blackrod Commercial Phase 1. I presentationen meddelar han att tillståndshandlingarna lär postas någon gång runt årsskiftet 2011/2012. Därefter har vi lärt oss att man får vänta med nästan ett års väntetid på handläggningen. De som tror på tidig exit ska alltså förslagsvis ta sikte mot våren 2013 då en försäljningsprocess trots allt tar en del tid. Själv har jag återigen börjat snegla mot en lite senare exit, inte minst sedan jag började umgås med tanken på ett Mooney-sälj och de finansiella muskler detta skulle innebära. Jag kan mycket väl tänka mig att Festival kör igenom en kommersiell SAGD-fas både på Löken och Blackrod men det där är väl lite upp till var och en att fundera kring.

Ska vi ta en vända med de gamla vanliga presentationskommentarerna också? Det är väl lika bra då jag inbillar mig att det då och då kliver på nya pirater på skeppet:

-Studera diagrammet på slide 17. Hela caset/affärsmodellen finns samlad där. Visst står det "The BlackRock Story" som rubrik men BlackPearl är nästan som att sätta kalkpapper mot fönsterrutan och måla av.

-7 MCAD investeringar på noncore i år - det räcker till mer än ett par besök på John Lake. Större fältsälj än i år kommer 2011.

-Slide 22. Detta är rent trams och gör mig faktiskt lite irriterad! 9 000 boe/d i 10 år. No way...

-Mycket rödpenna på slide 23. Här skäms JF lite över hur mkt som är undangömt. Stor risk för att många åter tror på saftiga reservuppdateringar i februari men med tanke på hur nedtonade reserverna är i presentationen och hur lite vikt som tycks läggas vid dem i det här läget tror jag vi får hålla oss till tåls ett tag till?

-7 miljoner dollar för US-tillgångarna på slide 23. Kika in vad vi köpte Montana/Utah för 2007 vilket då var ett fyndpris ifrån ett Petrohunter i finansiell knipa och betänk att San Miguel därutöver en gång var kronjuvelen i Pearl-bygget. Ear-Lake paketet gav ca 10 MCAD, de fem stora US-tillgångarna är var och en för sig värda mer än Ear Lake, i flera fall väldigt mkt mer.

Helhetsintrycket är avslutningsvis det gamla vanliga. Allt går enligt plan. DET får en stor tumme upp härifrån!