Pärlfrossarvecka - Dag 4 - Blackrod

Det var Ed Sobel som "upptäckte" Blackrod. Vårt team hade sålt BlackRock efter att högsta chefen från Shell plötsligt en dag hört av sig och bjudit det dubbla aktievärdet. Grabbarna var stolta men långtifrån nöjda och mätta. Problemet var att de inte hittade något nytt lämpligt projekt trots att de scannade av hela den nordamerikanska kontinenten. Istället började de så sakteliga spridas för vinden, några tog konsultuppdrag och det var nästan så att det kändes tveksamt om de skulle jobba ihop igen.

Men så fick Sobel upp ögonen för Grand Rapids 2007. CNRL hade efter flera års hårt slit vid fältet Primrose justerat en del på utvinningstekniken och plötsligt sa det bara PANG och succén var ett faktum! Ed förstod direkt att det var dags att agera och sökte igenom området. Han hittade Blackrod och tog kontakt med Pearl som han fick till att börja köpa på sig WI i fältet. Samtidigt briefades "gamla gänget" och man började formera sig och uppvakta Pearl med ett förslag på en setup för ett samarbete och diskussionerna ledde så småningom till ett övertagande av bolaget. Så den som fått för sig att det är en slump att dessa herrar sitter på just detta fält idag är väldigt fel ute. De började rusta så fort de såg möjligheten redan 2007 och äktenskapsförmedlaren var den mästerlige geologen Sobel. Någon slump är det sällan tal om i de här sammanhangen...

"As big as Mooney and as thick as Onion Lake, more or less the perfect field". Det var det första Festival sa när vi vände blad i företagspresentationen och hamnade på Blackrod-sidorna. Därefter tog han själv upp historien som jag återberättade ovan. För mig är det i princip en tillräcklig motivering för att investera i bolaget. Kanadas förmodligen främsta tungoljeteam sökte själva upp det i deras ögon perfekta fältet och såg till att komma i besittning av det. Hur skulle förutsättningarna för framgång kunna bli bättre?

Risken då? Kan man misslyckas? Det direkta svaret från JF var nej på den här frågan. Enligt honom kommer utfallet att hamna inom intervallet lönsam oljeåtervinning och fantastiskt lönsam återvinning. Avancerade geologiska studier är gjorda, testbrunnar har borrats och upptagningsbar olja finns där, i oerhörda mängder dessutom. Unikt för Blackrod är dessutom koncentrationen. Det krävs ingen uppsplittad SAGD-uppsättning med SAGD-pannor utspridda lite varstans i bushen utan en fetinguppsättning räcker för att göra projektet mkt stort.

Man kommer inleda med en mkt traditionell SAGD-uppsättning för att ytterligare begränsa risken MEN ser det som väldigt sannolikt att man på sikt kommer att ansöka om diverse innovationstillstånd för andra typer av tekniker (t ex kemikalietillsättning) för att sätta denna SAGD rejält i spinn.


Under utvecklingen kommer 10 BlackPearl-anställda att arbeta på plats ute på fältet. Flera av dem är gamla BlackRockare. Jag har ju tidigare i bloggen kunnat återge signaturen #40:s information om att det inte enbart var gamla BlackRock-ledningen som hängde med till BlackPearl utan även flera personer på mer operationell nivå, detta bekräftades också nu i mötet.

Tidshorisonten på piloten? "First steam in the ground March, maybe April." "Initial indications after 6 months." "Very good idea within 18 months."

Väljer vi att kika lite bortom horisonten kan jag dessutom rapportera om att arbetet med ansökan om Commercial Development är inlett. Den lär postas tidigt 2012 snarare än sent 2011 vilket är det tidsintervall som anges i senaste presentationen. En lite kul personlig detalj ifrån mötet var att jag ganska spontant råkade släppa en kommentar om att jag tyckte slutet av 2011 på den här punkten lät lite väl optimistiskt! Med tanke på hur defensiva gossarna brukar vara i sina estimat och planer upplever jag det som rätt vågat att tro på att man ska kunna ha ett ansökningsunderlag färdigt nästan innan man fått tillräckliga svar ifrån piloten. John vände sig mot mig, gav en blick full av tacksamhet och svarade något i stil med "You are probably very right...".

Ni som tagit er igenom pilotansökningen på 300 sidor vet att detta inte är något man slänger ur sig på en eftermiddag och här kommer det snarare röra sig om en 500-sidig skrift med avancerade geologiska bedömningar, miljöpåverkan etc. Vi pratade en del runt innehållskraven och bilden som målades upp är att de är oerhört omfattande men fullt möjliga att tillgodose. Vissa uppgifter kan man dessutom bara arbeta med under specifika årstider pga klimatförutsättningarna.

Behandlingstiden av en sådan insänd ansökan är ungefär 18 månader (baserat på vad handläggningstiden på senare tid varit på liknande projekt). Här kände vi nog att de saltade på en del med tiden och verkligen letade efter de mest segdragna processerna på senare tid som referenser. Men det är en känsla snarare än fakta och vi får väl gräva lite djupare i det här med ansökningstider så småningom.

Vi leker lite med tidsaxeln. Om en ansökan sänds in strax efter årsskiftet 11/12 bör tillståndet vara klart senast sommaren 2013. Vid den tidspunkten tror jag endast bolaget sitter på två kärnfält och en väldigt stor kassa. Man lär direkt gå igång med jobbet att sätta Blackrod i kommersiell drift för att visa att man verkligen tror på projektet. Parallellt med detta ligger med säkerhet en dold säljagenda och det är upp till varje BlackPearl-ägare att själv bedöma om man tror att bolaget vill sälja snabbt eller kanske åtminstone vänta in en justering av reserverna baserat på tillståndet. Ett intryck ifrån mötet är att våra grabbar nog ändå är rätt sugna på att sätta en första fas av den kommersiella SAGD:en i drift för att visa vad man går för. Mitt gamla tips på exit våren 2014 ligger kvar men jag lägger mitt förväntade exit-tidsintervall från hösten 2013 tom 2015. Time will tell...

Jag har diskuterat målbilder med mötet på de andra två kärnfälten i bloggen och får väl vara konsekvent och även göra så här. Vi jagade en bedömning av projektrisken snarare än möjlig uppsida vid Blackrod och vi blev belönade, rikligt belönade. Den normalt sett så försiktige JF satte i princip den operationella risken till noll vid Blackrod. Dessutom tog han på eget initiativ upp hur hans team själva sökt upp kontinentens kanske bästa outvecklade fält utifrån deras kunskapsförutsättningar och dessutom fick vi en lite klarare bild av tidshorisonten. Full pott!

Avslutningsvis: Glöm inte! Vi kan gräva hur mycket som helst i allt annat som har med det här bolaget att göra men till syvende och sist är det vad som sker vid Blackrod som kommer att avgöra om vi ska få den våldsamma utveckling av aktieägarvärde som många av oss drömmer om. Jag känner inte att jag själv har fler obesvarade frågor om förutsättningarna för framgång vid Blackrod och jag tror övriga mötesdeltagare fick samma känsla. En känsla av frid och lugn som om saken nästan redan vore klar - så är det naturligtvis inte då mycket hårt jobb återstår. Men nästan..