Grabbarna är iväg och fyller på kaffekopparna så jag passar på att släppa lite intressant info som jag nyss nosade upp.
Privatägda Tenax Energy Inc med fyra delägare har beslutat sig för att sälja bolaget. Ibland går jag in och kikar lite på sådant som är till salu och döm om min förvåning när det visar sig att bolaget i princip enbart (sett till vad som är värt något) består av royaltyintressen i BlackPearls oljetillgångar vid framförallt Onion Lake men även vid Fishing Lake! Jag har alltid gått i tron att enbart BlackPearl och indianerna sitter med ägarintressen i Onion Lake-sektionerna men bevisligen finns en liten tredje part med royaltyintressen.
Totalt är royaltyägandet i Onion Lake motsvarande en nettoproduktion på 220 barrels/day (beräknas vara 300 barrels/day vid årsskiftet) vilket motsvarar 2,1875% till 2,5% (2.5% på WI 87.5% och 100%) och värdet på detta ca 400 000 CAD i månaden.
Dessutom får vi lite info om noncore-tillgången Fishing Lake vilket vi länge varit svältfödda på eftersom Tenax sitter med liknande royalty-intressen i 8,25 BlackPearl-sektioner. Dessa sektioner innehåller 2 aktiva och 12 inaktiva brunnar med en total nuvarande produktion på 10-25 bbl/d (10-12 API) vilket motsvarar netto (föga hisnande) 0,5 bbl/d till Tenax.
Jag har snabbgooglat lite efter de fyra ägarna/direktörerna i Tenax och med vissa reservationer kommit fram till följande fyra herrar (felrisken består bl a i att det även finns ett australiensiskt Tenax Energy):
1 Mel E Benson, styrelseledamot i Suncor och några andra bolag.
2 John Land
3 Les Stach
4 A. Bart Holaday
Frågorna vi ställer oss är:
1. Varför säljs royaltyintressena samtidigt som de är på väg att växlas upp markant med tanke på Onion Lakes planerade produktionstillväxt?
2. Vad bjuder BlackPearl?
3. Kan en eventuell annan budgivare/köpare kopplas till Onion Lakes framtid?
Klart värt att bevaka!
Ni hittar hela prospektet på Sayer Energy Advisors hemsida (länken lär fungera tills eventuell affär är avslutad) vilket är samma bolag som tidigare mäklade loppis 1 & 2 för BlackPearl i regi John Festival. Sista officiella budgivningsdagen på Tenax Energy var den 11 oktober.
Sådär, nu ser jag grabbarna vara på väg mot cafébordet och vi ska snart kunna ta upp eftersnacket ifrån Stockholm igen!
Över en kopp kaffe del 2 - påtår med Boda
Såg för en liten stund sedan hur K-Lunsen begav sig iväg med sin slips i handen och hörde honom berätta för någon att den skulle dumpas på lämplig plats. Varför inte bara slänga den i papperskorgen? Inte kan vi låta läsarna vänta i evigheter på mer eftersnack ifrån Stockholm?
*busvisslar*
Hey, Boda, kom över hit!
Bodastenen i kursiv text
Suwarrow i normal text
Tack för sällskapet vid middagen boda! Hur känns det spontant så här efteråt och visst tusan hade du också något runt halsen, hur tänkte du där egentligen?
Chansade och valde en slips med elefanter på. Det blev en lyckad satsning, då den viktigaste nyheten som JF hade med sig till Stockholm var att Blackrodpiloten nu producerar 100 bbls/d bara 1 månad efter att den gått in i produktionsfas. Tidigare har vi fått information om att reservoaren tar emot ångan på ett bra sätt och att den inledande rena ångfasen endast tog 4 månader, vilket är halva tiden jämfört med analogen Wolf Lake B10. Sammanfattningsvis kan man säga att både piloten och elefanten verkar må finfint och att förhoppningarna om goda resultat vad gäller produktion och CSOR nu stigit ett hack.
Tack för den sammanfattningen. Ständigt dessa metaforer i detta case. Men jag vet att flera läsare nu törstar dödligt efter info om den kära Löken. Det får bli mer Blackrod senare, för nu snackar vi…
Om Onion Lake
Du, ska vi börja med att redogöra för vad som gick så fel i Q1? Undertecknad var en av många som var alldeles ruskigt fel på det med estimaten.
Q1-rapporten visade lägre intäkter och högre kostnader för O&T per fat än tidigare. Det förorsakades framför allt av att en del av de nya brunnarna vid Onion Lake producerade ovanligt stor andel sand. Producerad råolja består av olja, vatten, sand och andra föroreningar. Till en början försökte man avlägsna föroreningarna på plats, men den höga andelen sand ledde till ökade kostnader, bl a för kemikalier, och man gick över till att sälja emulsionen, dvs den obehandlade råoljan, till ett betydligt lägre pris än normalt. Problemet minskar när brunnarna producerat några månader vilket syns i Q2-rapporten.
Vad mer finns att tillägga om den kalla produktionen och nuläget vid Löken? Nuvista togs ju t ex upp på den allmänna presentationen efter en fråga ifrån en pirat och JF berättade att deras sektioner idag producerar 400 fat/dag och att BlackPearl är fortsatt mkt intresserade av att köpa sektionerna till rätt pris.
Det finns 21 brunnar som borrades tidigare under året som inte tagits i drift ännu enligt Don. Jag frågade JF om Nuvistas sektioner. Han sa att livstiden för primärbrunnarna vid Onion Lake var 6-8 år och att Nuvista borrade sina första brunnar på 80-talet och senare, dels 2007 och dels 2010. De från 80-talet lär vara ur produktion. De som togs i drift 2007 har ca 2-4 år kvar och de från 2010 ca 5-7 år kvar till pension. Frågan är när de är mogna för att säljas.
Vänta nu! Jag ser en välbekant figur som smyger borta vid kakbuffén! Lunsen, kom över hit igen, vi kallpratar lite om Löken här, något att tillägga?
K-Lunsen i fet text
Sådärja, tog en snabb svängom till Yttre Skärgården och körde ”snaran” i kompostkvarnen. Tillbaka igen kan jag berätta att när det gäller drilling locations på Onion Lake så finns det fortfarande plats för ytterligare 200 brunnar. Trots att man kanske kommer upp till 100 nya i år. Man jobbar så med kall-produktionen att man borrar nya efterhand som de gamla sjunker i produktion. På frågan om var max kall-produktion för Onion skulle kunna ligga på minns jag siffran 12.000 per dag fram till SAGD-start.. Men det är nog inte aktuellt. Det känns som att man bromsar vid 10.000. Lite konstigt kanske att man avstår från kassaflödet om det stora problemet man lyfter fram är finansieringen?
Om vi nu lämnar den kalla produktionen och går över till investeringsplanerna för nästa år så fick vi ju reda på att budgeten visserligen inte lagts fram för styrelsen ännu men att den preliminärt innefattar den sedan länge projekterade pipelinen och processbatteriet. Pipen beräknas kunna köra igång under slutet av nästa år. Vad mer finns att tillägga i ärendet?
Investeringskostnaden för pipelinen och processbatteriet ligger på ca 45 MCAD enligt Don och besparingen jämfört med lastbil är ca 1-2 dollar per fat enligt JF. Don sa att det eventuellt kan vara 3 dollar/fat. Fördelarna är ökade intäkter genom att oljan kan spädas till lägre viskositet (blending) och på så sätt kunna säljas i transporterbart skick, sänkta O&T-kostnader samt bättre kontroll på hela processen. I dagsläget är de beroende av andras intressen vilket kan ställa till problem. Jag tog upp att det även bör ge bolaget en större kundbas och därigenom möglighet till större intäkter, men JF höll inte riktigt med mig om det. Han menade att prisvariationerna på marknaden är små.
En fråga som aldrig blev ställd var varför man avvaktat med ansökan för pipeline och batteri vid Onion Lake trots att man planerade för mer än hundra nya brunnar 2011. Och att produktionen rimligtvis skulle närma sig gränsen för vad som var rimligt att transportera med truck. Festival höll med om att man ligger nära gränsen för vad som är vettigt att köra med truck. Det ser onekligen ganska oproffsigt ut! Men som sagt, den frågan fastnade tyvärr långt ner i fråge-lådan.
Mmm. Smärtgränsen för när trucktransport blir hanterbart går någonstans vid 8 000-10 000 fat/dag. En sista punkt beträffande pipen som jag inte tror var uppe på huvudmötet kan du väl bjuda på Lunsen?
Jepp! När det gäller pipeline vid Onion Lake och till vilken angränsande pipe den skall anslutas till blev svaret något övverraskande ”till Husky´s pipeline..” Alternativet hade varit att ansluta till CNRL´s pipe. Men, kanske föll CNRL´s pipe på att den har sämre kapacitet.. Att kapaciteten på OL kan bli större än vad som hittills redovisats? Och kanske på något annat som t ex sämre villkor?
Glöm aldrig bort Husky i det här caset! Välkänt kommentarstillägg när oddsen på framtida köpkandidater på Suws oddstavla ständigt ritas om. Men nu över till det som innebär verklig uppsida vid Onion Lake, SAGD.
JF fick frågan om produktionsansökan finns att tillgå för oss aktieägare. Svaret var att det är möjligt först när godkännandet utfärdats, så vi får ge oss till tåls lite till, i värsta fall ända till årsskiftet. Hade varit intressant att se layouten, om de förberett för Nuvistas sektioner mm.
Ja. Det är här som dom gamla Nuvista-brunnarna i anslutning till SAGD-området blir intressanta. SAGD är inget alternativ för Nuvista, deras område är för litet. Och värdet på brunnarna sjunker för varje kall-produktions-dag som går. Men för Blackpearl skulle brunnarna vara värdefulla som SAGD-brunnar i kombination med horisontella produktionsbrunnar.
På en direkt fråga under middagen kunde John bekräfta att uppgiften i Peters senaste analys, om att det är två parallella SAGD-ansökningar som gäller, stämmer. En till de traditionella myndigheterna och en till en organisation med indiankoppling (Indian Oil & Gas Canada (IOGC)). Tidsmässigt räknar man med att få klartecken ifrån ordinarie myndighet först, kanske redan i år, och i Q1 nästa år ifrån ”indian-myndigheten”. Det känns som det verkligen är på håret huruvida merparten av contingenten vid Onion Lake, via myndighetstillstånd, skall kunna bokas om till 2P i månadsskiftet Jan/Feb. Inriktningsändringen på fältet då Lunsen? En fråga som jag vet att många ställt sig?
Jag tycker att JF hade bra svar på varför man valt att inte ta en hel del nyborrade brunnar på centrala Onion Lake i produktion. Det rör sig i första hand om brunnar inom SAGD-området. Tydligen är det så att man skulle förändra tryck-förhållandet i reservoaren om man drog igång kall-produktion i vertikal-brunnarna innan dom horisontella brunnarna borras vilket skulle kunna innebära problem i SAGD-framtiden.. Det svaret kan jag köpa. Normalt sett producerar man först kallt i dom vertikala brunnarna. Sen borras horisontella produktionsbrunnar och dom vertikala konverteras till SAGD-brunnar som tillför ånga i reservoaren. Tekniken är så pass beprövad att man bedömer att en pilot-anläggning är onödig.
Nå Boda, vi hade ju skissat lite på en framtida möjlig ytterligare SAGD-uppsida men förslaget som lades fram väckte inga nya förhoppningar.
Nej tyvärr. Om man studerar Net-pay kartor för Dinaformationen i presentationer från Pearltiden kan man få uppfattningen att Dina-formationen norr om SAGD-området ser idealisk ut för SAGD, men det avfärdade JF med att de gamla kartorna är felaktiga och Dina-formationen är för tunn där, vilket enligt tummregeln brukar innebära att den är mindre än ca 10m. Som vi vet är JF försiktig, så det är möjligt att tjockleken där är något över 10 m, men att han tycker att det är för små marginaler för att sätta det i spel i dagsläget.
Tack gentlemän! CAPEX på Onion Lake nästa år beräknas till ca 100 MCAD. Vi fick siffrorna muntligt, så att säga i flykten av John, precis när vi var på väg att gå. Utöver de nämnda 45 MCAD skall ni lägga på 20-30 MCAD vardera för nya horisontella respektive vertikala brunnar. Låt oss avsluta med resurs-/reservläget innan vi går och fyller på kaffekopparna. 13 2P och 80 2C fördelade på 73 SAGD och 7 framtida primära. Påtår!!!!
*busvisslar*
Hey, Boda, kom över hit!
Bodastenen i kursiv text
Suwarrow i normal text
Tack för sällskapet vid middagen boda! Hur känns det spontant så här efteråt och visst tusan hade du också något runt halsen, hur tänkte du där egentligen?
Chansade och valde en slips med elefanter på. Det blev en lyckad satsning, då den viktigaste nyheten som JF hade med sig till Stockholm var att Blackrodpiloten nu producerar 100 bbls/d bara 1 månad efter att den gått in i produktionsfas. Tidigare har vi fått information om att reservoaren tar emot ångan på ett bra sätt och att den inledande rena ångfasen endast tog 4 månader, vilket är halva tiden jämfört med analogen Wolf Lake B10. Sammanfattningsvis kan man säga att både piloten och elefanten verkar må finfint och att förhoppningarna om goda resultat vad gäller produktion och CSOR nu stigit ett hack.
Tack för den sammanfattningen. Ständigt dessa metaforer i detta case. Men jag vet att flera läsare nu törstar dödligt efter info om den kära Löken. Det får bli mer Blackrod senare, för nu snackar vi…
Om Onion Lake
Du, ska vi börja med att redogöra för vad som gick så fel i Q1? Undertecknad var en av många som var alldeles ruskigt fel på det med estimaten.
Q1-rapporten visade lägre intäkter och högre kostnader för O&T per fat än tidigare. Det förorsakades framför allt av att en del av de nya brunnarna vid Onion Lake producerade ovanligt stor andel sand. Producerad råolja består av olja, vatten, sand och andra föroreningar. Till en början försökte man avlägsna föroreningarna på plats, men den höga andelen sand ledde till ökade kostnader, bl a för kemikalier, och man gick över till att sälja emulsionen, dvs den obehandlade råoljan, till ett betydligt lägre pris än normalt. Problemet minskar när brunnarna producerat några månader vilket syns i Q2-rapporten.
Vad mer finns att tillägga om den kalla produktionen och nuläget vid Löken? Nuvista togs ju t ex upp på den allmänna presentationen efter en fråga ifrån en pirat och JF berättade att deras sektioner idag producerar 400 fat/dag och att BlackPearl är fortsatt mkt intresserade av att köpa sektionerna till rätt pris.
Det finns 21 brunnar som borrades tidigare under året som inte tagits i drift ännu enligt Don. Jag frågade JF om Nuvistas sektioner. Han sa att livstiden för primärbrunnarna vid Onion Lake var 6-8 år och att Nuvista borrade sina första brunnar på 80-talet och senare, dels 2007 och dels 2010. De från 80-talet lär vara ur produktion. De som togs i drift 2007 har ca 2-4 år kvar och de från 2010 ca 5-7 år kvar till pension. Frågan är när de är mogna för att säljas.
Vänta nu! Jag ser en välbekant figur som smyger borta vid kakbuffén! Lunsen, kom över hit igen, vi kallpratar lite om Löken här, något att tillägga?
K-Lunsen i fet text
Sådärja, tog en snabb svängom till Yttre Skärgården och körde ”snaran” i kompostkvarnen. Tillbaka igen kan jag berätta att när det gäller drilling locations på Onion Lake så finns det fortfarande plats för ytterligare 200 brunnar. Trots att man kanske kommer upp till 100 nya i år. Man jobbar så med kall-produktionen att man borrar nya efterhand som de gamla sjunker i produktion. På frågan om var max kall-produktion för Onion skulle kunna ligga på minns jag siffran 12.000 per dag fram till SAGD-start.. Men det är nog inte aktuellt. Det känns som att man bromsar vid 10.000. Lite konstigt kanske att man avstår från kassaflödet om det stora problemet man lyfter fram är finansieringen?
Om vi nu lämnar den kalla produktionen och går över till investeringsplanerna för nästa år så fick vi ju reda på att budgeten visserligen inte lagts fram för styrelsen ännu men att den preliminärt innefattar den sedan länge projekterade pipelinen och processbatteriet. Pipen beräknas kunna köra igång under slutet av nästa år. Vad mer finns att tillägga i ärendet?
Investeringskostnaden för pipelinen och processbatteriet ligger på ca 45 MCAD enligt Don och besparingen jämfört med lastbil är ca 1-2 dollar per fat enligt JF. Don sa att det eventuellt kan vara 3 dollar/fat. Fördelarna är ökade intäkter genom att oljan kan spädas till lägre viskositet (blending) och på så sätt kunna säljas i transporterbart skick, sänkta O&T-kostnader samt bättre kontroll på hela processen. I dagsläget är de beroende av andras intressen vilket kan ställa till problem. Jag tog upp att det även bör ge bolaget en större kundbas och därigenom möglighet till större intäkter, men JF höll inte riktigt med mig om det. Han menade att prisvariationerna på marknaden är små.
En fråga som aldrig blev ställd var varför man avvaktat med ansökan för pipeline och batteri vid Onion Lake trots att man planerade för mer än hundra nya brunnar 2011. Och att produktionen rimligtvis skulle närma sig gränsen för vad som var rimligt att transportera med truck. Festival höll med om att man ligger nära gränsen för vad som är vettigt att köra med truck. Det ser onekligen ganska oproffsigt ut! Men som sagt, den frågan fastnade tyvärr långt ner i fråge-lådan.
Mmm. Smärtgränsen för när trucktransport blir hanterbart går någonstans vid 8 000-10 000 fat/dag. En sista punkt beträffande pipen som jag inte tror var uppe på huvudmötet kan du väl bjuda på Lunsen?
Jepp! När det gäller pipeline vid Onion Lake och till vilken angränsande pipe den skall anslutas till blev svaret något övverraskande ”till Husky´s pipeline..” Alternativet hade varit att ansluta till CNRL´s pipe. Men, kanske föll CNRL´s pipe på att den har sämre kapacitet.. Att kapaciteten på OL kan bli större än vad som hittills redovisats? Och kanske på något annat som t ex sämre villkor?
Glöm aldrig bort Husky i det här caset! Välkänt kommentarstillägg när oddsen på framtida köpkandidater på Suws oddstavla ständigt ritas om. Men nu över till det som innebär verklig uppsida vid Onion Lake, SAGD.
JF fick frågan om produktionsansökan finns att tillgå för oss aktieägare. Svaret var att det är möjligt först när godkännandet utfärdats, så vi får ge oss till tåls lite till, i värsta fall ända till årsskiftet. Hade varit intressant att se layouten, om de förberett för Nuvistas sektioner mm.
Ja. Det är här som dom gamla Nuvista-brunnarna i anslutning till SAGD-området blir intressanta. SAGD är inget alternativ för Nuvista, deras område är för litet. Och värdet på brunnarna sjunker för varje kall-produktions-dag som går. Men för Blackpearl skulle brunnarna vara värdefulla som SAGD-brunnar i kombination med horisontella produktionsbrunnar.
På en direkt fråga under middagen kunde John bekräfta att uppgiften i Peters senaste analys, om att det är två parallella SAGD-ansökningar som gäller, stämmer. En till de traditionella myndigheterna och en till en organisation med indiankoppling (Indian Oil & Gas Canada (IOGC)). Tidsmässigt räknar man med att få klartecken ifrån ordinarie myndighet först, kanske redan i år, och i Q1 nästa år ifrån ”indian-myndigheten”. Det känns som det verkligen är på håret huruvida merparten av contingenten vid Onion Lake, via myndighetstillstånd, skall kunna bokas om till 2P i månadsskiftet Jan/Feb. Inriktningsändringen på fältet då Lunsen? En fråga som jag vet att många ställt sig?
Jag tycker att JF hade bra svar på varför man valt att inte ta en hel del nyborrade brunnar på centrala Onion Lake i produktion. Det rör sig i första hand om brunnar inom SAGD-området. Tydligen är det så att man skulle förändra tryck-förhållandet i reservoaren om man drog igång kall-produktion i vertikal-brunnarna innan dom horisontella brunnarna borras vilket skulle kunna innebära problem i SAGD-framtiden.. Det svaret kan jag köpa. Normalt sett producerar man först kallt i dom vertikala brunnarna. Sen borras horisontella produktionsbrunnar och dom vertikala konverteras till SAGD-brunnar som tillför ånga i reservoaren. Tekniken är så pass beprövad att man bedömer att en pilot-anläggning är onödig.
Nå Boda, vi hade ju skissat lite på en framtida möjlig ytterligare SAGD-uppsida men förslaget som lades fram väckte inga nya förhoppningar.
Nej tyvärr. Om man studerar Net-pay kartor för Dinaformationen i presentationer från Pearltiden kan man få uppfattningen att Dina-formationen norr om SAGD-området ser idealisk ut för SAGD, men det avfärdade JF med att de gamla kartorna är felaktiga och Dina-formationen är för tunn där, vilket enligt tummregeln brukar innebära att den är mindre än ca 10m. Som vi vet är JF försiktig, så det är möjligt att tjockleken där är något över 10 m, men att han tycker att det är för små marginaler för att sätta det i spel i dagsläget.
Tack gentlemän! CAPEX på Onion Lake nästa år beräknas till ca 100 MCAD. Vi fick siffrorna muntligt, så att säga i flykten av John, precis när vi var på väg att gå. Utöver de nämnda 45 MCAD skall ni lägga på 20-30 MCAD vardera för nya horisontella respektive vertikala brunnar. Låt oss avsluta med resurs-/reservläget innan vi går och fyller på kaffekopparna. 13 2P och 80 2C fördelade på 73 SAGD och 7 framtida primära. Påtår!!!!
Över en kopp kaffe - Lunsen och Suw eftersnackar
Vi provar en alternativ teknik för att redogöra för saker som ännu inte belysts på annat håll men som vi fäste uppmärksamhet på under Sverigebesöket. Välkommen till eftersnack med K-Lunsen som däcksvabbare Suw fångade över en kopp kaffe och ett par intressanta teman! Kunde Placera.nu:s forum stalka vår bolagsmiddag via twitter så är det inte mer än rätt att vi bjuder in till lite kafferep så att ni inte missar hur vi passade på att frossa i kakbuffén efter presentationen för att suga ut så mkt som möjligt ur bolaget då vi aldrig någonsin kommer att få se någon aktieutdelning ifrån BlackPearl. Ingen analys utan välfylld mage! Då kör vi!K-Lunsen i Tjock text
Suwarrow i Normal text
What we have..
Upprepades ett stort antal gånger under slutet av presentationen. Det är ingen som helst tvekan om att ledningen är mycket nöjda med tillgångarna i fält-portföljen. Kanske lite misstänkt nöjda…
Barnsligt nöjda skulle jag säga. Jag tror att en av anledningarna till att John inte längre kan hålla tillbaka noncore är att de haft fina framgångar där, om än i så mycket mindre skala. Det rör sig om ren yrkesstolthet. De tycks ha träffat helrätt både vid John Lake och Senlac/Reward men vet att det i slutändan spelar mindre roll. Det är Blackrod som räknas och intrycket där var precis det samma. Barnsligt eller misstänkt nöjda…
För en tid sedan frågade någon om contingenten på core-fälten kan komma att utökas.. Och jag tror absolut att den kan det. Kanske fick vi en liten ledtråd när JF bläddrade fram en av dom sista sidorna i presentationen som visar Blackrod i jämförelse med diverse andra SAGD-fält (Sidan 28) och sa ”this is what we have”…
Inte nog med det. När sliden lades fram sade han ”This is an important slide” och lät den sedan ligga kvar tills siste piraten lämnat lokalen. Som för att trumma in något han ville men ändå inte kunde säga. Några förslag på vad han kanske försökte få fram till oss?
Om man vill kan man ju alltid skriva ut sidan, bläddra tillbaka till sidan 13 för att sedan rita in SAGD-området för 80.000 bpd på utskriften. Sen kan man ju kolla på hur mycket mörkgrönt som återstår.. Mörkgrönt är riktigt bra. Mellangrönt är OK bra. Och ljusgrönt är bättre än ingenting..
Ha ha ”Alltid grönare på andra sidan” får kanske skrivas om till: ”Det är alltid grönare på sidan 28”? Men jag anar vad du vill komma åt.
Som jag ser det finns det en koppling mellan contingenten, SAGD-området och produktionen 70.000 bpd, allt enligt Sproule-rapporten. Så visst finns möjligheten…
Kittlande och spekulativt. Så har det alltid varit i det här caset. Ibland är man på rätt spår och ibland inte. Vi får väl se om du lyckats fästa ögonen på en anledning till att lyfta contingenten vid Blackrod i slutet av januari. Något annat du har att tillägga på Blackrod nu när vi ändå är där?
Lite intressant var att bolaget som Festival-teamet tidigare arbetade för, Koch, en gång i tiden hade sektionerna direkt öster om Blackrod´s SAGD-område. Detta borde innebära att man sen slutet av 90-talet haft rätt bra koll på Blackrod.. Och det blir bara en ytterligare bekräftelse på vad som kom fram i Malmoe, att Sobel hård-kollade Blackrod redan 2007.
Ja visst är det en ytterligare förstärkning. Tolkningen ifrån Malmö var ju att Ed upptäckte fältet något år innan man lade vantarna på Pearl. Men det var inte detta som gjorde att du och bodastenen senare på kvällen startade upp datorerna för att jämföra med kartorna i BlackPearls pilotansökan, eller hur?
JF hävdade att MEG Energy för dagen har kontroll över dessa sektioner. Vilket låter helt galet.., Både undertecknad och bodastenen har nyligen kollat igenom Laricinas presentationer och där framgår ganska klart att dom sitter på sektionerna… Men dom kanske har fel? ;-)
Låter som det mest givna grävjobbet här framöver att reda ut begreppen. Vi sitter alltså på kartor från två vitt skilda källor som säger att Laricina sitter på de hyperintressanta sektionerna öster om Blackrod och sedan står JF plötsligt och målar upp världens scenario inför storpublik där en tung spelare skulle kunna tänkas köpa upp såväl MEG som BlackPearl för att sitta på ett jätteprojekt. Inte undra på att datorerna åkte fram i övernattningslägenheten redan samma kväll! Känns som att vi lär återkomma till saken när begreppen är utredda.
Någon avslutande tanke på temat ”what we have” och då Blackrod i synnerhet?
Känslan man får är att man vill bevisa så mycket som möjligt när det gäller Blackrod, till så liten insats som möjligt.
• Man valde att bara köra med ett well-pair på piloten trots att två eller flera skulle ge större förståelse för fältet.
• Man valde att bygga vägen till Blackrod 7 meter bred.. Trots att den inte räcker vid en eventuell framtida exploatering. Då måste den vara minst 10 meter bred... Osv, osv...
Fullt medhåll härifrån. Inte en chans i världen att BlackPearl är bolaget som sätter Blackrod i kommersiell produktion. En köpare betalar inte extra för att vägen dit är tre meter bredare så varför lägga pengarna på det nu?
Vad sägs, skall vi inte bjussa lite på ett sidospår vi grubblat en hel del kring men som blev en direkt återvändsgränd vid middagsbordet men där vi ändå fick intressant info för pärlnördar?
Om rig-kontrakt
När det gäller dom framtida rig-kontrakten som ”försvunnit” ur senaste redovisningen var det inte mycket att bråka om.. Det var ett gammalt kontrakt, ett arv från den tidigare ledningen. Med ett bolag som inte kunde leverera bra riggar med kompetent personal…
Precis. De försvunna kontrakten har förbryllat. Återigen hamnar man i klantigheter ifrån den förra ledningen för jag vet inte vilken gång i ordningen. Kontraktet var ju ekonomiskt fördelaktigt men helt oanvändbart i praktiken, enligt John.
Här gled samtalet in på borrningar och borr-riggar och Festival förklarade hur väldigt viktigt det var att man fick precis rätt riggar för de olika brunnarna. Och att personalen som borrade var av topp-klass. Alla komplicerade borrningar övervakas av 2 personer från Blackpearl varav en är geolog. Jag antar att detta i första hand gäller horisontella brunnar där det gäller att komma rätt i dom olika lagren…
Vi var inne rätt länge på det här med hur viktigt det är med rätt riggar och kompetent personal och John gjorde en lång utsvävning där han berättade om hur de aktivt letade efter mindre uthyrare med eget stort ägande och engagemang för att vara säker på att det är ett bra jobb som blir gjort. Just nu hade de väldigt svårt att hitta rätt rigg till John Lake t ex. Inget snack om att grabbarna är perfektionister på det som är viktigt. Något mer som sades om riggarna Lunsen?
Det kan möjligen bli svårare att få kontrakt med rätt borr-företag framöver då man räknar med att aktiviteten kommer att öka.
Man skall nog inte underskatta denna framtida förseningsrisk som inte tagits upp särskilt flitigt tidigare i analyserna av BlackPearl men som väl redan ett par ggr orsakat vissa problem vid Onion Lake? Detta flaggas allt oftare upp i kanadensisk media och duon lät faktiskt lite småbekymrade på temat. Det var uppenbart att denna ständiga rigg-jakt är tidskrävande i deras värld, annars hade vi inte fastnat här så länge.
Har du strypsnaran på dig fortfarande förresten Lunsen? Presentationen är ju över och vi är på kaffet efteråt. Av med den så kör vi väl ett varv till på några andra teman ifrån Stockholm.
Varför inte? Det här var ju kul! Låt mig bara hitta ett ställe att dumpa den här fördömda slipsen på så kör vi vidare.
Härligt! Då ber jag läsarna hålla ögonen öppna för det kommer mer ifrån oss här vid cafébordet.
PS Stort tack till signaturen Diana L för bilden. För att lista ut vem som är vem så kikar man således efter slipsen DS
At least 18 CAD!?
"At least 18 CAD!". Inte en min gjorde karln, inte ett tecken, inte ett ord, inte en reaktion. Inga höjda ögonbryn. Inte en kommentar. Han bara fortsatte titta mig i ögonen och lät därefter samtalet fortgå och jag blev verkligen inte klok på om han tyckte jag var galen, onödigt pessimistisk eller tämligen kloss på med mitt svar på hans fråga. En lång stund efteråt befann jag mig fortfarande i just det ögonblicket och kunde inte bestämma mig för om jag var nöjd med svaret jag just själv gett och om jag lyckades utläsa något.
Mindre än en minut tidigare hade jag ställt frågan rakt på sak: "When will you sell the company?" Det var frågan jag hade rest till Stockholm för att försöka luska fram ett svar på, eller kanske mer realistiskt, åtminstone ledtrådar till och det var värt att chansa på att ställa den direkt till den person som vet bäst. Min plan var att följa upp ett förmodat svar om att de inte visste med att ställa två lämpliga exit-lägen framåt längs tidslinjen mot varandra och helt enkelt få dem att motivera vilket av dem som vore att föredra.
Men John överrumplade mig. Svaret från hans sida var att det mest sannolika är att de låter köparen komma till dem precis så som skedde med BlackRock då det ifrån det att den initiala kontakten tagits av Shells kanadensiske vd gick oerhört fort. Alla de tunga aktörerna har koll på oss menade Festival, till dess att de hör av sig jobbar vi på och bygger bolaget som vi tänkt äga det för alltid. När vi sedan får ett bud som är tillräckligt intressant för alla oss aktieägare så säljer vi BlackPearl. Därefter spände han ögonen i mig och sa; "...by the way, you as a shareholder, how much do you want for your shares, it would be interesting to hear" (obs: ej helt ordagrant citat tror jag). "At least 18 CAD!" svarade jag halvpipigt trots att jag ansträngde mig för att vara snabb och försöka låta stadig på rösten. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket och oavsett vad som sker framöver vet karln var däcksvabbare Suw står i frågan. Jisses!
Några veckor tidigare hade John hört av sig och förklarat att han uppskattade vår sittning i Malmö förra året och gärna skulle velat göra om det om han kunde få ihop sin kalender under Sverigebesöket. Efter visst pusslande kom vi fram till att ett informellt middagsmöte innan den stora presentationen kunde bli ett bra tillfälle och det är ju bara att skicka ett par rader med tacksamhet till signaturen jacksparrow som bjussade på sin egentid med gentlemännen (som tack för organiserandet av informationsmötet) så att vi var några till som fick den här chansen.
Det blev tämligen olikt förra årets sittning i en hotellobby då vi med företagspresentationen till stöd kom att täcka nästan alla väsentliga aspekter av bolaget och det var den gången möjligt att ta noteringar. Nu satt man liksom med kniv och gaffel i hand och försökte komma ihåg de frågor man förberett ur minnet. Vi ska under de närmaste dagarna försöka jämföra minnena och uppfattningarna om vad som egentligen sades men just nu snurrar såväl middag som stormöte fortfarande runt i huvudet (4h in alles och det är omöjligt att vara helkoncentrerad rakt igenom) men ett par olikheter mellan 2010 vs. 2011 skall jag väl kunna klämma ur mig redan så här dagen efter.
Viktigast av allt är att detta är ett exitcase. Förra året slingrade duon sig fortfarande runt vad det här handlar om egentligen men nu är det inte tal om några om och men. Ifall någon tvivlat alltså...
En annan stor skillnad är synen på listning på LC. Till oss i Malmö svarade man att det var "not likely to happen" för att dagen efter i Stockholm öppna dörren något på glänt. Här var det betydligt rakare besked: Don drev frågan i februari i år men det stöp på att BlackPearl just gått över till IFRS och det krävs att ett bolag kan uppvisa ett antal år av reviderade bokslut (helst tre vill jag minnas men det kan eventuellt gå att få undantag och komma igenom med två) och just då kunde man ståta med noll sådana. 2010 är numera även reviderat efter IFRS-standard och till våren har man ytterligare ett (2011...). På ytterligare några mindre punkter kommer man tvingas be om några mindre undantag ifrån regelverket men dessa bör gå igenom menade Don och därmed skall Pärlan kunna LC-listas from senare delen av första halvåret nästa år. Om man vill. Och det vill man. Det tyckte jag var tydligare runt middagsbordet än i stora salen. Det officiella syftet är att större institutioner och förvaltare skall kunna fylla upp pärlsäckar men vi tror väl alla lite till mans att Lundin gärna vill ha en fjäder i hatten och ett erkännande också.
Skälet till listning är inte att lyfta kapital i Sverige. Skall utspädning ske kommer detta i vanlig ordning att iscensättas via Private Placement i Kanada. Där upplevde jag budskapet som tämligen tydligt även om formuleringar av typen ”never ever” inte förekom. Överhuvudtaget upplevde jag att man gjort ett par mindre justeringar i synen på finansiering. JV-alternativet som ofta förekommit i presentationer mer eller mindre förkastades med kommentarer (mycket fritt översatta till) "det blir bara förbannat rörigt när någon skall köpa oss". Istället lades två alternativa vägar fram.
1) Att under nästa år sälja Mooney för 250-300 MCAD eller
2) Att under nästa år troligen kombinera en stor PP med long term debt (ca 200/200 MCAD)
Jag upplevde även det som att Don var tämligen rak på sak med att beslutet aldrig varit fattat men att väg två varit hetast fram tills för ca sex veckor sedan då förutsättningarna för att få attraktiva villkor med någon form av att långsiktigt skuldinstrument kraftigt försämrats till följd av rådande världsmarknadsoro.
Flera åhörare har redan hunnit vittna om hur John var oerhört tydlig med att det inte är tal om en PP på denna kursnivå. Budskapet gick inte att misstolka och jag tror inte att någon som var på plats säger emot. Vid den stora presentationen sade man att minst förra PP-nivån (5 CAD) skulle krävas, runt middagsbordet skulle man högre än förra nivån.
...och på tal om budskap samt olikheter med förra årets besök tror jag säkert att flera läsare minns Johns onda öga till Don när han började prata lite väl detaljerat om noncorefältet Druid. Noncore har varit så gott som tabu såsom samtalsämne fram tills i somras med motiveringen att det inte är signifikant för caset. Den här gånget började John själv pladdra noncore på eget initiativ redan innan han hunnit dra tio meningar om BlackPearl runt middagsbordet och här följer läget:
John Lake: En riktig framgång. Ytterligare 5 horisontella brunnar kommer borras under Q4 utav de 10 nya licenser man ansökt om under förutsättningen att man lyckas få tag på en duglig rigg. Borr-licenserna varar i ett år.
Senlac/Reward: Två nya brunnar som varit lite av en "small discovery". Räkna med 200 fat/dag in tutti.
Fishing Lake: Nämndes ej på presentationen men på min fråga försäkrades det ifrån John att det finns utvecklingsplaner för fältet. Det kommer således inte säljas ”as is” vilket jag varit orolig för då det med de stora mängder OIP som tidigare redovisats måste vara värt att testa av fältet.
Salt Lake: Ja, det finns faktiskt ett till utöver det som såldes till CNRL för 20 MCAD. Detta ligger söder om det andra området och även här finns utvecklingsplaner. På tal om ”gamla” Salt Lake har vi muttrat en hel del över prislappen. Jacksparrow fick nu informationen att fältet egentligen skulle ha kunnat inbringa de 30 MCAD som vi till mans spekulerade i men att faciliteterna på plats helt enkelt var i för dåligt skick och att det skulle krävts en hel del arbete och investeringar för att kunna ta ut den prislappen.
San Miguel: Har varit till salu i oljekretsar i mer än ett år utan intressenter. Uppskattat värde 1-15 MCAD.
Som ni alla märker låter jag huvudfälten vara i detta första inlägg. K-Lunsen och bodastenen höll framförallt i taktpinnen under middagen när dessa diskuterades och det känns tämligen nödvändigt att stämma av faktauppgifter med dem eftersom däcksvabbare Suw då satt tillbakalutad i sin stol utan papper och penna med en öl i handen som i sann piratanda rövades ifrån General Overheads i Q4 2011.
Men ärligt alltså: "At least 18 CAD". Vad hade ni svarat oförberedda på frågan ifrån John i samma situation? Jag kan inte släppa det.
Mindre än en minut tidigare hade jag ställt frågan rakt på sak: "When will you sell the company?" Det var frågan jag hade rest till Stockholm för att försöka luska fram ett svar på, eller kanske mer realistiskt, åtminstone ledtrådar till och det var värt att chansa på att ställa den direkt till den person som vet bäst. Min plan var att följa upp ett förmodat svar om att de inte visste med att ställa två lämpliga exit-lägen framåt längs tidslinjen mot varandra och helt enkelt få dem att motivera vilket av dem som vore att föredra.
Men John överrumplade mig. Svaret från hans sida var att det mest sannolika är att de låter köparen komma till dem precis så som skedde med BlackRock då det ifrån det att den initiala kontakten tagits av Shells kanadensiske vd gick oerhört fort. Alla de tunga aktörerna har koll på oss menade Festival, till dess att de hör av sig jobbar vi på och bygger bolaget som vi tänkt äga det för alltid. När vi sedan får ett bud som är tillräckligt intressant för alla oss aktieägare så säljer vi BlackPearl. Därefter spände han ögonen i mig och sa; "...by the way, you as a shareholder, how much do you want for your shares, it would be interesting to hear" (obs: ej helt ordagrant citat tror jag). "At least 18 CAD!" svarade jag halvpipigt trots att jag ansträngde mig för att vara snabb och försöka låta stadig på rösten. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket och oavsett vad som sker framöver vet karln var däcksvabbare Suw står i frågan. Jisses!
Några veckor tidigare hade John hört av sig och förklarat att han uppskattade vår sittning i Malmö förra året och gärna skulle velat göra om det om han kunde få ihop sin kalender under Sverigebesöket. Efter visst pusslande kom vi fram till att ett informellt middagsmöte innan den stora presentationen kunde bli ett bra tillfälle och det är ju bara att skicka ett par rader med tacksamhet till signaturen jacksparrow som bjussade på sin egentid med gentlemännen (som tack för organiserandet av informationsmötet) så att vi var några till som fick den här chansen.
Det blev tämligen olikt förra årets sittning i en hotellobby då vi med företagspresentationen till stöd kom att täcka nästan alla väsentliga aspekter av bolaget och det var den gången möjligt att ta noteringar. Nu satt man liksom med kniv och gaffel i hand och försökte komma ihåg de frågor man förberett ur minnet. Vi ska under de närmaste dagarna försöka jämföra minnena och uppfattningarna om vad som egentligen sades men just nu snurrar såväl middag som stormöte fortfarande runt i huvudet (4h in alles och det är omöjligt att vara helkoncentrerad rakt igenom) men ett par olikheter mellan 2010 vs. 2011 skall jag väl kunna klämma ur mig redan så här dagen efter.
Viktigast av allt är att detta är ett exitcase. Förra året slingrade duon sig fortfarande runt vad det här handlar om egentligen men nu är det inte tal om några om och men. Ifall någon tvivlat alltså...
En annan stor skillnad är synen på listning på LC. Till oss i Malmö svarade man att det var "not likely to happen" för att dagen efter i Stockholm öppna dörren något på glänt. Här var det betydligt rakare besked: Don drev frågan i februari i år men det stöp på att BlackPearl just gått över till IFRS och det krävs att ett bolag kan uppvisa ett antal år av reviderade bokslut (helst tre vill jag minnas men det kan eventuellt gå att få undantag och komma igenom med två) och just då kunde man ståta med noll sådana. 2010 är numera även reviderat efter IFRS-standard och till våren har man ytterligare ett (2011...). På ytterligare några mindre punkter kommer man tvingas be om några mindre undantag ifrån regelverket men dessa bör gå igenom menade Don och därmed skall Pärlan kunna LC-listas from senare delen av första halvåret nästa år. Om man vill. Och det vill man. Det tyckte jag var tydligare runt middagsbordet än i stora salen. Det officiella syftet är att större institutioner och förvaltare skall kunna fylla upp pärlsäckar men vi tror väl alla lite till mans att Lundin gärna vill ha en fjäder i hatten och ett erkännande också.
Skälet till listning är inte att lyfta kapital i Sverige. Skall utspädning ske kommer detta i vanlig ordning att iscensättas via Private Placement i Kanada. Där upplevde jag budskapet som tämligen tydligt även om formuleringar av typen ”never ever” inte förekom. Överhuvudtaget upplevde jag att man gjort ett par mindre justeringar i synen på finansiering. JV-alternativet som ofta förekommit i presentationer mer eller mindre förkastades med kommentarer (mycket fritt översatta till) "det blir bara förbannat rörigt när någon skall köpa oss". Istället lades två alternativa vägar fram.
1) Att under nästa år sälja Mooney för 250-300 MCAD eller
2) Att under nästa år troligen kombinera en stor PP med long term debt (ca 200/200 MCAD)
Jag upplevde även det som att Don var tämligen rak på sak med att beslutet aldrig varit fattat men att väg två varit hetast fram tills för ca sex veckor sedan då förutsättningarna för att få attraktiva villkor med någon form av att långsiktigt skuldinstrument kraftigt försämrats till följd av rådande världsmarknadsoro.
Flera åhörare har redan hunnit vittna om hur John var oerhört tydlig med att det inte är tal om en PP på denna kursnivå. Budskapet gick inte att misstolka och jag tror inte att någon som var på plats säger emot. Vid den stora presentationen sade man att minst förra PP-nivån (5 CAD) skulle krävas, runt middagsbordet skulle man högre än förra nivån.
...och på tal om budskap samt olikheter med förra årets besök tror jag säkert att flera läsare minns Johns onda öga till Don när han började prata lite väl detaljerat om noncorefältet Druid. Noncore har varit så gott som tabu såsom samtalsämne fram tills i somras med motiveringen att det inte är signifikant för caset. Den här gånget började John själv pladdra noncore på eget initiativ redan innan han hunnit dra tio meningar om BlackPearl runt middagsbordet och här följer läget:
John Lake: En riktig framgång. Ytterligare 5 horisontella brunnar kommer borras under Q4 utav de 10 nya licenser man ansökt om under förutsättningen att man lyckas få tag på en duglig rigg. Borr-licenserna varar i ett år.
Senlac/Reward: Två nya brunnar som varit lite av en "small discovery". Räkna med 200 fat/dag in tutti.
Fishing Lake: Nämndes ej på presentationen men på min fråga försäkrades det ifrån John att det finns utvecklingsplaner för fältet. Det kommer således inte säljas ”as is” vilket jag varit orolig för då det med de stora mängder OIP som tidigare redovisats måste vara värt att testa av fältet.
Salt Lake: Ja, det finns faktiskt ett till utöver det som såldes till CNRL för 20 MCAD. Detta ligger söder om det andra området och även här finns utvecklingsplaner. På tal om ”gamla” Salt Lake har vi muttrat en hel del över prislappen. Jacksparrow fick nu informationen att fältet egentligen skulle ha kunnat inbringa de 30 MCAD som vi till mans spekulerade i men att faciliteterna på plats helt enkelt var i för dåligt skick och att det skulle krävts en hel del arbete och investeringar för att kunna ta ut den prislappen.
San Miguel: Har varit till salu i oljekretsar i mer än ett år utan intressenter. Uppskattat värde 1-15 MCAD.
Som ni alla märker låter jag huvudfälten vara i detta första inlägg. K-Lunsen och bodastenen höll framförallt i taktpinnen under middagen när dessa diskuterades och det känns tämligen nödvändigt att stämma av faktauppgifter med dem eftersom däcksvabbare Suw då satt tillbakalutad i sin stol utan papper och penna med en öl i handen som i sann piratanda rövades ifrån General Overheads i Q4 2011.
Men ärligt alltså: "At least 18 CAD". Vad hade ni svarat oförberedda på frågan ifrån John i samma situation? Jag kan inte släppa det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)