Jag tar ett tillfälligt break från trilogin för att kommentera de senaste dagarnas "nyhetsflöde" ombord på BlackPearl. Vi står i startgroparna inför en viktig etapp på resan och ett, från min sida, förmodat rejält kurslyft över det närmaste halvåret så nu gäller det att vara på tårna och hålla hårdare än någonsin i sin pärlsäck. Inte alls fel då att vara med på det som händer och den info som sipprar ut via diverse kanaler.
I torsdags meddelade Pixiu (skribent på Avanza som vi lärt känna som väl insatt i oljans förunderliga värld) att han fått korn på en eventuell ny fältförsäljning via en rubrik på Oil and Gas Investor. Jag citerar de två meningar man kommer åt som icke-betalande: BlackPearl Offers WI In S TX Blanchard Field Package. The package includes 17% to 21% non-operated WI (12% to 24% NRI) in approximately 4,000 acres.
Benämningen Blanchard var lite förvirrande för mig då den saknades i mina fältanteckningar. K-Lunsen redde i vanlig ordning ut begreppen och det visade sig att Loppis 3 innehöll bortglömda Queen City Gas i Texas - en ganska obetydlig samling gas-/oljetillgångar som jag hade tänkt överraska med i en artikelserie om "fälten som inte finns" lite senare i höst. Det blir verkligen inte mer noncore än så här, gas i Texas är inte något vi ska bygga framtiden på. En gång i tiden kunde Queen City Gas föräras med en helsida i företagspresentationerna (se t ex Septemberpresentationen 2006) men denna era är sedan länge förbi. Positivt är att man verkligen tycks gå in för att rensa undan grundligt på vinden (de dammiga bortglömda porslinskatterna adderar ändå tillsammans upp till ok värden) men räkna inte med något annat än kaffepengar för Loppis 3 och om du inte sett prospektet så finns det tillgängligt här. Queen City Gas Play ska förresten inte sammanblandas med de stora tungoljeprojekt vi sitter på i US för de är sannerligen inte obetydliga. Nog om detta och istället över till ännu ett livstecken från BlackPearl:
I fredags kom nämligen en efterlängtad uppdatering av företagspresentationen och i sedvanlig ordning lyftes det en liten smula på bordsduken. För mig, liksom många andra, är en ny presentation som en mindre julafton även om man nästan precis vet vilka slides som kommer att dyka upp och vilket innehållet blir. I ungefär tio minuter stannar min värld fullständigt och jag har svårt för att andas samtidigt som blicken far över sidorna i jakten på nyheter eller antydningar som skulle kunna förändra min syn på caset. Huvudintrycken för min del den här gången var tre till antalet och skulle kunna sammanfattas så här:
1. Business as usual - allt går verkligen helt enligt planerna och ingenstans några obehagliga överraskningar i sikte.
2. Extremt volymfokus nu och produktionspotentialen skruvas återigen upp.
3. Festival sitter verkligen och kluddar ihop de här presentationerna själv. Det är faktiskt riktigt charmigt hur han lägger till lite extra info med rödpenna här och där när han vill förstärka ett budskap eller visa att han har uppdaterat en gammal slide. Det känns som om att hans power och handlingskraft nästan lyser igenom. Mycket övertygande hemmasnickrande utan onödig finess - robust och genuint helt enkelt - precis som hans företagsbyggande fungerar!
Låt oss inleda med volymerna och kärnfälten som så tydligt är i fokus. För första gången vad jag kan minnas får vi nu se formuleringen 50 000+ bopd i skrift när kärnfältens potential diskuteras. Ett typiskt bordsdukslyft som även personer som inte sysslar med raketforskning kunnat räkna ut länge, det har bara varit att summera de tre kärnfältens potential för att komma upp i över 50k men ändå känns det på något vis skönt att se denna markering i skrift. Väldigt få räknar med att någonsin få se ett BlackPearl i dagens kostym som producerar dessa volymer, bolaget lär vara sålt långt dessförinnan, så markeringen är mer av karaktären "en spänd muskel".
Det lite kortare tidshorisonten är lättare att ta på och en produktion på 10k per dag får ses som en milestone, inte minst för att bolaget då per definition lämnar juniorstatusen för gott. I majpresentationen talades det om att denna nivå skulle nås inom två år, nu är formuleringen "...in excess of 10 000 boe/day sometime in 2011". Ingen överraskning för oss som räknat på saken men ändå lite anmärkningsvärt.
Över till fälten och för att följa presentationens ordning tar vi Onion Lake (Löken) först. Att fältet verkligen levererar får anses bevisat nu och när det talas om produktionspotential på 15k ligger vi i vanlig ordning i underkant. Räknar vi väldigt försiktigt på de 200+ identifierade platserna lämpade för brunnar får vi 200*50=10 000 att lägga till dagens produktion på ca 5 500. Redan vid utgången av 2012 lär vi således sitta med prodvolymer på 15 000+ boe/day bara i Löken om man får tro tidsaxeln. I maj angavs smått fåniga 6-7 år för att ta Löken till dessa prodvolymer men nu lyfter man alltså på bordsduken. Det här är mumma för kassaflödet mina vänner!
SAGD-funderingarna för Löken får ett allt tydligare fäste. Jag har från och till letat tecken på att en ansökan varit på gång men får nog hålla mig till tåls ett tag till. Det verkar som man vill köra igenom höstens intensiva borrprogram innan ritningar och ansökningar blir till verklighet 2011. Anledningen till mitt stora intresse för detta är naturligtvis att jag söker ledtrådar till dagen för exit - en tidsplan för framtiden vid Onion Lake vore väldigt intressant att matcha mot en tidsplan för Blackrod.
Så över till jokern Mooney. När Festival klev på talade han om en potential på detta kärnfält på 10 000 boe/day. Det var därför med lätt irritation man läste 5 000-10 000 boe/day i majpresentationen men nu har rödpennan kluddat dit 7-10 000 boe/day alldeles lagom till att tillstånden för det spännande ASP-floodprojektet skall komma på plats (2-4 veckor). Rapporteringen från Mooney under det närmaste halvåret blir mycket intressant att följa.
På senare tid har jag umgåtts en hel del med tanken på att vi kan få se en avyttring av Mooney innan verklig exit (inte minst för att kaptenen allt oftare uttalar att något kärnfält kan gå under klubban tidigare än resten). Även om jag själv egentligen menar att vi har de underliggande resurser som krävs för att ta alla våra kärnfält till exit så vet jag att Festival är en försiktig general som gärna sitter med både livrem och hängslen när det gäller finanserna. En studie av tidsaxeln för Mooney är väldigt intressant då Phase 1 av ASP-flooding beräknas stå klart någon under 2012. Läge för sälj då innan investeringarna i Phase 2 behöver tas? Lägg också märke till att SAGD-projektet på Löken preliminärt även startas upp strax efter Mooney Phase 1 är i mål. Slump? Jag sitter på en del intressant info om Mooney och kommer troligen köra en Mooney-special här om ett par veckor - räkna med att jag då även lär återkomma runt dessa funderingar.
Piraterna på Avanza har vetat sedan i somras att pilot-tillståndet för SAGD vid Blackrod är att vänta här under hösten, troligen i oktober. Presentationen anger inom 4-6 veckor och är således helt i linje med detta. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att oavsett vad som sker med noncore, med Löken och med Mooney så är det vid Blackrod vårt öde avgörs. Allt annat är bara ett förspel! "First steam in the ground Q1 2011". Riktigt härligt att det snart är på riktigt!
Ständigt ett spanande efter skatten och exit förresten. Jag törs hävda att Festival absolut tidigast kan tänkas kliva av när han sitter med SAGD-tillstånd för Blackrod Commercial Phase 1. I presentationen meddelar han att tillståndshandlingarna lär postas någon gång runt årsskiftet 2011/2012. Därefter har vi lärt oss att man får vänta med nästan ett års väntetid på handläggningen. De som tror på tidig exit ska alltså förslagsvis ta sikte mot våren 2013 då en försäljningsprocess trots allt tar en del tid. Själv har jag återigen börjat snegla mot en lite senare exit, inte minst sedan jag började umgås med tanken på ett Mooney-sälj och de finansiella muskler detta skulle innebära. Jag kan mycket väl tänka mig att Festival kör igenom en kommersiell SAGD-fas både på Löken och Blackrod men det där är väl lite upp till var och en att fundera kring.
Ska vi ta en vända med de gamla vanliga presentationskommentarerna också? Det är väl lika bra då jag inbillar mig att det då och då kliver på nya pirater på skeppet:
-Studera diagrammet på slide 17. Hela caset/affärsmodellen finns samlad där. Visst står det "The BlackRock Story" som rubrik men BlackPearl är nästan som att sätta kalkpapper mot fönsterrutan och måla av.
-7 MCAD investeringar på noncore i år - det räcker till mer än ett par besök på John Lake. Större fältsälj än i år kommer 2011.
-Slide 22. Detta är rent trams och gör mig faktiskt lite irriterad! 9 000 boe/d i 10 år. No way...
-Mycket rödpenna på slide 23. Här skäms JF lite över hur mkt som är undangömt. Stor risk för att många åter tror på saftiga reservuppdateringar i februari men med tanke på hur nedtonade reserverna är i presentationen och hur lite vikt som tycks läggas vid dem i det här läget tror jag vi får hålla oss till tåls ett tag till?
-7 miljoner dollar för US-tillgångarna på slide 23. Kika in vad vi köpte Montana/Utah för 2007 vilket då var ett fyndpris ifrån ett Petrohunter i finansiell knipa och betänk att San Miguel därutöver en gång var kronjuvelen i Pearl-bygget. Ear-Lake paketet gav ca 10 MCAD, de fem stora US-tillgångarna är var och en för sig värda mer än Ear Lake, i flera fall väldigt mkt mer.
Helhetsintrycket är avslutningsvis det gamla vanliga. Allt går enligt plan. DET får en stor tumme upp härifrån!
Noncore till salu 2011 Del 2/3 - John Lake
Kan man författa en artikel om ett fält som det bara finns ett officiellt textstycke skrivet om och ändå ge ett intryck av någon sorts trovärdighet? Folk har garanterat fått skrivkramp av mindre pressande omständigheter förut... Visst skulle man kunna göra en grej av att fältet delar namn med skutans kapten men den trivsamma omständigheten i sig släcker näppeligen informationstörstande piraters längtan efter påfyllning i FA-glaset. Jag gör ett försök så får vi se hur långt det bär!
Under lång tid var John Lake det detektivspår jag nästan maniskt spenderade mest tid på och det var verkligen helt resultatlöst. Till sist, när jag egentligen gett upp och letade efter något helt annat sprang jag dock på ett dokument som innehöll en del fakta och kombinerat med diverse andrahandsinformationer samt lite slutledningsförmåga och spekulation tror jag mig ha tillräckligt med info för en enklare fältsammanställning även om det i ärlighetens namn forfarande gapar rätt tomt på faktahyllan.
Men låt oss börja i det omnämnda textstycket i nyhetsreleasen från den 17 dec 2008:
Oljeproduktion har förekommit på John Lake i olika omfattning sedan 1995 vilket de ca 70 brunnarna på fältet vittnar om. Gemensamt för de historiska volymer som plockats upp via dessa brunnar är att det skett med sk CHOPS (Cold Heavy Oil Production with Sand). Sammanlagt har man plockat upp ca 3% av OOIP så det finns fortfarande en hel del att hämta. För likvärdiga fält i närmorådet ligger Recovey Levels på 8-11%.
Jag räknar in antalet sammanhängande sections på fältet till sju varav fem täcks av den reservoar som är intressant. Det har historiskt tagits upp olja ur ifrån alla dessa fem sections men i dagsläget sker produktion bara ifrån tre utav dem.
Även om det inte uppgivits i kvartals-/ produktionsrapporterna så har jag kunnat meddela att ny aktivitet nu förekommer på fältet. Under vecka 32 (andra veckan i augusti 2010) var Pantera Drilling på plats vid två tillfällen och jag skulle bli förvånad om de varit där för sista gången!
Det jag visste redan innan vecka 32 var att det skulle pågå aktiviteter på John Lake under andra halvåret av 2010, bl a kommer minst en horizontal well borras i år som när den peakar ger ca 100 b/d. Eftersom just horizontal wells nämns i det där enda officiella textstycket om John Lake kan det som en grov riktlinje sägas att livslängden på en sådan på fältet är ca 10 år och att peaken inträffar någonstans runt år 2-3. Därefter faller produktionen och någonstans runt det sjunde året börjar flödet bli så smått att det börjar bli tveksamt om någon vill hålla det blivande liket levande.
Vi vet som sagt att det finns gott om gamla brunnar på John Lake och klippan jag ständigt lutar mig mot i faktasammanhang (K-Lunsen på Avanzas Forum) ger en grov riktlinje för en investering i en recovery på en befintlig brunn som enligt honom går på mindre än 0,1 mCAD. Det känns inte som en helt galen gissning att tro på en blandgodispåse med recovieries och horizontal wells för att ta produktionen upp till kanske 500 b/d före årsskiftet.
John Lake står väldigt tidigt i kön av de lite större fälten under bordsduken som ska ut till försäljning. Min egna tro är att Salt Lake kanske står allra först på tur då detta fält redan är så gott som brudbeklätt men därefter borde det nog vara John Lakes tur av det enkla skälet att aktiviteterna på fältet nu kickats igång. Lägg därtill att John Lake är förhållandevis litet jämfört med de andra fälten på säljlistan (ni minns mitt mönster i Del 1 va? - Från det lilla till det stora). Ett grovt tips får bli senvåren/sommaren 2011 så att bruden först hinner beklädas med stabil produktion och ansikts(-/reserv)lyft, därefter finns det inga skäl att vänta.
Under lång tid var John Lake det detektivspår jag nästan maniskt spenderade mest tid på och det var verkligen helt resultatlöst. Till sist, när jag egentligen gett upp och letade efter något helt annat sprang jag dock på ett dokument som innehöll en del fakta och kombinerat med diverse andrahandsinformationer samt lite slutledningsförmåga och spekulation tror jag mig ha tillräckligt med info för en enklare fältsammanställning även om det i ärlighetens namn forfarande gapar rätt tomt på faktahyllan.
Men låt oss börja i det omnämnda textstycket i nyhetsreleasen från den 17 dec 2008:
The principal assets of BlackCore consist of a 100% interest in the John Lake field in Northern Alberta and CAD$5.5 million in cash. The John Lake field is located approximately midway between the existing Onion Lake and Fishing Lake fields, which are currently producing for Pearl. It is believed that with short radius horizontal wells, cold production from the John Lake field could be developed at relatively low cost in the range of 500 - 1000 barrels per day.
Av förklarliga skäl spekulerade vi ganska länge i att John Lake var ett blivande kärnfält med just detta textstycke som bas. Ett av marknadens främsta team hade handplockat fältet, det geografiska läget med närheten till Onion Lake fick oss att tro på synergier och en känsla av att man mellan raderna skrev att detta var ett fält att satsa på. Därtill enkelt och billigt att komma igång med produktionen. Inte konstigt att jag letade som ett fån på nätet efter mer data, info som stödde kärnfältsteorin - det skulle absolut varit sprängstoff i en liten men engagerad ägarkrets! Idag vet vi mer och kärnfältsspåret är inte längre en teori någon bygger sitt BlackPearl-case på.
Fältet är lokaliserat ca 75 km norr om Lloydminster i Cold Lake Oil Sands. OOIP på John Lake är beräknat till drygt 40 Mbbl. För att sätta in denna notering i sitt sammanhang jämför vi med de två andra fälten som nämns i den redan citerade texten i samband med BlackCore-förvärvet; Onion Lake och John Lake. Dessa två har OOIP på 300-400 Mbbl... John Lake är således ingen sovande drake utan ett fält som lär intressera junioraktörer på tungoljemarknaden snarare än de stora bjässarna.Oljeproduktion har förekommit på John Lake i olika omfattning sedan 1995 vilket de ca 70 brunnarna på fältet vittnar om. Gemensamt för de historiska volymer som plockats upp via dessa brunnar är att det skett med sk CHOPS (Cold Heavy Oil Production with Sand). Sammanlagt har man plockat upp ca 3% av OOIP så det finns fortfarande en hel del att hämta. För likvärdiga fält i närmorådet ligger Recovey Levels på 8-11%.
Jag räknar in antalet sammanhängande sections på fältet till sju varav fem täcks av den reservoar som är intressant. Det har historiskt tagits upp olja ur ifrån alla dessa fem sections men i dagsläget sker produktion bara ifrån tre utav dem.
Även om det inte uppgivits i kvartals-/ produktionsrapporterna så har jag kunnat meddela att ny aktivitet nu förekommer på fältet. Under vecka 32 (andra veckan i augusti 2010) var Pantera Drilling på plats vid två tillfällen och jag skulle bli förvånad om de varit där för sista gången!
Det jag visste redan innan vecka 32 var att det skulle pågå aktiviteter på John Lake under andra halvåret av 2010, bl a kommer minst en horizontal well borras i år som när den peakar ger ca 100 b/d. Eftersom just horizontal wells nämns i det där enda officiella textstycket om John Lake kan det som en grov riktlinje sägas att livslängden på en sådan på fältet är ca 10 år och att peaken inträffar någonstans runt år 2-3. Därefter faller produktionen och någonstans runt det sjunde året börjar flödet bli så smått att det börjar bli tveksamt om någon vill hålla det blivande liket levande.
Vi vet som sagt att det finns gott om gamla brunnar på John Lake och klippan jag ständigt lutar mig mot i faktasammanhang (K-Lunsen på Avanzas Forum) ger en grov riktlinje för en investering i en recovery på en befintlig brunn som enligt honom går på mindre än 0,1 mCAD. Det känns inte som en helt galen gissning att tro på en blandgodispåse med recovieries och horizontal wells för att ta produktionen upp till kanske 500 b/d före årsskiftet.
John Lake står väldigt tidigt i kön av de lite större fälten under bordsduken som ska ut till försäljning. Min egna tro är att Salt Lake kanske står allra först på tur då detta fält redan är så gott som brudbeklätt men därefter borde det nog vara John Lakes tur av det enkla skälet att aktiviteterna på fältet nu kickats igång. Lägg därtill att John Lake är förhållandevis litet jämfört med de andra fälten på säljlistan (ni minns mitt mönster i Del 1 va? - Från det lilla till det stora). Ett grovt tips får bli senvåren/sommaren 2011 så att bruden först hinner beklädas med stabil produktion och ansikts(-/reserv)lyft, därefter finns det inga skäl att vänta.
Den högt ärade pirat Culm fick via mailkorrespondens med John Festival följande besked i mitten av juni i år vilket ytterligare stärker, ja i det närmaste bekräftar försäljningsteorin: "Some of our non-core properties are being sold ($20 million of properties sold in the first half of 2010). The remainder are being worked on to enhance the value for a potential sale within the next 2 years (Druid, Salt Lake, John Lake and Fishing Lake)."
Noncore till salu 2011 Del 1/3 - Ett intro
Jag vet vad ni tänker! HYBRIS! Knappt har däcksvabbare Suw hunnit starta blogg innan han ger sig på det svårbemästrade trilogiformatet - snart slänger han sin piratsabel överbord och börjar fäktas med lasersvärd, klär sig i svart, andas tungt och vägrar att lyssna till något annat tilltalsnamn än Darth!
För visst är det så att alla goda ting inom film och litteratur är tre? Star Wars då såklart, Sagan om Ringen, Stiftelsetrilogin av Asimov, Gudfadern, Matrix mfl. Klart grabben ska få publicera trilogier helt enkelt...
Betydligt fler än tre är dock fälten som kapten Festival skickade ner i andradivisionen när han tog över rodret på skutan. Tidigare management försökte med brinnande iver göra allt mest hela tiden med en ständigt växande flotta av fältfarkoster redo att erövra världsrymden. Festival deklarerade istället tydligt att han valde ut sina tre allra främsta high potentials - Blackrod, Onion Lake och Mooney. Dessa skulle mycket metodiskt i lugn och ro analyseras, utvecklas och så småningom avvecklas, antingen var för sig eller gemensamt, när det fanns köpare som var beredda att betala för fältens verkliga värde då de beklätts med stiliga reservkostymer.
1,3 miljarder CAD. Eller för att göra summan ännu mer svindlande: Drygt 9 miljarder SEK. Detta är det estimerade kapitalbehovet för att ta de tre kärnfälten till sin fulla potential enligt kaptenen. Bara att lägga sig ner och dö då eller, hur sannolikt är det liksom att ett litet juniorbolag lyckas skrapa samman den summan? Normalt sett nästan omöjligt. MEN! Glöm uppgivenheten! Det finns medicin mot den totala depressionen:
1) Fälten kommer inte maxas av BlackPearl, investeringsbehovet är förmodligen "bara" hälften.
2) Fält med aktivitet (i första hand Onion Lake) genererar kassaflöde. Bara i år (och då har resan knappt påbörjats) troligen över 60 MCAD.
3) Externa finansiärer står bokstavligen i kö för att pytsa in pengar i Festivals projekt om så behövs.
4) Icke-kärnfält ska säljas för att finansiera utbyggnaden.
Det är den sista punkten denna trilogi handlar om och det är kanske icke-kärnfälten som är det mest tydliga exemplet på vad som menas med att bolaget sitter på förhållandevis extrema dolda tillgångar. Vi tar det från början:
För visst är det så att alla goda ting inom film och litteratur är tre? Star Wars då såklart, Sagan om Ringen, Stiftelsetrilogin av Asimov, Gudfadern, Matrix mfl. Klart grabben ska få publicera trilogier helt enkelt...
Betydligt fler än tre är dock fälten som kapten Festival skickade ner i andradivisionen när han tog över rodret på skutan. Tidigare management försökte med brinnande iver göra allt mest hela tiden med en ständigt växande flotta av fältfarkoster redo att erövra världsrymden. Festival deklarerade istället tydligt att han valde ut sina tre allra främsta high potentials - Blackrod, Onion Lake och Mooney. Dessa skulle mycket metodiskt i lugn och ro analyseras, utvecklas och så småningom avvecklas, antingen var för sig eller gemensamt, när det fanns köpare som var beredda att betala för fältens verkliga värde då de beklätts med stiliga reservkostymer.
1,3 miljarder CAD. Eller för att göra summan ännu mer svindlande: Drygt 9 miljarder SEK. Detta är det estimerade kapitalbehovet för att ta de tre kärnfälten till sin fulla potential enligt kaptenen. Bara att lägga sig ner och dö då eller, hur sannolikt är det liksom att ett litet juniorbolag lyckas skrapa samman den summan? Normalt sett nästan omöjligt. MEN! Glöm uppgivenheten! Det finns medicin mot den totala depressionen:
1) Fälten kommer inte maxas av BlackPearl, investeringsbehovet är förmodligen "bara" hälften.
2) Fält med aktivitet (i första hand Onion Lake) genererar kassaflöde. Bara i år (och då har resan knappt påbörjats) troligen över 60 MCAD.
3) Externa finansiärer står bokstavligen i kö för att pytsa in pengar i Festivals projekt om så behövs.
4) Icke-kärnfält ska säljas för att finansiera utbyggnaden.
Det är den sista punkten denna trilogi handlar om och det är kanske icke-kärnfälten som är det mest tydliga exemplet på vad som menas med att bolaget sitter på förhållandevis extrema dolda tillgångar. Vi tar det från början:
På listan över non core fanns vid Team Festivals tillträde således en hiskelig massa fält som, om strategin skulle följas slaviskt, alla skulle ut under klubban. Här är en lista utan inbördes rangordning över de mest betydande som blir mer och mer imponerande ju noggrannare man studerar den:
San Miguel (den tidigare ögonstenen i Texas, US)
Fiddler Creek (stort fält i Montana, US)
Promised Land (stort fält i Montana, US)
West Rozel (tungoljeprojekt i Utah, US)
Gunnison Wedge (tungoljeprojekt i Utah, US)
Fishing Lake (Stor potential, svårbemästrat, Kanada)
Druid (Significant oil-in-place, Kanada)
John Lake (Team Festivals bröllopsgåva, Kanada)
Salt Lake (Fint producerande fält, Kanada)
Ear Lake (Fint producerande fält, Kanada, sålt 2010)
Southern Alberta Gas (samlingsnamn för flera små gas/olje-tillgångar i Kanada, delvis sålt 2010)
För att vara riktigt klinisk i genomgången backar vi också bandet för att se vad som sålts under 2010. Dessa utförsäljningar har kommit att kallas Loppis 1 & 2. Detta eftersom försäljningsuppdragen, som lades ut på Sayer Energy Advisors i två omgångar under våren, mest innehöll gammalt bråte och med undantag av Ear Lake-paketet (de tre sista fälten i listan nedan) som köptes av Emerge Oil & Gas Inc för 9,9 MCAD, därmed kunde liknas vid en vindsröjning med tillhörande loppis. Totalt har vi under året kunna addera upp summan av värdet på sålda fält till 19,2 MCAD för porslinskatterna nedan:
Retlaw/Taber
Alderson
Enchant Natural Gas
Little Bow Natural Gas
Buzzard
Hays
Enchant Arcs Unit No. 3
Little Bow Mannville
Long Coulee oil
Badger
Eyremor
Ear Lake
Reward
Reward North
Det krävs ingen Einstein för att ana vissa mönster i utförssäljningsstrategin. Till att börja med så startar Festival utförsäljningarna med småplocket. Varför sälja en Porsche om man behöver stålars till en Fiat? Det extrema kapitalbehovet finns inte ännu och då är det lämpligt att fortsätta mjölka befintliga fält. Dessutom kan man ana sig till att Festival iskallt räknar med ett stigande oljepris över tiden och därmed förmodligen bättre betalt för de större fälten. Med risk för att falla ner på riktig dagisnivå påminner jag om att om man sitter med ett fält värt 5 MCAD och ett fält värt 50 MCAD, räknar med en generell förväntad prisstegring på den här typen av resurser med, låt säga 10%, över det närmaste året och bara anser sig behöva sälja ett fält, vilket säljer man då först? Mitt första identifierade mönster är således att vi går från det lilla till det stora.
Nästa mönster är att vi släpper gas (he he). Till en väldigt stor del är resurserna vi avyttrat hittills gastillgångar. Kom ihåg att vi sitter med marknadens kanske bästa tungoljeteam, inte marknadens bästa gasgossar!
Avslutningsvis tycks vi inleda med att avyttra sådant som det inte är någon större mening med att putsa så mycket mer på (hänger lite ihop med från det lilla till det stora). Med ganska enkla manövers går det att beklä en del av de andra brudarna för att kunna påvisa mer reserver och därmed få bättre betalt, en övning som ännu inte är gjord. Dessa fält är fortfarande undangömda i grottan och väntar på sin brudbeklädnad.
Vad kan vi då förväntas sälja 2011? Det beror naturligtvis helt på hur investeringsplanen i kärnfälten ser ut nästa år. En egen grov bedömning är att vi bör behöva avyttra två, på sin höjd tre fält för att kunna fortsatta agera aggressivt. Jag har lagt min gissning på två och använt mig av uteslutningsmetoden för att komma fram till vilka.
US-fälten kommer inte att marknadsföras aktivt under den närmaste tiden. Detta meddelade Festival till en nyfiken pirat ganska nyligen och därmed kan vi räkna bort ungefär halva listan. Druid och Fishing Lake har stått i det närmaste orörda i ett par år, bör vara de Kanadafält som ger bäst betalt och har faktiskt så stor potential att det tom finns en teoretisk chans att man skulle kunna uppgradera dem till kärnfält eller använda dem som betydande förhandlingsbrickor vid ännu större affärer.
Kvar på listan (utöver diverse småfält i kistorna uppe på vinden) är då Salt Lake som är en trogen lite mindre producent som faktiskt en gång pre-Festival varit ute till försäljning där det aldrig blev något avslut (då i ett paket med bl a Ear Lake) samt John Lake där jag nu kunnat konstatera att man haft besök av borren inte en utan TVÅ ggr förra veckan (luktar brudbeklädnad lång väg).
Därmed är det också rätt givet vad de två avslutande delarna i trilogin kommer handla om. Två fältgenomgångar. Sexigare än så blir det inte, lasersablar gör sig helt enkelt bättre på film...
Druid - signifikant dammig porslinskatt
Enligt Wikipedia var druid en lärd man eller kvinna i det antika Gallien och möjligen även bland andra keltiska folk. För mig var Druid länge ett av de där dolda värdena som är så typiska för BlackPearl, ett av fälten som på sin höjd nämndes vid namn vid bolagets fältsammanställningar men aldrig bekläddes med egenskaper och värden. Så i maj i år triggades jag igång av ett citat och försökte skaffa mig mer kött på benen. Resultatet blev ett lite längre inlägg på Avanzas forum den 23/5 som jag citerar kursivt nedan. Efter texten följer också en liten sammanfattning av den efterföljande diskussionen med signaturen K-Lunsen som hölls samma kväll.
Druid är ett av de där fälten som dyker upp i listorna över noncoretillgångar/-projekt som man inte vet särskilt mycket om. Jag satt och ögnade igenom gamla kvartalsrapporter från Pearl på Sedar och sprang på en återkommande formulering relaterad till Druid från bilhandlar-Keith som fick mig att höja lite på ögonbrynen: "Significant amount of oil-in-place".
I april 2004 tog Atlas Energy en vända med shoppingvagnen och plockade på sig 100% WI i 33 land sections i Druid. Området klassades som ett tungoljeprospekt i Lloydminsters oljesand. Man kickade genast igång ett borrtestprogram och rapporterade framgång i Q2an samma år. Vidare meddelades det samtidigt att man ämnade smälla upp permanenta faciliteter under sommaren för att kunna kicka igång ett horizontal well drilling program under första halvan av 2005.
Någon gång under 2004 sålde man sedan av 6 land sections eftersom man i en nyhetsrelease i januari 2005 refererar till ett ägande av 27 sections. Här delar man upp tillgången i väst och öst där väst har olja med API på 13 och öst har API på 11. Man skissar upp ett potentiellt borrprogram på 20-35 horizontal wells i väst (som täcker 7 av 27 sections i området) över en treårsperiod och meddelar att man tänker inleda med 2 st under sommaren. Dessutom har man just börjat provborra i öst. I helårsrapporten för 2004 görs tillägget att provborrningarna i öst fortskrider men inte går helt lysande samt att man inväntar resultatet från de två nya brunnarna plus öst-testerna innan den definitiva framtiden stakas ut.
Vi får utgå ifrån att testerna inte gav extraordinära utfall för sedan blir det ganska tyst om Druid. Man skulle kunna tolka det som en "bekräftelse" på detta när man i Sproules (ständigt närvarande...) reservrapport i feb 2006 kan läsa att "Factors contributing to the downward revisions to probable reserves included the loss of probable undeveloped reserves in the Druid and Salt Lake areas due to changes in plans for capital expenditures in these areas...". Det är dock inte hela sanningen. Atlas hade under 2005 börjat komma till insikt om vad man satt på i Mooney och i jämförelse med t ex Salt Lake som tidigare betecknades som core i bolaget är det ju viss skillnad på potentialen. Druid prioriteras ned och faller således lite i glömska...
Atlas köps av Pearl som spanat in Mooney under slutet av 2006 och med på köpet följer naturligtvis också Druid. Under inledningen av 2007 listas Druid som en main asset och så dyker då den irriterande frasen upp i kvartalsrapporten som beskriver våren 2007: "The Company has also completed the drilling of a horizontal production well on the Druid field to test the reserves potential of this field which has a significant amount of oil-in-place, and has the potential for a water cycling project in the first half of 2008." Exakt samms formulering återkommer i nästa kvartalsrapport.
Under första halvan av 2008 säljs en del noncore men inte Druid som istället listas som omfattas av ett 9 well drilling program i Örat, Saltis och Druid. Dessutom dyker beteckningen "Druid & Springwater" upp i reservrapporteringen under rubriken "Key Properties" tillsammans med de stora drakarna. Nästan så att man börjar tro att bilhandlarn gömde en älskarinna på tomten? Och Springwater, vad är det för något? Ännu ett av dessa eviga sidospår...
2009 och 2010 har alla koll på. Druid förblir en av de där dammiga porslinskatterna uppe på vinden som aldrig städas ut, inte ens vid vid vindsröjningarna under våren 2010. Significant amount of oil-in-place, vad är det??? Inte fasen har jag lyckats lista ut det trots timmar av sökande på Sedar och via Google. Alltid denna spökande bilhandlare! Men jag fick iaf en historiegenomgång på Atlas så tiden vart inte helt bortkastad. Nu vänder jag mig till panelen och undrar om någon annan sitter på data om fältet såsom OIP eller kanske tom en värdering? 10 mille (CAD)? Mer? Mindre?
Det var inte helt oväntat signaturen K-Lunsen (nedan i kursivt blå) som svarade på min bön om hjälp. Nedan följer valda citat ifrån den kvällens efterföljande diskussion, mina kommentarer den kvällen i kursivt rött.
Druid & Springwater, dom fälten hänger ihop som ler och långhalm.. Om man inte hittar nåt på Druid så kan man alltid söka på Springwater..
Druid.. Precis som du säger ett ordentligt stort fält med 400 Mmboe Oil-in-place.
I reservuppdateringen som kom i februari 2008 anger man 5.2 Mmboe som contingent Res. Detta placerar Druid i samma division som Onion Lake och Fishing Lake, mellan 300 och 400 Mmboe OIP.
Den noteringen på Druids OIP är jag nöjd med, precis vad jag hoppades på :)
I januari 2008 gjorde GMP en värdering av alla lite större fält. Fält för fält.. Druid värderades till $0.47 per aktie, och totalt fick man ihop fält-värden motsvarande $5.79 per aktie. Och då hade man INTE med Promised Land, Gunnison Wedge, Alberta och div. mindre fält i Saskatchewan..
Visst är det spännande! Tänk när alla dolda värden blir synliga..
$0.47 per aktie för Druid! Oj, det får stå för GMP, det fanns trots allt mer än 180 miljoner aktier på den tiden. Fascinerande med ett närliggande Kanada-fält som inte getts ett ords uppmärksamhet från Festival under snart 1,5 år vid rodret trots att seriösa analytiker gett fältet en värdering i närapå nutid som motsvarar mer än ett års kassaflöde vid nuvarande prodvolymer. Det är liksom inte äckelgegga på ett obskyrt fält borta i Utah (a la Gunnison Wedge) vi snackar här. Vill man påta och fejja lite i jorden en dag är det så gott som nästgårds, dock knappast tillräckligt nära för större synergieffekter.
Bilhandlarn kanske skrattar bäst och mest av alla till sist trots allt? Vi som är här VET att Druid mycket väl kan komma att ha en roll att spela i den här föreställningen, det är det nog inte så många andra som har den minsta susningen om. Blir det så ska jag skrocka ikapp med Keith, "Told you so, significant, höhöhö"
Druid är ett av de där fälten som dyker upp i listorna över noncoretillgångar/-projekt som man inte vet särskilt mycket om. Jag satt och ögnade igenom gamla kvartalsrapporter från Pearl på Sedar och sprang på en återkommande formulering relaterad till Druid från bilhandlar-Keith som fick mig att höja lite på ögonbrynen: "Significant amount of oil-in-place".
I april 2004 tog Atlas Energy en vända med shoppingvagnen och plockade på sig 100% WI i 33 land sections i Druid. Området klassades som ett tungoljeprospekt i Lloydminsters oljesand. Man kickade genast igång ett borrtestprogram och rapporterade framgång i Q2an samma år. Vidare meddelades det samtidigt att man ämnade smälla upp permanenta faciliteter under sommaren för att kunna kicka igång ett horizontal well drilling program under första halvan av 2005.
Någon gång under 2004 sålde man sedan av 6 land sections eftersom man i en nyhetsrelease i januari 2005 refererar till ett ägande av 27 sections. Här delar man upp tillgången i väst och öst där väst har olja med API på 13 och öst har API på 11. Man skissar upp ett potentiellt borrprogram på 20-35 horizontal wells i väst (som täcker 7 av 27 sections i området) över en treårsperiod och meddelar att man tänker inleda med 2 st under sommaren. Dessutom har man just börjat provborra i öst. I helårsrapporten för 2004 görs tillägget att provborrningarna i öst fortskrider men inte går helt lysande samt att man inväntar resultatet från de två nya brunnarna plus öst-testerna innan den definitiva framtiden stakas ut.
Vi får utgå ifrån att testerna inte gav extraordinära utfall för sedan blir det ganska tyst om Druid. Man skulle kunna tolka det som en "bekräftelse" på detta när man i Sproules (ständigt närvarande...) reservrapport i feb 2006 kan läsa att "Factors contributing to the downward revisions to probable reserves included the loss of probable undeveloped reserves in the Druid and Salt Lake areas due to changes in plans for capital expenditures in these areas...". Det är dock inte hela sanningen. Atlas hade under 2005 börjat komma till insikt om vad man satt på i Mooney och i jämförelse med t ex Salt Lake som tidigare betecknades som core i bolaget är det ju viss skillnad på potentialen. Druid prioriteras ned och faller således lite i glömska...
Atlas köps av Pearl som spanat in Mooney under slutet av 2006 och med på köpet följer naturligtvis också Druid. Under inledningen av 2007 listas Druid som en main asset och så dyker då den irriterande frasen upp i kvartalsrapporten som beskriver våren 2007: "The Company has also completed the drilling of a horizontal production well on the Druid field to test the reserves potential of this field which has a significant amount of oil-in-place, and has the potential for a water cycling project in the first half of 2008." Exakt samms formulering återkommer i nästa kvartalsrapport.
Under första halvan av 2008 säljs en del noncore men inte Druid som istället listas som omfattas av ett 9 well drilling program i Örat, Saltis och Druid. Dessutom dyker beteckningen "Druid & Springwater" upp i reservrapporteringen under rubriken "Key Properties" tillsammans med de stora drakarna. Nästan så att man börjar tro att bilhandlarn gömde en älskarinna på tomten? Och Springwater, vad är det för något? Ännu ett av dessa eviga sidospår...
2009 och 2010 har alla koll på. Druid förblir en av de där dammiga porslinskatterna uppe på vinden som aldrig städas ut, inte ens vid vid vindsröjningarna under våren 2010. Significant amount of oil-in-place, vad är det??? Inte fasen har jag lyckats lista ut det trots timmar av sökande på Sedar och via Google. Alltid denna spökande bilhandlare! Men jag fick iaf en historiegenomgång på Atlas så tiden vart inte helt bortkastad. Nu vänder jag mig till panelen och undrar om någon annan sitter på data om fältet såsom OIP eller kanske tom en värdering? 10 mille (CAD)? Mer? Mindre?
Det var inte helt oväntat signaturen K-Lunsen (nedan i kursivt blå) som svarade på min bön om hjälp. Nedan följer valda citat ifrån den kvällens efterföljande diskussion, mina kommentarer den kvällen i kursivt rött.
Druid & Springwater, dom fälten hänger ihop som ler och långhalm.. Om man inte hittar nåt på Druid så kan man alltid söka på Springwater..
Druid.. Precis som du säger ett ordentligt stort fält med 400 Mmboe Oil-in-place.
I reservuppdateringen som kom i februari 2008 anger man 5.2 Mmboe som contingent Res. Detta placerar Druid i samma division som Onion Lake och Fishing Lake, mellan 300 och 400 Mmboe OIP.
Den noteringen på Druids OIP är jag nöjd med, precis vad jag hoppades på :)
I januari 2008 gjorde GMP en värdering av alla lite större fält. Fält för fält.. Druid värderades till $0.47 per aktie, och totalt fick man ihop fält-värden motsvarande $5.79 per aktie. Och då hade man INTE med Promised Land, Gunnison Wedge, Alberta och div. mindre fält i Saskatchewan..
Visst är det spännande! Tänk när alla dolda värden blir synliga..
$0.47 per aktie för Druid! Oj, det får stå för GMP, det fanns trots allt mer än 180 miljoner aktier på den tiden. Fascinerande med ett närliggande Kanada-fält som inte getts ett ords uppmärksamhet från Festival under snart 1,5 år vid rodret trots att seriösa analytiker gett fältet en värdering i närapå nutid som motsvarar mer än ett års kassaflöde vid nuvarande prodvolymer. Det är liksom inte äckelgegga på ett obskyrt fält borta i Utah (a la Gunnison Wedge) vi snackar här. Vill man påta och fejja lite i jorden en dag är det så gott som nästgårds, dock knappast tillräckligt nära för större synergieffekter.
Bilhandlarn kanske skrattar bäst och mest av alla till sist trots allt? Vi som är här VET att Druid mycket väl kan komma att ha en roll att spela i den här föreställningen, det är det nog inte så många andra som har den minsta susningen om. Blir det så ska jag skrocka ikapp med Keith, "Told you so, significant, höhöhö"
Q2:an - ingen episk regnstorm
En i det närmaste episk regnstorm med åska, blixtrar och hällregn tvingade domaren att blåsa av matchen mellan MFF och Gefle i halvlek igår. När jag vandrade hem i ovädret endast iklädd jeans och t-shirt insåg jag varför BlackPearl är en placering som tilltalar min personlighet - bolaget levererar alltid minst enligt prognos! På MFF:s hemsida låg det på matchdagen en väderprognos som utlovade riktigt fint fotbollsväder i ett försök att locka tveksamma besökare till matchen och själv såg jag då framför mig hur vackra lättklädda joggande flickor i parken skulle förgylla min väg till arenan, hur jag i sällskap med ett par kalla öl skulle få en riktigt skön stund i sensommarvärmen på läktarens långsida och hur segerrusiga Malmöbor efter matchen skulle försöka överrösta varandra med attraktiva förslag om kvällsdopp och grillning nere på Ribban. Jag valde naturligtvis kläder därefter. Sådan är jag, jag litar helt enkelt till löften och prognoser och man kan ju verkligen fråga sig hur långvarig meteorologen bakom gårdagens prognos skulle blivit i John Festivals team?
I min genomgång av Q2:an har jag fokuserat på de områden som känns viktiga för bolaget i det här skedet av resan mot skatten och jag kan helt utan darr på rösten konstatera att vi följer planen. Det estimat som jag hänvisar till är ett eget som jag postade i en något förkortad version på Avanzas forum en knapp vecka före rapporten.
Eftersom jag kommer vara äckligt positiv under större delen av genomgången är det lika bra att inleda med det som jag tyckte var lite obehagligt i rapporten och inte riktigt var beredd på. Under en ganska lång period har heavy/light differentialen mellan tung och lättare olja (WCS vs. WTI) sagts krympa. På senare tid har relationen varit ganska stabil med en diff på dryga 10% eller om man så vill, knappa 10 CAD. Vi var rätt många som höll andan i maj när WTI:n droppade kraftigt efter de fina nivåerna i april och kanske andades vi ut lite väl lättade när vi konstaterade att genomsnittligt oljepris i Q2 i princip landade i linje med Q1. Relationen mellan oljetyperna fick sig dock en rejäl törn och Black Pearl fick i genomsnitt nästan 8 CAD/fat mindre betalt i Q2 vs Q1 för sin olja! Här tror jag en stor del av förklaringen ligger till att kursutvecklingen inte riktigt varit vad många förväntat sig under de sista månaderna. Den långsiktiga trenden är fortfarande att tungoljan närmar sig den lättare oljan i pris så vi får hoppas att detta bara var ett litet hack i kurvan. Lärdomen för egen del blir att jobba noggrannare med prissättningen i mina framtida resultatestimat.
Från det negativa byter vi nu spår och myser ikapp med produktionsvolymerna. Det ser RIKTIGT bra ut även om Q2:ans siffror är dopade. Visserligen sinar det på alla fält utom Löken men det är ju liksom där det ska hända för tillfället! När John Festival klev på skutan försökta han tona ner denna pärla och lyckades säkert lura någon när han påstod att potentialen var 10 000 fat/dag. Redan nu, i Q2 2010, pumpar vi upp mer än 5 000 fat per dag ifrån Löken och i höst ligger ett borrprogram på smaskiga 60 brunnar. Sammanlagt pratas det numera att totalt ca 200 brunnar ska på plats inom de närmaste åren. Jag hävdar lugnt att potentialen är 20 000 fat/dag ifrån detta fält allena vilket rimmar väl med de skildringar vi nåtts av ifrån ögonvittnen som varit på plats...
Jag snokade upp ett regnoväder i Saskatchewan i juni som var oerhört omfattande ställt i ett historiskt perspektiv men fick ganska lite respons på min fruktan för att detta skulle ha stört verksamheten vid Löken och ett par av de mindre fälten. Nu visade det sig lyckligtvis att det inte tycks ha haft nämnbar effekt på produktionen vilket kan vara bra att minnas inför framtiden. Däremot satte det stopp för ett mindre borrprogram som man hade tänkt sätta igång efter Spring Break men tolkningen är att man ska vara ikapp med borrplanerna vid Löken före årsskiftet trots detta.
När jag använder uttrycket dopade siffror syftar jag självfallet till sålda fält. Ifrån prodvolymen på 7163 fat/dag ska man räkna bort någonstans runt 500-600 fat som är att hänföra till sålda fält (varav Ear Lake står för dryga hälften). Med hänsyn till detta låg jag egentligen ok till i mina volymestimat och förblir småförvånad över att vi fått tillräkna oss dessa volymer i kvartalet. Det har faktiskt förekommit uppgifter från köparen av Ear Lake-paketet om att köpet skedde med "tillbakaverkande kraft" from 1a April men jag tänker då inte tacka nej till extra intäkter. Dessa volymer lär inte komma oss tillgodo i nästa kvartal.
På kostnadssidan fick vi också ett par fina besked. Under Q1 såg vi kostnaden per fat rusa iväg ganska kraftigt som en följd av att ett flertal av de nya brunnarna vid Löken inte knutits upp till bränslesystemen. Det där var fixat nu och produktionskostnaderna sjönk med mer än 3 CAD/fat jämfört med föregående kvartal. Detta är troligtvis rörelser i kalkylen vi kommer få se fler gånger och den viktiga signalen att fånga är att man ganska snabbt får nya brunnar lika lönsamma som de äldre.
Transportkostnaderna kom in exakt i linje med mitt estimat (1 CAD/fat) och är inte så mycket att orda om. Däremot bör det nämnas att G&A fortsätter att sjunka både i absoluta tal och per fat. Sådant älskar analytiker eftersom god kostnadskontroll ger signal om att bolaget har koll på läget. Festival hänvisar bl a till sänkta konsult- och resekostnader och jag i min tur tolkar det som att core-strategin innebär lägre omkostnader (kan t ex tänka mig att tidigare management satt på flyg ner till dyra experter i Texas för att diskutera problem vid San Miguel för jämnan).
Lite kortare kommentarer kring ytterligare ett par punkter i Q2:an:
# Fortsatt knäpptyst om noncore: US-tillgångarna, John Lake, Fishing Lake, Druid mm.
# Kreditfaciliteten lämnades som väntat orörd vid den årliga avstämningen.
# Egentligen inget nytt om Mooney och Blackrod. Den tystnaden varar inte länge till...
# Kassan är sprängfylld inför ett intensivt 2a halvår. Kan inte vara så oerhört många i juniorklassen (såg nyligen en definition på att man är en junis om prodvolymen är lägre än 10 000 fat/dag) som sitter skuldfria med nästan 100 miljoner dollar i kassakistan?
För att avsluta och sammanfatta Q2 så kom bolaget in något bättre än min förväntan. Jag hade estimerat ett operationellt kassaflöde på 13,2 MCAD och man landade på 13,9 MCAD. Intäkterna /fat var lägre än min förväntan pga att WCS gled ifrån WTI men detta kompenserades med råge upp av dopade produktionsvolymer, mindre störningar pga regnovädret i juni än förväntat samt lägre produktionskostnader vid Onion Lake än vad jag hade vågat räkna in (en återgång till normalläget).
Jag har även grovt jämfört mina uppdaterade årsslutssifror med JFs guidelines (där senast är hans gamla estimat ifrån Q1). Här är några godbitar:
Boe/day 2010
JF säger 6800-7300 (senast 6500)
Jag säger 7500
Exit Boe/day 2010
JF säger 8000-9000 (senast 8000-8500)
Jag säger 9000
Cash Flow from Operations 2010 MCAD
JF säger 53-57 (senast 50-55) (här fegar han kraftigt, 1a halvåret är 29...)
Jag säger 64-66
Det ska avslutningsvis tilläggas att väldigt många lyckades trolla fram paraplyer och regnponchos ur packningen efter den avbrutna fotbollsmatchen igår. Jag konstaterade dyblöt och halvt köldskadad att min omgivning ännu inte lärt sig att man alltid ska förvänta sig överleverans på prognoserna, inte tvärtom! Skönt att man alltid kan lita på Festival med crew iaf. Underpromise and Overdeliver! Enkelt!
I min genomgång av Q2:an har jag fokuserat på de områden som känns viktiga för bolaget i det här skedet av resan mot skatten och jag kan helt utan darr på rösten konstatera att vi följer planen. Det estimat som jag hänvisar till är ett eget som jag postade i en något förkortad version på Avanzas forum en knapp vecka före rapporten.
Eftersom jag kommer vara äckligt positiv under större delen av genomgången är det lika bra att inleda med det som jag tyckte var lite obehagligt i rapporten och inte riktigt var beredd på. Under en ganska lång period har heavy/light differentialen mellan tung och lättare olja (WCS vs. WTI) sagts krympa. På senare tid har relationen varit ganska stabil med en diff på dryga 10% eller om man så vill, knappa 10 CAD. Vi var rätt många som höll andan i maj när WTI:n droppade kraftigt efter de fina nivåerna i april och kanske andades vi ut lite väl lättade när vi konstaterade att genomsnittligt oljepris i Q2 i princip landade i linje med Q1. Relationen mellan oljetyperna fick sig dock en rejäl törn och Black Pearl fick i genomsnitt nästan 8 CAD/fat mindre betalt i Q2 vs Q1 för sin olja! Här tror jag en stor del av förklaringen ligger till att kursutvecklingen inte riktigt varit vad många förväntat sig under de sista månaderna. Den långsiktiga trenden är fortfarande att tungoljan närmar sig den lättare oljan i pris så vi får hoppas att detta bara var ett litet hack i kurvan. Lärdomen för egen del blir att jobba noggrannare med prissättningen i mina framtida resultatestimat.
Från det negativa byter vi nu spår och myser ikapp med produktionsvolymerna. Det ser RIKTIGT bra ut även om Q2:ans siffror är dopade. Visserligen sinar det på alla fält utom Löken men det är ju liksom där det ska hända för tillfället! När John Festival klev på skutan försökta han tona ner denna pärla och lyckades säkert lura någon när han påstod att potentialen var 10 000 fat/dag. Redan nu, i Q2 2010, pumpar vi upp mer än 5 000 fat per dag ifrån Löken och i höst ligger ett borrprogram på smaskiga 60 brunnar. Sammanlagt pratas det numera att totalt ca 200 brunnar ska på plats inom de närmaste åren. Jag hävdar lugnt att potentialen är 20 000 fat/dag ifrån detta fält allena vilket rimmar väl med de skildringar vi nåtts av ifrån ögonvittnen som varit på plats...
Jag snokade upp ett regnoväder i Saskatchewan i juni som var oerhört omfattande ställt i ett historiskt perspektiv men fick ganska lite respons på min fruktan för att detta skulle ha stört verksamheten vid Löken och ett par av de mindre fälten. Nu visade det sig lyckligtvis att det inte tycks ha haft nämnbar effekt på produktionen vilket kan vara bra att minnas inför framtiden. Däremot satte det stopp för ett mindre borrprogram som man hade tänkt sätta igång efter Spring Break men tolkningen är att man ska vara ikapp med borrplanerna vid Löken före årsskiftet trots detta.
När jag använder uttrycket dopade siffror syftar jag självfallet till sålda fält. Ifrån prodvolymen på 7163 fat/dag ska man räkna bort någonstans runt 500-600 fat som är att hänföra till sålda fält (varav Ear Lake står för dryga hälften). Med hänsyn till detta låg jag egentligen ok till i mina volymestimat och förblir småförvånad över att vi fått tillräkna oss dessa volymer i kvartalet. Det har faktiskt förekommit uppgifter från köparen av Ear Lake-paketet om att köpet skedde med "tillbakaverkande kraft" from 1a April men jag tänker då inte tacka nej till extra intäkter. Dessa volymer lär inte komma oss tillgodo i nästa kvartal.
På kostnadssidan fick vi också ett par fina besked. Under Q1 såg vi kostnaden per fat rusa iväg ganska kraftigt som en följd av att ett flertal av de nya brunnarna vid Löken inte knutits upp till bränslesystemen. Det där var fixat nu och produktionskostnaderna sjönk med mer än 3 CAD/fat jämfört med föregående kvartal. Detta är troligtvis rörelser i kalkylen vi kommer få se fler gånger och den viktiga signalen att fånga är att man ganska snabbt får nya brunnar lika lönsamma som de äldre.
Transportkostnaderna kom in exakt i linje med mitt estimat (1 CAD/fat) och är inte så mycket att orda om. Däremot bör det nämnas att G&A fortsätter att sjunka både i absoluta tal och per fat. Sådant älskar analytiker eftersom god kostnadskontroll ger signal om att bolaget har koll på läget. Festival hänvisar bl a till sänkta konsult- och resekostnader och jag i min tur tolkar det som att core-strategin innebär lägre omkostnader (kan t ex tänka mig att tidigare management satt på flyg ner till dyra experter i Texas för att diskutera problem vid San Miguel för jämnan).
Lite kortare kommentarer kring ytterligare ett par punkter i Q2:an:
# Fortsatt knäpptyst om noncore: US-tillgångarna, John Lake, Fishing Lake, Druid mm.
# Kreditfaciliteten lämnades som väntat orörd vid den årliga avstämningen.
# Egentligen inget nytt om Mooney och Blackrod. Den tystnaden varar inte länge till...
# Kassan är sprängfylld inför ett intensivt 2a halvår. Kan inte vara så oerhört många i juniorklassen (såg nyligen en definition på att man är en junis om prodvolymen är lägre än 10 000 fat/dag) som sitter skuldfria med nästan 100 miljoner dollar i kassakistan?
För att avsluta och sammanfatta Q2 så kom bolaget in något bättre än min förväntan. Jag hade estimerat ett operationellt kassaflöde på 13,2 MCAD och man landade på 13,9 MCAD. Intäkterna /fat var lägre än min förväntan pga att WCS gled ifrån WTI men detta kompenserades med råge upp av dopade produktionsvolymer, mindre störningar pga regnovädret i juni än förväntat samt lägre produktionskostnader vid Onion Lake än vad jag hade vågat räkna in (en återgång till normalläget).
Jag har även grovt jämfört mina uppdaterade årsslutssifror med JFs guidelines (där senast är hans gamla estimat ifrån Q1). Här är några godbitar:
Boe/day 2010
JF säger 6800-7300 (senast 6500)
Jag säger 7500
Exit Boe/day 2010
JF säger 8000-9000 (senast 8000-8500)
Jag säger 9000
Cash Flow from Operations 2010 MCAD
JF säger 53-57 (senast 50-55) (här fegar han kraftigt, 1a halvåret är 29...)
Jag säger 64-66
Det ska avslutningsvis tilläggas att väldigt många lyckades trolla fram paraplyer och regnponchos ur packningen efter den avbrutna fotbollsmatchen igår. Jag konstaterade dyblöt och halvt köldskadad att min omgivning ännu inte lärt sig att man alltid ska förvänta sig överleverans på prognoserna, inte tvärtom! Skönt att man alltid kan lita på Festival med crew iaf. Underpromise and Overdeliver! Enkelt!
Hösten står för dörren
Semestertiden är över och den tunga grå hösten, med det där obehagliga mörkret och det lätta duggregnet som letar sig in från sidan ner under kragen, står för dörren. Det är en tid för uppbrott och förändring och jag har därför laddat på med aktiviteter som skall fylla min vardag med glädje.
I förrgår bokade jag en resa till Nya Zeeland i februari och idag startar jag en blogg om mitt favoritbolag, BlackPearl Resources! Snacka om att möta och mota hösten redan i dörren! Jag har under en längre tid gått i funderingar runt en blogg om BlackPearl då många av de inlägg jag postat på Avanzas forum varit ypperligt lämpade för bloggformatet men jag har liksom aldrig riktigt kommit loss. Nu känner jag att läget är det rätta av ett flertal anledningar och då inte minst att det kommer hända många spännande saker i bolaget under den närmaste tiden efter en period av lättare dvala.
Jag gillar själv personliga och lättsamma bloggar och stilen blir därefter. Känner jag mig själv rätt kan det ibland nästan bli för privat för att vara lämpligt! Dessutom har jag svårt för att fatta mig kort vilket vissa gillar och andra ogillar. Skönt då att det är helt frivilligt att följa mina funderingar!
Som en aptitretare för kommande 6-9 månader och därmed även ett litet nätt förspel till bloggens innehåll under hösten kommer här några av milstolparna jag förväntar mig:
-Stor aktivitet vid Onion Lake under hela H2
-SAGD-tillstånd Blackrod ca Okt
-Svar på förfrågan om Royalty-lättnader vid Mooney under Q3
-Fin Q3:a i Nov
-Höjd aktivitet Mooney/Blackrod Q4
-SAGD-pilot start Blackrod senast Q1
-Ett litet bordsdukslyft vid reservuppdateringen i Feb
-Lysande Q4 med rejäla produktionsökningar i Feb
-Noncoresälj Salt Lake och John Lake H1 2011
Mest spekulativ är nog den sista punkten, dels för att kassan i nuläget är så välfylld att extra stålars inte behövs för tillfället och dels för att John Lake i dagsläget i princip står stilla. Dock kom jag redan under försommaren över "bevis" på att man planerade för borrningar vid John Lake nu under hösten och igår fick jag bekräftat att operatören Pantera Drilling var där och borrade en dag i början av veckan. Det blir naturligtvis mer om Salt Lake och John Lake här på bloggen under den närmaste tiden.
Listan ovan och mycket annat kommer jag således hålla under bevakning här under hösten. Dessutom kommer jag putsa en del på några av mina gamla Avanza-inlägg och återpublicera och därtill lär jag länka och kommentera andra upptäckter och iakttagelser i den hängivna pärl-communityn som innehåller ett flertal kunniga och vassa skribenter.
Välkomna hit pirater, jag hoppas på många återbesök!
I förrgår bokade jag en resa till Nya Zeeland i februari och idag startar jag en blogg om mitt favoritbolag, BlackPearl Resources! Snacka om att möta och mota hösten redan i dörren! Jag har under en längre tid gått i funderingar runt en blogg om BlackPearl då många av de inlägg jag postat på Avanzas forum varit ypperligt lämpade för bloggformatet men jag har liksom aldrig riktigt kommit loss. Nu känner jag att läget är det rätta av ett flertal anledningar och då inte minst att det kommer hända många spännande saker i bolaget under den närmaste tiden efter en period av lättare dvala.
Jag gillar själv personliga och lättsamma bloggar och stilen blir därefter. Känner jag mig själv rätt kan det ibland nästan bli för privat för att vara lämpligt! Dessutom har jag svårt för att fatta mig kort vilket vissa gillar och andra ogillar. Skönt då att det är helt frivilligt att följa mina funderingar!
Som en aptitretare för kommande 6-9 månader och därmed även ett litet nätt förspel till bloggens innehåll under hösten kommer här några av milstolparna jag förväntar mig:
-Stor aktivitet vid Onion Lake under hela H2
-SAGD-tillstånd Blackrod ca Okt
-Svar på förfrågan om Royalty-lättnader vid Mooney under Q3
-Fin Q3:a i Nov
-Höjd aktivitet Mooney/Blackrod Q4
-SAGD-pilot start Blackrod senast Q1
-Ett litet bordsdukslyft vid reservuppdateringen i Feb
-Lysande Q4 med rejäla produktionsökningar i Feb
-Noncoresälj Salt Lake och John Lake H1 2011
Mest spekulativ är nog den sista punkten, dels för att kassan i nuläget är så välfylld att extra stålars inte behövs för tillfället och dels för att John Lake i dagsläget i princip står stilla. Dock kom jag redan under försommaren över "bevis" på att man planerade för borrningar vid John Lake nu under hösten och igår fick jag bekräftat att operatören Pantera Drilling var där och borrade en dag i början av veckan. Det blir naturligtvis mer om Salt Lake och John Lake här på bloggen under den närmaste tiden.
Listan ovan och mycket annat kommer jag således hålla under bevakning här under hösten. Dessutom kommer jag putsa en del på några av mina gamla Avanza-inlägg och återpublicera och därtill lär jag länka och kommentera andra upptäckter och iakttagelser i den hängivna pärl-communityn som innehåller ett flertal kunniga och vassa skribenter.
Välkomna hit pirater, jag hoppas på många återbesök!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)