Tänk OM jag skulle berätta för er om ett bolag med ett management som återförenats efter en tidigare succé. Ett management med teknisk kompetens i världsklass. Ett management som tidigare mångdubblat produktionen i ett flertal större kanadensiska oljeprojekt och är väl sammansvetsade.
Tänk sedan OM jag skulle fylla på med att bolaget idag sitter på tre tidigare, av industrin delvis förbisedda, core-områden innehållandes stora mängder olja i Alberta och Saskatchewan. Tre core områden med en välbalanserad risk/reward-profil.
Tänk sedan OM jag vid beskrivningen av fälten skulle lägga till att det finns högintressanta analogfält, att bolaget sitter på SAGD potential, har möjligheten att via CHOPS (Cold Heavy Oil Production with Sand) generera fina kassaflöden då man sitter på en stor mängd definierade drilling locations och lägg sedan till att företaget i portföljen har ett antal noncorefält som kan avyttras för att fungera som en av finansieringsbrickorna under den fortsatta utbyggnaden.
Tänk sedan OM bolaget är skuldfritt och sitter med hög WI i sina viktigaste fält. De kan således själva styra utvecklingstakten och parera eventuella dippar i oljepriset.
Tänk sedan OM ledande nordamerikanska oljeanalytiker som t ex First Energys Robert J. Fitzmartyn satt bolaget under lupp.
Hela läsarskaran: Men Suw…för f-n! Allt det här vet vi ju, det är därför vi investerat i BlackPearl och hittat till din blogg fyllt med inlägg om detta obskyra First North bolag! Vad är nytt i detta?
Tänk sedan OM… bolaget inte heter BlackPearl Resources!
Hela läsarskaran: Men Suw…för f-n! Detta är en blogg om BlackPearl!
Tänk sedan OM… en av styrelseledamöterna heter John Festival…
Hela läsarskaran: Och bolaget heter inte BlackPearl Resources? Good one däcksvabbare Suw men dream on!
Tänk sedan OM jag inte bara diktat upp detta utan det faktiskt finns ett sådant bolag. Visst är det lite kittlande och visst kan man då se ett helt knippe med möjliga framtidsscenarios öppnas upp?
Jag skulle kunna sätta igång diverse spekulationer här men lämnar detta område helt öppet till fantasin hos er läsare med en enda fråga: Tror ni att detta är såväl första som sista gången ni har talas om det privatägda bolaget Broadview Energy Ltd.?
För att hjälpa er lite på traven med er egen DD och för att ni inte ska tro att jag yrar i nattmössan bjussar jag på ett par länkar:
Bolagspresentation ifrån Juni 2011 (PPT)
Bolagsgenomgång ifrån First Energy (Mars 2011)
Dessutom kan man kika in på Sayers Energy Advisors där bolaget för tillfället har lite noncore ute till försäljning.
Mycket nöje!
En sista påtår vid fikabordet
Det vore såklart osnyggt att inte avrunda ordentligt ifrån fikabordet även om en tid förflutit sedan det faktiska Sverigebesöket. Allt det viktigaste har redan redovisats men lite lättsamma uppsummeringar och ett par tillägg/förtydliganden är vi skyldiga er. Vi fick ju plötsligt vädring på Tenax och nästan allt grävarbete för oss hobbybevakare fokuserades till Onion Lake ett slag, följt av kvartalsrapportsanalyser, därav den lilla förseningen. Men nu åter till eftersnacket ifrån Stockholm med visst fokus på de mjukare intrycken.
Suwarrow i normal text
K-Lunsen i fet text
Bodastenen i kursiv text
Som man frågar får man svar
Det har påståtts en längre tid nu att finansieringsfrågan skall få sitt svar under 2012. Detta kan tolkas på många sätt och ett av alternativen är naturligtvis att sälja av fält.
En kuggfråga till JF var ungefär så här: ”Det börjar se ut som att en del av core-fälten börjar bli mogna för försäljning. Jag tänker i första hand på Onion Lake som jag tycker ser ut att mogna först. Efter årets borrningar och kommande SAGD-tillstånd återstår inte så mycket att jobba med.” Svaret kom blixtsnabbt och utan minsta tvekan. Nej, Mooney blir först klart till försäljning. Och så lär det nog bli... Men, en försäljning av Mooney ger förvisso klirr i kassan men räcker inte på långt när för att bygga ut två stora SAGD-anläggningar. På sammanlagt 25-30.000 bpd.
Visst, det är samma besked som vi fick förra året. Blir det kärn-sälj är det Mooney som krängs först. Men ändå överrumplades vi av det klara beskedet efter att länge ha filat på ett ”Lök-säljs-scenario” (det gör vi faktiskt fortfarande). Varför så klart besked i denna fråga när man alltid annars tycks vilja ha hängslen och livrem? Eller svarade John bara på frågan om vilket fält som står färdigt för försäljning först, inte vilket fält som säljs först? Ja, vem vet?
De flesta som äger PÄRLOR har varit beredda på BUMPS i aktiekursen, men det blev HILL, först UPHILL sedan DOWNHILL. Vi frågade JF om han blivit informerad av Keith Hill innan han sålde sina aktier, eller om det kom som en överraskning. Han svarade att ledningen blivit informerad i förväg. Han påpekade att de har två personer från Lundinsfären i styrelsen. Han ville nog få oss att tänka framåt istället med tanke på senaste insiderköp av Brian D Edgar.
Jag vill göra ett tillägg. Vid en enda gång under middagen upplevde jag att John blev tyst en stund efter en ställd fråga, vägde sina ord som i en vågskål och sedan svarade. Det var här. Notera också hur John både vid middagen och under stora presentationen poängterade att Lundin har två styrelserepresentanter. Det var ett budskap som skulle fram under denna Sverigevisit. Hills vältajmade försäljning sticker i ögonen på gemene man och det är man väl medvetna om.
Bilhandlarn är Bilhandlare och Teamet är Teamet. Man kommer inte att sälja några aktier. Klara besked där… Och det faktum att man inte ”exercerade” sina optioner under våren, som vissa andra, gör att mitt förtroende är orubbat. Optionerna förfaller till jul i år, dom är inte ”in-the-money” och kommer sannolikt inte att skapa någon utspädning. Snyggt hanterat av Teamet. Girigt av övriga…
Gentlemän, vad sägs om att lite mer mjukt avrunda detta med några exempel på hur det är att intervjua bolagsrepresentanter för företaget man ligger tungt investerad i och följer natt som dag?
Uppgiften var att åka till Stockholm och ta reda på när bolaget kan komma att säljas och vilket pris som kan bli aktuellt. Inte så lätt precis… Uppladdningen hemma i lägenheten gick kanon och frågeställningarna var glasklara. Fast på svenska… Och det kan man aldrig komma ifrån, med taskiga engelska-betyg från sju-årig folkskola har man ett handikapp när man skall snärja slipade företags-ledare på deras eget tungomål. Om uppgifter på deras eget bolag. Lätt i teorin, svårt i praktiken.
Boda, ett typexempel, som jag minns väldigt väl, på hur ställd man kan bli i den här situationen när man får ett oväntat svar var din fråga om San Miguel.
Ha ha. Ja… Frågade John om det har förekommit någon diskussion om att undersöka Eagle Ford formationen inom San Miguel fältet. Han svarade: ”Nej, BP äger inga rättigheter för Eagle Ford formationen.” Hmmm….äger man inte rättigheterna att borra till valfritt djup eller har BP sålt rättigheterna för just Eagle Ford i ett speciellt avtal? Det glömde jag att fråga.
Man får improvisera… Och ställa lämpliga frågor vid olämpliga tillfällen. Och avstå från vissa! Som exempelvis när Festival under middagen berättade om sitt italienska påbrå. Och frågan ”om dagens aktiekurs kan ha nånting med italienska affärsmetoder att göra” dök upp i hatt-parkeringen. Jag är väldigt nöjd med att den frågan inte slant ur mig. Då hade det nog inte blivit fler gratis-middagar.., Och det kanske det inte blir ändå? Nästa gång Festival drar till Sverige kanske blir för att åka Vasaloppet 2013?
Han törs aldrig åka hit igen om han sälj er bolaget för under 18 CAD!
Festivals reaktion på Suw´s frågor avslöjade ingenting. Kanske var nivån 18 CAD lite olämplig… För hög för en snabb affär och för låg för en affär om 2 år eller mer. Jag har alltid uppfattat det som att man var beredd att sälja på 16 CAD +/- nån dollar när den siffran dök upp i vintras/våras. Som jag ser det sänkte Festival ribban under presentationen när han pratade om att NAV-värderingen är 16 CAD, OK. Men det kanske inte en köpare är beredd att betala just nu. Skulle kanske kunna betyda att om någon kliver in på kontoret om några månader när SAGD-resultaten publiceras och bjuder 13 CAD så är det game over. Och då kanske Festival är lite bekymrad över att Suw blir missnöjd…
Jo, jag har saknat den diskussionen lite i efterspelet faktiskt. Ska man ge sig på att ”highlighta” det mest negativa intrycket ifrån Stockholm så får det nog bli när John på den stora presentationen faktiskt sänkte säljkursribban jämfört med hur det lät förra året.
Men jag är född optimist och vill gärna avsluta med mitt mest positiva intryck. Förra året var min stora aha-upplevelse det lilla gapet mellan high och low estimate i Sproule rapporten. Ett av huvudbudskapen och min stora pollett som trillade ner den här gången var hur förhållandevis enkelt BlackPearl kan omvandla sina contingents till 2P jämfört med de flesta andra bolag. Här är det inte tal om att uppfinna ny teknik eller liknande vilket flertalet konkurrenter måste utan ”endast” om att borra och skaffa utvinningstillstånd. Enkel match ju!
Vill du försöka sammanfatta faktaintrycken Boda?
Onion Lakes kallproduktion är en kassako, men primärbrunnarnas livslängd är begränsad till 5-8 år. Pipelinen som är på gång kommer att förbättra netback/bbl. Inom några år sker konverteringen till SAGD och fältets livslängd ökar därmed till upp mot 25 år.
Mooney fas 1 är på gång att öka produktionen under 2012. Därefter kan fältet eventuellt säljas, men kan man få tillräckligt betalt för potentialen i fas 2?
John Lake håller på att blomma ut till ett fält som det går att ta riktigt bra betalt för, kanske upp mot 50-70 MCAD.
Ett flertal noncore-fält ska putsas upp och säljas inom det närmaste året.
Till sist det som gjort störst intryck på mig; hur JF förmedlade Blackrods potential. Fältets 2C på 619 miljoner fat imponerar. Han verkade med all rätt mycket nöjd när han berättade att piloten nu producerar 100 fat/dag. 2C i all ära, men man måste visa upp att det är möjligt att utvinna oljan på ett ekonomiskt sätt. På frågan om de kommer att testa solventer sa JF att de avser att experimentera med piloten för att hitta den optimala utvinningsmetoden.
När JF jämförde Blackrod med Cenovus Foster Creek, CNRLs Primerose och Connachers Great Divide så blev några av fältets verkligt stora fördelar tydliga:
-oljepoolens storlek
-oljepoolens sammanhängande karaktär
-oljepoolens tjocklek
-fältets storlek (finns många sektioner som aldrig sett en borr)
”One day Blackrod will look like Primerose” var en av kommentarerna som fastnade. Kan inte låta bli att tänka på en artikel där han uttalade sig så här:”As the price of oil goes up, operators can afford to spend more money to try different technologies and can afford to go after more of the marginal resource. The result will be more marginal resources being developed at a higher cost”. Kombinerar man dessa citat så sammanfattar det ganska väl varför jag valt att investera i Blackpearl.
Med detta sagt tackar vi för visat intresse. Hoppas ni funnit såväl samtalsformen som innehållet underhållande. Avslutningsvis ett tack till Diana L för bilden på John Festival ifrån Stockholm!
Fikapaus - Tenax Energy Inc till salu
Grabbarna är iväg och fyller på kaffekopparna så jag passar på att släppa lite intressant info som jag nyss nosade upp.
Privatägda Tenax Energy Inc med fyra delägare har beslutat sig för att sälja bolaget. Ibland går jag in och kikar lite på sådant som är till salu och döm om min förvåning när det visar sig att bolaget i princip enbart (sett till vad som är värt något) består av royaltyintressen i BlackPearls oljetillgångar vid framförallt Onion Lake men även vid Fishing Lake! Jag har alltid gått i tron att enbart BlackPearl och indianerna sitter med ägarintressen i Onion Lake-sektionerna men bevisligen finns en liten tredje part med royaltyintressen.
Totalt är royaltyägandet i Onion Lake motsvarande en nettoproduktion på 220 barrels/day (beräknas vara 300 barrels/day vid årsskiftet) vilket motsvarar 2,1875% till 2,5% (2.5% på WI 87.5% och 100%) och värdet på detta ca 400 000 CAD i månaden.
Dessutom får vi lite info om noncore-tillgången Fishing Lake vilket vi länge varit svältfödda på eftersom Tenax sitter med liknande royalty-intressen i 8,25 BlackPearl-sektioner. Dessa sektioner innehåller 2 aktiva och 12 inaktiva brunnar med en total nuvarande produktion på 10-25 bbl/d (10-12 API) vilket motsvarar netto (föga hisnande) 0,5 bbl/d till Tenax.
Jag har snabbgooglat lite efter de fyra ägarna/direktörerna i Tenax och med vissa reservationer kommit fram till följande fyra herrar (felrisken består bl a i att det även finns ett australiensiskt Tenax Energy):
1 Mel E Benson, styrelseledamot i Suncor och några andra bolag.
2 John Land
3 Les Stach
4 A. Bart Holaday
Frågorna vi ställer oss är:
1. Varför säljs royaltyintressena samtidigt som de är på väg att växlas upp markant med tanke på Onion Lakes planerade produktionstillväxt?
2. Vad bjuder BlackPearl?
3. Kan en eventuell annan budgivare/köpare kopplas till Onion Lakes framtid?
Klart värt att bevaka!
Ni hittar hela prospektet på Sayer Energy Advisors hemsida (länken lär fungera tills eventuell affär är avslutad) vilket är samma bolag som tidigare mäklade loppis 1 & 2 för BlackPearl i regi John Festival. Sista officiella budgivningsdagen på Tenax Energy var den 11 oktober.
Sådär, nu ser jag grabbarna vara på väg mot cafébordet och vi ska snart kunna ta upp eftersnacket ifrån Stockholm igen!
Privatägda Tenax Energy Inc med fyra delägare har beslutat sig för att sälja bolaget. Ibland går jag in och kikar lite på sådant som är till salu och döm om min förvåning när det visar sig att bolaget i princip enbart (sett till vad som är värt något) består av royaltyintressen i BlackPearls oljetillgångar vid framförallt Onion Lake men även vid Fishing Lake! Jag har alltid gått i tron att enbart BlackPearl och indianerna sitter med ägarintressen i Onion Lake-sektionerna men bevisligen finns en liten tredje part med royaltyintressen.
Totalt är royaltyägandet i Onion Lake motsvarande en nettoproduktion på 220 barrels/day (beräknas vara 300 barrels/day vid årsskiftet) vilket motsvarar 2,1875% till 2,5% (2.5% på WI 87.5% och 100%) och värdet på detta ca 400 000 CAD i månaden.
Dessutom får vi lite info om noncore-tillgången Fishing Lake vilket vi länge varit svältfödda på eftersom Tenax sitter med liknande royalty-intressen i 8,25 BlackPearl-sektioner. Dessa sektioner innehåller 2 aktiva och 12 inaktiva brunnar med en total nuvarande produktion på 10-25 bbl/d (10-12 API) vilket motsvarar netto (föga hisnande) 0,5 bbl/d till Tenax.
Jag har snabbgooglat lite efter de fyra ägarna/direktörerna i Tenax och med vissa reservationer kommit fram till följande fyra herrar (felrisken består bl a i att det även finns ett australiensiskt Tenax Energy):
1 Mel E Benson, styrelseledamot i Suncor och några andra bolag.
2 John Land
3 Les Stach
4 A. Bart Holaday
Frågorna vi ställer oss är:
1. Varför säljs royaltyintressena samtidigt som de är på väg att växlas upp markant med tanke på Onion Lakes planerade produktionstillväxt?
2. Vad bjuder BlackPearl?
3. Kan en eventuell annan budgivare/köpare kopplas till Onion Lakes framtid?
Klart värt att bevaka!
Ni hittar hela prospektet på Sayer Energy Advisors hemsida (länken lär fungera tills eventuell affär är avslutad) vilket är samma bolag som tidigare mäklade loppis 1 & 2 för BlackPearl i regi John Festival. Sista officiella budgivningsdagen på Tenax Energy var den 11 oktober.
Sådär, nu ser jag grabbarna vara på väg mot cafébordet och vi ska snart kunna ta upp eftersnacket ifrån Stockholm igen!
Över en kopp kaffe del 2 - påtår med Boda
Såg för en liten stund sedan hur K-Lunsen begav sig iväg med sin slips i handen och hörde honom berätta för någon att den skulle dumpas på lämplig plats. Varför inte bara slänga den i papperskorgen? Inte kan vi låta läsarna vänta i evigheter på mer eftersnack ifrån Stockholm?
*busvisslar*
Hey, Boda, kom över hit!
Bodastenen i kursiv text
Suwarrow i normal text
Tack för sällskapet vid middagen boda! Hur känns det spontant så här efteråt och visst tusan hade du också något runt halsen, hur tänkte du där egentligen?
Chansade och valde en slips med elefanter på. Det blev en lyckad satsning, då den viktigaste nyheten som JF hade med sig till Stockholm var att Blackrodpiloten nu producerar 100 bbls/d bara 1 månad efter att den gått in i produktionsfas. Tidigare har vi fått information om att reservoaren tar emot ångan på ett bra sätt och att den inledande rena ångfasen endast tog 4 månader, vilket är halva tiden jämfört med analogen Wolf Lake B10. Sammanfattningsvis kan man säga att både piloten och elefanten verkar må finfint och att förhoppningarna om goda resultat vad gäller produktion och CSOR nu stigit ett hack.
Tack för den sammanfattningen. Ständigt dessa metaforer i detta case. Men jag vet att flera läsare nu törstar dödligt efter info om den kära Löken. Det får bli mer Blackrod senare, för nu snackar vi…
Om Onion Lake
Du, ska vi börja med att redogöra för vad som gick så fel i Q1? Undertecknad var en av många som var alldeles ruskigt fel på det med estimaten.
Q1-rapporten visade lägre intäkter och högre kostnader för O&T per fat än tidigare. Det förorsakades framför allt av att en del av de nya brunnarna vid Onion Lake producerade ovanligt stor andel sand. Producerad råolja består av olja, vatten, sand och andra föroreningar. Till en början försökte man avlägsna föroreningarna på plats, men den höga andelen sand ledde till ökade kostnader, bl a för kemikalier, och man gick över till att sälja emulsionen, dvs den obehandlade råoljan, till ett betydligt lägre pris än normalt. Problemet minskar när brunnarna producerat några månader vilket syns i Q2-rapporten.
Vad mer finns att tillägga om den kalla produktionen och nuläget vid Löken? Nuvista togs ju t ex upp på den allmänna presentationen efter en fråga ifrån en pirat och JF berättade att deras sektioner idag producerar 400 fat/dag och att BlackPearl är fortsatt mkt intresserade av att köpa sektionerna till rätt pris.
Det finns 21 brunnar som borrades tidigare under året som inte tagits i drift ännu enligt Don. Jag frågade JF om Nuvistas sektioner. Han sa att livstiden för primärbrunnarna vid Onion Lake var 6-8 år och att Nuvista borrade sina första brunnar på 80-talet och senare, dels 2007 och dels 2010. De från 80-talet lär vara ur produktion. De som togs i drift 2007 har ca 2-4 år kvar och de från 2010 ca 5-7 år kvar till pension. Frågan är när de är mogna för att säljas.
Vänta nu! Jag ser en välbekant figur som smyger borta vid kakbuffén! Lunsen, kom över hit igen, vi kallpratar lite om Löken här, något att tillägga?
K-Lunsen i fet text
Sådärja, tog en snabb svängom till Yttre Skärgården och körde ”snaran” i kompostkvarnen. Tillbaka igen kan jag berätta att när det gäller drilling locations på Onion Lake så finns det fortfarande plats för ytterligare 200 brunnar. Trots att man kanske kommer upp till 100 nya i år. Man jobbar så med kall-produktionen att man borrar nya efterhand som de gamla sjunker i produktion. På frågan om var max kall-produktion för Onion skulle kunna ligga på minns jag siffran 12.000 per dag fram till SAGD-start.. Men det är nog inte aktuellt. Det känns som att man bromsar vid 10.000. Lite konstigt kanske att man avstår från kassaflödet om det stora problemet man lyfter fram är finansieringen?
Om vi nu lämnar den kalla produktionen och går över till investeringsplanerna för nästa år så fick vi ju reda på att budgeten visserligen inte lagts fram för styrelsen ännu men att den preliminärt innefattar den sedan länge projekterade pipelinen och processbatteriet. Pipen beräknas kunna köra igång under slutet av nästa år. Vad mer finns att tillägga i ärendet?
Investeringskostnaden för pipelinen och processbatteriet ligger på ca 45 MCAD enligt Don och besparingen jämfört med lastbil är ca 1-2 dollar per fat enligt JF. Don sa att det eventuellt kan vara 3 dollar/fat. Fördelarna är ökade intäkter genom att oljan kan spädas till lägre viskositet (blending) och på så sätt kunna säljas i transporterbart skick, sänkta O&T-kostnader samt bättre kontroll på hela processen. I dagsläget är de beroende av andras intressen vilket kan ställa till problem. Jag tog upp att det även bör ge bolaget en större kundbas och därigenom möglighet till större intäkter, men JF höll inte riktigt med mig om det. Han menade att prisvariationerna på marknaden är små.
En fråga som aldrig blev ställd var varför man avvaktat med ansökan för pipeline och batteri vid Onion Lake trots att man planerade för mer än hundra nya brunnar 2011. Och att produktionen rimligtvis skulle närma sig gränsen för vad som var rimligt att transportera med truck. Festival höll med om att man ligger nära gränsen för vad som är vettigt att köra med truck. Det ser onekligen ganska oproffsigt ut! Men som sagt, den frågan fastnade tyvärr långt ner i fråge-lådan.
Mmm. Smärtgränsen för när trucktransport blir hanterbart går någonstans vid 8 000-10 000 fat/dag. En sista punkt beträffande pipen som jag inte tror var uppe på huvudmötet kan du väl bjuda på Lunsen?
Jepp! När det gäller pipeline vid Onion Lake och till vilken angränsande pipe den skall anslutas till blev svaret något övverraskande ”till Husky´s pipeline..” Alternativet hade varit att ansluta till CNRL´s pipe. Men, kanske föll CNRL´s pipe på att den har sämre kapacitet.. Att kapaciteten på OL kan bli större än vad som hittills redovisats? Och kanske på något annat som t ex sämre villkor?
Glöm aldrig bort Husky i det här caset! Välkänt kommentarstillägg när oddsen på framtida köpkandidater på Suws oddstavla ständigt ritas om. Men nu över till det som innebär verklig uppsida vid Onion Lake, SAGD.
JF fick frågan om produktionsansökan finns att tillgå för oss aktieägare. Svaret var att det är möjligt först när godkännandet utfärdats, så vi får ge oss till tåls lite till, i värsta fall ända till årsskiftet. Hade varit intressant att se layouten, om de förberett för Nuvistas sektioner mm.
Ja. Det är här som dom gamla Nuvista-brunnarna i anslutning till SAGD-området blir intressanta. SAGD är inget alternativ för Nuvista, deras område är för litet. Och värdet på brunnarna sjunker för varje kall-produktions-dag som går. Men för Blackpearl skulle brunnarna vara värdefulla som SAGD-brunnar i kombination med horisontella produktionsbrunnar.
På en direkt fråga under middagen kunde John bekräfta att uppgiften i Peters senaste analys, om att det är två parallella SAGD-ansökningar som gäller, stämmer. En till de traditionella myndigheterna och en till en organisation med indiankoppling (Indian Oil & Gas Canada (IOGC)). Tidsmässigt räknar man med att få klartecken ifrån ordinarie myndighet först, kanske redan i år, och i Q1 nästa år ifrån ”indian-myndigheten”. Det känns som det verkligen är på håret huruvida merparten av contingenten vid Onion Lake, via myndighetstillstånd, skall kunna bokas om till 2P i månadsskiftet Jan/Feb. Inriktningsändringen på fältet då Lunsen? En fråga som jag vet att många ställt sig?
Jag tycker att JF hade bra svar på varför man valt att inte ta en hel del nyborrade brunnar på centrala Onion Lake i produktion. Det rör sig i första hand om brunnar inom SAGD-området. Tydligen är det så att man skulle förändra tryck-förhållandet i reservoaren om man drog igång kall-produktion i vertikal-brunnarna innan dom horisontella brunnarna borras vilket skulle kunna innebära problem i SAGD-framtiden.. Det svaret kan jag köpa. Normalt sett producerar man först kallt i dom vertikala brunnarna. Sen borras horisontella produktionsbrunnar och dom vertikala konverteras till SAGD-brunnar som tillför ånga i reservoaren. Tekniken är så pass beprövad att man bedömer att en pilot-anläggning är onödig.
Nå Boda, vi hade ju skissat lite på en framtida möjlig ytterligare SAGD-uppsida men förslaget som lades fram väckte inga nya förhoppningar.
Nej tyvärr. Om man studerar Net-pay kartor för Dinaformationen i presentationer från Pearltiden kan man få uppfattningen att Dina-formationen norr om SAGD-området ser idealisk ut för SAGD, men det avfärdade JF med att de gamla kartorna är felaktiga och Dina-formationen är för tunn där, vilket enligt tummregeln brukar innebära att den är mindre än ca 10m. Som vi vet är JF försiktig, så det är möjligt att tjockleken där är något över 10 m, men att han tycker att det är för små marginaler för att sätta det i spel i dagsläget.
Tack gentlemän! CAPEX på Onion Lake nästa år beräknas till ca 100 MCAD. Vi fick siffrorna muntligt, så att säga i flykten av John, precis när vi var på väg att gå. Utöver de nämnda 45 MCAD skall ni lägga på 20-30 MCAD vardera för nya horisontella respektive vertikala brunnar. Låt oss avsluta med resurs-/reservläget innan vi går och fyller på kaffekopparna. 13 2P och 80 2C fördelade på 73 SAGD och 7 framtida primära. Påtår!!!!
*busvisslar*
Hey, Boda, kom över hit!
Bodastenen i kursiv text
Suwarrow i normal text
Tack för sällskapet vid middagen boda! Hur känns det spontant så här efteråt och visst tusan hade du också något runt halsen, hur tänkte du där egentligen?
Chansade och valde en slips med elefanter på. Det blev en lyckad satsning, då den viktigaste nyheten som JF hade med sig till Stockholm var att Blackrodpiloten nu producerar 100 bbls/d bara 1 månad efter att den gått in i produktionsfas. Tidigare har vi fått information om att reservoaren tar emot ångan på ett bra sätt och att den inledande rena ångfasen endast tog 4 månader, vilket är halva tiden jämfört med analogen Wolf Lake B10. Sammanfattningsvis kan man säga att både piloten och elefanten verkar må finfint och att förhoppningarna om goda resultat vad gäller produktion och CSOR nu stigit ett hack.
Tack för den sammanfattningen. Ständigt dessa metaforer i detta case. Men jag vet att flera läsare nu törstar dödligt efter info om den kära Löken. Det får bli mer Blackrod senare, för nu snackar vi…
Om Onion Lake
Du, ska vi börja med att redogöra för vad som gick så fel i Q1? Undertecknad var en av många som var alldeles ruskigt fel på det med estimaten.
Q1-rapporten visade lägre intäkter och högre kostnader för O&T per fat än tidigare. Det förorsakades framför allt av att en del av de nya brunnarna vid Onion Lake producerade ovanligt stor andel sand. Producerad råolja består av olja, vatten, sand och andra föroreningar. Till en början försökte man avlägsna föroreningarna på plats, men den höga andelen sand ledde till ökade kostnader, bl a för kemikalier, och man gick över till att sälja emulsionen, dvs den obehandlade råoljan, till ett betydligt lägre pris än normalt. Problemet minskar när brunnarna producerat några månader vilket syns i Q2-rapporten.
Vad mer finns att tillägga om den kalla produktionen och nuläget vid Löken? Nuvista togs ju t ex upp på den allmänna presentationen efter en fråga ifrån en pirat och JF berättade att deras sektioner idag producerar 400 fat/dag och att BlackPearl är fortsatt mkt intresserade av att köpa sektionerna till rätt pris.
Det finns 21 brunnar som borrades tidigare under året som inte tagits i drift ännu enligt Don. Jag frågade JF om Nuvistas sektioner. Han sa att livstiden för primärbrunnarna vid Onion Lake var 6-8 år och att Nuvista borrade sina första brunnar på 80-talet och senare, dels 2007 och dels 2010. De från 80-talet lär vara ur produktion. De som togs i drift 2007 har ca 2-4 år kvar och de från 2010 ca 5-7 år kvar till pension. Frågan är när de är mogna för att säljas.
Vänta nu! Jag ser en välbekant figur som smyger borta vid kakbuffén! Lunsen, kom över hit igen, vi kallpratar lite om Löken här, något att tillägga?
K-Lunsen i fet text
Sådärja, tog en snabb svängom till Yttre Skärgården och körde ”snaran” i kompostkvarnen. Tillbaka igen kan jag berätta att när det gäller drilling locations på Onion Lake så finns det fortfarande plats för ytterligare 200 brunnar. Trots att man kanske kommer upp till 100 nya i år. Man jobbar så med kall-produktionen att man borrar nya efterhand som de gamla sjunker i produktion. På frågan om var max kall-produktion för Onion skulle kunna ligga på minns jag siffran 12.000 per dag fram till SAGD-start.. Men det är nog inte aktuellt. Det känns som att man bromsar vid 10.000. Lite konstigt kanske att man avstår från kassaflödet om det stora problemet man lyfter fram är finansieringen?
Om vi nu lämnar den kalla produktionen och går över till investeringsplanerna för nästa år så fick vi ju reda på att budgeten visserligen inte lagts fram för styrelsen ännu men att den preliminärt innefattar den sedan länge projekterade pipelinen och processbatteriet. Pipen beräknas kunna köra igång under slutet av nästa år. Vad mer finns att tillägga i ärendet?
Investeringskostnaden för pipelinen och processbatteriet ligger på ca 45 MCAD enligt Don och besparingen jämfört med lastbil är ca 1-2 dollar per fat enligt JF. Don sa att det eventuellt kan vara 3 dollar/fat. Fördelarna är ökade intäkter genom att oljan kan spädas till lägre viskositet (blending) och på så sätt kunna säljas i transporterbart skick, sänkta O&T-kostnader samt bättre kontroll på hela processen. I dagsläget är de beroende av andras intressen vilket kan ställa till problem. Jag tog upp att det även bör ge bolaget en större kundbas och därigenom möglighet till större intäkter, men JF höll inte riktigt med mig om det. Han menade att prisvariationerna på marknaden är små.
En fråga som aldrig blev ställd var varför man avvaktat med ansökan för pipeline och batteri vid Onion Lake trots att man planerade för mer än hundra nya brunnar 2011. Och att produktionen rimligtvis skulle närma sig gränsen för vad som var rimligt att transportera med truck. Festival höll med om att man ligger nära gränsen för vad som är vettigt att köra med truck. Det ser onekligen ganska oproffsigt ut! Men som sagt, den frågan fastnade tyvärr långt ner i fråge-lådan.
Mmm. Smärtgränsen för när trucktransport blir hanterbart går någonstans vid 8 000-10 000 fat/dag. En sista punkt beträffande pipen som jag inte tror var uppe på huvudmötet kan du väl bjuda på Lunsen?
Jepp! När det gäller pipeline vid Onion Lake och till vilken angränsande pipe den skall anslutas till blev svaret något övverraskande ”till Husky´s pipeline..” Alternativet hade varit att ansluta till CNRL´s pipe. Men, kanske föll CNRL´s pipe på att den har sämre kapacitet.. Att kapaciteten på OL kan bli större än vad som hittills redovisats? Och kanske på något annat som t ex sämre villkor?
Glöm aldrig bort Husky i det här caset! Välkänt kommentarstillägg när oddsen på framtida köpkandidater på Suws oddstavla ständigt ritas om. Men nu över till det som innebär verklig uppsida vid Onion Lake, SAGD.
JF fick frågan om produktionsansökan finns att tillgå för oss aktieägare. Svaret var att det är möjligt först när godkännandet utfärdats, så vi får ge oss till tåls lite till, i värsta fall ända till årsskiftet. Hade varit intressant att se layouten, om de förberett för Nuvistas sektioner mm.
Ja. Det är här som dom gamla Nuvista-brunnarna i anslutning till SAGD-området blir intressanta. SAGD är inget alternativ för Nuvista, deras område är för litet. Och värdet på brunnarna sjunker för varje kall-produktions-dag som går. Men för Blackpearl skulle brunnarna vara värdefulla som SAGD-brunnar i kombination med horisontella produktionsbrunnar.
På en direkt fråga under middagen kunde John bekräfta att uppgiften i Peters senaste analys, om att det är två parallella SAGD-ansökningar som gäller, stämmer. En till de traditionella myndigheterna och en till en organisation med indiankoppling (Indian Oil & Gas Canada (IOGC)). Tidsmässigt räknar man med att få klartecken ifrån ordinarie myndighet först, kanske redan i år, och i Q1 nästa år ifrån ”indian-myndigheten”. Det känns som det verkligen är på håret huruvida merparten av contingenten vid Onion Lake, via myndighetstillstånd, skall kunna bokas om till 2P i månadsskiftet Jan/Feb. Inriktningsändringen på fältet då Lunsen? En fråga som jag vet att många ställt sig?
Jag tycker att JF hade bra svar på varför man valt att inte ta en hel del nyborrade brunnar på centrala Onion Lake i produktion. Det rör sig i första hand om brunnar inom SAGD-området. Tydligen är det så att man skulle förändra tryck-förhållandet i reservoaren om man drog igång kall-produktion i vertikal-brunnarna innan dom horisontella brunnarna borras vilket skulle kunna innebära problem i SAGD-framtiden.. Det svaret kan jag köpa. Normalt sett producerar man först kallt i dom vertikala brunnarna. Sen borras horisontella produktionsbrunnar och dom vertikala konverteras till SAGD-brunnar som tillför ånga i reservoaren. Tekniken är så pass beprövad att man bedömer att en pilot-anläggning är onödig.
Nå Boda, vi hade ju skissat lite på en framtida möjlig ytterligare SAGD-uppsida men förslaget som lades fram väckte inga nya förhoppningar.
Nej tyvärr. Om man studerar Net-pay kartor för Dinaformationen i presentationer från Pearltiden kan man få uppfattningen att Dina-formationen norr om SAGD-området ser idealisk ut för SAGD, men det avfärdade JF med att de gamla kartorna är felaktiga och Dina-formationen är för tunn där, vilket enligt tummregeln brukar innebära att den är mindre än ca 10m. Som vi vet är JF försiktig, så det är möjligt att tjockleken där är något över 10 m, men att han tycker att det är för små marginaler för att sätta det i spel i dagsläget.
Tack gentlemän! CAPEX på Onion Lake nästa år beräknas till ca 100 MCAD. Vi fick siffrorna muntligt, så att säga i flykten av John, precis när vi var på väg att gå. Utöver de nämnda 45 MCAD skall ni lägga på 20-30 MCAD vardera för nya horisontella respektive vertikala brunnar. Låt oss avsluta med resurs-/reservläget innan vi går och fyller på kaffekopparna. 13 2P och 80 2C fördelade på 73 SAGD och 7 framtida primära. Påtår!!!!
Över en kopp kaffe - Lunsen och Suw eftersnackar
Vi provar en alternativ teknik för att redogöra för saker som ännu inte belysts på annat håll men som vi fäste uppmärksamhet på under Sverigebesöket. Välkommen till eftersnack med K-Lunsen som däcksvabbare Suw fångade över en kopp kaffe och ett par intressanta teman! Kunde Placera.nu:s forum stalka vår bolagsmiddag via twitter så är det inte mer än rätt att vi bjuder in till lite kafferep så att ni inte missar hur vi passade på att frossa i kakbuffén efter presentationen för att suga ut så mkt som möjligt ur bolaget då vi aldrig någonsin kommer att få se någon aktieutdelning ifrån BlackPearl. Ingen analys utan välfylld mage! Då kör vi!K-Lunsen i Tjock text
Suwarrow i Normal text
What we have..
Upprepades ett stort antal gånger under slutet av presentationen. Det är ingen som helst tvekan om att ledningen är mycket nöjda med tillgångarna i fält-portföljen. Kanske lite misstänkt nöjda…
Barnsligt nöjda skulle jag säga. Jag tror att en av anledningarna till att John inte längre kan hålla tillbaka noncore är att de haft fina framgångar där, om än i så mycket mindre skala. Det rör sig om ren yrkesstolthet. De tycks ha träffat helrätt både vid John Lake och Senlac/Reward men vet att det i slutändan spelar mindre roll. Det är Blackrod som räknas och intrycket där var precis det samma. Barnsligt eller misstänkt nöjda…
För en tid sedan frågade någon om contingenten på core-fälten kan komma att utökas.. Och jag tror absolut att den kan det. Kanske fick vi en liten ledtråd när JF bläddrade fram en av dom sista sidorna i presentationen som visar Blackrod i jämförelse med diverse andra SAGD-fält (Sidan 28) och sa ”this is what we have”…
Inte nog med det. När sliden lades fram sade han ”This is an important slide” och lät den sedan ligga kvar tills siste piraten lämnat lokalen. Som för att trumma in något han ville men ändå inte kunde säga. Några förslag på vad han kanske försökte få fram till oss?
Om man vill kan man ju alltid skriva ut sidan, bläddra tillbaka till sidan 13 för att sedan rita in SAGD-området för 80.000 bpd på utskriften. Sen kan man ju kolla på hur mycket mörkgrönt som återstår.. Mörkgrönt är riktigt bra. Mellangrönt är OK bra. Och ljusgrönt är bättre än ingenting..
Ha ha ”Alltid grönare på andra sidan” får kanske skrivas om till: ”Det är alltid grönare på sidan 28”? Men jag anar vad du vill komma åt.
Som jag ser det finns det en koppling mellan contingenten, SAGD-området och produktionen 70.000 bpd, allt enligt Sproule-rapporten. Så visst finns möjligheten…
Kittlande och spekulativt. Så har det alltid varit i det här caset. Ibland är man på rätt spår och ibland inte. Vi får väl se om du lyckats fästa ögonen på en anledning till att lyfta contingenten vid Blackrod i slutet av januari. Något annat du har att tillägga på Blackrod nu när vi ändå är där?
Lite intressant var att bolaget som Festival-teamet tidigare arbetade för, Koch, en gång i tiden hade sektionerna direkt öster om Blackrod´s SAGD-område. Detta borde innebära att man sen slutet av 90-talet haft rätt bra koll på Blackrod.. Och det blir bara en ytterligare bekräftelse på vad som kom fram i Malmoe, att Sobel hård-kollade Blackrod redan 2007.
Ja visst är det en ytterligare förstärkning. Tolkningen ifrån Malmö var ju att Ed upptäckte fältet något år innan man lade vantarna på Pearl. Men det var inte detta som gjorde att du och bodastenen senare på kvällen startade upp datorerna för att jämföra med kartorna i BlackPearls pilotansökan, eller hur?
JF hävdade att MEG Energy för dagen har kontroll över dessa sektioner. Vilket låter helt galet.., Både undertecknad och bodastenen har nyligen kollat igenom Laricinas presentationer och där framgår ganska klart att dom sitter på sektionerna… Men dom kanske har fel? ;-)
Låter som det mest givna grävjobbet här framöver att reda ut begreppen. Vi sitter alltså på kartor från två vitt skilda källor som säger att Laricina sitter på de hyperintressanta sektionerna öster om Blackrod och sedan står JF plötsligt och målar upp världens scenario inför storpublik där en tung spelare skulle kunna tänkas köpa upp såväl MEG som BlackPearl för att sitta på ett jätteprojekt. Inte undra på att datorerna åkte fram i övernattningslägenheten redan samma kväll! Känns som att vi lär återkomma till saken när begreppen är utredda.
Någon avslutande tanke på temat ”what we have” och då Blackrod i synnerhet?
Känslan man får är att man vill bevisa så mycket som möjligt när det gäller Blackrod, till så liten insats som möjligt.
• Man valde att bara köra med ett well-pair på piloten trots att två eller flera skulle ge större förståelse för fältet.
• Man valde att bygga vägen till Blackrod 7 meter bred.. Trots att den inte räcker vid en eventuell framtida exploatering. Då måste den vara minst 10 meter bred... Osv, osv...
Fullt medhåll härifrån. Inte en chans i världen att BlackPearl är bolaget som sätter Blackrod i kommersiell produktion. En köpare betalar inte extra för att vägen dit är tre meter bredare så varför lägga pengarna på det nu?
Vad sägs, skall vi inte bjussa lite på ett sidospår vi grubblat en hel del kring men som blev en direkt återvändsgränd vid middagsbordet men där vi ändå fick intressant info för pärlnördar?
Om rig-kontrakt
När det gäller dom framtida rig-kontrakten som ”försvunnit” ur senaste redovisningen var det inte mycket att bråka om.. Det var ett gammalt kontrakt, ett arv från den tidigare ledningen. Med ett bolag som inte kunde leverera bra riggar med kompetent personal…
Precis. De försvunna kontrakten har förbryllat. Återigen hamnar man i klantigheter ifrån den förra ledningen för jag vet inte vilken gång i ordningen. Kontraktet var ju ekonomiskt fördelaktigt men helt oanvändbart i praktiken, enligt John.
Här gled samtalet in på borrningar och borr-riggar och Festival förklarade hur väldigt viktigt det var att man fick precis rätt riggar för de olika brunnarna. Och att personalen som borrade var av topp-klass. Alla komplicerade borrningar övervakas av 2 personer från Blackpearl varav en är geolog. Jag antar att detta i första hand gäller horisontella brunnar där det gäller att komma rätt i dom olika lagren…
Vi var inne rätt länge på det här med hur viktigt det är med rätt riggar och kompetent personal och John gjorde en lång utsvävning där han berättade om hur de aktivt letade efter mindre uthyrare med eget stort ägande och engagemang för att vara säker på att det är ett bra jobb som blir gjort. Just nu hade de väldigt svårt att hitta rätt rigg till John Lake t ex. Inget snack om att grabbarna är perfektionister på det som är viktigt. Något mer som sades om riggarna Lunsen?
Det kan möjligen bli svårare att få kontrakt med rätt borr-företag framöver då man räknar med att aktiviteten kommer att öka.
Man skall nog inte underskatta denna framtida förseningsrisk som inte tagits upp särskilt flitigt tidigare i analyserna av BlackPearl men som väl redan ett par ggr orsakat vissa problem vid Onion Lake? Detta flaggas allt oftare upp i kanadensisk media och duon lät faktiskt lite småbekymrade på temat. Det var uppenbart att denna ständiga rigg-jakt är tidskrävande i deras värld, annars hade vi inte fastnat här så länge.
Har du strypsnaran på dig fortfarande förresten Lunsen? Presentationen är ju över och vi är på kaffet efteråt. Av med den så kör vi väl ett varv till på några andra teman ifrån Stockholm.
Varför inte? Det här var ju kul! Låt mig bara hitta ett ställe att dumpa den här fördömda slipsen på så kör vi vidare.
Härligt! Då ber jag läsarna hålla ögonen öppna för det kommer mer ifrån oss här vid cafébordet.
PS Stort tack till signaturen Diana L för bilden. För att lista ut vem som är vem så kikar man således efter slipsen DS
At least 18 CAD!?
"At least 18 CAD!". Inte en min gjorde karln, inte ett tecken, inte ett ord, inte en reaktion. Inga höjda ögonbryn. Inte en kommentar. Han bara fortsatte titta mig i ögonen och lät därefter samtalet fortgå och jag blev verkligen inte klok på om han tyckte jag var galen, onödigt pessimistisk eller tämligen kloss på med mitt svar på hans fråga. En lång stund efteråt befann jag mig fortfarande i just det ögonblicket och kunde inte bestämma mig för om jag var nöjd med svaret jag just själv gett och om jag lyckades utläsa något.
Mindre än en minut tidigare hade jag ställt frågan rakt på sak: "When will you sell the company?" Det var frågan jag hade rest till Stockholm för att försöka luska fram ett svar på, eller kanske mer realistiskt, åtminstone ledtrådar till och det var värt att chansa på att ställa den direkt till den person som vet bäst. Min plan var att följa upp ett förmodat svar om att de inte visste med att ställa två lämpliga exit-lägen framåt längs tidslinjen mot varandra och helt enkelt få dem att motivera vilket av dem som vore att föredra.
Men John överrumplade mig. Svaret från hans sida var att det mest sannolika är att de låter köparen komma till dem precis så som skedde med BlackRock då det ifrån det att den initiala kontakten tagits av Shells kanadensiske vd gick oerhört fort. Alla de tunga aktörerna har koll på oss menade Festival, till dess att de hör av sig jobbar vi på och bygger bolaget som vi tänkt äga det för alltid. När vi sedan får ett bud som är tillräckligt intressant för alla oss aktieägare så säljer vi BlackPearl. Därefter spände han ögonen i mig och sa; "...by the way, you as a shareholder, how much do you want for your shares, it would be interesting to hear" (obs: ej helt ordagrant citat tror jag). "At least 18 CAD!" svarade jag halvpipigt trots att jag ansträngde mig för att vara snabb och försöka låta stadig på rösten. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket och oavsett vad som sker framöver vet karln var däcksvabbare Suw står i frågan. Jisses!
Några veckor tidigare hade John hört av sig och förklarat att han uppskattade vår sittning i Malmö förra året och gärna skulle velat göra om det om han kunde få ihop sin kalender under Sverigebesöket. Efter visst pusslande kom vi fram till att ett informellt middagsmöte innan den stora presentationen kunde bli ett bra tillfälle och det är ju bara att skicka ett par rader med tacksamhet till signaturen jacksparrow som bjussade på sin egentid med gentlemännen (som tack för organiserandet av informationsmötet) så att vi var några till som fick den här chansen.
Det blev tämligen olikt förra årets sittning i en hotellobby då vi med företagspresentationen till stöd kom att täcka nästan alla väsentliga aspekter av bolaget och det var den gången möjligt att ta noteringar. Nu satt man liksom med kniv och gaffel i hand och försökte komma ihåg de frågor man förberett ur minnet. Vi ska under de närmaste dagarna försöka jämföra minnena och uppfattningarna om vad som egentligen sades men just nu snurrar såväl middag som stormöte fortfarande runt i huvudet (4h in alles och det är omöjligt att vara helkoncentrerad rakt igenom) men ett par olikheter mellan 2010 vs. 2011 skall jag väl kunna klämma ur mig redan så här dagen efter.
Viktigast av allt är att detta är ett exitcase. Förra året slingrade duon sig fortfarande runt vad det här handlar om egentligen men nu är det inte tal om några om och men. Ifall någon tvivlat alltså...
En annan stor skillnad är synen på listning på LC. Till oss i Malmö svarade man att det var "not likely to happen" för att dagen efter i Stockholm öppna dörren något på glänt. Här var det betydligt rakare besked: Don drev frågan i februari i år men det stöp på att BlackPearl just gått över till IFRS och det krävs att ett bolag kan uppvisa ett antal år av reviderade bokslut (helst tre vill jag minnas men det kan eventuellt gå att få undantag och komma igenom med två) och just då kunde man ståta med noll sådana. 2010 är numera även reviderat efter IFRS-standard och till våren har man ytterligare ett (2011...). På ytterligare några mindre punkter kommer man tvingas be om några mindre undantag ifrån regelverket men dessa bör gå igenom menade Don och därmed skall Pärlan kunna LC-listas from senare delen av första halvåret nästa år. Om man vill. Och det vill man. Det tyckte jag var tydligare runt middagsbordet än i stora salen. Det officiella syftet är att större institutioner och förvaltare skall kunna fylla upp pärlsäckar men vi tror väl alla lite till mans att Lundin gärna vill ha en fjäder i hatten och ett erkännande också.
Skälet till listning är inte att lyfta kapital i Sverige. Skall utspädning ske kommer detta i vanlig ordning att iscensättas via Private Placement i Kanada. Där upplevde jag budskapet som tämligen tydligt även om formuleringar av typen ”never ever” inte förekom. Överhuvudtaget upplevde jag att man gjort ett par mindre justeringar i synen på finansiering. JV-alternativet som ofta förekommit i presentationer mer eller mindre förkastades med kommentarer (mycket fritt översatta till) "det blir bara förbannat rörigt när någon skall köpa oss". Istället lades två alternativa vägar fram.
1) Att under nästa år sälja Mooney för 250-300 MCAD eller
2) Att under nästa år troligen kombinera en stor PP med long term debt (ca 200/200 MCAD)
Jag upplevde även det som att Don var tämligen rak på sak med att beslutet aldrig varit fattat men att väg två varit hetast fram tills för ca sex veckor sedan då förutsättningarna för att få attraktiva villkor med någon form av att långsiktigt skuldinstrument kraftigt försämrats till följd av rådande världsmarknadsoro.
Flera åhörare har redan hunnit vittna om hur John var oerhört tydlig med att det inte är tal om en PP på denna kursnivå. Budskapet gick inte att misstolka och jag tror inte att någon som var på plats säger emot. Vid den stora presentationen sade man att minst förra PP-nivån (5 CAD) skulle krävas, runt middagsbordet skulle man högre än förra nivån.
...och på tal om budskap samt olikheter med förra årets besök tror jag säkert att flera läsare minns Johns onda öga till Don när han började prata lite väl detaljerat om noncorefältet Druid. Noncore har varit så gott som tabu såsom samtalsämne fram tills i somras med motiveringen att det inte är signifikant för caset. Den här gånget började John själv pladdra noncore på eget initiativ redan innan han hunnit dra tio meningar om BlackPearl runt middagsbordet och här följer läget:
John Lake: En riktig framgång. Ytterligare 5 horisontella brunnar kommer borras under Q4 utav de 10 nya licenser man ansökt om under förutsättningen att man lyckas få tag på en duglig rigg. Borr-licenserna varar i ett år.
Senlac/Reward: Två nya brunnar som varit lite av en "small discovery". Räkna med 200 fat/dag in tutti.
Fishing Lake: Nämndes ej på presentationen men på min fråga försäkrades det ifrån John att det finns utvecklingsplaner för fältet. Det kommer således inte säljas ”as is” vilket jag varit orolig för då det med de stora mängder OIP som tidigare redovisats måste vara värt att testa av fältet.
Salt Lake: Ja, det finns faktiskt ett till utöver det som såldes till CNRL för 20 MCAD. Detta ligger söder om det andra området och även här finns utvecklingsplaner. På tal om ”gamla” Salt Lake har vi muttrat en hel del över prislappen. Jacksparrow fick nu informationen att fältet egentligen skulle ha kunnat inbringa de 30 MCAD som vi till mans spekulerade i men att faciliteterna på plats helt enkelt var i för dåligt skick och att det skulle krävts en hel del arbete och investeringar för att kunna ta ut den prislappen.
San Miguel: Har varit till salu i oljekretsar i mer än ett år utan intressenter. Uppskattat värde 1-15 MCAD.
Som ni alla märker låter jag huvudfälten vara i detta första inlägg. K-Lunsen och bodastenen höll framförallt i taktpinnen under middagen när dessa diskuterades och det känns tämligen nödvändigt att stämma av faktauppgifter med dem eftersom däcksvabbare Suw då satt tillbakalutad i sin stol utan papper och penna med en öl i handen som i sann piratanda rövades ifrån General Overheads i Q4 2011.
Men ärligt alltså: "At least 18 CAD". Vad hade ni svarat oförberedda på frågan ifrån John i samma situation? Jag kan inte släppa det.
Mindre än en minut tidigare hade jag ställt frågan rakt på sak: "When will you sell the company?" Det var frågan jag hade rest till Stockholm för att försöka luska fram ett svar på, eller kanske mer realistiskt, åtminstone ledtrådar till och det var värt att chansa på att ställa den direkt till den person som vet bäst. Min plan var att följa upp ett förmodat svar om att de inte visste med att ställa två lämpliga exit-lägen framåt längs tidslinjen mot varandra och helt enkelt få dem att motivera vilket av dem som vore att föredra.
Men John överrumplade mig. Svaret från hans sida var att det mest sannolika är att de låter köparen komma till dem precis så som skedde med BlackRock då det ifrån det att den initiala kontakten tagits av Shells kanadensiske vd gick oerhört fort. Alla de tunga aktörerna har koll på oss menade Festival, till dess att de hör av sig jobbar vi på och bygger bolaget som vi tänkt äga det för alltid. När vi sedan får ett bud som är tillräckligt intressant för alla oss aktieägare så säljer vi BlackPearl. Därefter spände han ögonen i mig och sa; "...by the way, you as a shareholder, how much do you want for your shares, it would be interesting to hear" (obs: ej helt ordagrant citat tror jag). "At least 18 CAD!" svarade jag halvpipigt trots att jag ansträngde mig för att vara snabb och försöka låta stadig på rösten. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket och oavsett vad som sker framöver vet karln var däcksvabbare Suw står i frågan. Jisses!
Några veckor tidigare hade John hört av sig och förklarat att han uppskattade vår sittning i Malmö förra året och gärna skulle velat göra om det om han kunde få ihop sin kalender under Sverigebesöket. Efter visst pusslande kom vi fram till att ett informellt middagsmöte innan den stora presentationen kunde bli ett bra tillfälle och det är ju bara att skicka ett par rader med tacksamhet till signaturen jacksparrow som bjussade på sin egentid med gentlemännen (som tack för organiserandet av informationsmötet) så att vi var några till som fick den här chansen.
Det blev tämligen olikt förra årets sittning i en hotellobby då vi med företagspresentationen till stöd kom att täcka nästan alla väsentliga aspekter av bolaget och det var den gången möjligt att ta noteringar. Nu satt man liksom med kniv och gaffel i hand och försökte komma ihåg de frågor man förberett ur minnet. Vi ska under de närmaste dagarna försöka jämföra minnena och uppfattningarna om vad som egentligen sades men just nu snurrar såväl middag som stormöte fortfarande runt i huvudet (4h in alles och det är omöjligt att vara helkoncentrerad rakt igenom) men ett par olikheter mellan 2010 vs. 2011 skall jag väl kunna klämma ur mig redan så här dagen efter.
Viktigast av allt är att detta är ett exitcase. Förra året slingrade duon sig fortfarande runt vad det här handlar om egentligen men nu är det inte tal om några om och men. Ifall någon tvivlat alltså...
En annan stor skillnad är synen på listning på LC. Till oss i Malmö svarade man att det var "not likely to happen" för att dagen efter i Stockholm öppna dörren något på glänt. Här var det betydligt rakare besked: Don drev frågan i februari i år men det stöp på att BlackPearl just gått över till IFRS och det krävs att ett bolag kan uppvisa ett antal år av reviderade bokslut (helst tre vill jag minnas men det kan eventuellt gå att få undantag och komma igenom med två) och just då kunde man ståta med noll sådana. 2010 är numera även reviderat efter IFRS-standard och till våren har man ytterligare ett (2011...). På ytterligare några mindre punkter kommer man tvingas be om några mindre undantag ifrån regelverket men dessa bör gå igenom menade Don och därmed skall Pärlan kunna LC-listas from senare delen av första halvåret nästa år. Om man vill. Och det vill man. Det tyckte jag var tydligare runt middagsbordet än i stora salen. Det officiella syftet är att större institutioner och förvaltare skall kunna fylla upp pärlsäckar men vi tror väl alla lite till mans att Lundin gärna vill ha en fjäder i hatten och ett erkännande också.
Skälet till listning är inte att lyfta kapital i Sverige. Skall utspädning ske kommer detta i vanlig ordning att iscensättas via Private Placement i Kanada. Där upplevde jag budskapet som tämligen tydligt även om formuleringar av typen ”never ever” inte förekom. Överhuvudtaget upplevde jag att man gjort ett par mindre justeringar i synen på finansiering. JV-alternativet som ofta förekommit i presentationer mer eller mindre förkastades med kommentarer (mycket fritt översatta till) "det blir bara förbannat rörigt när någon skall köpa oss". Istället lades två alternativa vägar fram.
1) Att under nästa år sälja Mooney för 250-300 MCAD eller
2) Att under nästa år troligen kombinera en stor PP med long term debt (ca 200/200 MCAD)
Jag upplevde även det som att Don var tämligen rak på sak med att beslutet aldrig varit fattat men att väg två varit hetast fram tills för ca sex veckor sedan då förutsättningarna för att få attraktiva villkor med någon form av att långsiktigt skuldinstrument kraftigt försämrats till följd av rådande världsmarknadsoro.
Flera åhörare har redan hunnit vittna om hur John var oerhört tydlig med att det inte är tal om en PP på denna kursnivå. Budskapet gick inte att misstolka och jag tror inte att någon som var på plats säger emot. Vid den stora presentationen sade man att minst förra PP-nivån (5 CAD) skulle krävas, runt middagsbordet skulle man högre än förra nivån.
...och på tal om budskap samt olikheter med förra årets besök tror jag säkert att flera läsare minns Johns onda öga till Don när han började prata lite väl detaljerat om noncorefältet Druid. Noncore har varit så gott som tabu såsom samtalsämne fram tills i somras med motiveringen att det inte är signifikant för caset. Den här gånget började John själv pladdra noncore på eget initiativ redan innan han hunnit dra tio meningar om BlackPearl runt middagsbordet och här följer läget:
John Lake: En riktig framgång. Ytterligare 5 horisontella brunnar kommer borras under Q4 utav de 10 nya licenser man ansökt om under förutsättningen att man lyckas få tag på en duglig rigg. Borr-licenserna varar i ett år.
Senlac/Reward: Två nya brunnar som varit lite av en "small discovery". Räkna med 200 fat/dag in tutti.
Fishing Lake: Nämndes ej på presentationen men på min fråga försäkrades det ifrån John att det finns utvecklingsplaner för fältet. Det kommer således inte säljas ”as is” vilket jag varit orolig för då det med de stora mängder OIP som tidigare redovisats måste vara värt att testa av fältet.
Salt Lake: Ja, det finns faktiskt ett till utöver det som såldes till CNRL för 20 MCAD. Detta ligger söder om det andra området och även här finns utvecklingsplaner. På tal om ”gamla” Salt Lake har vi muttrat en hel del över prislappen. Jacksparrow fick nu informationen att fältet egentligen skulle ha kunnat inbringa de 30 MCAD som vi till mans spekulerade i men att faciliteterna på plats helt enkelt var i för dåligt skick och att det skulle krävts en hel del arbete och investeringar för att kunna ta ut den prislappen.
San Miguel: Har varit till salu i oljekretsar i mer än ett år utan intressenter. Uppskattat värde 1-15 MCAD.
Som ni alla märker låter jag huvudfälten vara i detta första inlägg. K-Lunsen och bodastenen höll framförallt i taktpinnen under middagen när dessa diskuterades och det känns tämligen nödvändigt att stämma av faktauppgifter med dem eftersom däcksvabbare Suw då satt tillbakalutad i sin stol utan papper och penna med en öl i handen som i sann piratanda rövades ifrån General Overheads i Q4 2011.
Men ärligt alltså: "At least 18 CAD". Vad hade ni svarat oförberedda på frågan ifrån John i samma situation? Jag kan inte släppa det.
Ett avslut på en iskall sommar?
Det har kommit ut en uppdaterad version av bolagspresentationen. Vid en första anblick är det inte särskilt mycket som förändrats sedan förra versionen i maj och det är väl egentligen det som är huvudbudskapet som vanligt. Man följer uppsatt strategi, lugnt och metodiskt, till synes helt opåverkade av den turbulens som rått på aktiemarknaderna detta sommarhalvår. Ett halvår där även BlackPearls aktiekurs tagit kraftigt stryk.
Innan jag kommenterar ett par punkter i presentationen vill jag dock understryka att BlackPearls kursutveckling inte på något vis är unik i branschen utan snarare är kopplad till en nedvärdering av sektorn till följd av sjunkande oljepris och minskad riskaptit. Som belägg för detta lutar jag mig mot iQ Report som kom i veckan. iQ Report som för övrigt är den kanadensiska olje- och gasbranschens kvartalsvisa benchmarkingrapport.
Vi brukar ju påstå att det inte finns relevanta jämförelsebolag med samma typ av resursportfölj som BlackPearl har. Det är definitivt en sanning med vissa modifikationer. Bortser man ifrån Blackrod som ju egentligen inte aktiverats ännu finns det ett flertal aktörer som är kraftigt viktade åt tungolja och producerar i intervallet 5 000-10 000 bbl/day. De mest relevanta enligt mig är Emerge, Rock och TwinButte.
En av jämförelseposterna är aktieprisutvecklingen april t o m augusti och den innebär allt annat än rolig läsning för dessa bolag. Eller vad sägs om:
Emerge -55,4%
Rock -44,8%
Twin Butte -41,2%
Samtliga 51 juniorer (Median) -20,4%
Att gruppen som helhet går bättre än de lite större tungoljejuniorerna beror sannolikt på att de flesta av de här bolagen är kraftigt viktade mot naturgasen. BlackPearl ingår inte längre i denna jämförelse utan har lyfts över till en mixad drink med aktörer som förväntas sätta (eller har satt) igång större oljesandsprojekt. I den här gruppen gruppen ingår även STP som väl får sägas vara det bolag som i en helhetsbedömning mest påminner om BlackPearl. För bolagen i denna grupp görs inte aktieprisjämförelsen så jag har tagit fram kalkylatorn och kommit fram till följande:
PXX 31/3 7,16 -> 31/8 5,06 ger -29,3%
STP 31/3 1,69 -> 31/8 1,40 ger -17,1%
Med sig i sammanhanget skall man då ha att STP stått för ett riktigt starkt nyhetsflöde det senaste halvåret och faktiskt fortsatt nedåt i september trots den fantastiskt fina reservuppdateringen som kom nyligen.
Mitt syfte med genomgången är egentligen endast att påvisa att det vi sett hända med aktiekursen det senaste halvåret till största delen tycks ha varit kopplat till makrohändelser och minskad riskaptit snarare än en bolagsspecifik nedvärdering. Det är lätt att börja skrävla om konspirationer när kursen inte rör sig på önskvärt vis men i en period utan bolagsspecifika nyheter av värde tycks företagets aktiekurs följa branschen i stort och går faktiskt klart bättre än flera av tungoljeproducenterna i samma storleksklass. En klen tröst!
Över till presentationen där man hittar de två viktigaste informationerna i en och samma mening om Blackrod: "File application for 80,000 bbl/day commercial development of the lease (Q1 2012)". Det faktum att man står fast vid tidpunkten då ansökan skall lämnas in tyder på att man har casets huvudprojekt under fullständig kontroll. Som så många gånger förut i olika sammanhang tippar jag på att en exit först kan infalla när denna ansökan antagits (9+ månader från filing date och en därpå efterföljande reservuppdatering). Kom ihåg att mycket av det material som skall fram till en sådan ansökan måste arbetas fram under sommarmånaderna p g a väderförhållandena. Det tycks onekligen som att man fått in de data som behövs de senaste månaderna och resten är kopplat till de informationer/svar piloten ger i höst. Att man dessutom går med en ansökan på fältets fulla potential och därmed dubblar volymen i ansökan mot vad som tidigare angetts är väl inte heller det helt otrevligt...
Bloggen har, liksom Placera.nu:s forum, ett tag tryckt på betydelsen av Keystone XL. Nu listas detta projekt som en viktig faktor där svar väntas i vinter. Vaket av oss!
Vi får vissa ledtrådar om produktionsvolymerna i sep. Löken ca 7 500 boed, Mooney ca 700 boed och Noncore kan man ju förvänta sig taktar på minst 300 boed just nu. Det skulle ge 8 500 boed så här en bit in i september med hängslen och livrem och 11 000 boed vid årsskiftet ser absolut ut att hålla.
Det bjuds på mer data ifrån analogerna än vi sett på länge och John, som ju även sitter med IR-hatten i bolaget, tycks till sist ha tröttnat på frågan om risker i bolaget och valt att lista dem på en egen slide.
Summerat är det generella budskapet samstämmigt med informationen i Q2-rapporten. Med undantag av skogsbränderna vid Slave Lake som försenade Mooney uppskattningsvis ett kvartal har allting gått enligt plan i år. För min del gäller att så länge Blackrod ser ut att vara den drake fältet utmålats som finns det inga skäl att vara bekymrad på längre sikt även om det snarare varit fuktiga rökpustar än eld som kommit ut ur tungoljedrakens kurs-näsborrar det sista halvåret.
Innan jag kommenterar ett par punkter i presentationen vill jag dock understryka att BlackPearls kursutveckling inte på något vis är unik i branschen utan snarare är kopplad till en nedvärdering av sektorn till följd av sjunkande oljepris och minskad riskaptit. Som belägg för detta lutar jag mig mot iQ Report som kom i veckan. iQ Report som för övrigt är den kanadensiska olje- och gasbranschens kvartalsvisa benchmarkingrapport.
Vi brukar ju påstå att det inte finns relevanta jämförelsebolag med samma typ av resursportfölj som BlackPearl har. Det är definitivt en sanning med vissa modifikationer. Bortser man ifrån Blackrod som ju egentligen inte aktiverats ännu finns det ett flertal aktörer som är kraftigt viktade åt tungolja och producerar i intervallet 5 000-10 000 bbl/day. De mest relevanta enligt mig är Emerge, Rock och TwinButte.
En av jämförelseposterna är aktieprisutvecklingen april t o m augusti och den innebär allt annat än rolig läsning för dessa bolag. Eller vad sägs om:
Emerge -55,4%
Rock -44,8%
Twin Butte -41,2%
Samtliga 51 juniorer (Median) -20,4%
Att gruppen som helhet går bättre än de lite större tungoljejuniorerna beror sannolikt på att de flesta av de här bolagen är kraftigt viktade mot naturgasen. BlackPearl ingår inte längre i denna jämförelse utan har lyfts över till en mixad drink med aktörer som förväntas sätta (eller har satt) igång större oljesandsprojekt. I den här gruppen gruppen ingår även STP som väl får sägas vara det bolag som i en helhetsbedömning mest påminner om BlackPearl. För bolagen i denna grupp görs inte aktieprisjämförelsen så jag har tagit fram kalkylatorn och kommit fram till följande:
PXX 31/3 7,16 -> 31/8 5,06 ger -29,3%
STP 31/3 1,69 -> 31/8 1,40 ger -17,1%
Med sig i sammanhanget skall man då ha att STP stått för ett riktigt starkt nyhetsflöde det senaste halvåret och faktiskt fortsatt nedåt i september trots den fantastiskt fina reservuppdateringen som kom nyligen.
Mitt syfte med genomgången är egentligen endast att påvisa att det vi sett hända med aktiekursen det senaste halvåret till största delen tycks ha varit kopplat till makrohändelser och minskad riskaptit snarare än en bolagsspecifik nedvärdering. Det är lätt att börja skrävla om konspirationer när kursen inte rör sig på önskvärt vis men i en period utan bolagsspecifika nyheter av värde tycks företagets aktiekurs följa branschen i stort och går faktiskt klart bättre än flera av tungoljeproducenterna i samma storleksklass. En klen tröst!
Över till presentationen där man hittar de två viktigaste informationerna i en och samma mening om Blackrod: "File application for 80,000 bbl/day commercial development of the lease (Q1 2012)". Det faktum att man står fast vid tidpunkten då ansökan skall lämnas in tyder på att man har casets huvudprojekt under fullständig kontroll. Som så många gånger förut i olika sammanhang tippar jag på att en exit först kan infalla när denna ansökan antagits (9+ månader från filing date och en därpå efterföljande reservuppdatering). Kom ihåg att mycket av det material som skall fram till en sådan ansökan måste arbetas fram under sommarmånaderna p g a väderförhållandena. Det tycks onekligen som att man fått in de data som behövs de senaste månaderna och resten är kopplat till de informationer/svar piloten ger i höst. Att man dessutom går med en ansökan på fältets fulla potential och därmed dubblar volymen i ansökan mot vad som tidigare angetts är väl inte heller det helt otrevligt...
Bloggen har, liksom Placera.nu:s forum, ett tag tryckt på betydelsen av Keystone XL. Nu listas detta projekt som en viktig faktor där svar väntas i vinter. Vaket av oss!
Vi får vissa ledtrådar om produktionsvolymerna i sep. Löken ca 7 500 boed, Mooney ca 700 boed och Noncore kan man ju förvänta sig taktar på minst 300 boed just nu. Det skulle ge 8 500 boed så här en bit in i september med hängslen och livrem och 11 000 boed vid årsskiftet ser absolut ut att hålla.
Det bjuds på mer data ifrån analogerna än vi sett på länge och John, som ju även sitter med IR-hatten i bolaget, tycks till sist ha tröttnat på frågan om risker i bolaget och valt att lista dem på en egen slide.
Summerat är det generella budskapet samstämmigt med informationen i Q2-rapporten. Med undantag av skogsbränderna vid Slave Lake som försenade Mooney uppskattningsvis ett kvartal har allting gått enligt plan i år. För min del gäller att så länge Blackrod ser ut att vara den drake fältet utmålats som finns det inga skäl att vara bekymrad på längre sikt även om det snarare varit fuktiga rökpustar än eld som kommit ut ur tungoljedrakens kurs-näsborrar det sista halvåret.
Mot Stockholm
John Festival, troligen i sällskap med Don Cook, kommer till Stockholm 6-7 oktober för att presentera BlackPearl för aktieägare och övriga intressenter. Detta enligt ett första mailutskick ifrån bolaget till ett antal aktieägare. Man planerar en kvällssammankomst likt den som hölls i Stockholm förra året och det antyds förväntningar om storpublik.
Eftersom datumet är valt kan vissa slutsatser dras och spekulationerna sätter ofrånkomligen igång. Datumvalet i sig är synnerligen intressant då det infaller en hel månad innan Q3 kan förväntas presenteras och undertecknad tippar därför på att en Operational Update samt en ny fräsch bolagspresentation släpps innan Sverigebesöket eftersom det vore orimligt att ge de svenska aktieägarna helt ny exklusiv information ifrån nyckelprojekten.
Det finns ett flertal stora frågeställningar som kan förväntas bli besvarade eller åtminstone komma att diskuteras. Nedan listar jag fem punkter som jag anser vara tillräckligt heta för att de t o m på egen hand skulle få mig att lyfta på häcken och ta mig till Stockholm:
Blackrodpiloten
Nyckeltal, milestones, första indikationer, ansökan om kommersiell produktion samt ytterligare investeringsbehov för att ta piloten i mål.
Onion Lake
En utförligare förklaring av den inriktningsändring vi sett där expansionen av kall produktion nu tycks vara lägre prioriterad än vad som tidigare kommunicerats. Distributionsinvesteringarna, hur långt har man kommit med upplägget? Därtill önskas också en tänkt SAGD-tidplan samt en finansieringsplan för detta projekt.
Mooney
Finns tidiga svar ifrån polymerinjiceringen och hur har de nya horisontella brunnarna svarat?
Framtida finansiering
Vad nytt finns att säga i frågan och när kan vi förvänta oss ett beslut? Large Cap-uppgifterna – finns det ett nytt officiellt bolagsstatement och verkar en eventuell listning vara kopplad till finansieringen?
Kurskörningen Sep 2010-Nu
Ingen trogen aktieägare kommer att vilja lämna mötet utan att ha hört hur Festival förhåller sig till och förklarar det senaste årets kursutveckling.
Vi ses i oktober gott folk!
Eftersom datumet är valt kan vissa slutsatser dras och spekulationerna sätter ofrånkomligen igång. Datumvalet i sig är synnerligen intressant då det infaller en hel månad innan Q3 kan förväntas presenteras och undertecknad tippar därför på att en Operational Update samt en ny fräsch bolagspresentation släpps innan Sverigebesöket eftersom det vore orimligt att ge de svenska aktieägarna helt ny exklusiv information ifrån nyckelprojekten.
Det finns ett flertal stora frågeställningar som kan förväntas bli besvarade eller åtminstone komma att diskuteras. Nedan listar jag fem punkter som jag anser vara tillräckligt heta för att de t o m på egen hand skulle få mig att lyfta på häcken och ta mig till Stockholm:
Blackrodpiloten
Nyckeltal, milestones, första indikationer, ansökan om kommersiell produktion samt ytterligare investeringsbehov för att ta piloten i mål.
Onion Lake
En utförligare förklaring av den inriktningsändring vi sett där expansionen av kall produktion nu tycks vara lägre prioriterad än vad som tidigare kommunicerats. Distributionsinvesteringarna, hur långt har man kommit med upplägget? Därtill önskas också en tänkt SAGD-tidplan samt en finansieringsplan för detta projekt.
Mooney
Finns tidiga svar ifrån polymerinjiceringen och hur har de nya horisontella brunnarna svarat?
Framtida finansiering
Vad nytt finns att säga i frågan och när kan vi förvänta oss ett beslut? Large Cap-uppgifterna – finns det ett nytt officiellt bolagsstatement och verkar en eventuell listning vara kopplad till finansieringen?
Kurskörningen Sep 2010-Nu
Ingen trogen aktieägare kommer att vilja lämna mötet utan att ha hört hur Festival förhåller sig till och förklarar det senaste årets kursutveckling.
Vi ses i oktober gott folk!
John Lake mot semi core
Man kan inte riktigt planera när man skall sitta på news men det inträffar onekligen lägligt nu precis i samband med nystarten av bloggen! Den här informationskanalen har aldrig riktigt varit planerad som en första anhalt för Pärl-nyheter, det har bara råkat bli så… Bloggen var t ex absolut först ut i Sverige med klartecken för såväl Polymer Flooding vid Mooney som SAGD-piloten vid Blackrod där det sista lilla scoopet faktiskt mynnade ut i en artikel på Placera.Nu. Riktigt så smaskigt är det inte den här gången men för alla noncore-bevakare därute är det en skön smällkaramell!
Redan under förra årets andra hälft inleddes exploateringen av noncorefältet John Lake i mindre skala. Framförallt tycks ledningsteamet anse att det handplockade fältet, som de faktiskt hade med sig in i boet när de slog samman sina påsar med det som kom att bli BlackPearl, lämpar sig för kall produktion via horisontella brunnar. Vi har i de senaste kvartalsrapporterna kunnat se hur det fåtal brunnar som borrats resulterat i en inte helt obetydlig produktionsvolym som lyfts fram och särskiljts från övrig noncorevolym, dock okommenterad. I korrespondens med Mr Festival himself har dock aktieägare vid ett flertal tillfällen fått kommentaren att han är ”delighted” med utfallen vid John Lake.
I samband med att John Lake lyftes in i dåvarande Pearl angavs en framtida målvolym på 500-1000 barrels per day. Med alldeles färsk information framför ögonen tror jag att detta intervall kan komma att överstigas när fältet är klart för försäljning vilket sannolikt är fallet 2012. Vid John Lake, som under Q1 2011 genererade 297 boe/d via ett fåtal aktiva brunnar av betydelse, har man nämligen nu ansökt om att få borra ytterligare hela 10 horisontella brunnar!
En typisk horisontell brunn vid John Lake som borras under 2011 förväntas peaka 2012 vid en produktion på 75-80 boe/d och sedan kunna vara verksam i ytterligare ca 7 år i större skala men då självklart med fallande volymer. Teoretiskt, förutsatt att man får igenom ansökan och kommer igång hyggligt snabbt, har vi alltså ytterligare en 700-800 boe/d att hämta ifrån John Lake bara ifrån denna ansökan. Lägg därtill befintlig produktion som förväntas ha ökat ytterligare något under Q2 samt möjligheten att köra recoveries till en låg kostnad på ett flertal av de 70+ brunnar som redan finns på fältet så förstår ni varför jag nu sätter en målbild strax över tidigare angivet möjligt produktionsintervall.
Ytterligare en intressant detalj värd att notera är att denna ansökan om 10 horisontella brunnar endast tycks vara utspridd över tre av de sju sections som bolaget sitter på vid John Lake. Som jag har förstått saken täcker den intressanta oljepoolen på fältet ytterligare åtminstone två av ”våra” sektioner. Det kan således i pipen finnas ”more to come”.
OOIP vid John Lake beräknas till knappt 43 Mbbl. Sedan 1995 har uppåt 4% av OOIP utvunnits vilket skulle innebära att det finns en hel del ytterligare att ta av då likvärdiga fält i området ligger på recovery levels på 8-11%.
Om vi nu lyfter blicken och diskuterar John Lake i ett lite större perspektiv skall man ha fullständigt klart för sig att fältet inte är en koloss som kommer göra sagolik skillnad på BlackPearls exitpris. Men, för att ändå ge viss tyngd och nyhetsvärdet kan man lugnt påstå att vilken som helst annan oljejunior i Kanada med en nuvarande produktionsvolym under 10 000 boe/d skulle ha markerat upp detta fält som ett kärnfält efter en ansökan av den här kalibern. I BlackPearl finns dock framtida volymambitioner av en helt annan karaktär...
Istället skall fältet ses som en intressant cash generator som vid en separat försäljning kan täcka upp för någonstans mellan 20-30% av en årlig investeringsbudget vilket definitivt minskar risken för framtida utspädning. ELLER…om man vill spetsa till det ytterligare, så kikar man på kartan och konstaterar att CNRL sitter på en hel drös med angränsande sektioner till våra sju sektioner vid John Lake. Detta ständigt återkommande CNRL som dessutom sitter med ett stort landinnehav vid Onion Lake bara ett stenkast bort och anses vara klar huvudfavorit i nuläget som budläggare på BlackPearl. John Lake kan således mycket väl tänkas hänga med i ett exitpaket eller i en stegvis fältavyttringsuppgörelse. Som ett sista tillägg finns det faktiskt en del andra spännande direkta grannar vid John Lake med direkt anslutande sektioner eller vad sägs om Devon och Crescent Point?
Någon utnämnde för en tid sedan på Placera.Nu:s forum John Lake till ett semi core fält. Det var kanske lite tidigt då men med den utvecklingsmatta som nu rullats ut för fältet anser jag det vara berättigat. Alla ni pärlnördar därute, lova mig att ni vid varje kvartalsrapport framöver åtminstone lägger ett par sekunder på att njuta av volymökningarna vid John Lake! Andra juniorer släpper pm när de sätter en horisontell brunn i drift. BlackPearl borrar ytterligare tio utan att ens kommentera saken(?). Jag säger som en känd kunskapsbank brukar uttrycka sig om företaget: ”BlackPearl är inget litet bolag”.
Redan under förra årets andra hälft inleddes exploateringen av noncorefältet John Lake i mindre skala. Framförallt tycks ledningsteamet anse att det handplockade fältet, som de faktiskt hade med sig in i boet när de slog samman sina påsar med det som kom att bli BlackPearl, lämpar sig för kall produktion via horisontella brunnar. Vi har i de senaste kvartalsrapporterna kunnat se hur det fåtal brunnar som borrats resulterat i en inte helt obetydlig produktionsvolym som lyfts fram och särskiljts från övrig noncorevolym, dock okommenterad. I korrespondens med Mr Festival himself har dock aktieägare vid ett flertal tillfällen fått kommentaren att han är ”delighted” med utfallen vid John Lake.
I samband med att John Lake lyftes in i dåvarande Pearl angavs en framtida målvolym på 500-1000 barrels per day. Med alldeles färsk information framför ögonen tror jag att detta intervall kan komma att överstigas när fältet är klart för försäljning vilket sannolikt är fallet 2012. Vid John Lake, som under Q1 2011 genererade 297 boe/d via ett fåtal aktiva brunnar av betydelse, har man nämligen nu ansökt om att få borra ytterligare hela 10 horisontella brunnar!
En typisk horisontell brunn vid John Lake som borras under 2011 förväntas peaka 2012 vid en produktion på 75-80 boe/d och sedan kunna vara verksam i ytterligare ca 7 år i större skala men då självklart med fallande volymer. Teoretiskt, förutsatt att man får igenom ansökan och kommer igång hyggligt snabbt, har vi alltså ytterligare en 700-800 boe/d att hämta ifrån John Lake bara ifrån denna ansökan. Lägg därtill befintlig produktion som förväntas ha ökat ytterligare något under Q2 samt möjligheten att köra recoveries till en låg kostnad på ett flertal av de 70+ brunnar som redan finns på fältet så förstår ni varför jag nu sätter en målbild strax över tidigare angivet möjligt produktionsintervall.
Ytterligare en intressant detalj värd att notera är att denna ansökan om 10 horisontella brunnar endast tycks vara utspridd över tre av de sju sections som bolaget sitter på vid John Lake. Som jag har förstått saken täcker den intressanta oljepoolen på fältet ytterligare åtminstone två av ”våra” sektioner. Det kan således i pipen finnas ”more to come”.
OOIP vid John Lake beräknas till knappt 43 Mbbl. Sedan 1995 har uppåt 4% av OOIP utvunnits vilket skulle innebära att det finns en hel del ytterligare att ta av då likvärdiga fält i området ligger på recovery levels på 8-11%.
Om vi nu lyfter blicken och diskuterar John Lake i ett lite större perspektiv skall man ha fullständigt klart för sig att fältet inte är en koloss som kommer göra sagolik skillnad på BlackPearls exitpris. Men, för att ändå ge viss tyngd och nyhetsvärdet kan man lugnt påstå att vilken som helst annan oljejunior i Kanada med en nuvarande produktionsvolym under 10 000 boe/d skulle ha markerat upp detta fält som ett kärnfält efter en ansökan av den här kalibern. I BlackPearl finns dock framtida volymambitioner av en helt annan karaktär...
Istället skall fältet ses som en intressant cash generator som vid en separat försäljning kan täcka upp för någonstans mellan 20-30% av en årlig investeringsbudget vilket definitivt minskar risken för framtida utspädning. ELLER…om man vill spetsa till det ytterligare, så kikar man på kartan och konstaterar att CNRL sitter på en hel drös med angränsande sektioner till våra sju sektioner vid John Lake. Detta ständigt återkommande CNRL som dessutom sitter med ett stort landinnehav vid Onion Lake bara ett stenkast bort och anses vara klar huvudfavorit i nuläget som budläggare på BlackPearl. John Lake kan således mycket väl tänkas hänga med i ett exitpaket eller i en stegvis fältavyttringsuppgörelse. Som ett sista tillägg finns det faktiskt en del andra spännande direkta grannar vid John Lake med direkt anslutande sektioner eller vad sägs om Devon och Crescent Point?
Någon utnämnde för en tid sedan på Placera.Nu:s forum John Lake till ett semi core fält. Det var kanske lite tidigt då men med den utvecklingsmatta som nu rullats ut för fältet anser jag det vara berättigat. Alla ni pärlnördar därute, lova mig att ni vid varje kvartalsrapport framöver åtminstone lägger ett par sekunder på att njuta av volymökningarna vid John Lake! Andra juniorer släpper pm när de sätter en horisontell brunn i drift. BlackPearl borrar ytterligare tio utan att ens kommentera saken(?). Jag säger som en känd kunskapsbank brukar uttrycka sig om företaget: ”BlackPearl är inget litet bolag”.
Return of the Suw
Comebacken eller uppföljaren blir sällan lika bra som ursprunget så jag har dragit ut en del på det här, velat, funderat, bestämt mig för att låta bli och sedan ångrat mig igen. Efter mötet med företagsledningen i Malmö tidigt i vintras som följdes av ett digert redovisningsarbete framförallt här på bloggen gick luften nästan ur mig. Dels upplevde jag runt årsskiftet att det kommande halvårets nyhetsflöde inte med någon större sannolikhet skulle innehålla särskilt mycket värt att bevaka och dels tyckte jag att det mesta som fanns att konstatera om bolaget redan hade redovisats. Inte minst hade större delen av det material som tidigare gömts under BlackPearls berömda bordsduk visats upp för en större allmänhet och en lite tråkigare period av verkställande stod framför oss.
Under våren passade jag istället på att ta lite ledigt ifrån den mest nitiska bevakningen av bolaget och njöt istället bl a av en välförtjänt semesterresa med kärleken på Nya Zeeland. Senare under våren läste jag mig ikapp och kom fram till den FA-baserade slutsatsen att i ljuset av kända fakta var det mest sannolika scenariot att en tid av vågskvalpande kurskonsolidering väntade. Jag granskade noga de historiska kursgraferna och såg hur sommaren historiskt (liksom i många andra kanadensiska bolag) erbjudit fina köptillfällen. Dessutom åkte jag personligen hem till den (i BlackPearl-sammanhang) smått legendariske H&B för att över en kopp kaffe med tillhörande kaka testa mina teorier mot hans TA-funderingar. Jag upplevde att det fanns en samsyn oss emellan. Inledningsvis när jag postade mina tankar på Placera.nu:s forum mötte de ingen större acceptans men allt eftersom tiden gick fick sommarskvalpandet såsom BlackPearl-fenomen ett visst erkännande.
Ända sedan jag fick upp ögonen för bolaget har jag haft inställningen att jag skall göra det här ”by the book”. Nu bestämde jag mig för att sälja av mina sista övriga innehav och gå all in. Inte en endaste pärla såld härifrån, någonsin! Däremot massor med köp varje gång jag lyckats skrapa fram stålars. Oändliga timmar av bevakning, analys, grävande, telefonsamtal, mailsnurror, forumläsande och skrivande, bloggande och inte minst en intervju med bolagsledningen hade till sist satt mig i en situation där jag enbart hade pärlor i skattkistan och för att ingen skulle kunna påstå att detta var en efterhandskonstruktion postade jag mina påfyllnadsinköp på Sveriges bästa bolagsspecifika börsforum. Jag kände att det inför höstens bloggande kunde finnas ett trovärdighetsvärde i att vara så öppen som möjligt med mina förehavanden. Det ser fortfarande ut som att jag kan ha träffat sommarbotten exakt men den som lever får se…
Vi står nu inför den mest spännande perioden i bolagets historia och jag har hela tiden tänkt inleda återstarten av bloggen med att lista kommande händelser i bolaget som i olika grad kan komma att fungera som triggers för en aktiekurs som jag iskallt räknar med kommer skjuta i höjden under det kommande året. Exakt hur högt vi kommer att nå är inte helt enkelt att sia om så jag avstår - tycker helt enkelt inte det är så intressant då jag själv är en exitpassagerare och ändå inte har för avsikt att sälja. En klok skribent på Placera.Nu:s forum (signaturen LasseLind) hann dock före med tidsgenomgången så för de som följer Pärlan mest nitiskt finns det en viss grad av upprepning i denna genomgång men jag har lagt till ytterligare några förväntade händelser som jag anser vara av betydelse. Dessa händelser kommer vara baspunkterna i bloggen under de närmaste månaderna och det blir ordentlig fördjupning i flera av dem vad det lider:
SAGD-ansökan vid Onion Lake (jul-sep)
En något förbisedd påsksmällare som inte är helt lätt att tidsbestämma men faktiskt kan komma väldigt snart. Ledningen har i samband med att man presenterade Q1:an i år utlovat att man kommer ansöka om kommersiell SAGD-återvinning vid BlackPearls näst viktigaste fält redan i sommar. I samband med den Operational Update som släpptes tämligen nyligen var man ännu luddigare vid angivandet om när själva ansökan kommer att postas. Min spekulativa tolkning är att detta beror på att förhandlingar pågår med en eller flera andra intressenter i området om ett JV-upplägg alternativt förvärv/avyttringar av Lök-sektioner. Annars borde man väl med så här kort varsel veta när ansökningshandlingarna är redo att postas? Som alla vet är de andra två intressenterna vid Onion Lake bolagen Nuvista och (framförallt huvudfavoriten som slutlig budgivare på BlackPearl) CNRL. Keep your eyes open folks!
Q2 (aug)
Med tanke på att man redan i en Operational Update redogjort för läget efter Q2 finns det ingen större anledning att förvänta sig något extra av rapporten. Den kommer dessutom ut för tidigt för att innehålla något av vikt ifrån Blackrod. En trolig axelryckning således.
Första offentliga resultaten från SAGD-plioten vid Blackrod (okt-nov)
Den innersta kretsen bör få en första bild av läget någon gång i september då det gått 3+ månader sedan man fick ånga i marken. Beroende på resultat och hur man tänker tajma in roadshows och övriga marknadsföringsåtgärder borde allmänheten kunna förvänta sig de första resultatuppgifterna någon månad därefter.
Listning på Large Cap i Stockholm (okt-feb)
Omsusad händelse som kommer vara en riktig fjäder i hatten för Lukas Lundin och de trogna aktieägarna som satt med ombord redan under Pearl-tiden och uthärdade kursslakten men det är knappast kursdrivande. Många svenska aktieägare ser också detta som ett viktigt exittecken. Händelsen har inte konfirmerats av bolagsledningen men flera källor har angett okt-nov. Läser man Festivals kommentarer på den direkta frågan om listning kan man tolka in att det skall ske nästa år. Jag garderar upp mig något i tidsspannet men tror nog att det sker redan i år. Inte osannolikt att det i anslutning till detta även kommer en CAPEX-budget för nästkommande år samt en mindre finansiering (PP) för att täcka denna budget (CAPEX-budgeten kan också komma i anslutning till Q3:an).
Q3 (nov)
Här skall man förvänta sig ett saftigt produktionsvolymlyft. Det brukar marknaden gilla.
Inledande resultat ifrån Polymerflooding vid Mooney (nov-feb)
Absolut senast får marknaden detta svart på vitt när Q4:an släpps i feb. Kanske, kanske, kan det gå att utläsa något redan i Q3:an men sannolikt dröjer det ytterligare några månader. Så var det säkerligen inte tänkt från början men skogsbränderna under försommaren skapade ju tyvärr ett par månaders försening.
Politiskt beslut Keystone XL (nov-dec)
Förväntat beslut om pipelinen som skall förse den amerikanska Stilla Havskusten (och därmed även Asien) med den kanadensiska oljan. En framtida gästskribent här på bloggen i ämnet trodde på ett beslut före årsskiftet senast jag tog pulsen på honom om saken. Det här beslutet som försenats av en häftig miljödebatt är mycket viktigt om WTI vs Brent gapet skall minskas och kommer påverka såväl BlackPearls exitpris som värderingen av alla systrar i Lönnlövens land
Årlig reservuppdatering och produktionsrapport (jan-feb)
En happening som de senaste åren blivit en stor besvikelse för många trots att ledningen varit tydlig med att man inte haft för avsikt att ta upp reserver vid Blackrod. Vi får se vilket val man gör den här gången. Dyker det upp Blackrod-reserver kan kursen gå bananas men sannolikheten känns ungefär lika stor att de stannar utanför och förblir contingent-resurser ytterligare ett litet slag. Det får bli en mer underbyggd gissning om saken när vi närmar oss på allvar.
Kommersiell SAGD-ansökan Blackrod (jan-mar)
En stor del av det digra arbetsdokument som innefattas i en ansökan tas fram redan nu i sommar då väderförutsättningarna är som mest lämpliga för att göra geologiska mätningar etc. För att få denna bibel färdig behöver man dock mer data även ifrån själva piloten, därav ytterligare lite frustrerande väntan. Här snackar vi dessutom exit-tecken med guldkant…
Q4/Helårsrapport (feb)
Fortsatt rejält volymlyft. Allt annat vore en praktsensation.
Besked om finansiering av Blackrod (feb-jun)
”Within 18 months” hette det när Festival var i Sverige under slutet av förra året. Detta är en av det kommande årets absolut största triggers. På Suws oddstavla förblir en försäljning av Mooney huvudalternativet men ett större JV eller en rejäl PP är naturligtvis inte otänkbart. Att skuldfinansiera projektet är såklart även en teoretisk möjlighet men det tycks inte vara Festivals melodi.
Noncoresälj (feb-jun)
Noncore är och förblir en stor forumfavorit och Festival har låtit meddela att ingen betydande noncoreförsäljning sker före 2012. Sköna extraslantar förväntar vi oss ifrån kanadensiska Druid, John Lake och Fishing Lake. Blir intressant att se hur dessa paketeras. Det är betydligt mer ovisst med den gamla kronjuvelen San Miguel i Texas. Inga investeringar har gjorts nere i södern under den nuvarande ledningen och risken för att många blir besvikna är uppenbar. Utöver dessa finns fortfarande ett stort antal mindre fina porslinskatter uppe på vinden och några stora men ganska fula amerikanska kreationer. Några av de små eller stora fula kan komma att droppas av redan under de kommande månaderna men de är inga ögonbrynshöjare.
Q1 2012 (maj)
Jag tror produktionsvolymkalaset bara fortsätter här.
….och sen då?
Bolaget är i detta läge (dvs om ca ett år) riggat för försäljning. Därmed är det inte lika givet att kursen dippar under t ex nästkommande sommar som det med facit i hand varit tidigare år. Vem törs sitta utanför och missa ryktesspridningar eller kanske tom en budpremie beroende på snabb exit? Jag tror inte att vi kan räkna med en försäljning förrän tidigast under andra halvåret 2012 men kanske mer troligt under första halvåret 2013 vilket torde vara några månader efter att kommersiell SAGD-ansökan vid Blackrod antagits och man hunnit köra ett par förhandlingsrundor med sluförsäljningsintressenterna.
Maken till spännande år har väl sällan skådats och bloggen är med på denna resa så länge orken och lusten finns där. En del gästskribenter och samskriverier blir det också eftersom det här är rätt tidskrävande och det finns oerhört mycket skön kompetens därute.
Väl mött!
Under våren passade jag istället på att ta lite ledigt ifrån den mest nitiska bevakningen av bolaget och njöt istället bl a av en välförtjänt semesterresa med kärleken på Nya Zeeland. Senare under våren läste jag mig ikapp och kom fram till den FA-baserade slutsatsen att i ljuset av kända fakta var det mest sannolika scenariot att en tid av vågskvalpande kurskonsolidering väntade. Jag granskade noga de historiska kursgraferna och såg hur sommaren historiskt (liksom i många andra kanadensiska bolag) erbjudit fina köptillfällen. Dessutom åkte jag personligen hem till den (i BlackPearl-sammanhang) smått legendariske H&B för att över en kopp kaffe med tillhörande kaka testa mina teorier mot hans TA-funderingar. Jag upplevde att det fanns en samsyn oss emellan. Inledningsvis när jag postade mina tankar på Placera.nu:s forum mötte de ingen större acceptans men allt eftersom tiden gick fick sommarskvalpandet såsom BlackPearl-fenomen ett visst erkännande.
Ända sedan jag fick upp ögonen för bolaget har jag haft inställningen att jag skall göra det här ”by the book”. Nu bestämde jag mig för att sälja av mina sista övriga innehav och gå all in. Inte en endaste pärla såld härifrån, någonsin! Däremot massor med köp varje gång jag lyckats skrapa fram stålars. Oändliga timmar av bevakning, analys, grävande, telefonsamtal, mailsnurror, forumläsande och skrivande, bloggande och inte minst en intervju med bolagsledningen hade till sist satt mig i en situation där jag enbart hade pärlor i skattkistan och för att ingen skulle kunna påstå att detta var en efterhandskonstruktion postade jag mina påfyllnadsinköp på Sveriges bästa bolagsspecifika börsforum. Jag kände att det inför höstens bloggande kunde finnas ett trovärdighetsvärde i att vara så öppen som möjligt med mina förehavanden. Det ser fortfarande ut som att jag kan ha träffat sommarbotten exakt men den som lever får se…
Vi står nu inför den mest spännande perioden i bolagets historia och jag har hela tiden tänkt inleda återstarten av bloggen med att lista kommande händelser i bolaget som i olika grad kan komma att fungera som triggers för en aktiekurs som jag iskallt räknar med kommer skjuta i höjden under det kommande året. Exakt hur högt vi kommer att nå är inte helt enkelt att sia om så jag avstår - tycker helt enkelt inte det är så intressant då jag själv är en exitpassagerare och ändå inte har för avsikt att sälja. En klok skribent på Placera.Nu:s forum (signaturen LasseLind) hann dock före med tidsgenomgången så för de som följer Pärlan mest nitiskt finns det en viss grad av upprepning i denna genomgång men jag har lagt till ytterligare några förväntade händelser som jag anser vara av betydelse. Dessa händelser kommer vara baspunkterna i bloggen under de närmaste månaderna och det blir ordentlig fördjupning i flera av dem vad det lider:
SAGD-ansökan vid Onion Lake (jul-sep)
En något förbisedd påsksmällare som inte är helt lätt att tidsbestämma men faktiskt kan komma väldigt snart. Ledningen har i samband med att man presenterade Q1:an i år utlovat att man kommer ansöka om kommersiell SAGD-återvinning vid BlackPearls näst viktigaste fält redan i sommar. I samband med den Operational Update som släpptes tämligen nyligen var man ännu luddigare vid angivandet om när själva ansökan kommer att postas. Min spekulativa tolkning är att detta beror på att förhandlingar pågår med en eller flera andra intressenter i området om ett JV-upplägg alternativt förvärv/avyttringar av Lök-sektioner. Annars borde man väl med så här kort varsel veta när ansökningshandlingarna är redo att postas? Som alla vet är de andra två intressenterna vid Onion Lake bolagen Nuvista och (framförallt huvudfavoriten som slutlig budgivare på BlackPearl) CNRL. Keep your eyes open folks!
Q2 (aug)
Med tanke på att man redan i en Operational Update redogjort för läget efter Q2 finns det ingen större anledning att förvänta sig något extra av rapporten. Den kommer dessutom ut för tidigt för att innehålla något av vikt ifrån Blackrod. En trolig axelryckning således.
Första offentliga resultaten från SAGD-plioten vid Blackrod (okt-nov)
Den innersta kretsen bör få en första bild av läget någon gång i september då det gått 3+ månader sedan man fick ånga i marken. Beroende på resultat och hur man tänker tajma in roadshows och övriga marknadsföringsåtgärder borde allmänheten kunna förvänta sig de första resultatuppgifterna någon månad därefter.
Listning på Large Cap i Stockholm (okt-feb)
Omsusad händelse som kommer vara en riktig fjäder i hatten för Lukas Lundin och de trogna aktieägarna som satt med ombord redan under Pearl-tiden och uthärdade kursslakten men det är knappast kursdrivande. Många svenska aktieägare ser också detta som ett viktigt exittecken. Händelsen har inte konfirmerats av bolagsledningen men flera källor har angett okt-nov. Läser man Festivals kommentarer på den direkta frågan om listning kan man tolka in att det skall ske nästa år. Jag garderar upp mig något i tidsspannet men tror nog att det sker redan i år. Inte osannolikt att det i anslutning till detta även kommer en CAPEX-budget för nästkommande år samt en mindre finansiering (PP) för att täcka denna budget (CAPEX-budgeten kan också komma i anslutning till Q3:an).
Q3 (nov)
Här skall man förvänta sig ett saftigt produktionsvolymlyft. Det brukar marknaden gilla.
Inledande resultat ifrån Polymerflooding vid Mooney (nov-feb)
Absolut senast får marknaden detta svart på vitt när Q4:an släpps i feb. Kanske, kanske, kan det gå att utläsa något redan i Q3:an men sannolikt dröjer det ytterligare några månader. Så var det säkerligen inte tänkt från början men skogsbränderna under försommaren skapade ju tyvärr ett par månaders försening.
Politiskt beslut Keystone XL (nov-dec)
Förväntat beslut om pipelinen som skall förse den amerikanska Stilla Havskusten (och därmed även Asien) med den kanadensiska oljan. En framtida gästskribent här på bloggen i ämnet trodde på ett beslut före årsskiftet senast jag tog pulsen på honom om saken. Det här beslutet som försenats av en häftig miljödebatt är mycket viktigt om WTI vs Brent gapet skall minskas och kommer påverka såväl BlackPearls exitpris som värderingen av alla systrar i Lönnlövens land
Årlig reservuppdatering och produktionsrapport (jan-feb)
En happening som de senaste åren blivit en stor besvikelse för många trots att ledningen varit tydlig med att man inte haft för avsikt att ta upp reserver vid Blackrod. Vi får se vilket val man gör den här gången. Dyker det upp Blackrod-reserver kan kursen gå bananas men sannolikheten känns ungefär lika stor att de stannar utanför och förblir contingent-resurser ytterligare ett litet slag. Det får bli en mer underbyggd gissning om saken när vi närmar oss på allvar.
Kommersiell SAGD-ansökan Blackrod (jan-mar)
En stor del av det digra arbetsdokument som innefattas i en ansökan tas fram redan nu i sommar då väderförutsättningarna är som mest lämpliga för att göra geologiska mätningar etc. För att få denna bibel färdig behöver man dock mer data även ifrån själva piloten, därav ytterligare lite frustrerande väntan. Här snackar vi dessutom exit-tecken med guldkant…
Q4/Helårsrapport (feb)
Fortsatt rejält volymlyft. Allt annat vore en praktsensation.
Besked om finansiering av Blackrod (feb-jun)
”Within 18 months” hette det när Festival var i Sverige under slutet av förra året. Detta är en av det kommande årets absolut största triggers. På Suws oddstavla förblir en försäljning av Mooney huvudalternativet men ett större JV eller en rejäl PP är naturligtvis inte otänkbart. Att skuldfinansiera projektet är såklart även en teoretisk möjlighet men det tycks inte vara Festivals melodi.
Noncoresälj (feb-jun)
Noncore är och förblir en stor forumfavorit och Festival har låtit meddela att ingen betydande noncoreförsäljning sker före 2012. Sköna extraslantar förväntar vi oss ifrån kanadensiska Druid, John Lake och Fishing Lake. Blir intressant att se hur dessa paketeras. Det är betydligt mer ovisst med den gamla kronjuvelen San Miguel i Texas. Inga investeringar har gjorts nere i södern under den nuvarande ledningen och risken för att många blir besvikna är uppenbar. Utöver dessa finns fortfarande ett stort antal mindre fina porslinskatter uppe på vinden och några stora men ganska fula amerikanska kreationer. Några av de små eller stora fula kan komma att droppas av redan under de kommande månaderna men de är inga ögonbrynshöjare.
Q1 2012 (maj)
Jag tror produktionsvolymkalaset bara fortsätter här.
….och sen då?
Bolaget är i detta läge (dvs om ca ett år) riggat för försäljning. Därmed är det inte lika givet att kursen dippar under t ex nästkommande sommar som det med facit i hand varit tidigare år. Vem törs sitta utanför och missa ryktesspridningar eller kanske tom en budpremie beroende på snabb exit? Jag tror inte att vi kan räkna med en försäljning förrän tidigast under andra halvåret 2012 men kanske mer troligt under första halvåret 2013 vilket torde vara några månader efter att kommersiell SAGD-ansökan vid Blackrod antagits och man hunnit köra ett par förhandlingsrundor med sluförsäljningsintressenterna.
Maken till spännande år har väl sällan skådats och bloggen är med på denna resa så länge orken och lusten finns där. En del gästskribenter och samskriverier blir det också eftersom det här är rätt tidskrävande och det finns oerhört mycket skön kompetens därute.
Väl mött!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)