Kött och blod (och lite olja)

Det går inte att komma ifrån; en långsiktig investering i ett bolag som BlackPearl handlar i mångt och mycket om att man sätter tro, hopp och tillit till att en begränsad skara människor skall lyckas åstadkomma något tämligen senasationellt med begränsade resurser.

I förra veckan gjorde Festival sitt egentligen första större mediala framträdande som BlackPearl-representant då han intervjuades på BNN. Innehållet har redan diskuterats/dissekerats in i minsta detalj så jag har egentligen inget nytt att komma med relaterat till själva intervjun. Kan dock inte låta bli att understryka tre saker:

1) Det kommer en resursuppdatering i november som kommer ge mycket goda fingervisningar om framtiden och potentialen på de tre kärnfälten.

2) BlackPearl har erbjudits finansiering för att ta sina stora projekt fram till mål men har valt att tacka nej för att undvika onödig aktieutspädning i det här läget. Vilket annat juniorbolag kan agera på det sättet?

3) Plötsligt intensifieras flörtandet med omgivningen och informationer som vi dårar tvingats gräva efter som besatta släpps upp (kanske...). Vadan denna kappvändning och börjar man på allvar lyfta på bordsduken nu?

Utöver de tre punkterna ifrån intervjun ovan är det framförallt den trygghet och säkerhet som Festival utstrålade som jag tar med mig inför framtiden. Jag tror jag vet varför han känner sig så trygg i sin föresats, han har nämligen väldigt gott sällskap med sig på resan.

I alla bolag, men kanske framförallt i mindre bolag, är ledningen bland de viktigaste framgångsfaktorerna. En ledning består av människor (den ni!), dvs vanliga stycken kött och blod. Vissa är bättre och vissa är sämre på att utföra sin uppgift. I samband med att forna BlackRock-teamet signade på för BlackPearl förekom det inofficiella uppgifter om att tvåhundra kanadensiska bolag jagade deras signaturer. Sant eller inte, teamet är bland de bästa marknaden kan uppbringa, om inte DET bästa.

Om du gjort hemläxan vet du att BlackPearl sedan början av 2009 drivs av teamet bakom BlackRocks sagolika resa: John Festival (CEO), Don Cook (CFO), Chris Hogue (VP Operations)och Ed Sobel (VP Exploration) vet alla precis vad det här handlar om, de har gjort resan förut. Skillnaden den här gången är att alla förutsättningar är bättre.

MEN, det här visste du nog inte för det har mig veterligen aldrig meddelats officiellt: Det var inte bara den gamla BlackRock-ledningen som klev på vid skiftet. Med sig ombord tog ledningen ytterligare FEM gamla BlackRock:are. Totalt är de alltså nio stycken som gjort resan förut och tävlar mot sin gamla prestation som de självklart vill överträffa. De har inget att bevisa och de lever redan i finansiell trygghet så nu skulle jag påstå att det är ren tävlingsinställning och passion som driver bolaget framåt, dessa gamla rävar är nämligen alla redan dollarmiljonärer, i de flesta fallen troligen flera gånger om.

En intervju med Festival i maj 2007:

We are very proud of the fact that the company had 14 millionaires [with the sale to Shell]. Every one of the employees shared in the wealth. You can't build a team when only the top people do well. That is not a team.

Jag vet inte vad Du som läsare känner men i mina ögon är det en oerhört sund managementinställning och dessutom väldigt stärkande att veta att nio tungoljedoftande saftiga stycken kött och blod i bolaget, som jag lagt en stor del av mina besparingar i, vet precis vad som krävs. BlackPearl är i mångt och mycket BlackRock, en stor del av framtiden finns redan i historien, det är min övertygelse!

Jag vill avsluta med att tacka den legendariska och alltid lika välunderrättade signaturen #40 som snokat upp informationen om att det var nio BlackRockare som följde med till BlackPearl (samt att ett antal personer gick från BlackRock till Shell men bara en finns kvar där idag).

PS: På temat "betydelsen av människor" hänvisar jag också till Zapata Georges klassiska rek av Pearl ifrån våren 2009 som fått ta en plats i länklistan. Han visste precis vad som komma skulle när de här grabbarna tog över rodret och det är ytterst beklagligt att denna profil lämnade oss i somras. Det hade varit grymt intressant att få ZG:s syn på bolaget idag. DS

Salt Lake till salu!

Först ut med news igen! Salt Lake är till salu! För de som följt det som skrivits här under hösten kommer detta inte som en överraskning, vi är flera stycken som hela tiden hävdat att det vore logiskt att släppa Salt Lake nu med tanke på att "systerfältet" Ear Lake gick under klubban tidigare i år och i min artikelserie om noncore till salu 2011 placerade jag Salt Lake som "troligast först ut". Nu kanske redan innan årsskiftet då...

Några snabba highlights om fältet:

# Produktion July 2010: 276 boe/day (86% liquids)

# OOIP: 25 MMbbl

# Reserver: 2.7 MMbbl olja och 320 MMcf gas

# API: 13,5

# WI: Över 95%

Det blir välbekanta First Energy som mäklar försäljningen och deadline för budgivning är 18 november. Ni hittar all info här och här.

Ni hittar mer om Salt Lake i min artikel ifrån artikelserien här (missa då framförallt inte kommentarerna under texten).

Milestones

Ni vet ju var ni läste det först så jag behöver inte påminna er? Men ok, tre raders självgodhet, sedan får det vara nog:

1 ERCB-tillståndet för Polymer Flood vid Mooney.
2 ERCB-tillståndet för pilot-SAGD vid Blackrod.
3 Att det skulle bli en Operational Update i samband med Blackrod-godkännandet.

Cirkeln slöts officiellt via dagens pm. Om ni följt bloggen har ni således haft rejäla infoförsprång gentemot nyhetsbyråer, institutionella placerare och vanliga hederliga kanadicker. Det har har aldrig varit ett huvudsyfte med bloggen att vara först med informationen, det har bara råkat bli så. Egentligen är och förblir huvudinriktningen här fördjupning i bolaget för oss nördar som snöat in på en tungoljeaktör borta i Calgary. Ska nästan bli lite skönt nu när allt övergår till det normala igen, för det gör det väl?

Extra kul var det naturligtvis att få lite mediatid idag - en fjäder i hatten både för placera.nu och för alla oss som älter BlackPearl på deras forum under dygnets alla timmar. Läs artikeln som de mycket snyggt valde att släppa långt innan det fanns officiella pm ute.

I ärlighetens namn var den Operational Update som slutligen kom en liten besvikelse, om än typisk för BlackPearl. Min bestämda mening har hela tiden varit att SAGD-pilotstillståndet i sig (som egentligen bara är seg formalia) inte skulle vara kursdrivande, däremot skulle en Operational Update laddad med rätt typ av information kunna vara det. Nu valde man inte den vägen.

Men, det fanns en viktig efterlängtad nyhet i detta pm som faktiskt har betydelse för helhetscaset och som om jag förstått saken rätt inte alls var helt given: Ansökan hos DOE (Department Of Energy) om royalty-lättnader vid Mooney har bifallits. Vi kommer därmed kunna kräma ur ett ännu starkare kassaflöde ur lillbrorsan bland kärnfälten. Definitivt inget att fnysa åt!

Som vanligt är dock det som inte skrivs det mest intressanta:

# Varför lämnas det tredje benet Onion Lake helt okommenterat? Vi är flera som hyser misstankar om att regnovädret kan ha ställt till bekymmer där under Q3an. Hur många nya brunnar blir det i år? Och nästa år? Och varför har plötsligt vissa analysfirmor börjat boosta bolagets prestationer på fältet och benchmarka dessa mot vad den tidigare ledningen åstadkom där - sådant börjar de inte bara kommentera av en slump!

# Varför kommenterar man inte aktiviteterna vid John Lake? Vi vet att det har borrats en del där i sommar.

# Varför väljer man tystnad om Salt Lake? Det finns starka indikationer på att fältet saluförs för tillfället.

# Finansieringen av framtiden? Många har trott att en PP legat och lurat bortom hörnet även om kassan för tillfället är välfylld. Min betting har hela tiden varit på nej men jag har inte hållit det för osannolikt, det hade varit typiskt kanadensiskt att passa på att slänga in en offensiv PP i det här läget och vi ska inte tro annat än att det varit uppe för diskussion därborta i styrelserummet (OBS: spekulation utan faktabelägg). Dock inte typiskt Festival. Han förnekar sig sällan.

Jag är ändå ruskigt nöjd. Caset är och förblir blytungt. Sedan nuvarande crew tog över rodret har man inte misslyckats med någonting man företagit sig utan gång på gång levererat enligt plan eller bättre. Inte konstigt att bolaget värderas därefter, alla tunga aktörer i branschen vet hur det gick för BlackRock och alla vet att samma team kör ett upplägg med samma medicin, lugnt och metodiskt, igen. Riktigt skönt att sitta däruppe på soldäck och njuta när vi kryssar oss fram mot målet bortom horisonten.

Klart för SAGD-pilot vid Blackrod

En lång väntan har nått sitt slut och det är med stort nöje jag kan vara först ut i Sverige med ännu en nyhet på BlackPearl-bloggen. Den 19 november 2009 registrerades BlackPearls ansökan om en SAGD-pilot vid Blackrod hos ERCB och den 15 oktober 2010, nästan elva månader senare, godtogs den. Det känns faktiskt lite som en kick att vara före nyhetsbyråer och pm i princip varje gång nu (Mooney-godkännandet, försäljningen av Ear Lake till Emerge etc.)...

Myndighetsprocesser och myndighetsbeslut i Kanada är bevisligen inget man skämtar om och dokumentationskraven är rätt tuffa. Så ska det naturligtvis vara, Moder Jord är helt enkelt inget man leker med hur som helst! Vid minst fyra tillfällen under prövningsperioden har t ex BlackPearl ombetts skicka in kompletterande uppgifter så en klok lagledare skickar med fördel in en tålmodig nötande Björn Borg på spelplanen för att utkämpa slagduellen med delstatens utsända. I just det här fallet tycks en av Festivals mest betrodda spelpjäser haft huvudansvaret, stenansiktet Chris Hogue - BlackRock-veteranen - Vice President Operations.

Till sist verkade tom tålamodet hos Chris ha fått sig en törn och i ett av sina sina sista mailsvar med klargöranden avslutade han korrekt men torrt med den sköna kalla frasen: "We look forward to receiving ERCB approval for our Blackrod Pilot Project in the short term.". Eller underförstått; Djävlas inte mer med mig nu...

Motståndet då? Finns det någon som opponerat sig? Jo faktiskt! Tillåt mig presentera ingen mindre än den stolte jägaren Mr Plamondon och dennes kumpan, advokaten Mr. Gauthier. Alla stories måste ju ha sin skurk och med lite god vilja hittar vi i detta fallet den synnerligen beskedlige jägaren som plötsligt kom på att han kunde göra sig en hacka genom att sätta sig på tvären med storbolaget genom att uttrycka sin oro för att den förhöjda verksamheten i området skulle medföra störningar för dennes verksamhet. Med hjälp av information/diskussion (och får man förmoda - även en viss ersättning) undanröjdes denna enda motståndare till projektet som låtit göra sig hörd.

Den sista veckans fördröjning handlade enbart om att ERCB till 100% ville säkra att det inte fanns en olöst knut i relationen mellan Plamondon/Gauthier och Hogue/Festival. Det fanns det naturligtvis inte, detta var löst sedan länge. Därmed kunde vi också till slut få ett mycket efterlängtat klartecken för SAGD-piloten vid Blackrod.

Med tillstånden för projekten vid Mooney och Blackrod på plats går vi nu omedelbart in i nästa delfas av Execution där mer komplicerade projekt ute på kärnfälten ska visa önskade resultat och jag hoppas på ett lika tillknäppt nyhetsflöde som alltid under 2011 för då flyter säkerligen allt på precis som det ska. Men först tänker jag mig att få den "Operational Update" som jag blivit lovad av kaptenen tidigare via mail och hoppas i denna på lite nya ledtrådar om vilka spelare han nu slänger in på planen. Eller skjuter han på ínformationen till Q3-presentationen i november, det vore väl ändå lite väl magstarkt? Knappast. Bara att vänta och se! Härligt!

Montana Montana

Jag är oerhört stolt över att kunna presentera det första gästbloggsinlägget på sidan. Signaturen K-Lunsen är för alla som följer BlackPearl intensivt den verkliga klippan att luta sig emot. Det är ovanligt att springa på en privatperson som gjort sin DD lika noggrant som K-Lunsen och vi är många som gläds åt hur han på ett generöst och inspirerande vis delar med sig av sin kunskap.

I K-Lunsens första gästbloggsinlägg delar han med sig av sina samlade kunskaper och personliga funderingar runt de undangömda BlackPearl-tillgångarna i Montana, US. Inlägget avslutas dessutom med en extra liten scenario-twist som får läsarens fantasi att skena iväg. Hoppas ni alla njuter lika mycket som jag.

...och som en extra liten kommentar innan ni får chansen att frossa i textraderna väljer jag att kommentera rubriksättningen som är satt av mig och anspelar på det spanska uttrycket "mañana mañana" - kanske idag, kanske en annan dag, om någonsin!

----

Efterhand som utvecklingen av core-fälten rullar på som ett självspelande piano minskar mitt intresse för att grotta mer i core-fundamenta.. Och tvärtom så ökar intresset för non-core. Listan är lång och det är oerhört svårt att komma vidare med vissa fält. En hel del på listan kan ganska snabbt avfärdas som super-non-core. Men det finns en hel del russin i smeten som är värda att ta en extra titt på.

Mina favoriter är dom två Montana-fälten Fiddler Creek och Promised Land som jag gärna ser att bolaget hanterar på bästa sätt och med ett långsiktigt perspektiv. Vi börjar med att köra en snabb repetition av förutsättningarna..

2007 köpte Pearl alla Petrohunters tungoljefält. Det rör sig om fält med väldigt mycket Oil-In-Place.. Totalt cirka 3,9 miljarder fat. Om man kollar lite på press-relaeserna från 2007 och 2008 får man snabbt en bild av att Petrohunter var illa ute.. Därför kunde Pearl komma över Promised Land, West Rozel, Gunnison Wedge OCH Fiddler Creek. Pearl betalade initialt 7,5 miljoner dollar cash och 10 miljoner med egna aktier (såklart) 2,5 miljoner för ett värde av $4.0. Det finns en hel rad med villkor för "Performance Payment" som inte fallit ut. Det betyder att PXX bara "betalat" 17,5 miljoner för Petrohunters tungoljetillgångar.. Vad fick man för pengarna?

Promised Land

Fältet är på totalt 49.000 acres, ungefär som Blackrod gånger 1,5. I Petrohunter´s presentation från October 23, 2006 framgår fältet innehåller 2.500.000.000 fat OIP. Dubbelt upp mot Blackrod..

Vad finns det i backen?? Är det samma super-sega gegga som i Gunnison Wedge ??? I Petrohunters "NOTES TO CONSOLIDATED FINANCIAL STATEMENTS" March 31, 2007 får vi lite vägledning..

"Promised Land, Montana. We have acquired 49,120 net acres in a resource play evaluating heavy oil reservoirs in Jurassic Swift Formation and lower Cretaceous Bow Island and Sunburst Sandstone reservoirs in north central Montana. The Swift reservoirs were deposited in a shallow marine to estuarine depositional setting. The Swift sandstones are commonly oil saturated in the area, and most well tests report oil shows in the Swift. The reservoirs are up to 60 feet thick and composed of high quality sandstone, averaging about 20 percent porosity and permeabilities range up to one Darcy. The oil gravities range from 10o to 22o API with viscosities of 1500 centipoise to greater than 50,000 centipoise at 125oF. Additional conventional petroleum potential is possible in Devonian Duperow and Nisku formations, and in the Mississippian Madison Formation. We are now evaluating a seismic program to better define locations for an initial drilling program."

API mellan 10 och 22, inte illa för ett tungoljefält.. En "pay" på hela 60 feet är ovanligt mycket.. till och med mer än Blackrod.. Man säger också att det kan finnas konventionell olja.. Summan av intrycken är, det ser VÄLDIGT intressant ut..

Fiddler Creek

24.000 net acres. Jämför gärna med Blackrod som är på 30.000 - eller Onion Lake på 17.000.. Original oil in place 500-700 MMBO. API 10-17 Med motsvarande 500-700 miljoner fat OIP är Fiddler Creek större än Mooney och minst lika stort som Onion Lake.När det gäller reserver förekommer följande siffror i Petrohunters presentation October 23, 2006.Proved 20 MMBO Proved & Probable 37 MMBO Proved, Probable & Possible 67 MMBO'

Under hösten 2006 borrade Petrohunter en del brunnar, 2D-seismiska undersökningar utfördes och man fortsatte att mer noggrannt utvårdera reservoarerna. Vid årsskiftet 2006-2007 utökade Petrohunter sin andel av Fiddler Creek och hade totalt mer än 24.000 "net acres". Jag antar att seismiken gav positiva signaler eftersom man köpte till resterande delar av fältet, Alltihop tillhör numera Blackpearl..

Montana-paketet

Eftersom Fiddler Creek och Promised Land ligger hyggligt nära varann skulle man kunna sätta ihop ett "Montana-paket" med totalt mer än 3 miljarder fat OIP.. Om man sätter ytterst försiktiga 10% (primär produktion) som tänkbara "Recoverable Resources" skulle det ge runt 300 miljoner fat. Om man sen sätter låga $0.5 per recoverable så skulle prislappen för "Montana-paketet" sluta på nära $150.000.000... Idag. När men presenterar Blackpearl´s NAV får dessa båda fält värdet $200 per acre.. alltså cirka 15 miljoner dollars tillsammans.

Funderingar..

Hmmm
- Blackpearl sitter och ruvar på väldiga mängder tung olja i strategiskt lämpliga områden i USA.
- USA är i behov av tung olja. Importen från sydamerika har sviktat i nästan 1 år och raffinaderierna har tungoljebrist.
- Den amerikanska regeringen gav för ett år sedan klartecken för Alberta Clipper, tungolje-pipen från Alberta till The Great Lakes, US.
- Det pågår ytterligare ett gigantiskt pipelineprojekt, Keystone XL. Projektet går ut på att en befintlig gas-pipe konverteras och kompletteras för att kunna transportera tungolja från Hardisty till Texas..

Jag vill både äta kakan och ha den kvar.. Varför sälja av oerhörda mängder OIP om man klarar att lyfta fram reserver i core-fälten med kassa, kassaflöde och försäljning av diverse mindre intressanta fält i Kanada och US? Värdet av Montana-paketet kommer att mångdubblas efterhand som oljepriset fortsätter uppåt och tillgången på oljereserver runt om i världen minskar.

Det finns för lite hard-core-fakta om de båda fälten för att kunna bedöma om det är tillgångar i toppklass. Men dom data som finns indikerar att det mycket väl kan vara så. Om man efter lite kompletterande undersökningar kan slå fast att fälten har hög potential skulle jag helst vilja se att de båda Montana-fälten "flyttas" till något av Blackpearl´s dotterbolag i USA, alternativt till ett nybildat bolag. Därefter skall Blackpearl genomföra en "spin-off" där varje Blackpearl-aktie ger 0.1 aktie i det nybildade bolaget som sedan får hamna på Venture-listan. Givetvis behövs en viss finansiering och kanske även en ny, kompetent ledning för det nya bolaget. Fiddler Creek har en hel del befintliga brunnar som Petrohunter planerade work-over på för att snabbt få igång primär produktion. Det borde innebära att det nya bolaget för ett måttlig kostnad kan få igång produktion/kassaflöde och på 6-10 år utveckla fälten och lyfta lika mycket reserver som Blackpearl kan göra på sina core-fält.. Till salu 2020?

Mvh / K-Lunsen

----